View tracker

Mina åsikter i recensionen berör hela bokserien i helhet men jag avslöjar inget utan skriver lite mer om den första boken - Rubin Röd.

Författare: Kerstin Gier

Handling:

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

Ädelstens trilogin består av de tre böckerna Rubin Röd, Safir Blå och Smaragd Grön.

Jag kan ju bara börja med det här, jag hade för stora förhoppningar. Jag har hört av mina kompisar att bokserien var jätte bra men efter att ha läst första boken så blev jag ganska besviken. Jag blev så chockad när jag märkte att lite mindre än halva boken hade gått innan Gwendolyn berättade för sin mamma om sina tidssprång ("åka" tillbaka i tiden), så det kändes i längden som att boken var lite seg i börja och lite påskyndad i slutet, jag säger ingen spoiler men boken sluta liksom mitt i en handling och de kändes lite abrupt, typ. När hon blev indragen i allt det där med det uråldriga ordenssällskapet -Stället där hon måste åka tillbaka i tiden och göra en massa hemliga uppdrag kan man säga- så blev boken intressant och det hände väldigt många saker. Mer ska jag inte gå in på själva handlingen Men ja, allt har en menning/koppling. Och när boken väl drog igång så blev det roligare att läsa och det hände många saker, så missförstå mig inte, boken var ganska bra. Det var kul att se hur Gideon och Gwendolyn betedde sig mot varandra, ibland var t.ex. Gideon arrogant och sedan var han sarkastiskt. sen helt plötsligt så är han snäll och omtänksam. Höjd punkten på allt var nog festerna som de har varit på på 1700-talet, och stunder när de var tillsammans (Gwendolyn och Gideon)

Kärleks dramat:

(SPOILER) ***** Gwendolyn och Gideon är ett fint par och har en fin kärlek för varandra, men jag tycker inte att det är något storslaget. Jag ÄLSKAR storslagen kärlek, som klyschiga saker när paret förklarar sin oändliga kärlek för varandra och de inte kan leva utan varandra. Och jag har ALLTID blivit så full på känslor av det, men i Ädelstens Trilogin så fick jag inte samma intensiva sug liksom. Det var synd för jag tyckte ändå om Gwendolyn och Gideon som ett par, de va väl annars det att jag har läst så många andra böcker som har så storslagna kärlekspar att det inte ens går att jämföra med de här böckerna.

Jag tror att mycket med det har att göra med att jag har läst så många storslagna böcker som jag har fått så mycket "feels" av, så att det var svårt att jämföra med den här boken då den inte alls var lika storslagen, och varför jag tycker så vet jag nästan inte.

Betyg: 3/5

Böcker jag rekommenderar med storslagen kärlek/ger dig "Feels":

The Mortal Intruments

The Iron Fey

The Lux series

The Infernal Devices


P.S för er som inte vet så innebär "Feels" ungefär att man får så mycket känslor att man nästan exploderar, du vet den känslan man får av sin FAVORIT bok.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker