Efter att jag lämnat North Carolina så flög jag vidare mot Washington DC för year end camp. När jag landat mötte jag upp en exploriusmänniska och på vägen ut kom William, en kille som var i Michigan på utbytesår, men som inte var på samma year end camp. Han skulle alltså flyga hem det var därför han var där. Roligt att träffa honom, sen kom det en dansk som skulle ta samma shuttlebus to the hotel med oss. Jag fick hjälp med mina två väskor in genom dörren. Direkt jag kommer in vem ser jag inte då?? SMILLA SÅKLART. Kunde nog inte fatta att det faktiskt var hon. Vi var så glada över att va på samma läger, men vi fick titta på varandra flera gånger för att verkligen förstå att vi satt där bredvid varandra. I samma veva blev jag även introduced för Emil och Theo, och emil blev senare killen som vi hängde med hela lägret. SUperkul kill faktiskt, eller hela vårt yec gäng var superbra och vi hade det roligt tillsammans även fast det var blandade känslor då allt snart var över. Kort sagt så hängde vi mest den dag då vi kom dit. Köpte vietnamesisk mat till middag, kastade lite frisbee och hängde en hel dag och vi var supertrötta när vi väl gick och la oss.

Dagen efter så gick vi upp för att äta frukost och sedan åka ut på tour i DC. Jag sa hejdå till Sofia som var på campet dagen innan mig. Jag var ju i DC i vintras så jag hade ju redan sett det mesta men det var kul ändå. På vår fritid i DC träffade jag en av mina närmaste kompisar från Skellefteå. Asså timing att hon var där samtidigt som mig. Sedan köpte jag mig en fidget spinner (för jag är ju såå mainstream). Smilla köpte mig en a "big cup" och vi träffade vår kära michelle utanför vita huset som sedan blev vår fina vän i year end camp gruppen hahaha. På kvällen träffade jag Elsa, alltid så roligt att se henne och saknar henne nu när jag inte kommer se henne lika ofta:( vi hängde ett tag på kvällen några stycken, sen gick vi å la oss vid 2 tiden (amerikansk tid).

Som vanligt dagen efter vaknade jag supertidigt, vid 6 efter 4h sömn, lyckat. Jag tog en dusch och gick sedan och knackade på mina vänners dörrar. Inte var dom klara än inte. Så jag fick vänta lite till, sedan gick vi alla ner och åt frukost. Sedan hade vi ett sista möte med explorius (vårt allra sista) om omvänd kulturkrock och annat sedan tog vi det lugnt och gick sedan och åt lunch på Panera.

Sedan begav vi oss mot flygplatsen. Väl där träffade vi en skånsk familj som bodde i Chapel Hill vilket är ca 2 timmar från min stad i NC. Jag fick alla mina väskor betalda pga att jag hade ett silver eurobonus card, bra va? Theo hade inte samma lycka och fick betala alla sina tre väskor.

Jag satt bredvid Smilla på flyget och framför oss satt Emil och Michelle. Smilla hade sina idéer om hur vi skulle sova för att vända på dygnet. Ja där låg hon i min famn och somnade lätt för mig tog det lite längre tid. När jag väl var nära på att somna så skriker smilla till och hoppar upp från stolen och skrämmer ihjäl mig. Hon hade drömt om en igelkott och vaknade därefter upp. Efter det så blev det inte ens nära till sömn. 8 timmar senare så är vi i Köpenhamn. Vi gick igenom passkontroller och springer av någon anledning till vår gate som låg 12 minuter bort. Väl där hade folk redan gått ombord och Smilla har tappat sitt boarding pass (hahahha) hon fick ett nytt och fick även hon gå på flyget. Väl på flyget var det ju en del svenskar och man kände sig nästan lite obekväm. Vi (6 svenskar) som satt på tre rader pratade högt och tydligt och frågade oss själva om det är såhär tysta svenskar är. På stockholm arlanda spelades Oskar Linnros på radion (svensk musik??) och hälften av allt vårt (svenskarnas) bagage var borta. För en gångs skull hade jag turen och fick allt mitt bagage, vilket var bra då jag skulle med ett flyg som INTE var connected till mina första. Efter mycket väntan och prat med informationsdisken så gick vi tillsammans med Theo ut till välkomsthallen. Människor med skyltar och flaggor som väntade på sina barn. Där stod jag och smilla och bara tittade på. Smilla grät och jag stod där och tittade på alla människor som nu var reunited med sina familjer och vänner.

Efter att alla människor lämnat förutom jag och Smilla så gick jag med allt mitt bagage som jag just hade hämtat ut, till self check- in. Efter att jag hade skickat iväg bagaget igen, gick vi ännu en gång igenom security. Klockan var nu snart 10 på morgonen i svensk tid, alltså 4 i amerikansk tid. Jag hade varit vaken 22 h. Ännu hade inte tröttheten kommit över mig. Jag beställde mig en hamburgare på max (ironiskt efter att ha kommit från ett land fullt med hamburgare) och visste inte riktigt vad man sa på svenska???

Efter en stund sa jag hejdå till Smilla som skulle ta flyget till Umeå och jag skulle sedan vänta 5 timmar till för mitt flyg till kalmar där jag skulle möta upp mina föräldrar. Tröttheten hit me och jag ville spy för att jag var så trött och försökte gå runt i flygplatsen för att inte somna. När det äntligen var dags för mig att flyga så var mitt flyg försenat med en och en halv timme. ORKADE VERKLIGEN INTE!!! ahhaha. klockan 16, efter 28 h timmar utan sömn så fick jag äntligen sätta mig på flyget där jag somnade då vi var i luften och sov i ca 20 min sen var vi framme.

I Kalmar välkomnades jag av min mamma, pappa och min 90 åriga farmor. Nu kom tårarna för första gången.

Klockan 20, 32 timmar senare så fick jag äääntligen sova. Jag som var van med att sova typ 9 h i USA varje natt, så var det där nästan plågsamt.

Jag spenderade sedan en vecka hos min farmor mitt i skogen i Småland. Vände på dygnet till Svensk tid och tog det lugnt med min familj. För några dagar sedan drog vi vidare till Gotland för att spendera en vecka här innan vi beger oss hem till Skellefteå. Så än har jag inte träffat mina vänner, men det är skönt att få spendera tid med min familj, jag har en känsla över att sommaren kommer bli aningen full.

Jag befinner mig alltså på Gotland just nu. Drömmer lite mardrömmar då och då för att jag inte inser att jag är hemma i sverige och vaknar upp och är här. En liten chock blir det. Jag tror det kommer bli bra när jag väl är hemma igen, i Skellefteå, men har en del saker som jag måste vänja om mig med. Till exempel så går jag in med skorna in i huset fortfarande och det uppskattar inte riktigt mamma. Jackan behåller jag också på av någon anledning. Kanske för att det är kallt i Sverige, men troligen också för att jag alltid bar jackan upp på mitt rum i USA.

Detta var mitt inlägg om DC. Tyvärr för blivande studenter så var detta explorius sista year end camp eftersom ekonomin har gått upp så pass mycket så de tjänar väl helt enkelt inte på att ha campet längre. Sedan så är det många studenter som åker med familj och annat och skippar year end camp. Det finns blandade åsikter om year end camp. En del vill bara hem när de väl har lämnat värdfamiljen, men jag måste säga att jag hade det väldigt bra och träffade en hel del härliga människor så det ångrar jag inte.

Vi hörs snart men före det får ni massvis med bilder från dc och hemresan.

Likes

Comments

Den 14 juni var min sista dag i Wilmington, North Carolina.

Jag packade lite på morgonen sedan hämtade Alaina upp mig (min närmsta kompis i USA). Vi drog till en garden och tittade på massor av blommor och tog en del kort. Sedan drog vi till ett lokalt pizza-ställe precis vid stranden. Efter vi hade fyllt våra magar så låg vi på stranden, solade och badade. Det var inga moln på himlen förutom ett som var precis ovanför oss. Det täckte in solen men lite regn kom det från det, väldigt konstigt (vem bryr sig?).
Påvägen hem åkte vi förbi Anna som bor i ett hus på stranden, jag sa hejdå till henne och sen åkte vi hem till Alainas mamma. Hon har verkligen varit där för mig heeela året, så det är jag otroligt tacksam för. Jag sa hejdå till henne sen gasade vi hem för vi var lita sena och jag hade en curfew sådär på eftermiddagen. Vi skulle ju egentligen åka och kolla på S'Well Bottles (en speciell flaska som alla i usa har i princip) men det hann vi inte. Dumt av mig som alltid hade velat ha en, att jag aldrig köpte en men aja. Sen kom jag hem tillslut. Tog mig en snabb dusch, sen begav vi oss till det matställe Leo, min tyska värdbror hade valt ut för vår sista middag med vfamiljen. Ett japanskt ställe. Gott var det. När jag kom hem så gick jag ut. Det hade börjat regna. Ute on the porch hade Alaina lämnat en påse. Ett fint brev och en present. Ni kan säkert gissa vad- en S'well bottle. Oj, blev så glad över en sak hahah.

Vi i värdfamiljen hade inte riktigt så mycket att säga den kvällen eller rättare sagt visste vi nog inte vad vi skulle säga så vi gick var sitt håll på kvällen. Jag och Leo började packa och försökte få rätt vikt i våra väskor och tillslut somnade min värdsyster, medan jag packade (vi delade rum) och jag var klar vid 1 tiden på natten. Så blir det när man är sista minuten alltså. Jag gick och la mig och somnade nästan direkt.

Jag vaknade ca 5h efter och kollade igenom min packning, gick ner i köket och åt något litet och sen gick jag ut och vandrade ner lite downtown och gick tillbaka runt kvarteret en sista gång. Sedan begav vi oss mot flygplatsen.

Jag var inte så ledsen. Vi skämtade runt och kände mig inte så ledsen. Jag checkade in, min local coordinator var också där och sen var det lite väntetid, då vi var lite tidiga. Sen var det dags att säga hejdå. Snabbt gick det, med en kram till alla fem, sen gick jag igenom security och satte mig i min gate på Wilmingtons lilla flygplats. ca 40 minuter senare gick mitt flyg. Efter en mellanlandning i Charlotte så var nu mitt äventyr i North Carolina över.

Likes

Comments

1 dag kvar till avresa.

Igår så vaknade jag vid 7 tiden. Jag gick på promenad, tog en dusch sedan kom min kompis och hämtade upp mig. Vi åkte till PT's och åt lunch. Jag fick träffa två svenska tjejer från Uppsala och två barn som de var barnvakt åt. De två svenskarna kommer från Uppsala men har bott i Wilmington de senaste 4 åren. Trevligt var det iallafall att få prata lite svenska.

Sedan åkte vi till stranden en kortis för att Courney skulle få tröffa en av sina suitmates som hon kommer bo med under Collage. Sedan åkte vi och köpte milkhakes. Jag var hemma i ca 2 h innan Grace, Maddie och Spenser kom och hämtade upp mig. Vi åkte downtown till Brooklyn Arts område. Vi skrev upp oss på en lista för open mic. Sen gick vi och åt mat eller de åt middag, jag var redan mätt. Vi spelade även Uno. Jag förlorade stort.. Vi var sedan in i en arts butik nere på gatan. Eftersom de tog så lång tid innan de var vår tur på open mic's listan så drog vi till en drumcircle. Ganska häftigt tyckte jag. Massor av folk som hade tagit med sig sina egna trummor och satt i en cirkel och spelade tillsammans.

Sedan sjöng Grace och Spenser som förövrigt är kusiner. De är såååå duktiga alltså!!!

Jag kom hem lite för 11 igår kväll och gick ganska snabbt till sängs.

Idag vaknade jag tidigt och pratade en kortis med Alexandra, min kontaktperson. Sedan idag ska jag umgås med mina allra närmsta vänner under dagen sedan ikväll så ska jag ut och äta middag med min värdfamilj. Sen får jag nog ta och stanna uppe så länge som det behövs för att ha allt packat. Har skjutit på det så mycket, men jag måste bara sätta ner allt i väskorna nu... Smilla åker redan ikväll.. TÄnk att vi ses imorgon??? SISTA DAGEN NU HÖRRNI!!

Likes

Comments

2 dagar kvar innan jag lämnar Wilmington och idag har jag varit i USA i 10 månader.

Hejsan!!! har inte riktigt haft tid och blogga de senaste dagarna, såå kör en kort sammanfattning.

I torsdags så vaknade jag och pratade en kortis med mamma och pappa. Sedan gjorde jag mig i ordning för att åka på graduation rehearsal. Alaina kom och hämtade upp mig och vi åkte iväg till UNCW collage, där graduation tar plats. Väl där kunde jag inte hitta min plats, så jag frågade en av kvinnorna som vet vart alla ska sitta. Hon sa att jag inte var tillåten att delta, väldigt otrevlig var hon. Jag försökte förklara min del, och vad vi hade sagt osv så att hon skulle förstå att jag var tillsagd att jag faktiskt kunde vara med, att jag beställt min cap & gown, var med på senior night och kollade mitt namn så det skulle stavas rätt på pappret som jag skulle få. I allafall, för att göra en lång story kort så efter många diskussioner så fick jag inte vara med på graduation. Jättetråkigt faktiskt, men senare samma dag så var det bara att acceptera och gå vidare. Som utbytesstudent kan du verkligen inte gräva ner dig för mycket i saker som inte riktigt blir som du vill. Jag fick fortfarande sjunga i kören och sen kollade jag på resten av graduation. Ärligt, det var roligt att se men svensk student är så mycket roligare. Efter rehearsal så kom en annan kompis och hämtade upp mig och vi drog hem till henne. Hon hade gjort i ordning ostbricka och andra goda saker. Även Chloe, MG, Michele och Lisa var där. Vi satt där ett tag och de gjorde en bok åt mig som jag inte har kollat mycket i än. Jag tänkte att jag skulle vänta lite. Sedan åkte vi vidare till Indochine, thailändsk mat och satt där i några timmar. Sedan var det dags att säga hejdå.. Dessa människor var nog mina första vänner, däremot har vi inte umgåtts supermycket, men ändå så var det väldigt konstigt att säga hejdå. Bilder därifrån kan jag lägga upp i nästa inlägg.

I fredags kommer jag inte ihåg att jag gjorde så mycket. Jag hämtade min klänning som jag skulle använda när jag sjöng på graduation. På kvällen däremot så gick vi på en konsert precis vid floden. Jättemysigt. Så då kollade vi på solnedgången och lyssnade på musik fom the 80s, kunde inte bli så mycket bättre.

Lördag var det ju graduation. Min vpappa beställde mig en uber till graduation (??). Graduation varade från 16-18 men jag var där redan från 15. Efteråt så tog jag lite bilder på the graduates och sen åkte vi vidare hem till Alaina. Där var det massor av mat, folk och fina dekorationer. Sedan kom det massor av folk från skolan med sina föräldrar hem till Alaina. Så det var jättetrevligt. Vi stannade där till kanske klockan halv 11 och åkte alla graduates och jag hahah vidare för att fortsätta firandet vid stranden. Vi mötte upp en tjej från Hoggard, en annan skola (för här känner alla skolorna varandra) och det var även där vi skulle spendera natten. Vi kom hem till Olivia igen lite före 4 på morgonen. Sen gick jag, alaina, Ryan och maddie till harris teeter för att köpa glass. Så det gjorde vi. Mysigt. Det är så varmt ute på kvällarna typ 27 grader och kolsvart ute. I skellefteå så är det ju ljust långt in på morgonen. Solen never completely sets almost. Sedan gick vi och la oss vid 5-tiden. Vi vaknade klockan 10:50 och vi gjorde oss i ordning för att lämna. Alaina skjutsade hem mig och sedan tog jag det lugnt. Supertrött så jag satt och lyssnade på musik. Sedan packade jag lite när jag kände för det. Sedan hade vi vår sista middag alla tillsammans hemma i huset. Macaroni and cheese och kyckling. Leos favorit.

Igår måndag, gick jag på en promenad när jag vaknade. Ska försöka göra det varje morgon, (alltså nu med andra ord) för att njuta av denna stad jag bor i någon sista gång. Sedan gick jag downtown med Destiny och spelade lite ukulele medan Destiny sjöng (sååå duktig på sjunga). Sedan åkte jag och min värdfamilj till stranden där vi skulle äta på Tower 7. mitt favvo mexikanska ställe. Gott var det. Sedan gick vi på stranden och kollade även på vilket beach house min värdfamilj har hyrt. De ska bo där i en vecka från och med söndag då jag och Leo redan har lämnat. När vi väl var hemma fixade jag lite med packningen. Det är en enda big mess i mitt å brittneys rum. Jag vet inte vart det är smartast att alla mina saker hahaha. Jag skjuter packningen framför mig, men vid den här tiden om två dagar är jag på flygplatsen. Alltså jag är så lugn, för jag förstår inte. INGENTING. det är så svårt. Jag går ingenstans och tänker "detta är sista gången jag är här" eller "nu kommer jag aldrig se den människan mer" ???. Jag känner mig inte så känslosam just nu. Jag har det bara så bra här. Aldrig haft det så bra här på hela året.

Likes

Comments

En vecka kvar tills jag lämnar Wilmington.

Igår (onsdag) gick jag till New Hanover High School för sista gången. Det var ingen vanlig dag, utan behövde befinna mig på skolan på grund av att jag skulle ta ett final exam. Efter skolan tog vi lite bilder sen gick jag min vanliga promenad hem med musik i öronen. Ärligt så kände jag inte supermycket. De flesta vänner från skolan hade jag sagt hem till tidigare, sen tror jag inte det har slagit mig än att aldrig mer kommer jag vara en student på high school. Jag såg flera gula skolbussar påväg hem från skolan och jag tror ärligt inte jag har en enda bild på en sedan tidigare, så jag tyckte det var dag. Men de gula skolbussarna tillhör inte mitt vardagsliv häär. Jag kom hem lite efter 1- tiden och fixade lite saker som behöver fixas nu inför avresa. Om en vecka vid den här tiden sitter jag i Virginia med Smilla. Detta äventyr kommer nog sluta bra tillslut.

Likes

Comments

I söndags åkte jag och några utbytesstudenter till stranden och låg mest där hela dagen och vi åt även mat på en mexikansk restaurang där by the beach. Sedan sa jag hejdå till dom, sista gången jag såg dom, troligtvis för alltid, men vem vet? kanske man ser dom någon gång senare i livet haha.

Jag tog mig sedan en dusch och gjorde mig i ordning för att åka iväg till min kompis. Min vföräldrar sa att jag var grounded för några små grejer, dagarna framöver men de gick med på att jag åkte till min kompis söndagkväll för hon var redan utanför för att hämta upp mig. Vi lyssnade på musik i bilen och pratade. När vi kom fram stod det oerhört många bilar utanför deras hus, men jag tänkte inte så mycket på det mer eftersom många i USA har typ 15 bilar, haha. Men sen när jag öppnade bakdörren till the backyard så hoppade massor av människor fram. SURPRISE!!! jaa de hade alltså ordnat ett surprise-goodbye-party för mig. Jättegulligt!! de flesta människor där var människor från min kör!! Jag vart så otroligt glad så jag började gråta, hahahah. Vi badade i poolen, dansade till massor av musik som jag inte ens kunnat tänka mig att lyssna på innan mitt år i USA, åt pizza och bara snackade. Mer mot kvällen så gick vi till the Country Club som hade massor av duschar, sen begav vi oss tillbaka till Lily's hus. Vi alla klädde om till pyjamas och gick in i rummet där vi skulle sova. Massor av sovsäckar var utspridda på det mjuka golvet (heltäckningsmattor vet ni) och vi hade det jättemysigt. Ett gäng fullt med musikaliska människor innebär musik och sång. Vi hade 3 ukuleles och 2 gitarrer och vi sjöng i harmony. SÅ GLAD och TACKSAM!

Jag kom hem måndag vid 11 på förmiddagen. Jag gick in i mitt rum och var superdupertrött. Jag snackade lite med Elsa i telefonen och sen pratade jag även med min mamma, pappa och syster också. Jag kan inte fatta att jag nu kan säga "vi syns nästa vecka". även fast det är slutet (söndagen) nästa veckaa!!!

Eftersom jag är grounded och hade en till ledig dag idag så passade jag på att ta sovmorgon, och faktiskt bära upp min resväska från källaren. Jag har städat och slängt bort en hel del saker. Jag kommer att ta med mig två stora väskor hem som man checkar in, mest för att jag får dom gratis. Men jag kan säga redan nu att alla mina saker skulle ha rymts i en väska men jag är lite tveksam på vikten. Eftersom jag behöver bara betala drygt 200 kr extra för mitt andra bagage (inrikes i usa) så är det ju värt att ta två med mig, så behöver jag inte stressa över att det blir överpackat. Jag har inte köpt mycket saker i år alls. Mest för att jag inte haft möjlighet att åka till the mall och sådana grejer, men det har inte spelat mig en super-stor roll. Pengar har spenderats mest på olika matupplevelser hahaha om man får säga det så. 

Igår lämnade även Petra sin värdfamilj och befinner sig nu i DC. Snart är det bara jag och Smilla kvar???

Här kommer bilder från min överraskningsfest.

Likes

Comments

1 vecka och 6 dagar kvar.

Jag kan inte skriva som titel att gårdagen var sista dagen på high school, för det var det ju inte riktigt. Ska in på skolan igen nästa onsdag och ta ett final exam, i de andra klasserna är jag redan klar med mina exams. Men bortsett från det så var gårdagen min sista dag på high school. Sista dagen då jag gick till skolan vid 8 och slutade halv 4 på NHHS. Sista dagen med alla människor i min klass. Sista dagen jag gick med min blå fjällräven genom skolkorridorerna för att komma till nästa klass. Så igår började några hejdån. De flesta människor i mina klasser kommer jag aldrig se igen, så det vart en hel del kramar. Tyvärr hade jag ju ingen fungerande mobil (nu dagen efter har jag det) i dåläget, så kunde inte ta supermycket bilder, men då är det ju bra att andra var villiga att ta bilder.

Sorgligt!! det är slut nu!! aldrig mer kommer skolans elever alla tillsammans gå igenom korridorerna på NHHS, aldrig mer kommer jag sitta och äta min lunch i den vidriga skolkafeterian, aldrig mer kommer jag sjunga med Ms, Lanier eller lära mig spanska med Mrs. Porter. Jag känner mig helt tom ärligt, talat. Jag kom hit för att gå High School och nu är det över. Jag fattar inte!!!

Nu får jag se framemot Graduation, sen har jag ju som sagt en dag då jag ska tillbaka in på skolan igen för att ta ett test, men det är en kortdag.

Här är några bilder med mig och några av mina fina lärare på New Hanover High School. Min favvo lärare (schhh) fyllde år igår... vart besviken på mig själv att jag inte hade en blekaste aning (är ju mästare på att komma ihåg födelsedagar). Hon är läraren i bakgrunden på vår "gruopie" så att säga och har en vit tröja på sig. Just det har ju en bild på bara hon och mig.

Likes

Comments

Igår kväll den 31 maj, med 2 veckor och 1 dag kvar, så var det senior awards night. Alla de seniors som fått scholarships och annat honored worthy utmärkelser är de som får attention under denna kväll. De ropade upp massor av seniors och detta är ett typiskt event som utbytesstudenten bara sitter och iakttar alla människor som tar emot diplom, checkar med pengar etc, för man vet att man själv inte är en vanlig senior som sen förmodligen är påväg mot collage. Jag tyckte det var kul att se, dessutom vann min närmsta vän här i usa, flera scholarships och hon har även varit student president över skolan.. I allafall, senare i programmet visade det sig att de hade foreign exchange recognition. Så jag och Leo (min vbror) var de enda seniors som är utbytesstudenter, eftersom tydligen de andra utbytesstudenterna (som jag aldrig träffaat) vart placerade i en lägre grade. Så det var ju trevligt att få gå upp på scenen. Vi tog emot en påse full med New Hanover High School stuff, för att göra lite extra med reklam för skolan internationellt också. Senare i programmet så kom vi till honors cords, ni vet cords som man har runt halsen vid graduation.. min kompis snackade att man får cords i olika färger beroende på vad man åstadkommit för skolan. Jag som utbytesstudent som egentligen inte går på en skola med massor av school spirit har inte bidragit med någonting till skolan, så jag förväntade mig att ännu en gång sitta å titta på mina vänner som går upp på scenen. Men sedan säger de mitt namn Lovisa Kiran Eriksson (de glömde Elisabeth) och min kompis som sitter bredvid säger " I think you should go up on stage now" jag ba " hahaha why??" she answered "because they said your name. Sen på skärmen såg jag att det stod mitt namn. SAmtidigt som killen med mikrofonen fortsatte att ropa upp namn så gick jag upp på scenen. Såå jag fick en honors cords för att jag hade högt GPA (poängen man får för betyg) från ett år på high school!!! jag vart förvånad, men kul var det. Fick vitt, vilket är lägsta nivån.. men folk sa till mig, om du fick vitt band efter att ha varit här ett år, undra vad du hade kunnat åstadkommit efter 4. Så jag fick något som jag kan bära under graduation i allafall.

Under dagen igår (förutom att gå till skolan) så höll jag på att ringa Apple fram och tillbaka, för min beställning av en ny iPhone ville inte gå igenom. Oj vad jag kämpade känns det som. Ringer människor över hela världen kändes det som efter som alla pratade med väldigt olika accents. Ordernummer hit, kontonummer dit... sen var det långa telefonköer, så mycket saker jag försökte hålla reda på!! men igår kväll sent med lite ändringar så gick betalningen igenom och imorgon kommer nog min nya mobil med posten. Känns så bra att inte stressad över det. Synd bara att jag inte haft en mobil nu de sista dagarna av high school, att ta bilder med, men det är inget att gråta över. Happy Friday!! och välkommen hem Nora och Frida till Sverige. (kan jag säga det även fast jag inte är i sverige själv haha)

Likes

Comments