14 mars är det nu. Klockan är 7:59 och skolan börjar om 31 minuter. Jag hinner alltså inte blogga, men kände att jag kunde börja på ett inlägg. Tänkte bara köra en "dag-för-dag" inlägg på de senaste dagarna då jag inte har mycket annat att berätta.

I torsdags var det en vanlig skoldag. Efter att vi slutade skolan gick jag hem i ca 3 minuter innan jag begav mig ut igen för att leta upp den lokal där vi skulle ha rehearsal. The auditorium ligger downtown så det tog ca 20 minuter att gå, eller ja det kanske var en lögn. Jag trodde jag hade kollen på vart saker och ting låg eftersom jag hade rehearsal på exakt samma ställe dagen innan, men icke. Så jag sprang runt där, hit och dit. Sedan hittade jag en vakt och frågade var "the Wilson center" ligger och då sa han "precis där du står". Så jag hade lyckats ta mig fram i allafall. The rehearsal lasted for 2 timmar kanske. När jag kom hem igen hade Gary migrän och Tony hade gjort i ordning middag. Chickensalad på en croissant med caesarsallad på sidan. Kändes som om vi var på picknick, med papperstallrikar och allt, bara för att vi skulle slippa ta ut disken ut diskmaskinen och stoppa in våra saker.

I fredags var det "show time*. På skolan gick vi igenom dans och sång inför kvällen. På eftermiddagen fick jag skjuts av Karen och vi åkte till The CountryClub, där det fanns massor av speglar och fina grejer, perfekt ställe att göra sig i ordning på (om man sminkar sig) Lily fixade mitt smink när vi väl var framme på plats då vi hade en hel del väntetid. Jag tyckte inte att jag såg helt klok ut, men jag använder ju nästan aldrig smink. Showen gick bra förutom i slutet då jag failade några steg, och jag som kan vara väldigt tävlingsinriktad och vill verkligen ge allt, blev lite besviken när jag inte prickade heela dansen. Under all denna tid har vi alltså inte ätit någonting annat förutom gold fish för att det var så lite tid innan vi skulle vara på plats. Så på kvällen var jag så hungrig att jag inte ens kände att jag var hungrig längre. Jag drog hem efter showen, packade ihop mina grejer sen hämtade Abby och MG upp mig. Vi drog till hennes beach house och vi gjorde Grilled Cheese sen fick jag även träffa MG's familj. Jättemysigt verkligen. Vi tittade på lite bilder från Sverige sedan fick jag även en tidig födelsedagspresent - en ukulele. Jag vart såå glad verkligen. Sen drog vi oss mot sängen och kollade på några friendsavsnitt innan vi somnade.

På lördagen ordnade Abby amerikanska pannkakor till frukost, hon tyckte de vart väldigt misslyckade, men eftersom de var de första jag någonsin ätit så var de väldigt goda. Vi tog sedan bilen för att bege oss mot färjan som skulle ta oss till Southport, en liten stad utanför Wilmington. Kön till färjan var lång så vi trodde inte att vi skullle hinna med men minsann, vi var sista bilen som körde på. Vi gick runt i Southport, men det var väldigt kallt så vi försökte hålla oss inne. Det fanns inte supermycket och göra men jag tyckte det var mysigt att åka dit. Vi åt thai mat till lunch och gick sedan in i flera små godisbutiker. Jag kom hem på eftermiddagen och gjorde inte alls mycket.

Söndagen så var jag tät i näsan och vaknade 7. Klockan 8 inser jag att det snöar utomhus, första snön här någonsin. Jag väcker min värdsyster som genast blir ivrig och väcker de övriga i familjen. Väldigt spännande tyckte de att det var. Jag ville mest gå och sova igen. Vilket jag sedan gjorde. Senare på dagen åkte vi och bowlade. Jag kom tvåa första rundan och trea andra rundan. Kul att komma ut med familjen också fast Brittney och Tony var på någon musikal.

Måndag igår. Bara en tråkig dag gjorde två analyser (tråkigaste någonsin)

Tisdag idag. Idag är det National Pi-day, 3.14. Idag har varit en hemsk dag. Jag gick till skolan som vanligt. Vid min andra lektion inser jag vilken huvudvärk jag har i främre delen av huvudet. Senare under dagen har jag värk i hela kroppen, lock för öronen och ont i höfterna och ländryggen. Det kändes som att jag hade damm nere i halsen men varje gång jag hostade kändes det som att hjärnan skulle åka ut genom näsborrarna pga huvudvärken. När jag kom hem såg jag dubbelt när jag skulle gå upp för trapporna så jag bestämde mig för att ta en nap i ca 50 minuter och knaprade även i mig en ipren. Ni som känner mig vet nog att jag aldrig är sjuk. Senaste gången jag kände mig såhär illa var i oktober 2015 efter ett halloweenparty, jag hade ont i hela kroppen och kände mig som en staty. Jag ringde mina sjukvårdare till föräldrar ikväll även fast jag hade tänkt vänta till imorgon. Men kände näää om jag nu är sjuk för första gången på länge så kan jag väl ändå få lite tips. Tyckte däremot att de var lite negativa då de tyckte jag skulle stanna hemma från skolan imorgon, men icke ska jag det. Klarar inte att missa skolan just nu när jag redan ligger efter.

För övrigt är det min födelsedag imorgon. Jag tänkte innan jag åkte att det var bra att jag fyller år så sent på året så jag hinner få vänner. Men just nu med den lilla energin jag har just nu så har jag inga planer för imorgon. Min värdsyster visste inte att jag fyllde år imorgon förrän denna eftermiddag och har inte pratat supermycket med mina vföräldrar om det. Jag tror inte att de har glömt bort det, det är bara att vi inte har setts och pratat så mycket den sista tiden. Födelsedag imorgon alltså. Jag hoppas verkligen inte att jag imorgon känner mig som idag. Det var hemskt och ville lägga mig ner på marken och gråta ahahah. Men fyller man år får man hålla modet uppe. I sverige har jag ju redan varit 17 år i snart tre timmar. Extra lång födelsedag i år.. bara att tänka positivt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

I stort sett alla på min skola har sett denna film. Den är väldigt känd här i Usa och Emma Stone vann till och med en oscar för rollen i filmen. Jag såg den för ca 2 månader sedan men tänkte bara sprida den vidare till er människor som har ett intresse för musik, eller bara gillar sådana där kärleksstories. Huvudrollerna Sebastian och Mia spelas av två väldigt bra skådespelare - Ryan Gosling och Emma Stone, vilket är lite av vad gör filmen så bra. Såå kolla in trailern och gör som de flesta här i Wilmington - se den. Låten City of lights finns nu på en av mina spellistor och hoppas att jag någon dag ska lära mig spela den på piano.I stort sett alla på min skola har sett denna film. Den är väldigt känd här i Usa och Emma Stone vann till och med en oscar för rollen i filmen. Jag såg den för ca 2 månader sedan men tänkte bara sprida den vidare till er människor som har ett intresse för musik, eller bara gillar sådana där kärleksstories. Huvudrollerna Sebastian och Mia spelas av två väldigt bra skådespelare - Ryan Gosling och Emma Stone, vilket är lite av vad gör filmen så bra. Vem visste att Ryam Gosling var så musikalisk av sig? Såå kolla in trailern och gör som de flesta här i Wilmington - se den. Låten City of lights finns nu på en av mina spellistor och hoppas att jag någon dag ska lära mig spela den på piano. (John Legend är också meeeed)

Likes

Comments

Jag som är musikintresserad tycker att det är tråkigt att det inte finns några musikklubbar eller musikaler på min skola. Jag är ju som sagt i alla fall med i kören. Denna vecka har vi alltså Best Foot Forward som blir vårt första framträdanden för denna termin och mitt första riktigt planerade framträdanden här i USA. Så både the women's choir (som jag är med i) och Hanover Singers (högsta nivån) ska alltså vara med. Vi kommer göra ett showchoir performance, alltså sjunga och dansa samtidigt och som jag sa i det förra inlägget så kommer vi även göra det live och med ett eget studentband. Vi är alltså de första i BFF's historia som gör det, vilket är kul och tror även att vi är det bästa framträdandet sa någon och det inkluderar mig däär hahah..

Igår (tisdag) hade jag hela dagen planerad. Jag skulle ta mig igenom skoldagen och gå till min rehearsal efter skolan vilket jag gjorde. Det var vår första rehearsal med bandet vilket var kul tyckte jag. Det var fint väder utomhus också, ca 24 grader varmt? The rehearsal slutade vid 5;00 och gick då hem som vanligt inställd på att jag skulle plugga hela kvällen. Jag hade nämligen ett stort engelska test idag som jag var lite stressad för också det första test här i USA som jag kände att jag var lite nervös. Det var en hel del material att plugga in. Det handlade alltså om narratives, rhetorical devices, syntax, native american literature, revolutionary literature och hur literaturen förändrades med kulturen, ethos, pathos och logos. Hahah ärligt ville ba skriva ut dom såhär för att känna mig lite smart att jag faktiskt kan lite av det där nu. Men i alla fall, jaa hade tänkt plugga hela kvällen och använda the study guide vi hade fått. Men icke. Vi skulle tydligen ut och äta sen tyckte min värdpappa att vi skulle hitta några nya svarta ballerinaskor (vilket i och försig behövdes) till fredagen. Så då for vi och fixade det vilket gick på ca 10 minuter. Men sedan skulle mina vföräldrar också springa några ärenden och sedan skulle vi ju fylla våra magar med någon sorts mat också. Det blev ett italienskt ställe called the olive garden. Vång väntetid innan vi fick ett bord, men det var väldigt gott och vi hade en trevlig servitör som hette Allan. Sammanlagt var vi borta i nästan 3 timmar. Vi kom hem klockan 9:00 och 9:30 är vår sovtid i detta hus. Snabbade mig att skriva ner massa material på flashcards (vilket är en bra studieteknik) och sedan var klockan 10:30 innan jag var klar och då sov min vsyster sedan ett tag tillbaka.

Imorse hade jag ställt klockan på 6:00 för att ringa upp min mamma som var ledig. Pratade med henne ett tag och tog sedan en dusch. Satte mig sedan och kollade igenom mina flashcards och gjorde mig redo för skolan. Väldigt varmt ute har det varit ute idag. 25 grader kanske. Väl på skolan träffade jag paraplykillen. Vi sa inte jättemycket däremot, han frågade mig om Sadie's i helgen och jag sa att jag inte skulle gå. Tycker det är lite tråkigt, men ingen av mina vänner ska gå och det är bara några få biljetter som sålts så tror inte att det är många som ska gå i överhuvudtaget. Jag går på en skola med oerhört lite schoolspirit haha.

Jag hade first block, då satt jag mest och snackade med min nyfunna vän lucy och pluggade mina kära flashcards. Second period tog jag mitt engelska test som jag egentligen skulle ha tagit last period. Men 3rd and 4th period så åkte vi på rehearsal till the auditorium där vi ska uppträda. Man har en halvtimme att öva, vilket inte är mycket tid, men det var kul och vi gjorde bra. Sen tog vi skolbussen tillbaka till skolan igen.

Jag gick hem, aningen tidigare än vanligt. Sedan har jag pluggat spanska och det jag missade från skoldagen idag.

Likes

Comments

Sitter och lyssnar på Ed Sheerans nyaste album samtidigt som jag bloggar och pluggar samtidigt. Det är ny månad och hoppas att få in lite vardag på bloggen. I veckan är det lite fullt upp. Idag skulle jag ha dragit på lacrosse, men tydligen skulle vi till the clinic och träffa något collagelag, men jag hade ingen skjuts därifrån så kunde därför inte åka dit. Drog hem istället och pratade med Julia (kompis from svealandet) och tänkte plugga en del, vill nämligen inte hamna efter. Samtalet vart lite längre än tänkt så pluggandet vart framskjutet lite grann och nu hann jag hitta en annan anledning till att inte plugga. Det är väl som vanligt alltså. Imorgon har vi rehearsal för Best Foot Forward. Best foot forward är en föreställning där hela the countys skolor framträder genom att sjunga och dansa. Vi är däremot den enda skolan som ska sjunga live, vilket känns spännande. I helgen som var gjorde jag inte mycket kan jag säga. Jag satt vid datorkad, och gick på promenad efter promenad.. Det var i stort sett hela min helg. Otroligt uttråkad men så kan det vara ibland. I brist på bilder så får ni en äldre bild.

Likes

Comments

Vi stannade i DC från torsdag natt till söndag mitt på dagen. Vi lämnade Wilmington inte långt efter att skolan hade slutat på torsdagen och var framme vid klockan 01:00 tror jag? Och för er som mest är här för att kolla bilder så finns det en hel del i detta inlägg.

Dagen efter käkade vi frukost och möttes sedan i lobbyn klockan 9. Först aktiviteten för dagen var muséet där bill of rights, constitutionen och bill of right finns, vilket var ganska häftigt att se. Sedan gick vi vidare till The Supreme Court. För er som inte vet vad det är så är det USAs högsta domstol som består av nio domare. Den här domstolen tar upp cases som handlar om conflikter eller tvister mellan stater. Där ser ni, någonting lärde jag mig i min amerikanskhistoria-klass. Här inne gick vi mest runt och kollade, ingen guidad tur eller något. Sedan väntade vi utanför ett tag för att sedan gå över till the Capitol Building som ligger mitt emot the supreme court. Men innan dess hittade vi ett litet korvstånd och satt i solen. Är väldigt förvånad att det var så varmt, då det brukar vara iskallt i DC i februari enligt vissa källor (also known as min vfamilj.)

Sedan som sagt drog vi vidare till The Capitol Building som ligger på The Capitol Hill. Här inne är kongressen alltså senaten och the house of representatives, även detta lärde jag mig i en klass. Klockan ett hade vi en guidad tur runt i the capitol building, vilket var ganska så häftigt faktiskt.

Stjärnan som ni ser där uppe är alltså i centrum av hela byggnaden. Vi fick även gå in i salen där de 435 personerna i house of reps sitter. Guiden frågade under turen hur många människor som sitter in the house of reps. Efter några sekunder när ingen hade svarat såg jag det som mitt ansvar att svara på frågan som ingen annan amerikan verkade kunna. Kände mig stolt då jag som jag anat svarade rätt. Sedan begav vi oss mot the national ait and space museum. Vi var lite trötta efter att ha gått runt i hela DC och inte tal om hur hungriga vi var. Jag var så hungrig att jag åt från McDonalds som jag aldrig har varit så förtjust i. Efter det så skulle vi ju bege oss hemåt, men hela gruppen splittrades lite så då tänkte vi att vi tar tunnelbanan för att vi var på helt andra sidan DC från vårt hotell. Med ännu mer krångel i tunnelbanan slutade det upp med att vi gick hem ändå. Då gick vi förbi The White House och jag kan säga att Trump har gjort ganska klart att han inte vill ha några främlingar runt sig då han har gallrat en stor mur runt sig?? Tillslut kom vi hem och stannade inte länge innan några av oss bestämde sig för att hitta ett ställe att äta. Vi slutade upp på något crepesställe. Sedan hängde vi på hotellet där vi spelade musik ur en stor högtalare och alla fick i princip visa någon sorts musik från deras hemland. Vilka kontraster alltså.

Detta var dag 1.

Likes

Comments

Last weekend var jag i Washington DC med alla utbytesstudenter. Det var så roligt att åka iväg och göra något. Sedan var det också roligt att få träffa Elsa efter en hyfsat lång tid. Här kommer alltså en liten video som jag klippte ihop lite snabbt under dagen. Mer bilder kommer senare.

Likes

Comments

De senaste dagarna har jag stressat som bara den för att få allt gjort men ligger fortfarande efter en hel del. I min onlineclAss har jag massor av uppgifter som skulle ha skickats in, projekt och annat, det har jag icke hunnit göra, sen har jag massor av glosor och någon analys jag skulle göra?? Sen skriva en uppsats efter det?? Haha alltså och allt fick jag på en och samma dag och ska va klart idag? Jaa eftersom träningen slutar 18 så har jag knappt tid och göra allting så en del assignments får be turned in late. Det är så svårt att dela upp läxorna när allt kommer på ons och ska va inlämnat torsdag eller så!! Aja, sen däremellan skulle jag ju packa också för jag åker nämligen bort över helgen. Missar fredagen men då har vi ändå half-day. Klockan är 10 över 6 på morgonen och jag har just stoppat in det sista av mina kläder i torktumlaren. Sen ska jag packa resten nu på morgonen. Hatar att va sista minuten men så blev det nu haha.. Annars då?

Igår så gick jag till skolan. First period skrev jag en song om tetanus och hur det påverkar musklerna, symptom och annat. Det var min viktigaste class då som sagt jag hade mycket att göra förutom att skriva en låt. Men efter ca halva tiden har gått av the first period så blir vi kallade till homeroom. Där satt vi ett tag sedan så blev alla seniors kallade till en kyrka i närheten där vi skulle ta yearbook photos. Under 3rd block (spanska) så skulle vi återigen skriva en låt eller berättelse om hur Direct Object Pronoun och Indirect Object Pronoun hör ihop? Jaa, min grupp gjorde inte mycket alltså, sen blev jag dessutom utkallad för en intervju for the yearbook där de ska prata med internationella studenter på skolan. Låten/berättelsen skulle vi redovisa idag och först stress över det, men sen kom jag på att jag inte hade pappret med "allt". Så då kände jag- nä, då skippar vi det. Sedan en engelskaläxa som jag fick igår har jag inte hunnit göra men alltså känner nog ba stressad för att jag hittills har gjort det ganska bra och sen ba att släppa allt är typ jobbigt för huvudet hahah. 45 min efter skolan slutar så möter vi de andra utbytesstudenterna och drar iväg. Nu några bilder från New Bern där vi va för några dagar sedan.

Likes

Comments

För en vecka sedan var det alla hjärtans dag. En dag som aldrig varit så speciell för mig, men detta år kommer jag minsann aldrig att glömma. Den omtalade paraplykillen som jag nu har snackat om ett tag var en av dessa personer här i Usa som skulle skämma bort personen man gillar. I detta fall mig. När jag kom till skolan den dagen såg jag att han satt där med en stor rosa påse som om han väntade på någon. Jag kände på mig att det var till mig för att han hade nämnt det tidigare. Feg som jag var bestämde jag mig för att gå en omväg till mitt klassrum för att undvika att börja dagen med ett pinsamt samtal med paraplykillen, dessutom var jag redan lite sen. Jag går en omväg och dagen rullar på som vanligt tills jag ska börja gå mot min tredje class. Då ser jag han nämligen göra ett försök att springa ikapp mig, men jag har ju hörlurar och låtsas som ingenting så jag vek ju av. Feg-action nummer 2 för dagen. Vid lunch ca 30 minuter senare så sitter jag utomhus in the courtyard med ca 6 stycken andra människor. Jag kollar ner i min mobil för jag håller på att skriva ett meddelande till någon, mina knän och hela jag är vänd mot de andra människorna runt bordet så jag ser inte att någon kommer bakom mig. Men sen är det någon som petar mig i ryggen och vem var killen som stod där med en stor rosa påse och en CHEESECAKE?? jaaa, paraplykillen. Jag visste inte vad jag skulle säga, sa ett svagt tack samtidigt som jag sa att jag inte behövde något?? I påsen fanns det massor av choklad och sen hade han även köpt filmen "The fault in our stars". Jag och mina delade cheesecaken under lunchen. Det här kanske låter som en dröm? det skulle jag också tyckt. Jag menar en amerikansk kille som köper massor av choklad och en film? Men killen har lite svårt att ta ett nej alltså. Försöker att säga till honom att jag inte är intresserad och för det andra är han typ 12 år? :( men han kan inte ta in det? och detta har lett till att jag nu har börjat tappa tålamodet hah, så nu är jag inte längre på lika bra humör att jag faktiskt orkar undvika honom. Använder en aningen mer allvarlig röst. Men gränsen går någonstans. Mer saker har hänt kring paraplykillen vilket jag kan enlighten you about later. Åter tillbaka till Valentine's day. En del människor hade med sig meterhöga teddybears till skolan, massor av ballonger och folk bar runt på Victoria's secret påsar. Eftersom alla hjärtans dag firades på en tisdag så sa alla att de "storslagna" saker kunde man ju inte göra. Men jag och min värdfamilj for i alla fall till Tower 7 , ett mexican ställe och käkade middag samtidigt som vi firade mina vföräldrars anniversary .Kul experience ändå och massor av finnar kan jag säga, eller som pappa säger - jag förvandlas till en enhörning 

Likes

Comments

...som är redo att öppna sitt utbytessinne aningen mer inför sitt utbytesår. Mina kära vänner i Norrlandsgänget har tillsammans skrivit ihop ett inlägg, nästan en liten guide för blivande utbytesstudenter. Vi är 5 stycken utbytesstudenter i Norrlandsgänget: @FridaSundstrom - Texas, @smillausa - Washington (state), @noraeriksson - Utah och @petramallfors i Ohio. Vi blev nära vänner redan innan det riktiga äventyret i USA började och har hållit ihop sedan dess. Jag hoppas att blivande utbytesstudenter ska läsa detta och få en möjlighet till att få ett nytt perspektiv på sitt äventyr som faktiskt börjar hemma i Sverige. Ärligt, så ska jag inte ta allt för mycket cred för denna text då min sängtid i USA är 930 och helst inte en minut längre. Men jag har i alla fall väldigt kloka vänner. Enjoy.

Vi har nu slagit ihop våra geniknölar och lagt pannorna i djupa veck, och tagit fram lite tips till framtida utbytesstudenter.

Vi har kollat runt lite bland 17/18-studenter och ser att många är besvikna/inte taggade på sina placeringar, hallå här ringer VARNINGSKLOCKOR så vi tänker försöka fånga upp er redan här, för såhär ska det inte vara. Iallafall inte ett halvår innan man ens åkt.

1. Ditt utbytesår är ditt utbytesår. Alltså. Det här är så otroligt självklart men ändå så svårt att komma ihåg. Vi tror det här är ett misstag vi alla gör - vi läser bloggar och skapar oss en drömbild av våra utbytesår, som är som en liten ihopsättning av det bästa av bloggarna vi följer. Vilka känner igen sig? (jag känner igen mig) Sluta. Sluta nu direkt. Gör inte så mot dig själv. Tyvärr så är enda som kommer förlora på det här du själv. Vi menar inte att du ska sluta läsa bloggar, för vem kan ge bättre tips än nuvarande studenter? Ingen, men se upp. Vi lever våra år och skapar våra minnen, precis som du kommer göra under ditt år. Du kommer inse att du var meant to be precis där du blev placerad.

2. Ge upp din California dream. Ärligt alltså. Eller? Arizona? Hur många har de två staterna som delstatsval? Har du alltid drömt om att bo i Cali, ja, då ansöker du. Men förvänta dig inte att hamna i mitten av Los Angeles. Varje mynt har en baksida, och Cali likaså. Har du insett detta men ändå vill till CA, ansök, du har förstått för- och nackdelarna. Skulle du däremot bli besviken av att hamna på en bondgård (eller vad det nu är du inte föreställt dig) i CA - gör det inte. Delstatsval är en fantastisk möjlighet - men också något som ofta inte blir riktigt som man vill. Vi uppmuntrar definitivt inte till att göra delstatsval. För vad händer sen då, om du nu skulle avsky stället och människorna där du hamnat? Kanske fanns din perfect match på andra sidan landet - men det kommer du aldrig få veta hihihi.

3. Var tacksam. Att visa tacksamhet för familjen som valt att ta emot dig är A och O. Din familj kommer med all säkerhet att dra en googlesökning på dig och mest troligt hitta din blogg. Hur tror du dom känner när de läser ditt blogginlägg om hur besviken du är p.g.a staden eller skolan inte är som du förväntade dig? Du har inte ens hunnit iväg på ditt utbytesår och är redan besviken över någonting som du inte ens har upplevt, hur går det ihop? Nej - suck it up och lär känna familjen och oroa dig inte i onödan över sådana saker som storlek på stad och skola eftersom det är vad som har minst betydelse i hur bra ditt utbytesår kommer att bli. Och det är väl också ganska så självklart, herregud. Oavsett om du blir placerad i en liten håla i North Dakota, på en bondgård i Kentucky, på ett litet high school med lite school spirit, långt ifrån en storstad, en ensamstående förälder, en familj med 10 barn, en storstad, jamen herreeeeguuuuuud listan tar aldrig slut på alla olika placeringar man kan få, var tacksam. Du ska bo i USA i 10 månader som tonåring. Hur många människor drömmer inte om det? Och du ska göra det. So what om det inte blir som du tänkt dig. Sorry to break it men räknar du med att saker ska bli som du planerat - sätt dig ner i båten. Förmodligen kommer inget bli som du tänkt dig men det betyder också att det kan blit mycket bättre. Och det är väl det som är liten av charmen? Du åker inte hit för att uppleva High School Musical - du åker hit för att upptäcka, se nya saker och lära dig. Inte för att leva en film du kollat på 500 gånger. Var tacksam. Ditt år är unikt och det är det som är så häftigt. Gör det bästa av det.

4. Du vet ingenting. Ja, placering innebär att du vet vad din stad, stat, värdfamilj och vad skolan heter. Du kommer förmodligen ta dig några promenader på Google Maps och läsa allt du kan om allt du kan hitta om stället du ska till. Men du vet inget. Du har bara dina aningar. Du kanske vet att ditt framtida amerikanska hus är brunt med en röd dörr, well, good for you. Men du vet inte vad som kommer hända bakom den röda dörren. Även om du stalkar alla skolans elever på sociala medier känner du dom inte innan du är där, och har lärt känna dom. Vad vi vill säga med det här är att tro inte att du vet. För det gör du inte. Du har ingen aning. Hela augusti innan jag (Smilla) begav mig iväg var jag ledsen och spenderade massor med tid på att gråta av ångest över mitt utbytesår. Varför? För att jag knappt hade haft någon kontakt med min värdfamilj och trodde därför inte att dom ville ha mig där. Varför trodde jag att det var dåligt att knappt ha någon kontakt? För att mina kompisar hade massvis med kontakt! Har jag världens bästa värdfamilj? Ja. Vill dom ha mig här? Ja! Ta inte ut lycka i förtid, men ta inte heller ut sorg i förtid. För hur kan du veta?

5. Det blir vad du gör det till. Du har hela ditt utbytesår i dina händer och du har kontroll över allt som möjligtvis kan komma att hända under ditt år utomlands - varför ska du start off med besvikelse? Det är ingen annans ansvar att se till att ditt utbytesår blir så bra som möjligt - allt vilar på dina axlar; inte staden eller skolan. Bara för att du hamnar i en liten stad betyder det inte att du kommer ha tråkigt? Allting kommer att vara nytt för dig, oavsett var i ditt värdland som du befinner dig och varje dag kommer innehålla nya spännande äventyr. Är du besviken redan innan du gett dig iväg kanske du inte ska åka alls? Det är inte normalt att vara besviken på sin placering när man precis fått den, det är nu du borde vara som mest taggad på att ge dig av. Borsta bort besvikelsen från axlarna omedelbart och tänk positivt, du har kontroll över hela ditt liv under 10 månader, kasta inte bort denna möjlighet för att du inte kan se det unika i din placering. Ta tjuren vid hornen och bygg ditt eget utbytesår, från grunden.

6. Lämna inte Sverige som 16/17/18-åring och förvänta dig att bli behandlad på samma sätt som hemma. Absolut de allra flesta här ser på tonåringar som barn. Man pratar alltid om kids, "the kids at school", "the other kids", "me and the other kids", osv och ja, det är översatt till barn och det är så det funkar. Jag (Frida) hade en ganska klar bild om att jag skulle kunna bli behandlad som vuxen och jag ska visa min familj var skåpet ska stå, ish.. Nejnejnej, även om jag blir behandlad med respekt och mina värdföräldrar inser att jag är mogen så är jag fortfarande ett barn, precis som du kommer vara under ditt år, så skippa attityden redan innan du åkt iväg. Bra eller dåligt spelar ingen roll, det är en annan kultur och det är den vi är här för att uppleva. Embrace it ;)))

7. Kanske viktigast av allt för en del människor. Om viktökning skrämmer dig är kanske inte USA landet för dig, haha. Jag hoppas ni ska få ett fantastiskt år hörrniii!!

Likes

Comments

Sitter här och jag läxor samtidigt som jag blandar det med ett avsnitt av skam. Jag förstår mig inte riktigt på läxsystemet häär alltså måste jag säga. Men det är bara att bita ihop.

Under lunchen satt jag och sålde Valentine Grams så att vi ska få ihop pengar till våra formal costumes till kören. Jag kan säga att det inte var superlyckat haha. Vi behöver sälja 350 och vi har sålt ca 40...

Jag hade Medical Professional Club efter skolan, så jag gick dit. Det var en general surgeon där och pratade vilket var ganska intressant, även fast en del medicinska terms är fortfarande svårt för mig att förstå måste jag säga. Men med en Anatomy och Physiology ska det nog bli bättre. Sedan så gick jag till lacrosseträningen som det bara återstod 45 minuter av. Jaa okej här kommer paraplykillen upp igen. Jag har i princip inte sett honom på några veckor, åtminstone efter att vi fått ny termin. Sedan var han på The Young Medical professional club och när jag lämnar rummet står han och väntar på mig. Sen börjar han prata om vad han vill göra i sin karriär och det kändes ju ändå ganska normalt, men sedan börjar han snacka om sina känslor och annat och då kände jag baa aeee, vad ska jag göra gubben... försöker vara trevlig mot honom och samtidigt visa att jag inte alls är intesserad men han är lite annorlunda och fattar inte riktigt vinken. Så helt out of nowhere börjar han snacka om the fault in our stars. Vid den här tiden har han alltså börjat gå samma håll som mig, alltså helt motsats håll från vart han ska.. aja, slutade med att jag svängde av och han vände tillbaka åt det håll han faktiskt skulle åt.

Jag hade träning i 45 minuter och fick skjuts hem och sedan drog jag och mina värdbrorsor ner till "slice for life" downtown, eftersom Tony, Gary och Brittney inte var hemma. De hade åkt och fixat Brittneys retainer borta i Raleigh, för hon råkade nämligen trampa på den för några veckor sedan hahah. Det var första gången jag var med mina värdbrorsor själv, vilket var lite annorlunda.

Så jag käkade grekisk sallad och en pepperoni-pizzaslice för er som undrade. När vi väntar på maten så ser jag att människor lagt ut på instagram om att det är den nationella pizza day today, vilket var smått ironiskt tyckte jag.

Sen nu sitter jag här och pluggar samtidigt som jag skriver mitt andra inlägg för dagen. Applause for Lovisa.

(tog en bild samtidigt som jag gick med paraplykillen för att visa hur obekväm jag kände mig)

Likes

Comments