Sitter här och jag läxor samtidigt som jag blandar det med ett avsnitt av skam. Jag förstår mig inte riktigt på läxsystemet häär alltså måste jag säga. Men det är bara att bita ihop.

Under lunchen satt jag och sålde Valentine Grams så att vi ska få ihop pengar till våra formal costumes till kören. Jag kan säga att det inte var superlyckat haha. Vi behöver sälja 350 och vi har sålt ca 40...

Jag hade Medical Professional Club efter skolan, så jag gick dit. Det var en general surgeon där och pratade vilket var ganska intressant, även fast en del medicinska terms är fortfarande svårt för mig att förstå måste jag säga. Men med en Anatomy och Physiology ska det nog bli bättre. Sedan så gick jag till lacrosseträningen som det bara återstod 45 minuter av. Jaa okej här kommer paraplykillen upp igen. Jag har i princip inte sett honom på några veckor, åtminstone efter att vi fått ny termin. Sedan var han på The Young Medical professional club och när jag lämnar rummet står han och väntar på mig. Sen börjar han prata om vad han vill göra i sin karriär och det kändes ju ändå ganska normalt, men sedan börjar han snacka om sina känslor och annat och då kände jag baa aeee, vad ska jag göra gubben... försöker vara trevlig mot honom och samtidigt visa att jag inte alls är intesserad men han är lite annorlunda och fattar inte riktigt vinken. Så helt out of nowhere börjar han snacka om the fault in our stars. Vid den här tiden har han alltså börjat gå samma håll som mig, alltså helt motsats håll från vart han ska.. aja, slutade med att jag svängde av och han vände tillbaka åt det håll han faktiskt skulle åt.

Jag hade träning i 45 minuter och fick skjuts hem och sedan drog jag och mina värdbrorsor ner till "slice for life" downtown, eftersom Tony, Gary och Brittney inte var hemma. De hade åkt och fixat Brittneys retainer borta i Raleigh, för hon råkade nämligen trampa på den för några veckor sedan hahah. Det var första gången jag var med mina värdbrorsor själv, vilket var lite annorlunda.

Så jag käkade grekisk sallad och en pepperoni-pizzaslice för er som undrade. När vi väntar på maten så ser jag att människor lagt ut på instagram om att det är den nationella pizza day today, vilket var smått ironiskt tyckte jag.

Sen nu sitter jag här och pluggar samtidigt som jag skriver mitt andra inlägg för dagen. Applause for Lovisa.

(tog en bild samtidigt som jag gick med paraplykillen för att visa hur obekväm jag kände mig)

Likes

Comments

Vaknade nyss av att det helt plötsligt började blixtra och blåsa utanför huset. Det var som om det var en liten jordskakning (??) hahah för hela marken rörde sig...

Vad hände med att blogga sådär motiverat och ofta??
Iallafall kort sammanfattning om veckan som gått. I fredags gick på basketmatchen och vi vann både när Varsity Girls spelade och Varsity Boys. Det var ganska häftigt måste jag säga. Efteråt så åkte vi till Kilwin's ett känt glasställe i stan, och käkade glass där. I bilen började vi snacka politik och politiken i Sverige osv? men alltså har ju så oerhört dålig koll på vad som händer i Sverige måste jag säga och jag vet mer om hur det amerikanska systemet fungerar?? så pinsamt.

I lördags gjorde jag inte mycket. Vi skulle på guided tour på the battleship (USS North Carolina) som är på andra sidan av the river. För er som har sett One Tree Hill, precis bredvid the rivercourt. Men hände det, nej. Så jag gjorde inte supermycket. Jag gick på en promenad och det var väldigt fint och på en bild kan ni nog se USS North Carolina.

I söndags gjorde jag inte mycket heller.. rätt uttråkad måste jag säga. Men det var i alla fall Superbowl. Jag bor i en oerhört icke-sportintresserad familj, så de enda vi kollade i slutändan var typ the halftime show när Lady Gaga uppträdde. Alltså alla låtar var typ throwback till min barndom med min bästa vän hahah.

Sedan pratade jag med kära utbytessquad häromdagen också. Alltså jag som alltid hatat ordet squad älskar vårt utbytessquad (jag, Nora, Petra, Smilla och Frida) synd bara att petra inte kunde va med och snacka. Men alltså det är så härligt hur mycket vi kunde skratta under den korta tiden vi snackade. Det kändes som ganska lättsamt?

Sedan i måndags var det skola igen. Jag kan säga att jag drunknar i läxor.. Förra fredagen fick vi 150 spanska glosor som vi skulle veta till måndag. Tur att jag inte gjorde så mycket på helgen eller va? även fast jag gärna skulle ha haft det tvärtom. Men jag tar mest väldigt pluggklasser denna semester så jag får väl skylla mig själv. Jag hade i alla fall ett projekt om identitet på engelskan.

Så det är väl det egentligen. I tisdags hade vi lacrosseträning, vilket vi har idag också.. och jag har så fruktansvärt ont i mitt vänstra ben och jag hoppas att det ska gå över lite till nästa vecka då vi har tryout tredagar i rad. Vi får se helt enkelt. Nu ska jag käka frukost klart.

Likes

Comments

Någonting jag inte gillade under första semestern var att jag lyckades surround myself med oerhört negativa människor. Okej, för det första så hade jag väl kanske inte helt koll på hur allt gick till på High School, så jag tror jag höll mig undan en hel del. Eller, att hålla sig undan blir också en fel beskrivning. Men jag visste typ inte vad jag skulle göra för att passa in?? men jag måste sen säga att jag försökte hålla mig positiv främst i skolan, men det är inte lätt att försöka vara glad när man har människor runt omkring som bara drar ner en i en mer negativa världen, där människor klagar på att allting är så otroligt jobbigt, skolan är jobbig, människor är jobbiga och Wilmington suger? Jag som utbytesstudent är nog lite mer positiv och entusiastisk.. eller i alla fall det är så jag ser mig själv när folk runt om mig klagar.  Men som sagt det är oerhört jobbigt att vara personen som alltid drar i folk, och håller stämning 24/7 förutom de timmar jag sover.

Den här semestern har börjat såå mycket bättre än den förra. Jag kände att det här var typ min chans till en ny start, i skolan åtminstone. Min förra semester fick jag inte riktigt några vänner i mina klasser. Så jag i princip lämnar det bakom mig lite grann och går vidare med lite mer knowledge om hur saker går till. I mina nya klasser är det mer jobb än förra terminen men jag pratar ändå mer med folk,. Nu har det ju gått bara en vecka så jag hoppas att det bara ska bli bättre och bättre istället för att gå åt det andra hållet. 

Jag kan inte säga att jag nu helt plötsligt har massor av vänner men som sagt en extra konversation per dag, gör dagen såå otroligt mycket bättre. Lacrosse är en stor del hur jag har träffat många nya människor och jag känner mig på något nöjd? eller alltså jag känner inte att jag behöver vara sådär otroligt nära med människor för att känna mig trygg typ? aja nu avslutar jag detta snart innan inlägget blir ännu mer oförståeligt än det redan är. Ikväll ska jag troligen på min första basketmatch här i Usa.  Det är  årets största match mot våra rivaler också, så det blir nog super. 

Vi hörs. 

(skulle ha publicerats fredag morgon) 

två bilder från förra veckan.

Likes

Comments

och ni vet hur mycket jag har längtat.

I förrgår (30januari) började vårterminen för mig. Som jag har längtat. Men nu när den väl är här så är det ganska tufft måste jag säga. Eller ja, asså det är bara mycket jobb, men om man jämför med Sverige så är inte svårighetsgraden lika hög. Men i Usa har de mycket mer "busy work" än i sverige. Exempel på busy work är massa papper (handout) med frågor som man ska svara på. Ofta att man läser en text eller liknande. Jag får även ofta läxor som ska lämnas in dagen efter man fått den. I Sverige skulle det hända ytterst sällan och oftast vara mindre uppgifter. Det är lite frustrerande då de kan ge en läxa till oss, som kan ta mer än 2 timmar att göra och helt plötsligt ska man anpassa allting man har planerat för den läxan? Ja nu ska ju inte jag påstå att jag har massor av andra saker att göra efter skolan här i USA, men ändå? eller så är det för att jag är kontrollbehovs-människa som jag tänker såhär haha. Men ni förstår grejen, det är klart det blir enklare för de flesta (mest för mig) om jag får veta denna uppgift i början av veckan hahah.

Okej, detta är mina klasser för den här semestern.

First Period: Honors Anatomy and Physiology. Detta är faktiskt en online klass, men eftersom det är ett ämne jag är intresserad av och har inte möjlighet att ta som individuellt ämne i Sverige, så tänkte jag att jag tar möjligheten.

Second Period: Choir. Jaa, ni kanske tänker kör- igen? min skolas lärare är väldigt strikt. Inga auditons eller så, så att man kan komma med i skolans bättre kör.. Förra terminen började jag alltså helt från början med beginning choir. Sen fick jag möjligheten att hoppa upp ett steg denna semester och sjunga med "women's choir" ännu en gång så tog jag den möjligheten.

Third Period: Spanish - jag har bytt spanska klass till en lite svårare så får vi se hur det går. Den börjar jag med i morgon.

Fourth Period: Honors English III - Ja, asså funderar egentligen varför jag tog Honors?? det är ju så att man får extra poäng för klassen inför Collage och det är både svårare material och snabbare takt?? Jag som suger på svenska tänkte att jag ska vara kung på Engelska. aja, läraren verkar då bra, så jag hoppas det funkar.

Ja det var alla mina klasser. Jepp, jag har bara 4 och alla lektioner är 1 h och 35 min långa. '

Annars då?

Jag var på lacrosse pre-season träning idag. Jag har inte pratat så jättemycket om det. Jag tror jag bara nämnde att jag skulle dit och prova på. Jag var så sjukt nervös och första träningen gick det skit. Andra träningen var den bästa träningen hittills och nu är jag kanske på femte. På andra kändes jag inte som den sämsta även fast jag klart är bland de sämsta i laget. I alla fall idag var första träningen på en vecka pga av testing. Sedan är det bara två veckor kvar innan tryouts börjar. Men gissa vad? Idag fick vi veta hur många personer som faktiskt kommer med i laget efter tryouts. 18 PERSONER... och det inkluderar målvakter som redan är klara för laget. Så tekniskt sätt är det bara 16 personer. Hahha och just nu är vi 34 personer i laget. Tror ni att svensken som aldrig spelat lacrosse tidigare och som inte ens kan reglerna kommer att bli uttagen - no chance. Aja, men det är kul så länge det varar. Jag har i alla fall utmanat mig själv, eftersom jag är typ nervös på alla träningar. Av någon anledning bryr jag mig så mycket om vad andra tycker här. Om jag ska vara ärlig tror jag det har något att göra med att folk eller faktiskt många tjejer är såååå ELAKA? snackar så mycket skit? jag känner bara lägg ner? men måste säga att jag har träffat otroligt många trevliga och inbjudande tjejer också.
aja, min karriär som lacrossekarriär må bli kort, men åtminstone drog jag mig själv dit, och det måste jag få vara lite stolt över hahah.

Sedan vet ni vad jag gjorde i förrgår förutom att kolla på Bridget Jones diary???
Jag tog steget och läste mina vänners fina hälsningar på min svenska flagga?? jag har aldrig känt att det varit läge att läsa allt under första halvan på året då jag i stort hade brist på några som helst vänner. Men nu i helgen efter att jag varit med Alaina, så kände jag "okej, har inga bästa vänner men det här funkar ändå" och jag kände även "vad väntar jag på?" jaa bra fråga.. Men i alla fall nu har jag läst allt, ca 6 månader efteråt och jag kan säga att jag lät som en liten gris när jag satt här och snyftade på min sängkant, mest för att jag var tacksam tror jag faktiskt. Kände att jag ännu en gång behövde skryta om mina fina vänner haha.

Idag var det Taco Tuesday efter att jag kom hem från träningen.

Likes

Comments

Jag tänkte börja om med någon sorts bloggkalender? eller jaa ingen bloggkalender, men åtminstone blogga lite mer. Just nu skjuter jag bara upp bloggandet så jag har en hög olika saker jag vill blogga om, men samtidigt så är högen för stor för att faktiskt skriva om de olika sakerna. SÅ jag tänkte att jag ska från och med imorgon, blogga varje gång jag har lite tid över och bara skriva en snabb uppdatering med kanske en tråkig bild till. Aja, vi får väl se hur det går, kändes bara kul att faktiskt ha skrivit ner någonstans allt som händer här även fast det kanske inte är så oerhört många saker.
Sedan vid jul, tiden som hittills har varit bäst här i USA så bloggade jag ju i princip varje dag så jag tänkte att jag kanske får lite inspiration på det här viset!!

Jaa i helgen sov jag i alla fall över hos en tjej från Cross Country laget, vilket var kul måste jag säga. Idag cyklade vi, vilket är första gången jag har satt mig på en cykel sedan jag var hemma i Skellefteå. Det var great.

Likes

Comments

Vilken hemsk dag. Jag trodde ärligt inte att jag skulle reagera så här mycket. Jag har aldrig varit så värst intresserad av politik och de extrema valen sker ju ändå "bara" i andra länder. Det har liksom varit min inställning. Men nu? Nu bor jag här, i USA och idag den 20 januari 2017 blev Donald John Trump president. Vilken mardröm.

Om jag hade varit hemma i Sverige just nu, jag hade säkert reagerat på att USAs nya president är usel, efter vad jag hört och läst. Mer än så skulle jag nog inte veta. Min syn har förändrats så otroligt mycket. Jag förstår nu någorlunda hur hela det här valsystemet funkar. Jag har träffat människorna själv som röstar i det amerikanska valet. Jag har lyssnat på deras olika åsikter. Jag har hållit med, haft helt olika åsikter, nickat, skakat på huvudet och suttit tyst. Hur hemskt det än kan tyckas låta, men av en del människors åsikter här att döma så borde det inte ha varit så stor överraskning att vi nu har en president som inte tror på den globala uppvärmningen och vill bygga en stor mur vid den mexikanska gränsen. Jag sitter och skriver om någonting som jag inte hade någon större koll på innan jag åkte. Jag visste att Trump var "the bad guy" och den andra personen måste då ha varit "the good guy/girl?" Jag menar USA för mig var i stort sett ett land där man visste att presidenten var Barack Obama, de äter mycket mer där, hamburgare kommer därifrån, cowboys, ett stort land med kändisar och typ bra shopping? ärligt? innan hela grejen med att jag ansökte om att vara utbytesstudent, hur mycket visste jag egentligen? Jag antar att jag försöker övertala mig själv om hur mycket jag lärt mig? lärt mig så otroligt mycket att jag helt plötsligt har så mycket känslor för detta val, framtiden för USA och hur detta land har påverkan på andra länder. Det låter kanske konstigt men detta historiska val har fått mig att inse hur mycket man lär sig som utbytesstudent. Det behöver inte specifikt vara om ett val, det kan ju vara om andra kulturella saker också. Men valet för mig har som givit mig bevis framför mina egna ögon hur mycket jag lärt mig om landet i sig men viktigast hur vi människor verkligen lever olika liv. Saker som i mina ögon är helt idiotiska är helt fantastiska saker för någon annan. Fattar ni vilken möjlighet jag har fått att se saker på ett annat perspektiv.

Om vi nu ska vara specifika. Eftersom jag nu är utbytesstudent i USA under ett av valåren så har de så klart gett mig mer insikt i det politiska systemet än vad andra utbytesstudenter kanske har haft. Jag har lärt mig så pass mycket att jag kan känna mig så otroligt ledsen för det här med valet. Jag har fått mer insikt av vad det faktiskt innebär. Denna innebörd är för en del väldigt dedicated trumpovoters, väldigt bra, men som sagt, det gör mig ledsen. Men det är ju så, vi tycker väldigt olika i denna värld. Att det kan göra mig så ledsen men någon annan så glad är våra olikheter. Jag vill inte sitta här och säga rätt och fel, för även om två personer kanske tyckte om Obama väldigt mycket så kanske det var för helt olika anledningar. Jag kan även säga, även fast jag lärt mig så otroligt mycket så har jag så mycket kvar att lära mig. Mer om valsystem, mer om människor mer om historia mer om det mesta helt enkelt.

I morse så slog jag i alla fall i gång tv och kollade på "the inguaration of Donald Trump". Det var som att titta på en actionfilm. Se Hillary Clinton och Bill Clinton gå där, sedan Obama som glatt hälsade på alla. Jag satt på spänn och bara väntade. Jag tror att jag innerst inne väntade på att någonting skulle gå fel. Men nej, Trump snubblade inte på orden när han took "the oath" han höll sitt, (visserligen annorlunda) tal, blev president med Michael Pence som vicepresident. När jag suttit vid tv:n i ca 3 timmar och bara kollat på alla människor så var det dags för Barack Obama och hans vackra fru, Michelle Obama att ta helikoptern till flyget som sen skulle ta dom till Palm Springs, California. Tänk att ha vaknat upp som president och the first lady och sen helt plötsligt sitter man på flyget påväg på semester till California. När helikoptern lyfte, aeee då ville jag gråta. Hahaha. Min första tanke som kom upp var faktiskt då jag var i Indien för 5 år sedan, jag var alltså 12 år. På stranden så sålde de handdukar, kepsar och allt möjligt med ett fotoavtryck av President Barack Obama. Jag kommer ihåg att jag sa till Pappa "det där är presidenten i USA va?" hör ni vilken smart unge jag var, hahah. Men jaa, och sen nu när de flög iväg i sin helikopter så tänkte jag bara på nuvarande 11 åringar som ställer frågan "han var president i USA va?" till sin pappa eller mamma. Från Barack Obama, USAs första black president till Trump. Men det är väl som de säger. Gungar går först åt ena hållet, sedan åt andra. Jag tror däremot att gungställning håller på att gå sönder i år. .

Jag hade en konversation med en av mina värdpappor idag. Jag frågade hur valet har påverkat hans relation med släktingar och vänner. Inte många av hans vänner som faktiskt röstar på Trump, men jag vet att min andra värdpappas släkt, där röstar alla i stort sett på trump. Men han sa att några diskussioner har han haft med några av sina vänner men de flesta var inte tillräckligt nära för att det skulle göra någon större skillnad. Sedan nämnde han att två systrar, två äldre damer som bor här, bara några hus bort som också röstar på Trump. Mina värdföräldrar har alltid gillat dom och varit bra vän med dom fram tills valet. De två kvinnorna är tydligen big time voters for Trump. Men sedan kom det även fram att deras bästa vänner har en dotter från Wilmington. Såklart är denna dotter gift med Trumps barn - Eric. Såå nu förstår jag mer varför Trump någonsin kom till lilla staden Wilmington för att ha en lite kampanj, för att hans daughter-in-law's släkt bor häär...egen teori, eller bara det faktum att vi var en swingstate.

Det har varit en jobbig dag för många amerikaner och för många andra länder idag inklusive mitt lilla huvud. Otroligt häftigt att ha det här valet som en av mina större upplevelser på detta utbytesår dock. Tänka sig "jag var i USA då amerikanarna valde mellan Trump eller Hillary Clinton." Precis som alla säger kommer detta nog gå till historien och den har precis börjat. Godnatt, nu orkar jag inte skriva mer på detta otroligt förvirrande inlägg.


Likes

Comments

​Jag har ju i princip glömt att berätta om min nyårsafton här i USA. 

När jag kom hit berättade mina värdföräldrar att de brukar ha ett "christmas party" på lördagen efter jul för att både fira jul och min värdpappas födelsedag som är den 27e december. Om ni inte redan har klurat ut det än så inträffade lördagen efter jul på nyårsafton år 2016. Oj, vad jag är ovan med 2017. Skriver såklart fortfarande 2016 på alla möjliga papper. Detta Christmas Party är en stor fest. Min värdpappa bjöd in i princip alla som han träffade, tror det var över 200 personer inbjudna och runt 150 personer dök upp under kvällen och fick även de njuta av våra cirkus 17 julgranar, god mat, alkohol och dans. Jag och Elsa (svenska utbytesstudenten som i sista minuten, mot alla odds kunde dyka upp på festen) klarade oss bara bra med all plock-mat och dans och bara allmänt snack med lite äldre människor. Vi sänkte medelåldern lite grann haha. Gary's jobbarkompisar kom till festen i limousin, så utanför vårt hus stod det en limousin hela kvällen, alltså haha. 

Kvinnan som står med mig och Elsa, det vi tre har gemensamt är Lucia. Vi har alla tre någon gång varit Lucia. När hon var yngre, så skulle de fira svenska högtider i skolan och Lucia var en av dom. Men hon tyckte inte om det så mycket då hon fick stearin i håret.

Vi åt mat, jag försökte ta lite bilder. Jag och elsa släppte loss och dansade både framför (de inhyrda) musikerna och ute på gatan. 

Likes

Comments

HALVA TIDEN HÖRRNI! HAHAHA FÖRSTÅR NI ALLTSÅ??

Idag för fem månader sen stod jag där på flygplatsen i östra falmark och sa hejdå till mina föräldrar. Wow, vad jag grät. Nu fem månader senare har det skett en hel del. Jag är i halvlek nu, eller imorgon om man ska vara precis. 154 dagar i USA och 156 dagar kvar. Jag har lite blandade sidor om detta ska jag säga. Ibland har dessa månader känts som år, beror helt på vilket humör jag varit på. Sedan har det gått så otroligt fort. Jag är inte redo att åka hem. Jag vet inte om jag nämnde det tidigare, men jag säger det igen i alla fall. En av mina rumskompisar i New York hade ansökt för bara en-termins-programmet. Såå hon åkte hem förra veckan eller när det nu var?? Min första känsla när jag hörde det var bara "jag är inte redo?" Hallå? jag har ju precis börjat känna att "häär kan jag bo i 10 månader", jag öppnar munnen lite mer varje dag och vågar prata mer med folk som jag tidigare har känt någon undermedveten respekt för.

Jag är inte redo för att åka hem till Sverige.

Även fast det ibland är såå jobbigt att vara utbytesstudent så är det någonstans inom mig så bra? Ibland sitter det bara lite för långt inom mig och nästan allting känns jobbigt. Ni vet saker som att man jämför med andra utbytesstudenter, och hur man tänker att mitt utbytesår skulle ha blivit bättre om jag bodde eller att allt bara var på ett annat sätt. Men nej, detta är ju det som är MITT år. Ingen annans år. Sorry, men japp så är det. Menar inte att det bara ska handla om mig. Jag tänker mer att det är mitt år, och försöker övertala mig själv att sluta leva andras människors utbytesår samtidigt när du nu är på ditt egna äventyr.. Väldigt svårt det här med hur man ska sortera sina tankar kring detta. Men ingen annan vet ju hur det är att leva mitt liv här? jag kan sitta och förklara hur länge som helst om vad som är tufft/roligt/spännande osv, för att människor runt omkring mig, familj och vänner ska förstå. Jag vill att de ska veta. Men i slutändan är det bara jag som riktigt vet. Det faktum att det bara är jag som förstår MITT liv här kan vara lite frustrerande när man vill ha någon som förstår till 100 %. Jag har ingen kompis som har gått igenom det här med mig häär. Jag själv vet. Oj, vad det är jobbigt ibland att vara så ensam och självständig på det viset. Men i slutändan, wow så bra vi alla gör det. Hur bra jag gör det. Jo, ibland när saker inte är lika "kul" eller intressant som jag vill att det helst ska vara, så vill jag gärna skylla det på någon. Min värdfamilj, stället och människorna här. Men i sen egentligen handlar det nog mest om min inställning. Jag vet att som blivande utbytesstudent fick jag höra det ofta. "Det handlar om din egen inställning och dina förväntningar" och det är helt rätt. Men orden är fortfarande orättvisa på det sätt att man inte förstår. Orden räcker inte till, men jag kan inte komma på bättre ord att säga själv.

STAY POSITIVE! klyschigt men sant.

Även fast jag ibland jag gråter över att det känns lite jobbigare än vanligt. Jag vill inte hem. Jag vill uppleva så mycket mer. Jag vill ha så fler av rastlösa dagar i USA, äta 8 lager av ost på allt, bli irriterad på mina lata värdsyskon, gå på high school, dela rum, gråta, skratta, njuta, vara nervös och allt vad det innebär ett tag till kan jag säga.

Jag ångrar ingenting.

- Lovisa i halvlek av denna match.

Likes

Comments

SÅåå. Vi är alltså tillbaka efter lovet som sagt. Men inte betyder det ny termin inte. Utan nu är det bara mer stress att få allting gjort innan the final exams. Vill ha ny termin med folk i min egen ålder och kind of start on a new page?? Jaja, men det här får väl gå i några veckor till.

Den senaste helgen har jag gjort exakt INGENTING. Jag har haft några helger här då jag varit så fruktansvärt rastlös. Inte uttråkad, rastlös. Det är så tråkigt att det nästan är jobbigt och man känner sig typ sjuk? någon som känner igen sig? Det här med rastlöshet var väl ingenting jag tänkte på innan jag åkte hit, jag menar rastlös? men det kan nog lätt bli så. När man inte har skjuts någonstans och ingen kan hämta upp en. Det kan vara väldigt påfrestande det här med att uppleva en ny kultur. Haha men träning. Jag gick i alla fall en promenad i det oerhört "kalla" vädret.

I helgen skulle det snöa, vilket nästan aldrig händer. I lördags skrek Tony mitt namn och sa att det snöar utomhus. Så jag kollar ut genom fönstret och kan inte se en enda liten snö flinga. Jaja, för den där lilla snöflingan är det värt att sätta upp som status på facebook enligt wilmingtonfolket. I alla fall idag fick vi 2 timmars delay, alltså att vi började skolan 2 timmar senare för att det var så kallt ute så det var ju skönt med lite sovmorgon och kortare lektioner.

Vad mer har hänt? Vår granne dog häromdagen, inget riktigt dramatiskt - 94 år gammal.
Pratade med min syster lite grann häromdagen vilket var roligt. Inget annat har nog hänt.

Imorgon börjar pre-season practice för Lacrosse. Om jag ska vara ärlig så är jag lite nervös då det är en sport jag verkligen inte har någon riktig tidigare erfarenhet av. Jag vet inte ens reglerna hahaha. Sen det faktum att jag inte ens är någon större sport tjej? Får väl hoppas att jag inte blir utkickad direkt i alla fall.

Tragiskt när jag inte har någon ny bild så får lägga upp en bild på min systers katt som hon skickade till mig.

Likes

Comments

wow, 6 år har gått förbi sedan jag skaffade min kära blogg. Eller ja, egentligen så är det ju denna (klicka på länk) blogg som startades 4 januari 2011. Men eftersom jag konvertade den hiit såå säger vi som att den här bloggen är lika gammal.

Igår var det även 1 år sedan jag satt med Smilla (längesen jag nämnde min bestfriendo till utbytesstudent) på Society Café i Skellefteå, blev utslängda och gick vidare till espresso house. Vi var som nyfödda och visste ingenting om vad som väntade oss. Här är vi nu. Jag i North Carolina och Smilla i Washington State.

Idag använde jag min golden ticket som jag fick i en av påsarna. Jag valde Tower 7, ett mexikanskt ställe som vi även åt på i början av oktober. Det är ett av mina favvoställen helt klart. Vi gick sedan ner till stranden en snabbis och det var kolsvart och stjärnklart. Älskart.

Såå, skolan har börjat och jag är minst sagt inte taggad på att ha samma klasser i ytterligare en månad men jag står väl ut.

Likes

Comments