Förra veckan (25/9-1/10) var det Homecoming week på min skola. Varje dag hade ett tema och så klädde man sig efter det temat.

  • Måndag: Horror- Blackout day. Man skulle klä sig i svart.
  • Tisdag: Scifi- Clone day. Den här dagen hade vi vår första simtävlingen, så hela laget bestämde att alla skulle ha lagtröjan på sig.
  • Onsdag: Romance- Classy day. Jag hade på mig en svart klänning med ett rosmönster och ett par gråa klackar.
  • Torsdag: Comedy- Crazy day. Det var meningen att man skulle ha på sig färgglada kläder med mycket mönster, men min garderob är ganska begränsad så jag hade på mig vanliga kläder.
  • Fredag: Action- Spirit day. Alla hade på sig skolans färger eller tröjor med maskoten på. Det var även många som hade på sig "mum"s (bilden längst till höger), vilket är en stor, fet prydnad som man hänger runt halsen. Den visar att man har en dejt, men man måste inte ha en dejt för att ha på sig en mum. Killarna har på sig en minivariant runt överarmen. Mums är en väldigt texan grej och vissa av dem var verkligen stora.

På fredagen var det även homecoming pep rally och the homecoming game. Pep Rallyt började med att bandet, the Talenetts (drill team), the cheerleaders och the Color Guard gick genom the main hall mot gymmet samtidigt som bandet spelade. När de var framme fick alla elever gå och sätta sig på läktarna. Homecoming pep rallyt var bättre än de vanliga, då danserna och framträdandena var lite coolare än vanligt. Det var mörkt i hela salen och de som framträdde hade på sig självlysande kläder, smink och armband.

På kvällen träffade jag några kompisar på stadion innan matchen började. Innan matchen kom igång presenterades the homecoming king and queen. De som kandiderar till homecoming court var elever som är med i föreningar som hjälper andra och jag har träffat några av dem och de är riktigt snälla. I filmerna brukar det vara de smått elaka populära kidsen som vinner, men nu vet vi att det inte är så i verkligheten.

Själva matchen var dock lite tråkig. Allen High School's football team är riktigt duktiga och det dröjde inte länge innan de låg långt före motståndarlaget. När jag lämnade matchen för att äta frozen yoghurt med några kompisar, så var poängen 52-10 till oss och det var under third quarter.

På lördagen var det homecoming dance! Under eftermiddagen duschade jag, satte upp mitt hår (vilket jag blev riktigt nöjd med), sminkade mig (något som jag också blev nöjd med!) och satte på mig min klänning. Vid 18.00 åkte jag till en tjej från simlaget för att ta bilder och äta. Det tog ganska lång tid att ta bilder för vi var på två olika ställen för att få den perfekta bakgrunden, men det var kul. Maten var god och sällskapet roligt.

Vid 20.30 åkte vi till dansen och skolan hade blivit snyggt pyntad. Temat var "A Night At The Movies", så det fanns en röd matta och photo shoot wall. Inne i kafeterian fanns det en scen med en DJ och strålkastare i alla möjliga olika färger. De flesta stod i en klump framför scenen och dansade, inkluderat mig. Mina kompisar ville dansa, så jag följde med dem till scenen för att inte tappa bort dem. Det var inte riktigt min slags musik som spelades, men jag deltog i hoppandet och dansandet med lagom entusiasm. När dansen slutade 23.00 blev jag hämtad av min värdbror och vi åkte hem. Väl hemma somnade jag så fort jag lade mig i sängen.

Homecoming var en rolig och extremt amerikansk upplevelse som jag inte kommer att glömma. Jag tyckte nog även att förfesten var roligare än själva dansen. Helt klart nöjd med den där veckan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I fredags efter skolan var jag tvungen att packa en övernattnings väska för när alla kommit hem och ätit något satte vi oss i bilen. Vi åkte till Houston för att hälsa på några släktingar till min värdfamilj. Bilfärden skulle ta ca fyra timmar, men vi fastnade i en bilkö och satt där ett tag, så resan tog längre tid än förväntat. När vi väl kom fram var det nästan midnatt och alla var supertrötta.

Nästa dag vaknade jag vid nio och gick ner där de flesta redan samlats för att äta frukost. Frukosten var en basic amerikansk frukost med scrambled eggs och bacon.

Efter frukosten åkte hela gänget till NASA. Utställningen var ganska intressant, då det fanns fakta om forskningsstationer i rymden och vi fick se en äkta raket i full storlek. Jag lyssnade även på en show om hur det var att leva på en forskningsstation. Där berättade de att besättningen och forskarna måste träna minst två timmar per dag för att inte riskera sin hälsa, då kroppen påverkas negativt av att inte ha någon gravitation.

Vid ett skulle vi åka på en guidad tur runt området, men the tram som skulle ta oss runt fick tekniska problem. När vi väntat ett tag bestämde sig halva gänget för att åka hem, medan jag och min värdfamilj valde att vänta lite längre. Det var värt att vänta, för de lyckades laga the tram och vi fick åka på den där touren.


När vi gått på NASA så var i alla fall jag jättetörstig och hungrig. Vi hade haft en ganska sen frukost och ingen lunch, så då när klocka var fyra var jag utmattad och redo att åka vidare. Alla satte sig i bilen och vi körde vidare till Kemah Boardwalk. Kemah Boardwalk är ett område nära havet med massor av restauranger och karuseller. Först när vi kom dit så var vi tvungna att vänta på den halvan av gänget som åkt hem tidigare under besöket på NASA. Medan vi väntade köpte vi ICEE som är som slush. Jag tog med coke smak och det var det godaste jag druckit på hela dagen. Vädret var även soligt och varmt (det var säkert över 30 grader), så vi höll oss till skuggan.

När alla var samlade satte vi oss på en fisk och skaldjursrestaurang. Jag beställde svärdsfisk och den var underbar. Min värdfamilj äter knappt någon fisk hemma, så jag passade på att göra det. Efter middagen åkte vi en bergochdalbana innan vi åkte tillbaka till släktingarna.

På söndagen åkte vi hem efter en frukost bestående av amerikanska pannkakor med sirap. Den här gången satt vi också i bilköer och kom hem sent på eftermiddagen. Alla var åter igen trötta så vi köpte burritos från Chipotle som är en snabbmatskedja med mexikansk mat. Maten som jag beställde kunde ha varit god, MEN riset i burriton var blandat med koriander. Och inte bara lite koriander, utan mycket. (Alla som känner mig vet vad jag tycker om koriander). Jag åt det jag kunde, men jag kommer inte att äta den burriton igen.

Det var en bra helg och jag gillade släktingarna och utflykten vi gjorde. Kemah var vackert och jag hade roligt där.

Likes

Comments

Jag tänkte berätta lite om min vardagsrutin, så här kommer den:

Varje morgon går jag upp vid ca 5.30, (vilket är lite för tidigt för min smak), för att jag ska hinna till simträningen som börjar 6.30. Träningen håller på till 8.15 och sen har vi 30 min på oss att duscha och klä på oss innan en skolbuss tar oss till skolan. Det går ganska fort att köra till skolan och därför brukar det finnas tid till att sitta i kafeterian och äta något och göra läxor. Sedan går dagen enligt mitt skolschema fram till 14.30 för då börjar min privilege period. Om en elev har sin privilege period först eller sist på sitt schema får de komma senare eller åka hem tidigare. Jag hade turen att få min håltimme sist och det fick även min värdbror, så vi åker hem tillsammans i hans bil.

Under de första dagarna i Texas var det lite awkward att sitta i bilen med min värdbror med hans musik i högtalarna, men nu är det ganska avkopplande att bara kunna sätta sig i bilen och lyssna på musiken. Vi pratar även och vi har upptäckt att vi har bl.a liknande serie- och filmintressen.

När vi kommer hem äter vi ett snacks och sedan börjar jag med mina läxor. 50% av mina lärare gillar inte att ge ut läxor, vilket betyder att jag inte brukar ha jättemycket att göra. Men jag har alltid en matteläxa och något quiz som jag måste plugga till, så jag jag har läxor även om det inte är mycket. En av mina klasser är an AP (svårare) klass och den kräver mer tid utanför lektionerna, så den brukar jag lägga ner lite extra tid på.

Kvällarna varierar lite från dag till dag. De kvällar som min värdpappa är hemma äter vi alla kvällsmat tillsammans. Då säger de även en bordsbön innan man får börja äta. När min värdpappa inte är hemma står man för sin egen kvällsmat. Ibland lagar jag mat och ibland har någon annan lagat något som man kan ta av.

Jag brukar ha som mål att ligga i sängen lite efter nio för att få tillräckligt med sömn för att orka gå upp vid 5.30 nästa dag, men det funkar inte alltid 😉.

Likes

Comments

Nu har jag gått två veckor på Allen High School och är faktiskt ganska trött samtidigt som jag är nöjd och får uppleva nya saker. Skolan är enorm och jag har svängt av åt fel håll i korridorerna några gånger, men har ändå lyckats att ta mig till lektionerna i tid. I skolan har man varannan dag "A day" och varannan "B day", där skolämnena skiljer dagarna åt. Mitt schema ser ut så här:

A Days

  • 1st period, 8.15-9.15: Swimming
  • 2nd period, 9.20-10.55: Algebra 2
  • 3rd period, 11.00-13.00: English 3 - Lunchen är 30 min av lektionen
  • 4th period, 13.05- 14.30: German 3
  • 8th period, 14.25-15.35: Privilege period - schemalagd håltimme


B Days

  • 1st period, 8.15-9.15: Swimming
  • 5th period, 9.20-10.55: Mixed Choir
  • 6th period, 11.00-13.00: US History - inkluderat lunch
  • 7th period, 13.05-14.30: Anatomy & Physiology
  • 8th period, 14.35-15.35: Privilege period - schemalagd håltimme


Första dagen i skolan:

Jag började 8.00 i simhallen på skolans campus där tränaren välkomnade oss tillbaka innan han började prata om try outs till de två skollagen Varsity (det lite bättre) och Junior Varsity. När han var färdig hade vi lite tid över innan bussarna skulle köra oss mellan simhallen och skolan, och de var då som jag kände att jag verkligen var ny. Ingen pratade med mig och jag vågade inte heller prata med någon. När vi kom till skolan så fanns det flera ingångar åt olika håll och jag chansade och kom in i entrén. Jag måste ha sett otroligt lost ut för bara någon sekund senare kom en tjej fram och frågade om jag var ny. Det sa jag att jag var och att jag var en utbytesstudent. Direkt erbjöd hon sig att visa mig runt till mina lektioner och det lät som en jättebra ide. Tjejen tillhörde en skolklubb som heter PALS. PALS tar hand om nya studenter och är typ som kamratstödjare, fast lite mer engagerade. I alla fall, hon hjälpte mig att hitta rätt mellan lektionerna och när jag hade lunch satt jag med en grupp PALS:are.

Andra dagen gick till på ett liknande sätt, fast jag kunde själv hitta till mina lektioner och folk började prata med mig.


Bilderna: 1. Skolbuss till skolan. 2. Skolans huvudingång. 3. Min basic lunch av en macka, frukt och snacks.

Nu när två veckor har gått, så har mer människor börjat prata med mig och jag med dem. Jag kom med i Varsity och börjar komma in i simningens gemenskap, vilket är jätteskönt. Det är annars ganska svårt att få kompisar under lektionerna och man hinner inte prata med någon mellan då det verkligen tar fem minuter att gå till nästa klassrum. Det är även olika personer i olika lektioner och jag har högst två lektioner mad samma person, om ens det.

Men jag gillar high school även om det är lite kämpigt och förvirrande ibland. 😉

Likes

Comments

I onsdags (16/8) anlände jag till DFW, flygplatsen i Dallas, vid tretiden på eftermiddagen. På flygplatsen blev jag mött av hela min värdfamilj och min värdsysters kompis. Från flygplatsen åkte vi direkt till ett vattenland som tillhör en resort där min värdmamma hade fripass till eftersom att hon var på konferens där. Vi fyra ungdomar spenderade hela eftermiddagen där. De hade en Lazy River, ett Cowboy themed water park och några vattenrutschkanor. Jag spenderade all min tid i he Lazy River med min värdbror. Vi simmade runt och snackade, vilket var ganska skönt. Han berättad lite om skolan och allmänna saker om USA och Texas.

När vi badat klart åkte vi till själva resorten för att äta middag. Jag åt en Texas Club, vilket är en enorm macka med croissant bröd, grillad kalkon, grönsaker och aioli. Till mackan serverades chips. Texas Club:en var faktiskt förvånansvärt god. Den innehöll ju någon form av dressing och sådant brukar jag inte gilla, men den var god ändå. Efter maten gick vi runt på resorten och den var enorm.

Vi avslutade kvällen med at åka hem till min värdfamiljs hus.


Andra dagen åkte vi till skolan på morgonen för att skriva in mig. Det gick på ca 15 min och jag fick reda på att det kommer att gå sju utbytesstudenter på skolan i år. Jag fick även en inbjudan till ett New Student Welcome Party som skolan skulle hålla i på kvällen, så på kvällen var jag där igen. Partyt bestod mest av namnlekar i olika grupper och jag kan berätta att jag hette allt från Larissa till Louise. Fast Det fanns faktiskt också några som sa Lovisa ganska bra. Alla nya studenter blev även guidade runt skolan och den är superstor. Jag kommer helt klart tappa bort mig. Vi blev även tipsade om att undvika huvudtrapporna och huvudkorridoren för det blir väldigt trångt när alla 5000-6000 elever ska till sina lektioner samtidigt.

Tredje dagen försökte jag få mitt amerikanska SIM-kort att fungera. Först gick det inte att aktivera det med mobilen, som det skulle göra. Därför försökte jag göra det på min dator och det fungerade inte heller, så jag försökte igen på mobilen och till sist fixade jag det. MEN jag kunde inte komma in på mitt konto och kunde därför inte köpa en prisplan. Senare på eftermiddagen ringde jag till supportern och jag kunde inte förstå vad hon sa (hon hade en jättekonstig dialekt), så jag fick hjälp av min vmamma. Vi lyckades köpa en prisplan, men jag hade fortfarande ingen teckning.

På kvällen åkte vi hemifrån för att gå på Watermelon Bust som var en uppvisning med skoland band där man fick vattenmelon efteråt. Color Guard var också med i framträdandet och min vsyster är en Color Guard, så det var därför som vi var där. Bandet var duktiga, men jag missade Color Guards uppvisning för att SIM-korts personerna ringde upp för att se om det fungerade, vilket de inte gjorde. Jag och min vmamma stod och diskuterade med dem under halva uppvisningen. Det var lite synd att jag missade halva, men enligt vfamiljen kommer jag att få se det under första football gamet.


Idag (19/8) har jag fortsatt att kämpa med SIM-kortet, men utan resultat.

Likes

Comments

Just nu sitter jag i mitt rum i Texas och har snart varit här i ett dygn, men innan jag hamnade här var jag några dagar i New York.

Dag ett

Flyget kom till Newark vid niotiden på kvällen lokaltid. Det tog ett tag för alla att gå igenom passkontrollen och få sina väskor. När vi slutligen kom fram till College of New Rochelle var alla supertrötta och redo för att sova.

Dag två

Jag vaknade automatiskt vid femtiden och låg kvar och blundade ett tag för att inte väcka min rumskompis. När klockan närmade sig sex kollade jag klockan på min mobil och såg att rumskompisen också var vaken, så vi bestämde att vi skulle gå upp. Vid sju var det frukost och sedan hade vi fire drill i elevhemmet.

Efter det hade vi en lektion där vi fick lära känna varandra och prata om våra förväntningar och rädslor. Innan lunch fick vi prova på cheerleading och amerikansk fotboll. Själv så tyckte jag faktiskt att fotbollen var roligare än cheerleadingen, även om jag knappt förstod reglerna.

När vi ätit lunch åkte vi in till New York City. Man fick välja ifall man ville shoppa i Soho eller gå på Brooklyn Bridge och jag valde shoppingen. Egentligen så köpta jag inget, utan jag och några andra utbytesstudenter gick mest runt för att se oss omkring innan vi satte oss på ett Starbucks och fikade i 30 min för att få wifi. Efter shoppingen samlades alla vid Times Square och gick tillsammans till en hamn för att åka en tur på the Hudson river. När turen var över åkte vi tillbaka till colleget.

Dag tre

Något ut av det bästa med den här dagen började prick 8.00 och inte en sekund försent. Vi skulle ha en amerikansk historielektion och läraren var supernoga med tidpunkten. Jag kom i tid, men långt ifrån alla gjorde det. De som kom försent fick ställa sig på scenen och lära sig den amerikanska nationalssången framför alla andra. Att se på när de sjöng så himla roligt. Skadeglädjen var liksom på topp. När de var klara med sången så kom faktiskt tre killar in och de var ca 15 minuter försenade. De tre fick sjunga Happy Birthday till läraren framför alla andra. Själva historielektionen var fantastisk och underhållande. Läraren fick flera elever att delta och historierna framfördes nästan som teater.

När historielektionen var färdig åkte vi in till Central Park för att äta lunch där. Det här kunde ha gått bättre och varit supermysigt, men det ösregnade under hela våran lunch, så vi stod och försökte undvika vattnet under några träd när vi åt. Som tur var så var det ganska varmt ute, så man frös inte. Efter att vi ätit gick vi till John Lennons minnesplats.

Innan vi åkte hem besökte vi 9/11 Memorial och ett shoppingcenter. Väl tillbaka på campus fick vi tid att packa innan det var dags för BBQ i kafeterian. Efter det satt jag, de andra svenskarna och en kille från Nya Zeeland och spelade kort och pratade. Det var ganska skönt att diskutera nervositeten inför morgondagen med andra som förstod precis hur man kände.

Dag fyra

Vid fyratiden på morgonen åkte ena halvan av gruppen till flygplatsen och vid åtta åkte resten. Jag hade tur som åkte åtta och fick sova lite längre än de andra. När vi kom till flygplatsen checkade vi in och lämnade vårt bagage. Det tog ett tag att lämna in allas väskor för att några tjejer hade övervikt på sina och var tvungna att packa om. Men alla kom in till flygplatsen och det var det sista som hände mig i New York.

Likes

Comments

Imorgon så gäller det. På eftermiddagen lämnar jag Sverige och åker till Kastrup för att sedan flyga till New York. ✈➡🗽

Under veckan som gått har jag arbetat med packningen och träffat kompisar samt släktingar som jag har sagt hejdå till. Det har verkligen inte känts som att jag ska vara borta i tio månader, utan mer som en två veckors semester. Jag har flera gånger fått frågan om jag var nervös och standarsvaret har faktiskt varit att jag inte var det. Allting har varit lugnt och skönt. Jag har inte heller oroat mig särskilt mycket inför resan eller det faktum att min vardag kommer att bli helt annorlunda. Tills idag. I förmiddags så vägde vi min väska och insåg att den var lite för tung, så vi fick packa om den för den 10e gången. Det var när jag var tvungen att välja bort ytterligare lite kläder som verkligheten kom ikapp mig. Jag lämnar Sverige imorgon och jag kan inte ta med mig mitt rum, mina kläder eller min familj. Allt det där måste lämnas kvar hemma. Vid det tillfället så kändes resan lite tung, men när vi tillslut fick ihop väskan med rätt vikt så blev allt bra och roligt igen. Just nu är jag super excited inför imorgon!

Tipps till alla utbytesstudenter som inte ha packat ännu: Förbered dig på att du kanske kommer behöva lämna en pryl eller ett klädesplagg som du egentligen vill ha med dig bara för att väskan ska väga mindre.

Likes

Comments

Nu äntligen har jag fått ett avresedatum! Söndagen den 13/8 lämnar jag Sverige och åker till New York för att spendera några dagar där på ett Welcome Camp. Efter några dagar åker jag sedan vidare till Texas och värdfamiljen.

Det är ca 18 dagar kvar och det känns både som en evighet och som ingen tid alls. Att jag snart ska åka är superspännande och jag kan knappt vänta på att utbytesåret ska börja, men samtidigt har jag massor av saker kvar som måste fixas och folk att säga hejdå till.

Likes

Comments

Nu har det gått lite mer än ett år sen jag påbörjade ansökningsprocessen till ett utbytesår. Organisationen som jag åker med är STS.

Jag har haft flertal intervjuer, fyllt i högar mer papper, skrivit personligt brev, varit på minst tre läkarbesök och gått på ett informationsmöte hos organisationen. Hela processen har varit lång och fylld med spänning och förväntan.

I Juli 2016 fyllde jag i min intresseanmälan, i december blev jag antagen och i april fick jag min värdfamilj. Förra veckan skickade jag in det sista pappret till organisationen och jag fick tillbaka mitt pass med mitt visum från den amerikanska ambassaden.

När jag skulle ansöka om ett visum satt jag en hel kväll framför datorn och fyllde i information om vem jag var och flera olika slags säkerhetsfrågor. Efter det bokade jag och pappa en tid till ambassaden för en personlig intervju och tidigt på morgonen, måndagen den tredje juli flög vi till Stockholm. Jag hade en tid till 10.15 och kom fram till ambassaden vid 9.15 och då var det redan 20 meter kö till säkerhetskontrollen som jag stod i i cirka 30-45 minuter, innan jag fick komma in på området och vidare till byggnaden där intervjuerna utfördes. När jag kom in satt det redan 30 pers och väntade och fler kom in efter mig. Man fick inte ha på sina mobiler och jag hade lämnat min bok utanför med min pappa så jag hade extremt tråkigt medan jag väntade på att mitt namn skulle ropas upp. Efter två timmar satt jag fortfarande där och väntade. Personer som hade stått bakom mig i säkerhetskön blev uppropade och fick gå, vilket kändes ganska orättvist eftersom att jag hade väntat längre än dem. När mitt namn äntligen ropades upp var det ca 10 personer kvar i väntrummet. Intervjun gick på 3 minuter och jag fick lämna mina fingeravtryck. De frågade vart jag ska åka, vem som betalar och vad jag ska göra i USA. När jag kom ut ur ambassaden var klockan 12.45.

Besöket till ambassaden var något utav det drygaste jag gjort, men nu i efterhand är det så skönt att vi fick det gjort ganska tidigt på sommaren så att vi slipper stressa med det senare.

Även om alla papper och mitt visum är klara har jag fortfarande inte fått något avresedatum än som jag ser fram emot att få. Utan att veta exakt när jag åker är det svårt att åka på semester långt hemifrån, ifall avresedatumet hamnar mitt i en resa.

I alla fall så kan det inte vara särskilt långt kvar innan jag åker vilket är sjukt spännande! 😁😉

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Lovisa och bor vanligtvis i Malmö, men lagom till att skolåret 17/18 ska börja kommer jag att flytta till USA för att leva livet där som en utbytesstudent.

Den här bloggen är mest till för att jag ska kunna dela med mig av min upplevelser till min familj, släckt och mina vänner hemma i Sverige. Det är självklart att alla är välkomna att läsa min blogg även om man inte tillhör t.ex min familj 😉.

Om ni har några frågor eller kommentarer är det bara att kommentera i kommentarsfältet.

Likes

Comments