I onsdags (16/8) anlände jag till DFW, flygplatsen i Dallas, vid tretiden på eftermiddagen. På flygplatsen blev jag mött av hela min värdfamilj och min värdsysters kompis. Från flygplatsen åkte vi direkt till ett vattenland som tillhör en resort där min värdmamma hade fripass till eftersom att hon var på konferens där. Vi fyra ungdomar spenderade hela eftermiddagen där. De hade en Lazy River, ett Cowboy themed water park och några vattenrutschkanor. Jag spenderade all min tid i he Lazy River med min värdbror. Vi simmade runt och snackade, vilket var ganska skönt. Han berättad lite om skolan och allmänna saker om USA och Texas.

När vi badat klart åkte vi till själva resorten för att äta middag. Jag åt en Texas Club, vilket är en enorm macka med croissant bröd, grillad kalkon, grönsaker och aioli. Till mackan serverades chips. Texas Club:en var faktiskt förvånansvärt god. Den innehöll ju någon form av dressing och sådant brukar jag inte gilla, men den var god ändå. Efter maten gick vi runt på resorten och den var enorm.

Vi avslutade kvällen med at åka hem till min värdfamiljs hus.


Andra dagen åkte vi till skolan på morgonen för att skriva in mig. Det gick på ca 15 min och jag fick reda på att det kommer att gå sju utbytesstudenter på skolan i år. Jag fick även en inbjudan till ett New Student Welcome Party som skolan skulle hålla i på kvällen, så på kvällen var jag där igen. Partyt bestod mest av namnlekar i olika grupper och jag kan berätta att jag hette allt från Larissa till Louise. Fast Det fanns faktiskt också några som sa Lovisa ganska bra. Alla nya studenter blev även guidade runt skolan och den är superstor. Jag kommer helt klart tappa bort mig. Vi blev även tipsade om att undvika huvudtrapporna och huvudkorridoren för det blir väldigt trångt när alla 5000-6000 elever ska till sina lektioner samtidigt.

Tredje dagen försökte jag få mitt amerikanska SIM-kort att fungera. Först gick det inte att aktivera det med mobilen, som det skulle göra. Därför försökte jag göra det på min dator och det fungerade inte heller, så jag försökte igen på mobilen och till sist fixade jag det. MEN jag kunde inte komma in på mitt konto och kunde därför inte köpa en prisplan. Senare på eftermiddagen ringde jag till supportern och jag kunde inte förstå vad hon sa (hon hade en jättekonstig dialekt), så jag fick hjälp av min vmamma. Vi lyckades köpa en prisplan, men jag hade fortfarande ingen teckning.

På kvällen åkte vi hemifrån för att gå på Watermelon Bust som var en uppvisning med skoland band där man fick vattenmelon efteråt. Color Guard var också med i framträdandet och min vsyster är en Color Guard, så det var därför som vi var där. Bandet var duktiga, men jag missade Color Guards uppvisning för att SIM-korts personerna ringde upp för att se om det fungerade, vilket de inte gjorde. Jag och min vmamma stod och diskuterade med dem under halva uppvisningen. Det var lite synd att jag missade halva, men enligt vfamiljen kommer jag att få se det under första football gamet.


Idag (19/8) har jag fortsatt att kämpa med SIM-kortet, men utan resultat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Just nu sitter jag i mitt rum i Texas och har snart varit här i ett dygn, men innan jag hamnade här var jag några dagar i New York.

Dag ett

Flyget kom till Newark vid niotiden på kvällen lokaltid. Det tog ett tag för alla att gå igenom passkontrollen och få sina väskor. När vi slutligen kom fram till College of New Rochelle var alla supertrötta och redo för att sova.

Dag två

Jag vaknade automatiskt vid femtiden och låg kvar och blundade ett tag för att inte väcka min rumskompis. När klockan närmade sig sex kollade jag klockan på min mobil och såg att rumskompisen också var vaken, så vi bestämde att vi skulle gå upp. Vid sju var det frukost och sedan hade vi fire drill i elevhemmet.

Efter det hade vi en lektion där vi fick lära känna varandra och prata om våra förväntningar och rädslor. Innan lunch fick vi prova på cheerleading och amerikansk fotboll. Själv så tyckte jag faktiskt att fotbollen var roligare än cheerleadingen, även om jag knappt förstod reglerna.

När vi ätit lunch åkte vi in till New York City. Man fick välja ifall man ville shoppa i Soho eller gå på Brooklyn Bridge och jag valde shoppingen. Egentligen så köpta jag inget, utan jag och några andra utbytesstudenter gick mest runt för att se oss omkring innan vi satte oss på ett Starbucks och fikade i 30 min för att få wifi. Efter shoppingen samlades alla vid Times Square och gick tillsammans till en hamn för att åka en tur på the Hudson river. När turen var över åkte vi tillbaka till colleget.

Dag tre

Något ut av det bästa med den här dagen började prick 8.00 och inte en sekund försent. Vi skulle ha en amerikansk historielektion och läraren var supernoga med tidpunkten. Jag kom i tid, men långt ifrån alla gjorde det. De som kom försent fick ställa sig på scenen och lära sig den amerikanska nationalssången framför alla andra. Att se på när de sjöng så himla roligt. Skadeglädjen var liksom på topp. När de var klara med sången så kom faktiskt tre killar in och de var ca 15 minuter försenade. De tre fick sjunga Happy Birthday till läraren framför alla andra. Själva historielektionen var fantastisk och underhållande. Läraren fick flera elever att delta och historierna framfördes nästan som teater.

När historielektionen var färdig åkte vi in till Central Park för att äta lunch där. Det här kunde ha gått bättre och varit supermysigt, men det ösregnade under hela våran lunch, så vi stod och försökte undvika vattnet under några träd när vi åt. Som tur var så var det ganska varmt ute, så man frös inte. Efter att vi ätit gick vi till John Lennons minnesplats.

Innan vi åkte hem besökte vi 9/11 Memorial och ett shoppingcenter. Väl tillbaka på campus fick vi tid att packa innan det var dags för BBQ i kafeterian. Efter det satt jag, de andra svenskarna och en kille från Nya Zeeland och spelade kort och pratade. Det var ganska skönt att diskutera nervositeten inför morgondagen med andra som förstod precis hur man kände.

Dag fyra

Vid fyratiden på morgonen åkte ena halvan av gruppen till flygplatsen och vid åtta åkte resten. Jag hade tur som åkte åtta och fick sova lite längre än de andra. När vi kom till flygplatsen checkade vi in och lämnade vårt bagage. Det tog ett tag att lämna in allas väskor för att några tjejer hade övervikt på sina och var tvungna att packa om. Men alla kom in till flygplatsen och det var det sista som hände mig i New York.

Likes

Comments

Imorgon så gäller det. På eftermiddagen lämnar jag Sverige och åker till Kastrup för att sedan flyga till New York. ✈➡🗽

Under veckan som gått har jag arbetat med packningen och träffat kompisar samt släktingar som jag har sagt hejdå till. Det har verkligen inte känts som att jag ska vara borta i tio månader, utan mer som en två veckors semester. Jag har flera gånger fått frågan om jag var nervös och standarsvaret har faktiskt varit att jag inte var det. Allting har varit lugnt och skönt. Jag har inte heller oroat mig särskilt mycket inför resan eller det faktum att min vardag kommer att bli helt annorlunda. Tills idag. I förmiddags så vägde vi min väska och insåg att den var lite för tung, så vi fick packa om den för den 10e gången. Det var när jag var tvungen att välja bort ytterligare lite kläder som verkligheten kom ikapp mig. Jag lämnar Sverige imorgon och jag kan inte ta med mig mitt rum, mina kläder eller min familj. Allt det där måste lämnas kvar hemma. Vid det tillfället så kändes resan lite tung, men när vi tillslut fick ihop väskan med rätt vikt så blev allt bra och roligt igen. Just nu är jag super excited inför imorgon!

Tipps till alla utbytesstudenter som inte ha packat ännu: Förbered dig på att du kanske kommer behöva lämna en pryl eller ett klädesplagg som du egentligen vill ha med dig bara för att väskan ska väga mindre.

Likes

Comments

Nu äntligen har jag fått ett avresedatum! Söndagen den 13/8 lämnar jag Sverige och åker till New York för att spendera några dagar där på ett Welcome Camp. Efter några dagar åker jag sedan vidare till Texas och värdfamiljen.

Det är ca 18 dagar kvar och det känns både som en evighet och som ingen tid alls. Att jag snart ska åka är superspännande och jag kan knappt vänta på att utbytesåret ska börja, men samtidigt har jag massor av saker kvar som måste fixas och folk att säga hejdå till.

Likes

Comments

Nu har det gått lite mer än ett år sen jag påbörjade ansökningsprocessen till ett utbytesår. Organisationen som jag åker med är STS.

Jag har haft flertal intervjuer, fyllt i högar mer papper, skrivit personligt brev, varit på minst tre läkarbesök och gått på ett informationsmöte hos organisationen. Hela processen har varit lång och fylld med spänning och förväntan.

I Juli 2016 fyllde jag i min intresseanmälan, i december blev jag antagen och i april fick jag min värdfamilj. Förra veckan skickade jag in det sista pappret till organisationen och jag fick tillbaka mitt pass med mitt visum från den amerikanska ambassaden.

När jag skulle ansöka om ett visum satt jag en hel kväll framför datorn och fyllde i information om vem jag var och flera olika slags säkerhetsfrågor. Efter det bokade jag och pappa en tid till ambassaden för en personlig intervju och tidigt på morgonen, måndagen den tredje juli flög vi till Stockholm. Jag hade en tid till 10.15 och kom fram till ambassaden vid 9.15 och då var det redan 20 meter kö till säkerhetskontrollen som jag stod i i cirka 30-45 minuter, innan jag fick komma in på området och vidare till byggnaden där intervjuerna utfördes. När jag kom in satt det redan 30 pers och väntade och fler kom in efter mig. Man fick inte ha på sina mobiler och jag hade lämnat min bok utanför med min pappa så jag hade extremt tråkigt medan jag väntade på att mitt namn skulle ropas upp. Efter två timmar satt jag fortfarande där och väntade. Personer som hade stått bakom mig i säkerhetskön blev uppropade och fick gå, vilket kändes ganska orättvist eftersom att jag hade väntat längre än dem. När mitt namn äntligen ropades upp var det ca 10 personer kvar i väntrummet. Intervjun gick på 3 minuter och jag fick lämna mina fingeravtryck. De frågade vart jag ska åka, vem som betalar och vad jag ska göra i USA. När jag kom ut ur ambassaden var klockan 12.45.

Besöket till ambassaden var något utav det drygaste jag gjort, men nu i efterhand är det så skönt att vi fick det gjort ganska tidigt på sommaren så att vi slipper stressa med det senare.

Även om alla papper och mitt visum är klara har jag fortfarande inte fått något avresedatum än som jag ser fram emot att få. Utan att veta exakt när jag åker är det svårt att åka på semester långt hemifrån, ifall avresedatumet hamnar mitt i en resa.

I alla fall så kan det inte vara särskilt långt kvar innan jag åker vilket är sjukt spännande! 😁😉

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Lovisa och bor vanligtvis i Malmö, men lagom till att skolåret 17/18 ska börja kommer jag att flytta till USA för att leva livet där som en utbytesstudent.

Den här bloggen är mest till för att jag ska kunna dela med mig av min upplevelser till min familj, släckt och mina vänner hemma i Sverige. Det är självklart att alla är välkomna att läsa min blogg även om man inte tillhör t.ex min familj 😉.

Om ni har några frågor eller kommentarer är det bara att kommentera i kommentarsfältet.

Likes

Comments