Jag & Oskar har precis kommit hem efter att ha trÀffat Frida som bjöd pÄ god mat. Nu ligger jag i soffan och blÀddrar bland recept pÄ tÄrtor som jag tÀnkt göra till pÄsk och födelsedagsfirande.
Tidigare idag bokade jag och moster tÄgbiljetter till Göteborg den 22-23:e mars, vi ska hÀlsa pÄ storebror och titta nÀr han deltar i tough viking. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare och trodde att det var ett lopp med vanliga hinderbanor, höll pÄ att sÀtta i halsen nÀr jag vÀl googlade pÄ det. Det Àr alltsÄ nordens mest utmanande hinderbanelopp med helt sjuka hinderbanor som att springa genom 10.000 volt, springa genom eld och krypa i lera under taggtrÄd. Nu har jag nÄgot att se fram emot och det Àr ju alltid kul, ska heja som bara den!!!

Likes

Comments

TvÄ timmar sömn. Denna gÄng fÄr jag skylla mig sjÀlv, jag har sovit nÀstan hela dagen, varit helt galet trött.
LÄg kvar i sÀngen och försökte somna om, slappna av och tÀnka pÄ nÄgot som trÄkar ut mig. IstÀllet gör kroppen tvÀrtom, etthundratusen tankar och ett hjÀrta som slÄr lite för fort. Nu sitter jag klarvaken i soffan, dricker pepsi och funderar pÄ vad jag ska göra för att fÄ tiden att gÄ.

Undrar varför man börjar fundera som mest nÀr det Àr meningen att huvudet ska vila, jag tror att hjÀrnan vill jÀvlas.
Jag funderar pÄ om det kan flyta pepsi i min kropp istÀllet för vatten, om min cykel kan ha tagit skada nÀr den stÄtt ute hela vintern, vad klockan Àr i Thailand och vad fan lÀsk heter pÄ spanska nu igen.

Refresco. LÀsk heter refresco pÄ spanska.

Likes

Comments

Jag har aldrig upplevt krig mer Àn i mina mardrömmar, jag har aldrig sett det mer Àn i film och pÄ tv och ÀndÄ slÄr hjÀrtat hÄrdare i bröstet av oro nÀr ljudet av ett flygplan nÄr mina öron.
PÄ samma jord som jag gÄr pÄ finns det mÀnniskor som lever mitt i det som endast finns i mina mardrömmar, det Àr deras verklighet. Ondska, hat och dödande gömmer sig inte bakom en skÀrm, det finns rakt framför deras ögon. Mitt hjÀrta kÀnns ett kilo tyngre efter att ha sett dokumentÀrfilmen Äterkomsten till Mosul.

I en annan del av den vÀrld jag lever i blir mÀnniskor behandlade pÄ ett sÀtt som jag inte ens kan förestÀlla mig. Kvinnor som vÄldtas och behandlas som slavar, barn som sÀljs likt grönsaker pÄ marknaden, mÀn som gör allt i sin makt för att skydda sin familj men misslyckas, hela familjer som springer för sina liv i hopp om att hitta skydd i en stad som ligger i ruiner. GrÄtande barn, skrikande förÀldrar, bomber, vapen, blod, liklukt och hunger. Jag hör om det varje dag, jag ser det pÄ bilder men kan inte riktigt ta in det för det kÀnns inte verkligt, för dem Àr det vardag.

Jag kan inte sluta fundera pÄ hur mÀnniskor kan leva med sÄ mycket ondska och hat inom sig, hur man kan tappa allt som har med medkÀnsla för andra mÀnniskor att göra, eller har det aldrig funnits nÄgon hos dessa mÀnniskor? Var kommer denna ondska ifrÄn och kan vi alla egentligen drabbas av den? Finns det nÄgot sjÀlvklart svar?

Tanken pÄ att se min egen familj bli frÄntagna livet mitt framför mina ögon gÄr inte att tÀnka klart, den försvinner automatiskt ur huvudet för att den gör för ont att tÀnka, den Àr nÀstan förbjuden. Eller att det som förut brukade kallas för mitt hem nu mera Àr ett berg av aska, att det enda jag har kvar Àr ett foto av en avliden familjemedlem. Det gör för ont att tÀnka tanken och samtidigt finns det sÄ mÄnga barn pÄ samma jord som inte vet nÄgot annat Àn krig och terror. Barn som aldrig upplevt en vanlig familjemiddag i ett trivsamt hem, som inte vet hur det kÀnns att somna tryggt om natten i en varm sÀng, sÄdana saker som vi tar för givet.

Och i den tragiska verklighet de tvingas leva i finns det trots allt sÄ mycket kÀrlek. De springer ut mitt under gatustrid för att slÀpa en skadad medmÀnniska till sÀkerhet, trots att de riskerar sina egna liv. Flera familjer samlas under ett och samma tak, hÄller ihop, skyddar varandra och delar pÄ allt de har. De hjÀlps Ät att begrava de döda för att ge dem en nÄgorlunda vÀrdig plats att vila pÄ. De kramar, tröstar, torkar tÄrar, skrattar och lindar sÄr. Det Àr kÀrlek.

Likes

Comments

Fredag bjuder pÄ en lÄng sovmorgon, strÄlande sol och ikvÀll tacos hemma i huset med HELA familjen, mysigt!
Jag fick reda pÄ igÄr kvÀll att sÀsong 3 av Bates motel, min absoluta Àlsklingsserie har kommit ut pÄ Netflix, gissa hur jag kommer spendera större delen av min helg...

Likes

Comments

Jag har inte storlek 45 pÄ fötterna, det rÄkar bara se ut som det...
Redan torsdag!? Denna vecka har gÄtt otroligt fort. Ute stiger graderna och det blir ljusare för varje dag. Idag fick min vÄrjacka komma ut ur garderoben, dock Àr det lite för kyligt om kvÀllarna för att den ska bytas ut helt mot vinterjackan.

Jag har inga speciella planer inför helgen mer Àn att jag tÀnkt trÀffa mina bröder som bÄda tvÄ kommer hit frÄn sina respektive stÀder och hÀlsar pÄ.
Hoppas ni haft en bra dag!

Likes

Comments

NÄgot av det enklaste och samtidigt godaste man kan göra, kan Àta hur mÄnga som helst!

Ingredienser
(för 4 portioner)
3dl grÀdde
1 st gelatinblad
4 msk socker
1 st vaniljstÄng
Frysta/fÀrska hallon

Gör sÄ hÀr
1. LĂ€gg gelatinbladet i vatten
2. HÀll i grÀdden tillsammans med sockret i en kastrull
3. SkÀr ett snitt i vaniljstÄngen och skrapa ur fröna, lÀgg fröna och den hela vaniljstÄngen i kastrullen
4. Koka grÀdden, sockret och vaniljen i ca 5-7 minuter
5. Ta ur vaniljstÄngen och slÀng. Krama ur gelatinbladet och lÀgg i kastrullen, rör runt ordentligt sÄ att det smÀlter
6. HÀll upp i portionsformar/mindre glas och lÄt stelna i kylen i minst 3 timmar
7. Toppa med hallon och servera!

Likes

Comments

...Och sÄ var helgen över lika fort som den kom, typ.
Natten till idag har jag sovit hemma i huset och tagit hand om hunden. Under dagen fick vi sÀllskap av moster som kom förbi sÄ vi har fikat, druckit kaffe och pratat.

PÄ kvÀllen blev jag dÄlig dÄ jag glömde min medicin hemma och inte kunde ta den i morse. Det gÄr nÀstan inte att beskriva kÀnslan för nÄgon som inte upplevt den sjÀlv men den Àr bokstavligt talat vidrig. Kroppen lÀgger liksom av, försvinner, domnar bort tillsammans med lÀpparna som gör det svÄrt att prata, det gÄr stötar genom huvudet och bÄde ljus och ljud Àr anstrÀngande pÄ ett sÀtt som det aldrig varit tidigare.

Sist detta hÀnde hade jag varit utan medicinen i nÀstan en hel vecka sÄ att symtomen dök upp dÄ Àr förstÄeligt, men idag handlade det endast om nÄgra timmar. Man sÀger att medicinen inte Àr beroendeframkallande, vad kallas det dÄ nÀr kroppen reagerar sÄ hÀr utan den? Jag gÄr i tankarna pÄ att byta sort men vet inte om jag vÄgar eller hur jag i sÄ fall ska klara av utsÀttningssymtomen i upp till en mÄnad, kan inte ens tÀnka tanken.

Det Àr lite lugnande att kunna lÀsa pÄ olika trÄdar om andra mÀnniskor som beskriver samma erfarenheter och frÄgetecken kring medicinen nÀr vanliga sjukvÄrdshemsidor knappt tar upp det, varför? DÄ vet jag att jag Àr lÄngt ifrÄn ensam eller galen. Jag blir nojig nÀr kroppen och huvudet reagerar som det gör och börjar fundera över vad det egentligen Àr som jag stoppar i min kropp, men samtidigt fungerar jag inte utan. Det Àr svÄrt.

Likes

Comments