Haft 2 fruktansvärda dagar med sådan nervsmärta och illamående så jag spytt rakt ut...

Åkte jourcentralen igår kväll och fick voltarenspruta men det hjälpte tyvärr inte...

Min ljuvliga sambo hade en HEAT LOATION  med aloe Vera i.. ÅH VA SKÖN!!!
Somnade tillslut!

Rekommenderar starkt!!!!
           ~Se bild~

Idag  åkte jag och min älskade mamma till vårdcentralen  och läkaren va jätte duktig och förklarade riktigt bra och gav mig  lokalbedövning.. nålsticken kändes tyvärr som min akupunktur och jag kved av smärta.. men den hjälpte ♡♡♡♡
Det hörde min sambo i telefonen 2 timmar efter!

Min så kallade palexia..hejdå!
Vilken läkare skriver ut smärtstillande som man är allergisk mot??... hmm..

Ska få en antidepprisiv tablett som även ökar min aptit och får mig lugn på natten så man får bra sömn! 

Så skönt att få hjälp nu...

Nästa inköp: Vetekudde! 
Möte på skolan torsdag! längtar!

Kram på er!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ett tags sen jag skrev nu.. Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska skriva om... Men igår fick jag måla mina tankar..

Känns som jag lever i en mörk låda och ibland får jag besök av den vackraste människan i världen = MAMMA♡

Jag har massor utav dörrar jag kan öppna..men vilken dörr är rätt?

Min ENDA tanke är " jag får INTE fucka skolan "... vad händer då?..

Min psykiska hälsa är inte den bästa men den är påväg uppåt..en dag i taget..Har börjat förstå att det hjälper inte att gräva ner sig eller stanna upp...

Jag har märkt är att jag kan inte lägga lika mycket energi på flera saker samma dag, om jag gör det blir det halvdant..

Längtar efter mötet mellan skolan, familj och läkaren...mycket som kommer redas ut då..hoppas jag på...

Min smärta är väldigt svår att beskriva..för den varierar.. men den ligger runt 6-8 av 10 på smärtskalan... Smärtstillande hela dygnet runt.. 

Det jag hatar mest med min skada.. är att skolan blir lidande... jag vill så gärna klara den..sista året...

Vill tacka alla  fantastiska människor som fortfarande stöttar mig och stannar kvar hos mig vid denna svåra tid i livet ♡

Kram på er!

Likes

Comments

Jag pratade med kuratron, berättade för henne om vad en utav mina lärare sa.

Det hon sa va " Du ser ut som ett vrak, varför gör du det?"
Jag svarade att jag va trött pga medicinen. Då svarade läraren "det där köper jag inte, du har varit uppe sent"
Jag protesterade med gråten i halsen "nä det har jag verkligen inte".

Detta va som en käftsmäll, det sista jag behövde höra..

Det är det enda jag vill på nätterna, att KUNNA sova lugnt och fridfullt.. utan medicinen skulle jag ligga och vrida på mig, prata med mig själv, vara orolig och allmänt ledsen..

Så får man höra detta, som om man väljer med flit att vara uppe sent och fullständigt skita i rutinerna med skolan...
Dessa ord som läraren sa  förföljer mig..

Jag målade en bild till henne.
Sen gick jag min väg, gick runt oroligt i skolan och väntade på att jag kunde prata med kuratorn.
Klockan blev 11.05 då pratade jag med en lärare  om vad som hade hänt. Hon erbjöd mig lite sällskap.

Jag gick och åt kl 11.20.
Kl 12.03 kommer jag intill kuratorn. ÄNLIGTEN.

Hon förstod mig helt och hållet, hon vet hur jag fungerar.
Kuratorn tyckte att jag inte skulle hålla något inne, inte bita ihop, då kommer jag aldrig återhämta mig.

Men jag har försökt bita ihop  men av det så läker jag inte.
Jag hade möte med rektorn idag kl 8.30 och jag hade planerat att jag skulle förklara hur jag mår, inte lämna en detalj åt sidan... Det gick inte bra...alltså inte som planerat... han ville nästan skicka iväg mig efter 5 minuter.

Jag bet ihop och tog ett djupt andetag.. berättade hur trött jag blev, han frågade om det berodde på min nacke... självklart, vad annars handlar allt om?..

Jag förstår inte varför rektorn inte fattar att det handlar om nacken...är jag otydlig eller är det brist på kunskap eller vad e det frågan om..

Men tillbaka till mötet.. jag lyckades sitta kvar och prata med honom i 30 minuter.. Jag förklarade o förklarade men det verkade inte nappa..

Jag vill ju ta studenten i år!

Det är sista året och jag vill uppnå mitt mål och lärarnas mål.. Visa vad jag kan!..alla vet att jag inte ger 110% hela tiden och dem vet att jag kan bättre.

Men så sa rektorn "vi vet ju inte om det är bättre om 4 veckor"
Jag var tvungen och säga att min rehabilitering träning är uppdelad i 3 månader eller mer..han blev lite tyst då.

Men jag tryckte på det min känsla sa, som kom djupt inne från hjärtat. Känslan och sanningen  som krossade allt med mitt mål..

JAG KLARAR INTE FULLTID I SKOLAN! Även hur mycket jag vill så kan jag inte.. Det gör så ont i mig...

Tillslut förstod rektorn cad jag pratade om och han skulle prata med syv
(skol och yrkesvägledare) och med kuratorn om hur de ska göra för att jag ska kunna ta studenten i år...
Vet inte när jag får det exakta beskedet.. jag återkommer med detta.

På onsdag så ska jag prata med läkaren och be att alla berörda i skolan kan disskutera med läkaren och berätta vad jag har för smärta osv och hur skolan ska kunna hjälpa mig på bästa sätt.

Ett "sam-möte" som jag blev tipsad om efter incidenten med läraren..

"Whiplash gemenskapen" är en Facebook grupp där vi med whiplash, dem närstående & mfl  kan ställa frågor eller bara skriva av sig.. Därifrån  blev jag tipsad!

STORT TACK till denna underbara grupp som förstår hur jag har det.  

Likes

Comments

  • Facebook
  • Youtube
  • Blogkeen
  • Nouw