View tracker

Fan. Jag skulle behöva gå på en dejt. Jag har alltid känt att det skulle vara så sjukt obekvämt att till exempel gå ut och äta med någon man träffar första gången. Men jag vill verkligen det. Jag vill ha det cheesy. Lite uppklädda, lite nerver, en middag på en finare restaurang och små pinsamma tystnader. Jag vill ha en lätt kyss när vi säger hejdå. Jag vill ses några gånger innan vi har sex. Jag vill ha det där pirret i magen.

HALLÅ VART ÄR DU?

Livet har gått vidare. Jag och Adrian har inte träffats efter samtalet förra veckan, för vi har inte haft tid. Men vi har pratat en hel del i telefon som vanligt och det känns... Jag vet inte. Jag känner inte efter så mycket. Jag tror jag märker det mer när vi ses. Men jag vill verkligen att det ska fungera, för hur jag än vrider och vänder på det... Jag bryr mig så otroligt mycket om honom. Jag känner liksom någonstans att han behöver mig. Jag vill vara hans vän och det ska fan gå. Men jag behöver en distraktion. En dejt helt enkelt. Så jag får lägga fokus och känslor på någon annan.

Men jag mår bra, det gör jag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter helgen kände jag hur jag var nära bristningsgränsen. Jag behövde få veta. Jag kan inte gå och trasa sönder mig själv längre och jag visste vad jag behövde göra. Prata med Mr. Right. Jag skickade iväg ett meddelande till honom i måndags, att jag inte kan förstå hur han kan säga att vi bara ska vara vänner när vi beter oss som vi gör ibland. Att det blir jobbigt för mig när jag har dom känslorna jag har för honom. Jag var ganska kortfattad och skrev att jag skulle förklara mer när vi ses. Jag vill ju helst ta sånt här face to face, men jag behövde lyfta problemet lite lätt först, en heads up. Jag skakade som ett asplöv när jag skickade iväg det, men kände ändå en liten första lättnad.

Jag frågade om han kunde komma till mig igår kväll, jag hade nog inte kunnat vänta en dag till. Jag var inställd på att säga att vi inte kommer att kunna fortsätta umgås längre, eftersom det är och blir extremt jobbigt för mig när jag är kär i honom. Och det sa jag också. Bara vid dom första orden så började jag gråta nästan hejdlöst och kände hur all spänning jag burit på alldeles för länge började rinna av mig. Han tog mig till sig i flera tröstande kramar. Han förstod mig, men sa flera gånger hur tråkigt det känns, eftersom vi har blivit så bra vänner. Jag var tydlig med att säga att det som känns jobbigast inte är att mina känslor inte är besvarade (man kan inte rå för hur man känner, hur jobbigt det än är att acceptera det), utan att vi båda förlorar en så jävla bra vänskap. Fan.

Han sa att det kanske inte var så bra att vi började sova med varandra. Men jag sa att det hade inte spelat någon roll om vi aldrig gjort det, jag hade ändå blivit kär. Jag passade på att fråga om just det, eftersom han inte direkt verkar ha något emot att vi kramas och sover med varandra. "Närhet är ju närhet". Och det köper jag, för vem vill inte ha närhet om man har möjlighet att få det?

Jag insåg någonstans i mina tårar och allt, att hur fan ska jag kunna låta honom gå ut genom min dörr sen hörs vi inte mer? Jag sa det rakt ut - "Jag fixar inte det här". Jag vet inte vad som gör mest ont - att jag är olyckligt kär - eller att säga hejdå till en nära vän. Han sa att hur tråkigt den än är så är det såklart upp till mig, eftersom jag måste sätta mig själv i första hand.

Jag kände bara, nej det här går inte. Jag kan inte säga hejdå till dig. Jag kan inte bara sluta vara din vän. Det kanske är helt fel beslut av mig. Nej, det finns inget rätt och fel i det här. Det är pest eller kolera. Båda alternativen gör ont, men vad gör minst ont? Jag sa att vi fortsätter som vanligt. Minus sovandet. Och känner jag att det verkligen inte går att läka och släppa känslorna för honom så ska jag säga det direkt. Och med det säger jag även upp den vänskap vi har.

Han gick och jag kände mig helt okej då. Lättad. Nu visste han ju. En del av mig ville fråga honom varför han inte tycker om mig på det sättet, men det är ju bara en barnslig fråga. För hade han gjort det hade vi aldrig suttit här, då hade det varit vi. Men jag vet iallafall en sak klart och det är att han verkligen tycker om mig och uppskattar mig som vän otroligt mycket. Vilket gör mig väldigt glad.

Idag vaknade jag upp med ett lite trasigt hjärta. För trots allt så har jag ju faktiskt blivit hjärtekrossad, av obesvarade känslor. Men någonstans känns vänskapen viktigare. Jag behöver dock några dagar för att smälta det här. Jag behöver även tillägga en sak för honom, jag ska säga det när vi träffas nästa gång. Och det är att risken med att vi fortsätter ses är att jag hela tiden ska gå och hoppas på att han ska få dom känslorna för mig. För går jag runt och hoppas kommer jag inte kunna gå vidare.

Vi får se hur det här går.

Jag vill inte behöva vela mer. Älta mer. Jag vill bara fatta rätt beslut.

Men nu är han inte Mr. Right längre. Den här sagan tar slut här. Han är min vän och jag hans. Om jag kan hantera det, vilket jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan. Alla borde få ha en person som honom i sitt liv, så fin är han.

Från och med nu får han heta sitt eget namn här. Adrian.

Nu då?

Likes

Comments

View tracker

Jag sov hos Mr. Right i natt. Vi har kramats massor. Och skrattat massor. Jag är lika oklok som vanligt när jag kommer hem igen. Och ibland undrar jag varför jag fortsätter med detta självplågeri. Men det är ju bara så bra där mitt upp i allt. Sen kommer jag hem till tankarna och då får jag sota för det jag gjort.

Jaja. Han är ju trots allt Mr. Right och han har bara inte fattat allt än. Men det tar sig nog.

Stay positive!

Likes

Comments

Jag känner att det har varit lite väl mycket fokus på Mr. Right nu, vilket inte är så konstigt eftersom han tar upp ungefär 98% av min hjärnaktivitet. Men för att lätta upp stämningen lite så ska jag berätta om en händelse från i somras.

Jag hade precis lärt känna Maria då, kanske i två veckor eller nåt. Hon frågade om jag ville följa med ut på en båthelg med henne, hennes kille och hans killkompis. Jag hade varken träffat hennes kille eller killkompisen innan. "Det värsta som kan hända är att du får dela säng med R" sa hon och skrattade. Jahaja. Men mitt nya spontana ja säger alltså ja till den här helgen. Och åker iväg med en tjej jag känt i två veckor och två killar jag aldrig träffat förut.

Det var en fantastiskt rolig helg. Jag och R klickade bra och det ledde till det ena med det tredje, hehe. Eftersom vi bodde på en båt så slutade det ju med att vi även hade sex. I en båt. Där flera människor klev av och på och festade. Visserligen en lite större båt, men ändå. Kväll nummer två hade vi sex igen. Och jag var nöjd över att få ligga. Det var inget märkvärdigt sex, varken bra eller dåligt. Dessutom var vi ju båda fulla, så det kändes ju taskigt att säga så mycket mer om sexet där och då. Ett helt okej fyllesex kan man väl sammanfatta det med. En jäääävligt rolig helg hade vi alla fyra iallafall!

Veckan som följde sågs vi alla fyra på hemmaplan igen. Det slutade med att jag och R låg igen. Jag märkte att han tittade mig i ögonen typ hela tiden när vi hade sex. Lite obekvämt men nåja. Jag fick ligga och jag fick bekräftelse och närhet, även om sexet var lite för mesigt för min smak. Några dagar senare sågs vi igen bara han och jag. Hade sex. En annan kväll gick vi hem med varandra efter en utekväll. Hade sex.

Sen kommer vi till kvällen då jag insåg att det här går inte längre. Jag hade egentligen redan ledsnat lite, för det var ingen jag egentligen skulle vilja ha som KK, plus att jag tror att han ville ha något mer. Så att fortsätta träffas utan att prata om det kändes bara taskigt mot honom. Men det löste sig ändå. Vi träffades en kväll hemma hos honom. Vi hade sex och jag frågade honom "Vad vill du göra?" som i "Vilken ställning vill du köra nu?". Och jag sa ju att han typ alltid tittade mig i ögonen när vi hade sex. Så han tittade mig *djupt* i ögonen och sa "Jag vill älska med dig".

...

Att jag inte bröt ihop av skratt där och då är fan ett mysterium. Jag blev så jävla chockad så jag kunde inte få fram något alls. Vem säger så?! Vi hade typ träffats i två veckor?! Inte ens mitt ex har någonsin sagt så. Efter den kvällen så dissade jag honom och sedan dess har vi inte setts mer. Men Maria säger att han fortfarande pratar om mig, senast i torsdags när hon träffade honom. Det är ju inget att skratta åt, men... Hahah.

Jag vill älska med dig. Jag döööör! 😂 Inte konstigt att jag fått så mesigt sex med tanke på att han älskade med mig istället för att knulla mig. Hahahah!

Jag hoppas bara att han kommer över mig.

Likes

Comments

Den där känslan jag hade efter att jag pratat med honom var så jävla skön. Jag kände mig fri från något jag egentligen aldrig varit bunden till. Jag skrev till och med till honom dagen efter vårt samtal, att det var skönt att prata om det. Och att han antagligen skulle få se en lite annorlunda sida av mig, nu när jag visste hur jag skulle placera mig själv. Jag skrev att jag kanske inte verkat stel eller så innan, men att jag antagligen skulle bli mer avslappnad runt honom nu.

Jag laddade ner Tinder igen och såg att även han fanns där bland alla killar, vilket jag knappt reagerade på. Jag låg med mitt andra Tinder-ragg och även han som skulle bli min KK. Det kändes bara så jävla befriande att lägga energi på någon annan.

Vi fortsatte att ha samma kontakt som innan och vi fortsatte även att ses som innan. Jag kände verkligen en skillnad i mig själv, jag blev mer jävlig och skojig. Mer jag. Också befriande. Även om jag såklart alltid varit mig själv innan. Av någon anledning har han börjat kittla mig. En gång i bara underkläder, för vi hade tagit en bastu precis innan och var sjukt överhettade. Jaha?

För några helger sen var jag ut på krogen med några kompisar och när vi var påväg hem så stötte vi på honom. Han följde med hem och det slutade med att han sov på min soffa (jag erbjöd inget annat, tänker då inte göra några närmanden, det får han sköta nu).

En helg var jag där och vi tog en bastu igen. Vi drack några öl och jag frågade om jag kunde få sova i hans extrasäng. Men den var tydligen inte bäddad och när jag sa att jag kunde bädda den så föreslog han att jag kunde sova med honom. "Känns det okej då?" frågade jag. "Vi har ju gjort det förut så vad skulle vara konstigt nu?" JA FÖR ATT DU VET ATT JAG TYCKER OM DIG. Ville jag typ skrika... Men ja, vi la oss i hans säng. Han kittlade mig återigen (och även återigen enbart klädda i underkläder). Sen skulle vi göra någon slags fredshandling för att stoppa det där kittelkriget (låter så himla töntigt, haha). Vi kom överens om att sluta fred med en kram. Och det var en riktig jävla kram, halvnakna i sängen. Jag ville inte (jo, det är klart jag ville) hänga kvar för länge, så jag var den som backade undan först. Då hade han ena handen på min svank. Men jag vågade inte "ta några risker" för ett till missförstånd. Så jag backade. Vi gav även varandra massage där i sängen. "Är det okej om jag knäpper upp din bh?" Liksom what the fuck. Men återigen. Jag tänker inte ta initiativ till något längre.

Och någonstans där försvann den där lätta känslan. Nu faller jag bara mer och mer. Faller för honom.

Och vi ses lika ofta som innan.

Och jag vet varken ut eller in.

Kan han sluta vara så jävla rolig och bra. Kan han inte bara vara en idiot så blir det lättare att bara skita i honom.

Varför.

Så här är vi nu. Ändå har jag inte kunnat återge allt i text, men jag tror jag fått med det väsentliga. Kan ni förstå att han förvirrar mig?

Likes

Comments

Ledsen för dålig uppdatering. Har varit så jävla slut i hjärnan den här veckan, hjärnan är fan utbränd av allt tänkande på Mr. Right. Men jag vet vad jag måste göra. Jag ska följa ett råd som jag fick som kommentar här.

Jag vet fan bara inte vad som bränner mest. Att mina känslor inte är besvarade eller att jag förlorar en sån fin vän. Jag tror faktiskt att det lutar mer åt det sista. Någonstans hoppas jag att det öppnar ögonen på honom och att han kanske inser att han tycker om mig också. Alltså tycker om mig på rätt sätt, att han faktiskt vill mer.

Det är bara några praktiska saker som behöver ordnas innan jag kan ta det samtalet med honom. Då hinner jag fila på vad jag ska säga. Tills dess kommer jag köra på som vanligt.

Jag ska skriva ett till inlägg om historien om Mr. Right snart, eftersom det senaste inlägget om honom fortfarande är i dåtid. Så är vi i fas liksom.

I övrigt då. Jag "sextar" asmycket med M (min första Tinder-kille). 30 mil. Alltså snart åker jag.

Likes

Comments

Ibland, eller alldeles för ofta, tänker jag på hur mina känslor för Mr. Right ständigt finns där. Tänk om han aldrig kommer att tycka om mig som mer än en vän. Tänk om jag gått runt här och är och har varit olyckligt kär "i onödan". För jag kan nog börja kalla det... Kär. Kan man vara kär i någon man aldrig kysst? På ett vis har vi ju en intim historia, men inte på det viset som det normalt sett hade varit om två personer var intresserad av varandra.

Hur går jag till väga då? Jag känner att det är ett väldigt besvärligt dilemma för mig just nu. Jag vill verkligen inte förlora honom som vän, för han är verkligen en grym vän. Men jag kan ju inte heller gå runt och vara ledsen i hjärtat över att jag aldrig får mer. Och tänk om han träffar en tjej, som för honom är de rätta. Den tanken får mig att bli lite ledsen.

Som en kollega sa på jobbet igår "Hångla upp honom så vet du. Så vet ni". Men jag är ju så fruktansvärt rädd för att förstöra vänskapen. Det kan ju gå helt åt helvete.

Å andra sidan kan det ju lika gärna vara så att han inte alls är min Mr. Right. Det kan ju lika gärna bli så att det är jag som inte vill mer i slutändan och att det är han som blir den sårade. Eller tänk om vi båda vill mer men ingen vågar nu efter vårt senaste samtal kring det här. Och så går vi miste om varandra för att ingen vågade ta steget.

Fan. Min hjärna jobbar alldeles för mycket. Hur länge ska jag låta det pågå innan jag måste ta tag i det? Jag är inte rädd för att prata om sånt här, men nu börjar jag verkligen bli orolig för att det samtalet kommer bli avgörande för våran framtid. Det vill säga - om vi ens kommer att kunna vara vänner på grund av mina känslor.

Jag vill inte förlora honom. Men jag vill ha mer. Jag brukar försöka se det som att det finns en mening med allt. Och är vi rätt för varandra så kommer det bli vi. Men jag börjar bli otålig och en jobbig känsla av att tiden håller på att rinna ut skuggar mig.

Hjälp mig.

Likes

Comments

Jag har träffat två killar från Tinder. Den första, som vi kan kalla M, träffade jag precis innan jag och Mr. Right börja prata "på riktigt" (det vill säga när jag tog bort Badoo).

Vi skrev med varandra i nån vecka och jag skrattade mest hela tiden, för vi hade samma ironiska humor. Hade typ inga förväntningar alls över vad som skulle hända när han kom hit (typ 30 mils avstånd mellan oss, haha). Men han kom iallafall till mig och helvete... Jag hade nog det bästa sexet jag någonsin haft i mitt liv. Jag vill definitivt inget mer med honom, men jag tror vi båda känner frustration över att ha avståndet mellan oss. Han hade varit den ultimata KKn. Vi har lite sporadisk kontakt emellan åt och jag planerar smått att åka till honom för att få ligga. Fattar ni, 30 mil för sex. Men det var ju så jävla braaaaaa. Fan också.

Vi har faktiskt setts en gång till, bara typ en vecka efter hans första besök. Det var en torsdagkväll och vi började skriva, byggde upp en stämning som var väldigt frustrerande. Vid midnatt så sätter han sig i bilen och kör dom där 30 jävla milen. Till mig. För att vi var kåta. Haha, så jävla sjukt. Vi hade sex typ hela natten/dagen, man måste ju passa på liksom. Sen åkte han hem på fredag eftermiddag. Vilket också var samma fredag som jag senare på kvällen åkte och träffade Mr. Right för första gången. 

Livet är bäst när man är spontan. Fan att jag jobbar så mycket i veckan, annars hade jag åkt till honom. Behöver få ha bra sex typ NU.

Den andra killen åkte jag till och det var han som jag låg med samma dygn som min tilltänkta KK kom och hälsade på mig. Han var bra mycket äldre än mig och den bild jag hade fått av honom var att han vad sjukt manlig och visste vad han ville. Men. Det var nog bland det sämsta jag varit med om. Jag antar att jag hade alldeles för höga förväntningar.

Återstår att se om jag träffar någon ny från Tinder. Skulle ju vara behändigt om dom åtminstone bodde i samma kommun, så kan man ses fler gånger...

Likes

Comments

Det kommer bli väldigt långa inlägg om Mr. Right känner jag. Jag ska försöka hålla mig kort men det är svårt.

En gång skulle vi båda gå ut, på varsitt håll då. Vi hade umgåtts under dagen och hade allmänt trevligt, som vi alltid har när vi umgås. Jag tänkte att det kanske skulle bli annorlunda att träffa honom i krogmiljö, eftersom alkohol kan göra att saker leder från det ena till det andra. Ja, ni kanske förstår hur mina tankar gick. Vi stötte på varandra men han var verkligen skitkonstig. Till och med Hanna reagerade på det. Jag var redan full, blev ännu fullare och drog därifrån. Jag blev bara så himla ledsen och besviken när han knappt kunde bemöta mig som en helt vanlig vän? När jag vaknade morgonen efter så tänkte jag skita i allt. Skita i honom och sluta lägga energi på honom.

Men. Vi började skriva med varandra under dagen och jag insåg att han verkade vara nere. Jag nämnde ju om det jobbiga han gick igenom i mitt förra inlägg. Jag skämdes nästan över mina arga känslor som jag hade haft och från den sekunden släppte jag min ilska och besvikelse. "Om du bara vill ha sällskap och en kram så kan jag komma till dig?" Det ville han.

En vecka senare hände det som inte fick hända, men som vi ändå visste skulle hända förr eller senare. Den helgen blev som sjukt intim, även om inget direkt hände. Jag fanns där för honom för att jag bryr mig om honom. Jag sov där två nätter i rad. Vi höll om varandra och det var bara så... Mycket. Fick en fråga. "Börjar du få känslor för mig?" Aj. "Ja, det skulle man väl kunna säga". Jag får höra igen att han tycker jättebra om mig. Men det verkar inte vara på den nivån jag känner. "Jag vill ju att du ska vara här och jag tycker om när du är här". Jag fick en puss i pannan och en stor kram innan vi somnade. När jag kom hem den söndagen så grät jag så sjukt mycket, dels för allt jobbigt som hänt honom, men också för allt som rörde sig i mitt huvud. Känslor.

Just den där helgen har jag svårt att återge för den var bara så fin, hemsk, känslosam och allt på samma gång. Den var och får vara lite luddig.

Veckan som följde visste jag knappt ut eller in. Vi hann inte ses något för än på söndagen. Jag kände bara att jag behövde reda ut just den där "känslofrågan" med honom. Få veta exakt var han står, även om det kanske var glasklart.

"Du vet ju att jag tycker om dig. Jag måste få veta vad du tänker. Är du intresserad av ett förhållande, alltså inte med mig, utan överlag?" Jag tog helt enkelt mod och ställde frågan. "Ja, om jag träffar rätt person". Det konstiga var att det svaret var vad jag fruktade, men jag blev inte ledsen när han sa det. "Kommer det bli ett problem att umgås nu om du känner så?" Nej. "Jag vill bara veta, för det känns som att jag har fastnat och inte vet hur jag "ska vara" när jag är med dig." Han föreslog att vi kan väl fortsätta ses som vanligt (och återigen fick jag höra att han tycker om mig). Jag förklarade även att det inte var direkt så att jag är kär i honom, men definitivt intresserad av mer. 

Jag åkte därifrån med ett lätt hjärta. Jag var så glad över att jag inte blev ledsen, för jag trodde att det skulle göra ont. Men jag kände mig snarare fri. Jag hade inte träffat någon annan kille eller visat direkt något intresse för någon under de nästan två månader som jag och Mr. Right hunnit umgås vid det här laget. Nu kändes det som att jag kunde släppa lite av all den energin som jag lagt på honom och ge det till någon annan. För om han bara visste hur mycket av mig han fått...

Samtidigt så vandrade och vandrar tankarna fortfarande. Varför vill han fortfarande vara med mig? Speciellt nu när han vet att jag känner som jag gör. 

Likes

Comments

Det sket sig med min tilltänkta KK. Jag måste ändå berätta storyn, för att jag skrattade så mycket förra veckan när allt hände.

Det började för några veckor sedan. Jag satt hemma hos Veronica och vi skulle försöka komma på en kille åt mig. Veronica, galen som hon är, föreslår sitt ex. Ja, här delar vi minsann med oss av killar utan några hard feelings! Så hon skriver alltså ett meddelande till sitt ex och pimpar ut mig. Sedan tvingar hon mig att skriva till honom.

Han och jag skriver med varandra i några dagar, jag föreslår till och med att vi ska ses men det passade inte då. Efter att vi skrivit lite till slutar jag svara, för jag kände inte riktigt att jag fick den respons jag ville ha (här lägger vi inte energi på någon i onödan!).

I tisdags åkte jag till en kille jag träffat via Tinder. Jag hade inte haft sex på nästan två månader, så jag var ju smått desperat, haha. Det var ingen höjdare och jag hade heller inga avsikter med att träffa honom igen. Jag fick i alla fall ligga och även om det inte var speciellt bra så kände jag mig tillräckligt nöjd. Vem tror ni skriver till mig när jag åker hem på onsdag morgon? Jo - min tilltänkta KK! Skrattade redan då, det är som att det skickas ut några signaler när man dissar någon och då hör dom minsann av sig!

På onsdag kväll frågar han mig om jag är ute efter att träffa han med stort H eller bara att ligga. Jag svarar ärligt att det är klart jag vill träffa den rätta, men blir det bara sex så är ju inte det heller fel. Han var inne på samma spår. Så jag slänger ur mig "Inte för att vara sån, men vi låter ju helt perfekta för varandra!". "Japp, när ses vi?".

En halvtimme senare kommer han hem till mig och jag tror inte ens att det hinner gå en minut från att han kommit in genom min dörr tills vi hånglar på soffan. Efter vi haft sex gör vi en high five och konstaterar att det här blir ju perfekt! Som sagt skrattade jag så galet mycket åt det här, allt sjukt kan hända och det gör livet så jävla spännande när man bara låter saker ske utan kontroll!

(Ja, jag låg alltså med två killar på 24 timmar och jag skäms inte ens. För mig är sex bara sex och ingen big deal. Tänker inte skämmas för det!)

Men så igår... Får jag ett meddelande från min tilltänkta KK om att han förmodligen träffat hon med stort H. DAMN IT! Haha, jag som kände att det skulle bli så skönt att ha någon att skeda/ligga med utan krav lite nu och då. Nu måste jag hitta någon ny ju...

Nåväl. Mot nya spännande äventyr!

Likes

Comments