View tracker

Känner mig helt ensam och på det tom. Som en dålig plastpåse med hål. Jag vill känna mig behövd, typ att vännerna ringer för att söka ett gott skratt, eller ens att jag kunde anstränga mig för att ringa några "vänner". Det kommer alltid fram till samma slutresultat, jag är den som borde göra mer.

Ta upp telefonen och skicka ett sms. Träna varje dag, det är upp till mig. Fan ta dig i kragen häxa. Jag är den som kan ändra mitt liv och jag står fortfarande kvar i tröskeln, rädd för vad som kommer ske i nästa rum.

Jag vet ju vad jag vill, men jag ska ju också ta mig framåt. Ett steg, dumma plastpåse.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Är det någon som vet om psyllium fungerar? Såna piller som gör att man går ner i vikt. Behöver förlora vikt snabbt!
Är så trött på att stå still på 60!! jäkla skit vikt.

Också, hur spelar man glad när allt man vill göra är att skrika och slå sig själv i magen? Jag försöker spela glad, men det är ju omöjligt!

Jag vill bli glad igen, såsom jag var förr, men allt jag kan tänka på är hur dålig personlighet jag har och hur synd det är om alla omkring mig. Jag förtjänar inte att leva.

Jag försöker ändra mitt sätt och bli annorlunda, men det är något fel på mig. Min läpp börjar skaka när jag ska prata runt en större folkgrupp, även om jag känner dem. Vad är det för fel på mig?!

Jag vill bara byta min själ, tror det är den som är sjuk. Men hur fan gör jag den frisk.

Står med svåra val just nu och jag går för fort fram.

Likes

Comments

View tracker

Har insett att alla mina "vänner" plötsligt bara är gamla skolkamrater. Och när man träffas är det absolut inte som förr, dem ställer inte upp när man mår dåligt, dem hör inte av sig längre och vissa är bara lika mogna som gröna bananer.

Var på kvinnokliniken i förrgår och fick reda på att allt såg bra ut, något positivt. Nästa steg är att testa passagen i äggledarna, som tydligen ska göra ont... men nu vet jag att jag kan föda mitt egna barn, även om det blir provrörsbefruktning.

Just idag står tiden still och känslorna är rätt neutrala. Önskar bara att jag hade fler vänner, några som man kunde vända sig till och träffa och bli på bättre humör med.

Likes

Comments

Nu står jag där igen och vill bara falla, den där jävla kanten. Fyfan vad människor kan trycka ner än. Och min sambo förstår inte, jag trodde han gjorde det men han kan säga saker som får mig att må skit ibland.

Jag orkar inte mer, lika bra att köra av vägen. Och att hålla dieten är fan svårt nu. Faller efter igen!  Varför är man så ensam, helt sjukt att ingen lyssnar. Ibland känner jag att det måste vara nåt fel på mig, jag blev mobbad av en anledning i högstadiet, det måste finnas en anledning. Varför skulle annars alla sluta lyssna när jag mest behöver någon.

Likes

Comments

Frukost och middag är det som gäller nu för mig, det funkar bra och jag känner mig mycket gladare! imorgon blir det bara middag då jag jobbar natt och kan sova hela dagen istället för att äta.

Mina självmordstankar är borta för tillfället, hoppas för alltid då dem skrämmer mig.

Men min sambo vet mer nu om hur dåligt jag mått och han stöttar min med mina 1000 kalorier, han säger sålänge det inte skadar mig så får jag fortsätta. Men han tycker jag är fin som jag är, min spegel säger annorlunda.

Likes

Comments

Det räcker med en maträtt om dagen, blir på så dåligt humör och besviken på mig själv om jag äter mer, annars känner jag den lilla gnuttan av stolthet när jag håller mitt mål.

Jag måste fortsätta, det har gått i 2 år, jag måste klara det.

Likes

Comments

Just i stunden när allt är så rörigt i livet så är det bra fokus med ett mål, jag har under 2 år varit strikt med vad jag äter och faktiskt nästan nått målet, helst vill jag väga 50 då det är det som mitt BMI säger men för tillfället så nöjer jag mig med 55.

Jag fick så mycket inspiration när jag läste några bloggar som innehöll thinspo och kände att jag måste på något sätt komma i banan igen.

Likes

Comments

Jag har inte ens gått upp ur sängen och är redan påväg till gråt. Hur kan man hata sig själv så mycket och hur ändrar jag den känslan?

Min tro på att jag har någon som är med mig och skyddar mig börjar försvinna, vilket gör mig mer rädd. Är jag verkligen helt ensam?!

Jag försökte prata med min sambo om att jag mår dåligt, men jag tror inte han förstår. Jag skojade sen bort situationen och vi började kittla varann och skratta istället. Jag vill inte att han ska tro att jag är ett pskykfall som varje gång jag åker bil, önskar att jag krockade. Det är bara en snabb tanke på vad skönt det vore att avsluta alla skuldkänslor på ett enkelt sätt.

Jag är för feg för att ta mitt liv, vilket jag hoppas jag håller fast vid. Men ibland kommer tankarna i alla fall.

Likes

Comments

En dryg kommentar och jag faller direkt, det går snabbare och snabbare för varje dag. Jag är rädd för vad en emotionell krasch skulle göra med mitt liv, om jag går i väggen, vad händer då med min sambo och mitt hus?

Jag har det bra, så jag kämpar. Men allt skit från förr kommer upp och river i dem redan djupa såren! Allt jag kan tänka på är vad jag gjorde för fel när jag blev mobbad i skolan, och om jag gör samma fel nu?

Jag har hört folk säga att man vill skrika högt när man är plågad av depression, men aldrig förstått varför, förrän nu. Jag vill skrika rakt ut "VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!", jag vill bara ha det svaret. Varför är jag inte längre en bra talare i en social situation, varför måste jag samla kraft innan jag går in i ett samtal när det förr bara flöt på. Varför är mitt leende tungt som bly när jag annars varit den som alltid var glad.

Likes

Comments

Det finns ingen att prata med, jag får mer och mer tankar om att skada mig själv på olika sätt. Att vända mig till att blogga är min sista chans till att hitta mig själv, kanske till och med älska mig själv.

Allt började med att vi skulle försöka skaffa barn, jag och min kille. För varje månad som testet var negativt blev jag såklart mer och mer besviken, sen gick min mamma i väggen på grund av familje-drama. Hon blev en annan person, så skör som man bara kan bli och hon planerade att ta sitt liv. Hon åkte in på psyket. Det var tufft att se sin mamma så och jag mådde fortfarande dåligt över barn-situationen. Saker blev piss.

Månader senare blir mamma piggare, men min syster börjar må dåligt.  Hon började dricka, från varje helg till nästan varje dag. Hon ringer full och säger att hon mår dåligt, dagen efter får jag besked om att hon försökt ta sitt liv och hamnat på sjukhus.

Jag haatar mig själv för att jag inte gjorde något mer för henne. Hon ringer mig och nästan avslöjar vad hon ska göra och jag åkte inte ens dit för att stötta henne. Hon lever, men hon mår fortfarande väldigt dåligt.

Som sagt går jag ner i depression, jag försöker kriga mot det, men det går inte att vinna. Så fuck life.

Likes

Comments