View tracker

Smärta. Är det inte bättre att det gör ont, än att du inte känner något alls?

Stora delar av mitt liv har jag spenderat med att inte känna någonting alls. Istället för att ta in ångesten och smärtan som legat i bitar omkring mig, tryckt sig djupare in i mig, så bara fokuserade jag på rakt fram. Begravde alla minnen. Jag skulle komma över det. Men det kommer ikapp mig.

Och jag förnekade mina känslor så länge att jag helt enkelt blev känslokall. Idag är det inte mycket saker jag bryr mig om egentligen. Ibland är det tråkigt. Jag är den tjejen som står i mitten omgiven av människor som gråter och tycker att dem alla är töntiga. Kanske inte egentligen. Egentligen kanske jag bara är avundsjuk för att dem kan gråta och uttrycka sina känslor utan att skämmas?

För under hela mitt liv har jag alltid skämts när jag visat känslor eller svaghet. Det har min pappa präglat mig med, men det är en helt annan historia. 

Men ärligt nu, medan tårarna tyst rinner ner för kinderna och hjärtat bara gör så ont så man hellre dör än att utstå det... Tänker man ändå inte att den smärtan är bättre än att inte känna någonting alls? 

Är det inte i slutet av dagen bättre att krypa upp i någons famn och gråta ut? Mitt svar är nej. Men det är för att jag är för stolt. Min stolthet kommer antagligen att bli min undergång en dag, men idag står jag fast vid den. 

Och jag gråter ensam. Om jag gråter. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tror du på Gud?

Jag vet inte varför jag frågar människor det ibland när jag ändå inte vill att dem ska fråga mig tillbaks. Jag vet inte varför jag känner mig så full, som om alla känslor samlas i min kropp på en och samma gång och långsamt försöker att trycka sig igenom mitt bröst. Det kommer alltid på natten, inte som ångest, men som om jag bara vill skrika ut alla de känslor jag så länge hållit inom mig. Men jag kommer inte att göra det. Jag vet inte varför det känns såhär. Kommer allt ifatt mig nu?

Jag stirrar in i en tom vägg, men känner hur kreativiteten kryper i kroppen. Jag överväldigas av känslor och vet inte vad jag ska göra med dem eller var jag ska göra av dem. 

Steg 1: Jag har ett problem. Jag vet det och jag kan erkänna det för mig själv. 

Nej, jag tror inte på Gud. Gud är bara en ursäkt att kunna skylla sina problem på någon annan. Jag tror på mig själv, inte Gud. Vill jag ha en förändring får jag väl gå i någon jävla terapi. Men det vägrar jag, så Gud kanske kan hjälpa mig nu?

Nej?

Tänkte väl det. 

Likes

Comments

View tracker

Du ser på mig med dem där vackra guldbruna ögonen, dem talar till mig. Du vet inte att du har den effekten på människor, men det har du. Och du är så fin och du borde få höra det varje dag. Du ser på mig som om du inte vet, du vet heller inte allt du betyder för mig. För du betyder så mycket för mig. 

Jag har alltid sagt att du är min bästa vän, att jag älskar dig. Och när jag säger dem orden så menar jag dem verkligen. För jag använder sällan dem orden till någon. Kanske känner jag mer för dig än bara vänskap. När du är nära mig så vet jag att jag vill hålla dig nära, smeka dig... röra dig. Överallt. Och jag vill skydda dig, skydda dig med mitt liv. Dem låter mig inte skada honom. Dem låter mig inte rädda dig ifrån honom, för du vet att jag skulle. Men... Det är upp till dig. Som dem säger i Papa Roachs' Scars: 

I can't help you fix yourself.

Din blick, din kropp och sättet du alltid är där, så som ingen annan är. Du är så vacker, så perfekt. Hur kan någon göra så mot dig? Jag vet att man tänker tanken, det har jag också gjort. Men att verkligen göra det... Att skada dig... Att skrämma dig. Hur kunde han göra det mot dig?

Det var första gången jag grät på länge. Grät i ensamhet. Jag skrev "Ville du?" Du skrev "Nej". Jag grät och jag slog in i kakelväggen så mina knogar blev röda. Men du tillät honom att göra så? Varför gjorde du det? Förstår du inte att han kommer att göra det igen? Det var första gången jag såg dig gråta. 

En dag kommer han att ångra sig, och det lovar jag. 

Likes

Comments

Vet du vad jag tänkt på ett tag? Antagligen inte, folk brukar inte kunna gissa vad jag tänker på. Jag brukar säga att jag är en lätt person att ha att göra med (om du inte gör mig arg, då jävlar), men en svår person att förstå ibland. Jag är nog lite komplicerad efter allt.

I vilket fall, vad jag tänkt på på senaste tiden är det att antingen knullar man runt som en jävla prostituerad hora, eller så knullar man inte alls och är värsta nunnan och helgonet, typ Lucia. Vad fan är det för fel med att ha sex utan att va värsta oskulden eller värsta horan? Jag kan vara lite av en hycklare just nu med tanke på att jag brukar vara den som är svart eller vit i många situationer, men jag har alltid lätt för att se saken ur flera perspektiv. Jag är ganska neutral och diplomatisk på ett sätt - men på ett sätt är jag också som ett blankt papper eller en brinnande låga som aldrig slutar. Allt beror nog på situationen. Jag är den typen av person som antingen har en STARK åsikt eller ingen alls. Så man vet att om jag är arg, har man gjort bort sig, exempelvis.

Du ser att jag svävar ut väldigt mycket? Men jag har alltid ganska mycket att säga. Därför har jag skaffat en blogg, vad skulle passa bättre liksom? I just den frågan med sex: jag har absolut inget emot att knulla, tvärt om, jag är nog lite av den överkåtaste person som finns (vissa säger att det tyder på intelligens ehe), men det är inte så att jag hoppar i säng med första bästa som en annan liten slampa. För min del har jag inget emot one night stands, aldrig haft. Men jag föredrar att känna något innan jag bara knullar av någon. I like it on top och I like it när han säger att han älskar mig. Poängen är att i dagens samhälle ska man antingen vara någon form av hora och suga kuk som en annan suger klubba, eller så är man värsta oskulden och kan inte ens ta ett sexskämt? Jag begriper det inte, I really don't. Vad är fel med ett mellanläge liksom? Alla vet ju att jag älskar snuskiga skämt, misstolk och sex-humor.

Liksom samhället, vad är fel? Varför uppfostras vi så olika när vi konstant strävar efter så mycket jämlikhet som möjligt? Varför är det fortfarande OK att killar kan ligga med 300 tjejer, men att en tjej blir kallad hora när hon legat med 30 killar?

Skärpning, Sverige!

/5inisten

Likes

Comments

Ibland vet man vad som är sant, men man vill bara inte tro på det. Du kanske kallar mig naiv eller dum i huvudet. Men vad du inte vet, är att jag redan genomskådat dig, med en blick. Med ett ord. Jag vet precis vem du är och jag vet precis vad du står för. Det är sällan jag har fel. Du kanske kallar mig naiv, men tro mig när jag säger att jag är motsatsen. Och när du kallar mig kall, kanske du faktiskt tror att jag är det. Förlåt mig för att jag låter dig tro det, men det är min disciplin, mitt sätt att hantera känslan. Sanningen? Sanningen är att jag antagligen känner det tio gånger så starkt som du, men du kommer aldrig att veta det. För jag är bra på många saker, men att visa känslor är inte en av dem. Jag har adhd, och det gör mina känslor så starka, så intensiva... Så kvävande. Men det är något jag blivit upplärd att inte låta dig se, för då är jag svag och utsatt. Rent logiskt vet jag att det inte är så, men mitt psyke säger något annat, min moral. Alla de pojkvänner jag haft säger att det här är ett problem - de har rätt. Jag är dålig på att blotta mina känslor, för jag känner mig så utblottad och jag hatar att vara i underläge, bara fråga de jag haft sex med. Eller mina vänner för den delen. Min bästa vän. Min pojkvän. 

För tro mig, jag känner det, antagligen till och med starkare än du. Men jag tror inte att ord räcker till för att beskriva en så stark känsla så jag låter bara bli. Men missta aldrig min nonchalans för känslokyla. För tro mig, om du kände det så starkt som jag... Då skulle du ligga i fosterställning och gråta just nu.

Så torka tårarna, för det är inte värt det. 

Likes

Comments