Tankarna bara snurrar runt och runt... hur ska jag lägga upp allt? hinna med allt? göra allt som jag vill hinna med?

Jag har så mycket jag vill göra (prioritera). jag vill satsa på mitt allra sista år som ponnyjockey! men just nu har vi fått en sån trög start. har fått en hel del motstånd som gjort att vi inte kunnat delta i något lopp än. som tex dåliga tränings tillfällen, vilket gör att man inte kunnat träna hästarna ordentligt. sen har även både jag och sam råkat ut för olyckor, endel som då gjort att vi inte kunnat starta något lopp i år änså länge.

Jag sitter just nu och funderar på om jag ska skicka in en startanmälan till ett lopp en 14:de, anmälan går ut imorrnbitti. men tvekar mer än vad jag känner positivt för det. Jag älskar och rida löp, det är något utav det bästa jag vet. Men är helt otränad, sen olyckan och känner mig inte redo, jag har liksom bara ridit några få gånger nu. har inte kunnat träna varken mig själv och hästarna. Eftersom jag inte fick rida så länge mina symptom fanns kvar, då det skulle kunna öka risken för förvärring utav det.

Men nu är jag bättre igen, dock fortfarande orkeslös emellan åt, inte alls lika mycket energi som innan. visst jag kan vara lat ibland osv, men hade en energi när jag väl satte fart med saker och ting. men nu kan jag känna att jag måste sätta mig ner och andas ut lite då och då. och det känns inte sådär super bra om jag nu måste komma igång inför säsongen. snart är det ju SM och även Göteborg om några veckor. Så jag måste komma igång med kroppen och träna, annars är nog chansen att äns orka rida loppen liten. sen så måste sam hållas igång, jag har mest bara kunnat longera honom 10 min per dag när jag inte fick rida, då jag inte äns orkade mer än så. Han har ju konditionen, men vi måste fortsätta och bygga upp ännu mer muskler nu. och en snabbare kondis.

dessutom så har jag en prinsessa som har fått gå i hagen i flera veckor... och det blir inte bra då.. hon blir tjock och mår inte så bra då. Linquin är en häst som måste träna för att må bra i huvet, annars blir hon nästan lite galen. och pga allt som har hänt och att hon även haft lite tuffa tider så har det blivit så att jag typ en gång i veckan släppt henne på volten 5-10min.

så ni kanske förstår min sits lite grann... jag har rätt mycket press på mig själv nu, om jag ska lyckas tillsammans med mina hästar. Och motivationen finns där, bara orken som sackar efter lite. Så nu sitter jag nog idag på förmiddagen och skriver planering osv, visst jag har förstått att det är hur lätt som helst att spricka en planering. Men det känns samtidigt bra att ha en plan att följa.

och det jag kommit fram till änså länge är nog då att sam ska få börja träna mer på rutin, vilket han brukar uppskatta, då det oftast blir mindre stress och han får sköta sina rutiner.

Linquin måste jag börja träna igen, hon ska få ett uppbyggande program, men inte med så mycket rutiner krig ridningen som sam, utan hon ska få tränas upp mer eftersom. då jag just för tillfället inte vet hur hennes konditions nivå är och hur jag tidvis ska få den bättre. förrän vi väl är på väg åt den riktningen. Men ändå så har jag en liten plan för oss trots allt... då jag tror att jag ska försöka utbilda henne mer och mer åt dressyr hållet, jag är både intresserad av dressyr, har tävlat några få gånger i det med, och även Linquin och Sam är väldigt duktiga i dressyr, trots att vi inte har så mycket kunskap i området.

Men ja i stort sätt så blir planen att komma på fötter igen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ångest är så ovanligt, men samtidigt så himla vanligt. Människor går och bär på ångest dagligen, men på tok för många håller den inne istället för att prata om det.

Ångest! jag får nästan ångest bara utav att bara höra ordet. Men det finns även dem som inte ens vet vad just ångest är. Alla får inte det, vissa får det bara någon gång under sitt liv, vissa får det ofta, men det finns även dem som får det dagligen.

Ångest kan kännas som en stark känsla utav oro, frustration och rädsla i en blandning… ångesten kan även kännas i olika grader t.ex. I mindre grader så kan det kännas tungt och en orolig känsla dyker upp, med ett tryck överbröstet kan även dyka upp. Men hoppar man till en grövre ångest så kan man hamna i panik, skakningar, man kan känna hjärta slår hårt, även få en svimmande känsla. Det är vanligt att känslan först blir starkare och starkare. Men känslan kommer slutar att öka och till och med minskar efter en stund. Tidsintervallerna kan dock vara varierande då det också kan bero på individuella skäl osv.

Ångesten kan komma långsamt eller så kan det komma plötsligt och intensivt. Och en Stark ångest som kommer plötsligt kallas panikattack.

Enligt en del forskning så är ångest reaktioner i nervsystemet, som man inte kan styra själv. Ångesten kan kännas fysik, men det beror egentligen bara på det psykiska. Dock så kan känslorna vara så starka att du kan tro att du ska svimma, håller på att tappa kontrollen eller i vissa fall dö. Och ja det kan kännas väldigt skrämmande, men det är egentligen inget farligt kroppen gör fysiskt och det brukar gå över av sig själv.

Man kan få ångest, med både vetskap om varför men även utan att veta varför. Den kan komma om man är med om något jobbigt eller om man bara har det stressigt. Det kan också bero på att man till exempel har väldigt mycket att göra. Eller om man har för höga mål, så kan man få prestations ångest. Men en stor faktor till ångest är faktiskt stress. För är man ofta stressad så kan man öka risken för att få ångest.

Ångesten går nog dock inte att få bort helt, eller att kontrollera helt… men man kan lära sig att hantera den. Så det bästa tipsen är att prata om det, berätta hur det ligger till och hur det känns. Man bör också försöka att fortsätta leva sitt liv som man vill, och samtidigt kanske försöka träna på att tillåta ångesten att finnas där. Att undvika det som man tror kan ge en ångest är inte bra, eftersom det kan hindrar en från att göra det man vill och saker som är viktiga för en. För en del kan det även vara bra att söka hjälp, då man kan få bra hjälp för att lära sig hantera och lindra sin ångest.


Själv så lever jag nästan dagligen med ångest, har nog gjort det ända sen jag var liten. Kanske inte i samma grad som jag gör nu men har även minnen från yngre dagar.

Som att när jag var liten så kunde jag få tvångstankar utav ångesten, då jag kände att ångesten dämpades om jag gjorde som mina tankar sa. Vilket blev ett helt fel mönster att gå på, men det var dock så jag hanterade det som barn. Sen så fick jag även ångest utav att ljuga… en lögn kunde få mig att må så dåligt, för då skuldkänslorna och ångesten fram.

Idag så beror min ångest mycket på min stress, händelser och en del minnen från barndomen. Jag är inte så bra på att hantera stressen alltid, det kan liksom variera i stora intervaller.

Den kan också variera i grader för mig, och skulle jag sammanställa min ångest så får jag nog nästan dagligen. Och när jag får den så är det många av gångerna rätt hög grad på den. Ofta panik ångest attacker.

Det är såklart mycket jobbigt, men jag klarar av den mycket bättre när jag började prata om den. Då jag skämdes mycket för att ha ångest förr. Men personerna jag berättade det för visade då sig också ha liknande känslor som en själv eller bara förstod en bra. för dem som också hade ångest, berättade att den styrde också deras liv till en viss del! man kan relatera till varandras upplevelser av ångest osv. Och därför vågade jag att öppna mig mer om det, vilket får mig nu att lättare få mina panikångest attacker att lugna ner sig fortare.


Varför jag skriver det här nu är för att jag känner att det är på tok för lite vetskap om just ångest.. den är så vanlig hos människor men ändå så ovanligt att höra om.

Våga prata om det och våga vara du!

Likes

Comments

Tjenare tja!!
Mycket på g nu.. tävlings säsongen, körkortet, skolan, fixa om hela mitt rum osv osv..
så det blir endel varje dag och fixa med ;)
Dagens planer blir nog ridning, stallet, träning, plugg, rummet och lite till..
får väl se om jag hinner med något inlägg ikväll ellr så :) har ju haft en foto dag med brorsan så får väl se..

Likes

Comments

Jag vet inte hur många diskussioner och åsikter folk har om detta påstående...
Jag har vart med om en del händelser... vissa lite värre än andra, men sånt är väl livet... jag brukar säga man vänjer sig... kanske är helt fel att säga, då det absolut inte ska behöva vara så. Men det är den uppfattningen jag har fått från start... händer det något, och man vågar Inte berätta för någon till en början för man är så rädd för att folk ska tro att man hittar på... men när man väl har tagit sig beslutet att väl be om hjälp så stärks ett förtroende, man blir nöjd över sig själv att vågat berätta! Men det dröjer inte länge till att ens förutfattade meningar bekräftas, om och om och om igen.. de vill inte ta en seriöst alls.. orkar inte hjälpa en. Tror en inte osv osv
Så för mig att säga meningen: sånt är livet, ger mig en tröst för att inte börja gråta eller beklaga sig över hur det är.. det är en stärkande mening som betyder mycket för mig, men kan låta bedrövlig för andra..

Men nu till vad jag ville komma med "titeln"..
jo det är ju så här att dagligen så stöter på människor som intresserar sig i att lägga märke till ens kroppsliga utseende (hmm.. kanske låter lite konstigt/ fel) men det jag menar är att jag har inget emot att folk/ människor kollar på en.. jag gillar ju positiv uppmärksamhet.. har inget emot det.
Men även jag har en gräns för på vilket sätt vissa "tittar" på en.. alltså det räcker inte med att titta på min kropp, utan dem måste också känna på den... och ja tillåter jag det så varsågod.
Men det händer flera gånger i veckan/ månaden/ året om och om igen att mitt nej är en fråga för dig (alltså personen som väljer att se på mig med sina händer).
Händelser tex: som tidigare i veckan, jag sitter på bussen ska bara en station, en man hoppar på bussen tar mig direkt på brösten och trycktes in mig mot de inre sätena, jag säger sluta till honom.. han fortsätter jag säger igen sluta, men han fortsätter.. jag ställer mig upp skriker nej! Kollar inte på hans reaktion utan flyttar mig till en annan plats längta fram på bussen.. ingen reagerar,, INGEN!! Inte äns han!
senare samma dag så står jag och min syster och väntar på bussen. Och helt plötsligt känner jag en hand som dras från naken, fortsätter ner längsryggen men handen stannar på min rumpa! Jag vänder mig tvärt om och ser på honom, en äldre man.. han pratar med mig på ett språk jag inte förstår, han ler samtidigt som han vägrar ta bort handen! Så jag försöker få honom att gå före oss, men nej det skulle han inte.. han verkar förstå mig med att jag markerar sluta några gånger för honom.. vilket får honom att gå mot min syster, jag agerar därför snabbt och ställer henne framför mig! Han ska minsann inte får röra henne.. men vi kommer inte därifrån så han börjar röra mig vid rygg och midja igen.. varför förstår han inte mina ord (nej och sluta) som jag upprepar om och om igen!
Men det här är bara små historier som är dagliga.. jag har vart med om så pass mer illa historier om äckliga gubbar som tagit och tryck in en på bussen och fortsatt trots motstånd och som hotats, en som hade "vapen" i väskan och stoppade ner handen där så fort jag försökte få honom att sluta..
jag har vart med om sånt som fångats på film, sånt som är anmält och sånt som andra människor ser händer..
men vad man än gör eller säger så händer inget, ber jag om hjälp, ber jag om förtroende för mina berättelser så ja shit happens!
Jag ska inte dra alla över en kant nu.. absolut inte.. jag har underbara kompisar som lyssnar och hjälper mig, jag har en underbar mamma som ger mig hjälp till den gräns hon kan.
Men jag har inget förtroende för varken polis, soc eller lärare osv osv
Det är som bortblåst och jag tror att chansen att bygga upp något sådant igen är mycket liten tyvärr.
Därför blir meningen sånt är livet, en mening som ingår i mitt liv ❤️

Men om jag ska försöka sätta mig in i dessa personers tänk, så som jag upplever att dem tänker så skulle det låta såhär tror jag:
Jag ser en ungflicka, hon sitter där helt själv på det yttre sätet,, å va hon ser intressant ut.. henne vill jag prata med.. lära känna henne!
Men jag går fram till henne hon fattar inte att jag vill sitta bredvid henne, jag måste knuffa in henne! Men kan även passa på och känna på hennes bröst dem ser så härliga ut.. hon märker säkert inte det! Hon säger nej, äh hon frågar säkert bara mig om jag verkligen vill ta henne där.. och ja självklart att jag vill det! Jag fortsätter hennes nej ser jag inte som ett problem jag är större och kan lätt bestämma över hennes ord och små försök att komma undan,, hon spelar bara svår fångad.. hon vill säkert, precis som jag!
Hon ställer sig upp nära inpå mig.. tankarna snurrar hon vill ha mig! Nej va gör hon nu hon sätter sig längre fram.. jag var väl för snygg för henne då!

Ett citat som jag ville kunna få ur mig och är direkt från mina tankar till er som tycker att detta beteende är okej:
Har jag sagt till dig att det är okej för dej att känna på mina bröst?
Är det okej för dej att klämma på min rumpa?
Är det okej för dej att använda våld mot mig när jag inte vill lyda dig?
Har du en tanke på vad jag egentligen menar när jag drar mig ur ditt grepp?
Vet du vad jag menar när jag säger NEJ?
Har du inte lärt dig att ett nej ÄR ett nej?
Eller som orden sluta, jag vill inte, lägg av, stopp också kan betyda nej? Vet du inte det? Eller har du inte fått lära dig det?
Är bara inte det självklart? Vad jag menar då?
Att om jag har en/ inte har en urringad tröja så menar jag då kanske inte att du ska trycka ner dina händer där? Kan du inte då fråga om du verkligen har ett behov av att göra de? Och skulle då svaret vara NEJ! Lyssna då till de och acceptera svaret! Men jag ska inte äns behöva säga nej heller, utan bara att jag vänder bort blicken borde duga för att du ska förstå det som ett nej till din fråga! Eller? Vad tänker du då? När du fortsätter och struntar i vad jag säger, alla mina försök att slita mig loss, alla mina rop och skrik.. är det inget du förstår vad jag menar då?
Tänk om jag faktiskt hade låtit dig, alltså godkänt din fråga och sagt JA! vad hade hänt då?
För när jag inte låter dig, eller försöker få dig att sluta, så gör du som du vill trots mina nej! Så vad skulle hända om jag sa ja? Skulle du då ta det vidare till nästa nivå? Eller skulle du då låta mig gå?
Det är inget jag vågar prova! Då jag e för rädd att du gå in i din egna värld! Istället för att ta ditt förnuft till fånga...
Jag vet inte vad, hur, när eller varför du tänker som du gör! Men snälla du kan inte tänka på hur du skulle känna om du skulle var jag!

Så min fråga är nu till dig: varför är mitt NEJ! En fråga för dig?


Detta kanske blev en hel del blandningar av text osv, men kände att jag är nog absolut inte ensam om detta undrande och tänkande.

Likes

Comments

Kära syster...
...Jag älskar dig med hela mitt hjärta
...du kan göra mig så himla arg
... du kan göra mig till den lyckligaste
... jag kan skrika/ skratta/ fräsa åt dig
... du kan skrika/ skratta/ fräsa åt mig
... du får mig att bli så ledsen att jag vill gråta floder
... du får mig att bli så hoppfull
... får mig att bli besviken
... får mig att bli STOLT så att jag nästan spricker
... du kan få mig att bli avundsjuk
... du får mig att le
... du kan få mig orolig
... du får mig till att bli den storasyrra jag e

du och jag skapar våra minnen tillsammans varesig dem är bra eller dåliga så skapar vi dem tillsammans vilket jag älskar!
Tack! För att du är du! Trots alla våra tabbar och framgångar.. så älskar jag det i helhet ❤️ jag älskar dig!
Sluta aldrig att vara dig själv, lova mig det!

Du är min men du är också din...

Likes

Comments

Gomorrn Gomorrn 😊 fick en super vårkänsla imorse när jag släppte ut hästarna.. katterna hade tupp juck!! Hästarna fick ha tunnare täcken på sig och solen sken ordentligt, fåglarna kvittrar och en blå himmel.
Dagens planering är att smörja utrustning och packa inför träning med Sam. När vi kommer hem från träningen så är det dags att ta en vår tur med syrran på varsin häst.
Sen plugg och träning resten utav dagen/ kvällen!

Blir väl även att lägga sig någorlunda tidigt, då man ska ut och jobba på söndag.

Likes

Comments

Det avgörande valet... nu har jag snart gått 3/4delar av ettan på bygg och anläggningsprogrammet!
Men att gå denna linje var inget själv klart val för mig, tvärt om faktiskt!

Det började med att jag i 8-9:an inte riktigt visste vad jag ville gå för linje, egentligen så hade jag helst velat hoppa av skolan och jobba i galoppstallen direkt. Mitt dröm jobb är ju att bli galopptränare så jag hade ingen användning av skolan var min tanke...
Men den idén gillade inte direkt familjen, så valet slutade med att jag valde att börja de naturvetenskapliga programmet.. just av den anledningen att jag hade då kanske en "reserv" plan, alltså att om min karriär som tränare inte funkar så var det en bred linje! Jag kunde därifrån fortsätta plugga och bli nästan vad jag ville! hmm.. ja kanske låter lite konstigt att då välja en så pass tuff linje, med mycket plugg och långa dagar, om man inte redan är inställd på det! och ja det var det!
Jag gick ett helt år på denna linje, med långa dagar, extremt mycket plugg och även endel f varningar som jag faktiskt lyckades få godkännt i! Men jag hade varken motivation och ork för att plugga vidare ytterligare två år till på denna linje.. jag är en sån person som gärna inte pluggar alls eller skjuter upp allt till gränsfall försent.. och på lektionerna så sitter man och drömmer bort, klarar inte av att jobba och motivationen är på noll..
och det fungerar inte i längden!! Blir väldigt tufft på slutet då!!

Så på sommarlovet till tvåan började jag få enhel del tankar om att kanske byta linje.
Hmm.. ja ni läste rätt, och tankarna snurrade runt i huvudet! Byta linje när jag redan gått ett år! Då måste jag ju gå om ettan igen! Tänk om jag ångrar mig! Det är ju bara två år kvar ju! Jag kommer kanske vara äldre än de andra! Men jag vill byta! Jag har ju börjat å intressera mig för maskiner! Bilar! Och dess like! Men alla kommer tycka jag e dum/ galen/ töntig... men det är detta jag vill!

Dock så gick jag kvar på natur när jag började sen igen efter sommarlovet! Fast det dröjde inte mer än en halv vecka och jag kände ett tvärstopp i hela mig, jag klarar inte det här längre! Det var kändes som ett krigs fällt inom mig, jag krigar mot min vilja!
Så jag bestämde mig för att ta och prata med mamma.. men till en början så var väl den frågan inte så super populär när det kom till vad familjen tyckte, men efter endel förklaringar om varför jag ville byta till bygg och anläggningsprogrammet så.. blev det mer och mer på intresset även för dem.
Jag fick ett godkännande att jag fick prata med Syv om denna möjlighet, väl efter det så gick jag en provdag med ettorna och bestämde mig på en gång, ingen tvekan! det var här jag hörde hemma!
Jag började i en klass med två andra tjejer.. som nu är mina allra bästa vänner ❤️..

Att byta till bygg har fått mig att våga vara mig själv, våga prata, våga säga vad jag tycker, våga stå upp för mig själv och framförallt har fått mig att vilja lära mig nya saker igen! Intresset och viljan har väckts på nytt!

Och visst! Jag måste gå ett extra år på gymnasiet! Men vad gör det om jag ändå vill jobba inom det yrket senare,, skulle Jah fortsatt på det naturvetenskapliga programmet ut och sen velat jobba med att köra grävmaskin, då efter gymnasiet få plugga grävmaskins kort.. Näe det är bara en längre väg..
så mina dröm jobb ligger mig närmre nu i detta läge, då mina allra största dröm jobb är just att vara Galopptränare och grävmaskinist.
Så det här med att välja.. välja att följa sina drömmar skulle vara mitt bästa tips, men att välja rätt väg dit kan vara svårare, så man ska nog vara uppmärksam på nya/ andra möjligheter!

För mig känns det väldigt bra i nuläget med mina mål, drömmar och satsning!

Likes

Comments

Dagens planer 💋
Dagen ser ut så att jag har en lektion till typ 10:20 sen så ska jag vänta på bubbsi som skriver prov och därefter (typ vid 12:30 tiden) så har jag körlektion på körskolan..
buss hem och träna två bushästar, träna själv och även passa några brorsan och hans kompisar😊 spännande spännande

Likes

Comments

Förstagångsbesök jag bowlade igår,, haha och ja det gick väl sådär 😅🎳.. jomen ska jag vara ärlig så var jag väl helt värdelös till en början.. men efter några gånger så fick jag några strikes och blev en aning mycket bättre 😄
Och det var rätt kul att köra, dock så hade det vart med najs med lite mörkare med mycket färgglada lampor och hög musik ✨ men helt klart godkännt

Likes

Comments

Tjenare tjenare...
fullt upp igår, åt liksom middagen vid 23 då jag hade en massa och göra.
Först så var det skolan till kl 10 typ, sen bilkörningen.. kom väl hem runt 17 så det var på med arbetskläderna och sätta sig i både blog och Volvo... strax därefter så motion av både hästar och hund till kl 22.
Sedan så var det träningsdags och laga mat 😅😉 blir så mycket extra å göra när det kommer så mycket snö på en gång..

Men nu då till dagens aktiviteter, ridning, bilkörning och träning är planen, efter skolan (kl 11) 😊

Likes

Comments