Jag vet inte hur många diskussioner och åsikter folk har om detta påstående...
Jag har vart med om en del händelser... vissa lite värre än andra, men sånt är väl livet... jag brukar säga man vänjer sig... kanske är helt fel att säga, då det absolut inte ska behöva vara så. Men det är den uppfattningen jag har fått från start... händer det något, och man vågar Inte berätta för någon till en början för man är så rädd för att folk ska tro att man hittar på... men när man väl har tagit sig beslutet att väl be om hjälp så stärks ett förtroende, man blir nöjd över sig själv att vågat berätta! Men det dröjer inte länge till att ens förutfattade meningar bekräftas, om och om och om igen.. de vill inte ta en seriöst alls.. orkar inte hjälpa en. Tror en inte osv osv
Så för mig att säga meningen: sånt är livet, ger mig en tröst för att inte börja gråta eller beklaga sig över hur det är.. det är en stärkande mening som betyder mycket för mig, men kan låta bedrövlig för andra..

Men nu till vad jag ville komma med "titeln"..
jo det är ju så här att dagligen så stöter på människor som intresserar sig i att lägga märke till ens kroppsliga utseende (hmm.. kanske låter lite konstigt/ fel) men det jag menar är att jag har inget emot att folk/ människor kollar på en.. jag gillar ju positiv uppmärksamhet.. har inget emot det.
Men även jag har en gräns för på vilket sätt vissa "tittar" på en.. alltså det räcker inte med att titta på min kropp, utan dem måste också känna på den... och ja tillåter jag det så varsågod.
Men det händer flera gånger i veckan/ månaden/ året om och om igen att mitt nej är en fråga för dig (alltså personen som väljer att se på mig med sina händer).
Händelser tex: som tidigare i veckan, jag sitter på bussen ska bara en station, en man hoppar på bussen tar mig direkt på brösten och trycktes in mig mot de inre sätena, jag säger sluta till honom.. han fortsätter jag säger igen sluta, men han fortsätter.. jag ställer mig upp skriker nej! Kollar inte på hans reaktion utan flyttar mig till en annan plats längta fram på bussen.. ingen reagerar,, INGEN!! Inte äns han!
senare samma dag så står jag och min syster och väntar på bussen. Och helt plötsligt känner jag en hand som dras från naken, fortsätter ner längsryggen men handen stannar på min rumpa! Jag vänder mig tvärt om och ser på honom, en äldre man.. han pratar med mig på ett språk jag inte förstår, han ler samtidigt som han vägrar ta bort handen! Så jag försöker få honom att gå före oss, men nej det skulle han inte.. han verkar förstå mig med att jag markerar sluta några gånger för honom.. vilket får honom att gå mot min syster, jag agerar därför snabbt och ställer henne framför mig! Han ska minsann inte får röra henne.. men vi kommer inte därifrån så han börjar röra mig vid rygg och midja igen.. varför förstår han inte mina ord (nej och sluta) som jag upprepar om och om igen!
Men det här är bara små historier som är dagliga.. jag har vart med om så pass mer illa historier om äckliga gubbar som tagit och tryck in en på bussen och fortsatt trots motstånd och som hotats, en som hade "vapen" i väskan och stoppade ner handen där så fort jag försökte få honom att sluta..
jag har vart med om sånt som fångats på film, sånt som är anmält och sånt som andra människor ser händer..
men vad man än gör eller säger så händer inget, ber jag om hjälp, ber jag om förtroende för mina berättelser så ja shit happens!
Jag ska inte dra alla över en kant nu.. absolut inte.. jag har underbara kompisar som lyssnar och hjälper mig, jag har en underbar mamma som ger mig hjälp till den gräns hon kan.
Men jag har inget förtroende för varken polis, soc eller lärare osv osv
Det är som bortblåst och jag tror att chansen att bygga upp något sådant igen är mycket liten tyvärr.
Därför blir meningen sånt är livet, en mening som ingår i mitt liv ❤️

Men om jag ska försöka sätta mig in i dessa personers tänk, så som jag upplever att dem tänker så skulle det låta såhär tror jag:
Jag ser en ungflicka, hon sitter där helt själv på det yttre sätet,, å va hon ser intressant ut.. henne vill jag prata med.. lära känna henne!
Men jag går fram till henne hon fattar inte att jag vill sitta bredvid henne, jag måste knuffa in henne! Men kan även passa på och känna på hennes bröst dem ser så härliga ut.. hon märker säkert inte det! Hon säger nej, äh hon frågar säkert bara mig om jag verkligen vill ta henne där.. och ja självklart att jag vill det! Jag fortsätter hennes nej ser jag inte som ett problem jag är större och kan lätt bestämma över hennes ord och små försök att komma undan,, hon spelar bara svår fångad.. hon vill säkert, precis som jag!
Hon ställer sig upp nära inpå mig.. tankarna snurrar hon vill ha mig! Nej va gör hon nu hon sätter sig längre fram.. jag var väl för snygg för henne då!

Ett citat som jag ville kunna få ur mig och är direkt från mina tankar till er som tycker att detta beteende är okej:
Har jag sagt till dig att det är okej för dej att känna på mina bröst?
Är det okej för dej att klämma på min rumpa?
Är det okej för dej att använda våld mot mig när jag inte vill lyda dig?
Har du en tanke på vad jag egentligen menar när jag drar mig ur ditt grepp?
Vet du vad jag menar när jag säger NEJ?
Har du inte lärt dig att ett nej ÄR ett nej?
Eller som orden sluta, jag vill inte, lägg av, stopp också kan betyda nej? Vet du inte det? Eller har du inte fått lära dig det?
Är bara inte det självklart? Vad jag menar då?
Att om jag har en/ inte har en urringad tröja så menar jag då kanske inte att du ska trycka ner dina händer där? Kan du inte då fråga om du verkligen har ett behov av att göra de? Och skulle då svaret vara NEJ! Lyssna då till de och acceptera svaret! Men jag ska inte äns behöva säga nej heller, utan bara att jag vänder bort blicken borde duga för att du ska förstå det som ett nej till din fråga! Eller? Vad tänker du då? När du fortsätter och struntar i vad jag säger, alla mina försök att slita mig loss, alla mina rop och skrik.. är det inget du förstår vad jag menar då?
Tänk om jag faktiskt hade låtit dig, alltså godkänt din fråga och sagt JA! vad hade hänt då?
För när jag inte låter dig, eller försöker få dig att sluta, så gör du som du vill trots mina nej! Så vad skulle hända om jag sa ja? Skulle du då ta det vidare till nästa nivå? Eller skulle du då låta mig gå?
Det är inget jag vågar prova! Då jag e för rädd att du gå in i din egna värld! Istället för att ta ditt förnuft till fånga...
Jag vet inte vad, hur, när eller varför du tänker som du gör! Men snälla du kan inte tänka på hur du skulle känna om du skulle var jag!

Så min fråga är nu till dig: varför är mitt NEJ! En fråga för dig?


Detta kanske blev en hel del blandningar av text osv, men kände att jag är nog absolut inte ensam om detta undrande och tänkande.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kära syster...
...Jag älskar dig med hela mitt hjärta
...du kan göra mig så himla arg
... du kan göra mig till den lyckligaste
... jag kan skrika/ skratta/ fräsa åt dig
... du kan skrika/ skratta/ fräsa åt mig
... du får mig att bli så ledsen att jag vill gråta floder
... du får mig att bli så hoppfull
... får mig att bli besviken
... får mig att bli STOLT så att jag nästan spricker
... du kan få mig att bli avundsjuk
... du får mig att le
... du kan få mig orolig
... du får mig till att bli den storasyrra jag e

du och jag skapar våra minnen tillsammans varesig dem är bra eller dåliga så skapar vi dem tillsammans vilket jag älskar!
Tack! För att du är du! Trots alla våra tabbar och framgångar.. så älskar jag det i helhet ❤️ jag älskar dig!
Sluta aldrig att vara dig själv, lova mig det!

Du är min men du är också din...

Likes

Comments

Gomorrn Gomorrn 😊 fick en super vårkänsla imorse när jag släppte ut hästarna.. katterna hade tupp juck!! Hästarna fick ha tunnare täcken på sig och solen sken ordentligt, fåglarna kvittrar och en blå himmel.
Dagens planering är att smörja utrustning och packa inför träning med Sam. När vi kommer hem från träningen så är det dags att ta en vår tur med syrran på varsin häst.
Sen plugg och träning resten utav dagen/ kvällen!

Blir väl även att lägga sig någorlunda tidigt, då man ska ut och jobba på söndag.

Likes

Comments

Det avgörande valet... nu har jag snart gått 3/4delar av ettan på bygg och anläggningsprogrammet!
Men att gå denna linje var inget själv klart val för mig, tvärt om faktiskt!

Det började med att jag i 8-9:an inte riktigt visste vad jag ville gå för linje, egentligen så hade jag helst velat hoppa av skolan och jobba i galoppstallen direkt. Mitt dröm jobb är ju att bli galopptränare så jag hade ingen användning av skolan var min tanke...
Men den idén gillade inte direkt familjen, så valet slutade med att jag valde att börja de naturvetenskapliga programmet.. just av den anledningen att jag hade då kanske en "reserv" plan, alltså att om min karriär som tränare inte funkar så var det en bred linje! Jag kunde därifrån fortsätta plugga och bli nästan vad jag ville! hmm.. ja kanske låter lite konstigt att då välja en så pass tuff linje, med mycket plugg och långa dagar, om man inte redan är inställd på det! och ja det var det!
Jag gick ett helt år på denna linje, med långa dagar, extremt mycket plugg och även endel f varningar som jag faktiskt lyckades få godkännt i! Men jag hade varken motivation och ork för att plugga vidare ytterligare två år till på denna linje.. jag är en sån person som gärna inte pluggar alls eller skjuter upp allt till gränsfall försent.. och på lektionerna så sitter man och drömmer bort, klarar inte av att jobba och motivationen är på noll..
och det fungerar inte i längden!! Blir väldigt tufft på slutet då!!

Så på sommarlovet till tvåan började jag få enhel del tankar om att kanske byta linje.
Hmm.. ja ni läste rätt, och tankarna snurrade runt i huvudet! Byta linje när jag redan gått ett år! Då måste jag ju gå om ettan igen! Tänk om jag ångrar mig! Det är ju bara två år kvar ju! Jag kommer kanske vara äldre än de andra! Men jag vill byta! Jag har ju börjat å intressera mig för maskiner! Bilar! Och dess like! Men alla kommer tycka jag e dum/ galen/ töntig... men det är detta jag vill!

Dock så gick jag kvar på natur när jag började sen igen efter sommarlovet! Fast det dröjde inte mer än en halv vecka och jag kände ett tvärstopp i hela mig, jag klarar inte det här längre! Det var kändes som ett krigs fällt inom mig, jag krigar mot min vilja!
Så jag bestämde mig för att ta och prata med mamma.. men till en början så var väl den frågan inte så super populär när det kom till vad familjen tyckte, men efter endel förklaringar om varför jag ville byta till bygg och anläggningsprogrammet så.. blev det mer och mer på intresset även för dem.
Jag fick ett godkännande att jag fick prata med Syv om denna möjlighet, väl efter det så gick jag en provdag med ettorna och bestämde mig på en gång, ingen tvekan! det var här jag hörde hemma!
Jag började i en klass med två andra tjejer.. som nu är mina allra bästa vänner ❤️..

Att byta till bygg har fått mig att våga vara mig själv, våga prata, våga säga vad jag tycker, våga stå upp för mig själv och framförallt har fått mig att vilja lära mig nya saker igen! Intresset och viljan har väckts på nytt!

Och visst! Jag måste gå ett extra år på gymnasiet! Men vad gör det om jag ändå vill jobba inom det yrket senare,, skulle Jah fortsatt på det naturvetenskapliga programmet ut och sen velat jobba med att köra grävmaskin, då efter gymnasiet få plugga grävmaskins kort.. Näe det är bara en längre väg..
så mina dröm jobb ligger mig närmre nu i detta läge, då mina allra största dröm jobb är just att vara Galopptränare och grävmaskinist.
Så det här med att välja.. välja att följa sina drömmar skulle vara mitt bästa tips, men att välja rätt väg dit kan vara svårare, så man ska nog vara uppmärksam på nya/ andra möjligheter!

För mig känns det väldigt bra i nuläget med mina mål, drömmar och satsning!

Likes

Comments

Dagens planer 💋
Dagen ser ut så att jag har en lektion till typ 10:20 sen så ska jag vänta på bubbsi som skriver prov och därefter (typ vid 12:30 tiden) så har jag körlektion på körskolan..
buss hem och träna två bushästar, träna själv och även passa några brorsan och hans kompisar😊 spännande spännande

Likes

Comments

Förstagångsbesök jag bowlade igår,, haha och ja det gick väl sådär 😅🎳.. jomen ska jag vara ärlig så var jag väl helt värdelös till en början.. men efter några gånger så fick jag några strikes och blev en aning mycket bättre 😄
Och det var rätt kul att köra, dock så hade det vart med najs med lite mörkare med mycket färgglada lampor och hög musik ✨ men helt klart godkännt

Likes

Comments

Tjenare tjenare...
fullt upp igår, åt liksom middagen vid 23 då jag hade en massa och göra.
Först så var det skolan till kl 10 typ, sen bilkörningen.. kom väl hem runt 17 så det var på med arbetskläderna och sätta sig i både blog och Volvo... strax därefter så motion av både hästar och hund till kl 22.
Sedan så var det träningsdags och laga mat 😅😉 blir så mycket extra å göra när det kommer så mycket snö på en gång..

Men nu då till dagens aktiviteter, ridning, bilkörning och träning är planen, efter skolan (kl 11) 😊

Likes

Comments

Igår alltså kallt igen 🤔 aja även första dagen i skolan efter lovet.. saknat mina bubbisar så mycket så Sköönt och träffa dem igen💕..
igår blev det även lättare ridning för mina två älsklingar, och Och mot kvällen blev en hel del träning med brorsan 💪 var super kul!!

Men nu till denna dag...
Jo vart i skolan nu på förmiddagen (slutade 10:50) endast bygg lektion idag så.. buss hem nu då i snöstormen, och sätta igång med stallet, fem boxar och mocka osv.. några hästar som ska tränas med så har full upp när jag kommer hem 😉.
Blir även ytligare träning ikväll, bara några få veckor kvar till första start och jag måste vara i duglig form.
Måste nog lägga in lite plugg tid med för körkortet ikväll med.
Så idag är en rätt så aktiv dag då 😊

Mina älsklingar Sam och Sessan 💕

Likes

Comments

Träning

En så länge har jag nog tagit det rätt lugnt, tränade dock en liten stund på förmiddagen (som bilderna får visa)... men dagens schema blir nog stallet nu på eftermiddagen, med två hästar som ska ridas.

jag ska nog även ta ett tränings pass ikväll med och en promenad med hunden. och lite tv kväll kanske.. får se!

ge gärna tips! eller ställ frågor? ;)

Likes

Comments

Motion/träning, bra kost och inget socker.... hmm..

nja inte riktigt min starkaste sida!

* är väldigt socker beroende

* tycker det är kul med träning (men är för dålig på att få motivationen till att väl koma igång med den)

* bra kost, nja den biten e jag på tok för dålig med...


Men jag har ett mål! som jag vill nå!

att gå ner i vikt och få en bättre kondition, då den är alldeles för dålig för min smak..

jag tävlar i ponnygalopp, där vikten är ett stort "?" för min del, då jag kanske inte har rätt kroppsbyggnad för just de vikterna som tillhör jockey yrket.

men älskar den sporten så pass mycket så, jag vill kunna satsa mitt sista år nu som ponnyjockey, på schyssta villkor (att mina hästar inte ska behöva springa med allt för mycket extra vikt). så jag vill komma ner i vikt så att dem får det lättare att springa med mig på ryggen och för att jag ska börja trivas med mig mer än vad jag faktiskt gör..


men hur ska man nu gå till väga?? om man har en sån pass dålig motivation till just träning? alltså jag tycker att det är super roligt med träning, men steget till att sätta på sig träningskläderna och sätta igång brukar mer låta så här:

-gör det senare

-nu är det ändå för sent, gör det imorrn

-näe nu blev jag förkyld igen

-det är tråkigt och träna själv

-yolo

-kommer bara få håll om jag springer nu

-väntar till senare... osv osv.....

någon mer som känner igen sig?

för när jag väl kommer igång så blir jag ofta ivrig och vill träna hårt och mycket, trots att koppen säger ifrån.. så ha min vilja bestämt sig att det är träning som gäller, men det händer oftast bara när jag väl lyckats ta klivet framåt och satt på mig dessa träningskläder.

så hur ska man då gå till väga, för att få en stark motivation och vilja genom detta?

Likes

Comments