View tracker

Efter nästan en vecka i Ubud hade jag inte så mycket tid kvar innan jag skulle flyga till Bangkok. Ville gärna se ett ställe till, och Fernanda hade samma tanke, så söndagen 13 mars åkte vi tillsammans till Uluwatu. Vi skulle ta flyg tidigt på morgonen den 15e båda två, så det var ju perfekt, kunde vi dela taxi och allt. Meeen sen blev saker och ting inte riktigt som jag tänkt mig.

Kände redan de sista dagarna i Ubud att jag mådde lite konstigt från och till. Hade ont i ryggen och benen på nätterna och fick som feberattacker från och till. Tänkte att det väl var en förkylning eller något och ignorerade det. Men när vi kom fram till Uluwatu hade alla symptom bara blivit värre och när jag inte ens kunde sova efter att jag tagit värktabletter för att jag hade så ont, agerade Fernanda extramamma åt mig och tvingade mig att åka till ett sjukhus. Och det var ju tur det, för tydligen hade jag Denguefeber. Lämnade prover på dagen den 14e och ganska sent på kvällen ringde de och sa att jag hade Denguefeber med hög risk för blödningar, vilket betydde att jag var tvungen att ta mig tillbaka till ett sjukhus inom 24h. Klockan var alltså 21 den 14e och kl 07.45 nästa morgon hade jag ett flyg till Bangkok att passa. Kände att jag inte skulle fixa att flyga själv med tanke på hur jag mådde, och ville inte riskera några inre blödningar (...), så fick säga hej då till Fernanda på världens jobbigaste och plötsligaste sätt, för att sen sätta mig i en taxi, åka till sjukhuset och bli inlagd. Trodde att det kanske skulle räcka med en natt eller två, men efter sex nätter, den jobbigaste veckan i mitt liv, blev jag äntligen utskriven (med en lunginflammation och en skum blåsa på benet på köpet).

Checkade in på ett hotell det första jag gjorde när jag blivit utskriven och höll mig på rummet i tre dagar eftersom jag inte klarade av värmen ute och fortfarande knappt ens klarade av att gå på toa utan att bli illamående och snurrig i huvudet utav den korta vägen dit från sängen.

Övervägde väl att fortsätta vidare till Thailand som jag tänkt från början, men eftersom jag redan missat 1,5 vecka där och var så sjukt utmattad, både psykiskt och fysiskt (och hade fått en lunginflammation från ingenstans?), kände jag att det bästa var att åka direkt hem till Sverige istället. Så, den 23e mars flög jag hem till Sverige igen, istället för den 11 april, som det var tänkt från början. Även om det kändes extremt trist att bara avbryta sådär plötsligt, var det sååååå skönt att komma hem till trygghet igen.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Utöver de utflykter jag skrivit om med Ubud som utgångspunkt hängde vi ju en del i självaste Ubud med, och så åkte vi till ett stort vattenfall och till det största templet på hela Bali, "the Mother Temple". Och så var vi på museum och på marknaden osv osv. Det här är ingen partystad alls, det handlar mer om att göra och se saker och att ta det lugnt! Så jäkla mysigt, finns hur mycket fräscha caféer och restauranger som helst med god mat, det finns mysiga barer, yoga, kultur, och massor att göra. Oändliga möjligheter så länge du har en moped eller betalar en taxi. Här är massa blandade bilder från dagarna där. 


Likes

Comments

View tracker

Det här var bland det häftigaste jag gjorde på hela min resa. Jag och Catalina klättrade upp på toppen av Mt. Batur 1717 m.ö.h. (en stor vulkan) för att se soluppgången. Blev hämtade på hostlet vid 02 på morgonen, för att sen åka bil i ca 1,5 h för att få äcklig frukost och möta upp alla andra som skulle upp och se soluppgången. Det var KOLsvart ute och det enda vi fick var små ficklampor, inte ens en var. Sen skulle vi vandra i kanske 2-3 h på det här sättet, och det var helt sjukt brant, med lösa stenar, sand, stenras och jättesmala stigar. Inget säkerhetstänk där över huvudtaget, men det är väl det som är charmen med det hela också... Var ändå såååå värt det för soluppgången. Bilderna får tala för sig själva ännu en gång.


Likes

Comments

Mötte ju upp Catalina och Fernanda igen i Ubud. Upplevde ett balinesiskt nyår tillsammans, det var lite spännande.


Kvällen innan själva "Nyepi" har de en stor parad genom stan där de går i olika utklädnader och bär på gigantiska figurer (som barnen gör i skolan som jag förstod det som) som de har sagor om. Sen måste alla vara inne till kl 00, för då börjar Nyepi, eller "Silent day". Det innebär att man inte får göra i princip någonting på 24 h. Man får inte röra sig utanför sitt hus, inte använda el, inte lyssna på musik, inte resa någonstans osv. Inte ens flygplatsen var öppen. Detta för att alla onda demoner och andar ska få frid till att svepa över gatorna och ta med sig allt ont bort (eller något sånt...). Vi bunkrade upp med kakor och chips och hängde bara på hostlet hela dagen, precis som alla andra. Sov, pratade, läste osv. På kvällen kom polisen för att det tydligen var en stark lampa tänd på hostlet, aj aj. Intressant att vara med om!


Likes

Comments

​Min första dag i Ubud spenderade jag på egen hand, förutom att jag träffade tjejerna på kvällen då.
Tog moppen (säkert 80% av trafiken på Bali utgörs av mopeder) och åkte iväg till ett heligt vattentempel en bit utanför Ubud. Hade egentligen ingen aning alls om vad som var speciellt med det här templet innan jag kom dit, men det fick jag iallafall erfara när jag kom dit... Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt stog jag nere i vattnet i den heligaste delen av templet, iklädd en sarong, redo att bli frälst eller något sånt... Ehhhhhhh va? Haha, var ganska roligt, men erkänner att jag blev ganska lurad av en "guide" för att hamna där.  Jaja. Vackert tempel var det iallafall!


Likes

Comments

Fanns så mycket att göra i och runt Ubud, älskade den staden! Samma dag som jag kom dit åkte jag och en tysk kille, Horst, som jag träffade i Canggu, till Monkey Forest och till några risfält utanför Ubud. 

Tycker aporna är charmiga så länge de inte rör mig eller kommer för nära, men självklart var det en som skulle klättra upp på mig och öppna min ryggsäck. Min kompanjon försökte rädda mig men då försökte den bara bitas så jag fick försöka hålla mig lugn tills den till slut tyckte jag var tråkig och sprang iväg. Horst däremot kom bra överens med dem och hade gärna aporna klättrandes på sig. Fy faaan. Fast det var lite roligt när en apa klättrade upp på honom, snodde hans telefon ur fickan och slängde den i marken... Den höll, som tur var!

När vi var på väg till Tegalalang rice fields åkte vi vilse på mopparna först, men fick se helt sjukt fin natur så gjorde inte så mycket. Risfälten i sig var mäktiga att se, men var inte så mycket mer att göra kring dem. Vi valde att inte ta den långa trappan ner bland risfälten, för vi orkade verkligen inte gå upp igen, hehe. Men vi hade bra utsikt från där vi hamnade, hur som helst!


Likes

Comments

Ledsen för så långt uppehåll här, råkade bli några ganska händelserika veckor så bloggen hamnade lite efter... Återkommer till det senare.

I Canggu hängde jag i tre dagar och bodde på ett äkta hippiehostel. Hyrde moppe och åkte runt med folk jag träffade på hostlet. Åkte till Tanah Lot templet, hängde på stranden och åt alldeles för dyr frukost varenda morgon. Var även förkyld så ägnade mest kvällarna på hostlet tillsammans med katten som bodde i köket och de 4 eller 5 andra personerna som också bodde på hostlet. Men det var mysigt!


Likes

Comments

Åhh så jäkla underbar ö. Dök för några dagar sen och såg massor av gigantiska havssköldpaddor! Sen har vi mest legat på stranden, sett solnedgångar , åkt häst med vagn (de har inga bilar på Gili) och varit ute alldeles för länge på nätterna. Hunnit med två snabba turer till Lombok också, sjukt fin ö!

Rätt kul att vi, jag och de andra fyra tjejerna hittat varandra. Jag från Sverige, Fernanda från Chile, Jenny från Tyskland, Catalina från Kanada och Grace från USA. Att man kan ha så mycket gemensamt trots att man kommer från helt olika platser i världen och är så olika. Igår åkte jag dock vidare själv till Canggu, ett litet ställe på Bali, men på måndag åker jag upp till Ubud och möter upp tre av tjejerna igen! Sen har jag nästan bara en vecka kvar på Bali. Var tar tiden vägen????? Allt går så himla fort.

Likes

Comments

Yaaay, I made it! Landade på Bali i tisdags eftermiddag, så jetlagged att jag inte vet vad. Blir konstigt när man åker tillbaka 5 timmar i tiden.

Var jättetaggad på att komma hit, men också livrädd för att plötsligt vara i ett nytt land helt ensam som är annorlunda mot Australien och Nya Zeeland på så många sätt. Kände mig ganska ensam och förvirrad i tisdags eftermiddag, men så plötsligt satt jag och pratade med en tjej nere i hostellobbyn och nu är vi 5 ensamresande tjejer som åkte tillsammans till Gili Trawagan (en ö utanför Bali) i fredags! Slutar aldrig förvånas över hur enkelt det är att träffa folk när man reser, älskar det! Jag och en av tjejerna "hyrde" en chaufför i torsdags och åkte till Padang Padang och Uluwatu, sjukt bra att kunna dela alla kostnader tillsammans med någon annan, och att dela upplevelserna, såklart.

Gili är helt underbart hittills. Vi bor precis vid stranden, så kan ligga här hela dagarna om vi vill. Går ut på kvällarna och äter massa billig mat och dansar och träffar folk! Ska dyka här om några dagar, och så ska vi hyra cyklar och snorkla och massa andra härliga saker.

Lägger upp lite bilder från mina första dagar här på Bali. Är bilder från Kuta, Padang Padang, Uluwatu-templet och Gili.

Likes

Comments

Hade fått höra innan att Christchurch är den värsta staden du kan besöka, men efter några dagar där så tyckte jag ändå inte att den var så hemsk. Halva staden är förstörd pga jordbävningen de hade 2011, så det byggs och är avspärrningar verkligen öööööverallt. Men det som är uppbyggt och det som är kvar sen förr är fint! Och det finns massor av fina parker att hänga i. Var dock liite för mycket att ha flera nätter där ensam, sista dagen var jag så rastlös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Men nu har jag sagt hej då till Nya Zeeland för den här gången. Kommer sakna det!


Likes

Comments