Header

Ja, hur ser det där ut egentligen? Är det svagt att vara beroende av andra?

Jag är beroende av hjälp en ganska stor del av dygnet, för att kunna reglera mina känslor och impulser på dysfunktionellt beteende. Och ibland skäms jag väldigt mycket, varför klarar jag inte av att hantera det här på egen hand? Är jag verkligen så dålig på allt?

Faktum är att jag ber om hjälp, och det är styrka. Men det har jag svårt att inse själv, däremot när jag ser eller hör någon annan be om hjälp när livet är svårt så blir jag så himla inspirerad.. Jag tycker verkligen det är så starkt att ta steget att be om hjälp, och ta emot den. Kanske för att jag har haft väldigt svårt för det själv. Men varför ser jag ner på mig själv när jag gör det?

Ni som kämpar med psykisk ohälsa själva, känner ni igen er? För jag känner mig ganska vilsen i det här och snurrar in mig i det citatet "ensam är stark". För är det verkligen så? Måste man behöva klara sig på egen hand för att känna styrka?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Efter en liten bloggpaus så startar jag igång allt med en fet tävling! Du kan få ta med en kompis med dig själv till Los Angeles! HUUR HÄFTIGT??

Tävlingen pågår från nu till 22:a september. (passa på!! 😍) Varje vecka väljer represanter från Wet n wild Sverige ut en finalist som går vidare till topp 3, samt fem stycken personer som väljs ut för ett 2:a pris med ett paket fullt av nyheter från Wet n wild.

Vinnarna utses av Letsfaceit Nordic AB samt Wet n wild.

Tävlingsreglerna är enkla!

1. Publicera ditt absolut BÄSTA sommarfoto på Instagram eller Facebook och tagga @wetnwildsverige samt den person du vill ta med dig på resan.

2. Se till att du följer @wetnwildsverige på både Facebook och Instagram.

Hur lätt och smidigt som helst! Kommentera nedanför när du följt dessa steg att du är med och tävlar!

Likes

Comments

Idag fick jag en magisk känsla uppe på min favorit hästrygg. Min egna häst, vi tog en lång runda ut tillsammans och jag är så stolt över hur hon utvecklas. Jag som inte är hemma utan kommer på permissioner ser verkligen skillnaden från senaste veckorna jag red. HELT OTROLIG.

Lyssnar på mina hjälper, jag bara tänker galopp och hon fattar rätt direkt. Vi kunde dessutom samla galoppen ganska bra, vilket har varit otroligt svårt innan! Och hon gick i form på slutet, hur avslappnad som helst och frustade gott. Nöjd pilot och häst! 😃

Ska bli kul att få rida henne i paddocken när den inte är så lerig av allt regn som den är nu.. Köra ett pass med henne och testa ytterligare fler knappar att hitta rätt på!

Jag är så otroligt tacksam för att jag har min fina medryttare Lisbeth som sköter om våran stjärna så bra, man ser framgång för varje gång och ingen annan kan vara gladare än mig att jag har en vän för livet, samt någon som klickar så bra med min häst. Jag är verkligen så tacksam.

Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! Hälsar både jag och mitt ibland galna sto Enfys♡

Likes

Comments

En ny tatuering som för evigt sitter på min kropp. Jag tänkte berätta valet med texten, och vad den betyder för mig.

Mitt liv, i största del har varit destruktivt. Mitt självskadebeteende har utvecklats och blivit värre med åren, det är flera gånger jag på håret klarat mig vid liv. Och jag är tacksam idag, att jag inte lyckades ta mitt egna liv. Varken som 13 åring eller 18 åring. Det är inte min tur än, jag har så mycket att se framemot. Jag har hela livet för mig!

Jag måste helt enkelt tänka och förstå.. Att det är inte min tur än, och speciellt....

Heaven can wait.

Likes

Comments

hej finisar, jag vet inte vad jag ska säga egentligen.. Mitt mående svänger som vanligt, jag är ju inlagd på psyk i min hem kommun för stabilisering. Men jag har inte ens fått träffa läkaren än, och imorgon har det gått en vecka. En hel vecka utan någon som helst medicin ändring eller samtal. Helt sjukt...

Har bett om att få prata med läkaren flera dagar i rad nu och dom sa att jag kunde få prata imorgon. Men först frågade personalen "Vad vill du prata om?" Ja ni, vad i helskotta gör jag här? Jag får ingen som helst behandling, vad det nu skulle innebära vet jag inte ens själv. Men det ska väl inte jag veta? Eller? Jag är ju inte van vid vuxenpsyk och speciellt inte på frivillig vård. Men jag inser ju själv att något måste ändras, för situationen kan inte fortsätta såhär, det måste bli en ändring. Men här ligger jag utan någon som helst "koll" på mig, och inga samtal. Får dock permissioner hem på dagarna. Men förstår fortfarande inte meningen med att vara här just nu.

Imorgon, om jag lägger mig nu och inte hittar på något dumt så är jag en vecka självskadefri! Jag känner mig... faktiskt, stolt.

Likes

Comments

Nu kan ni förbeställa den populära mudmasken! För mer info och beställning så kika in här nere! Otroligt bra mask för er med fet hy och problem med porer och orenheter. Min hy har aldrig mått bättre! 😍

Skicka PM på facebook för beställning, passa på! :D

Likes

Comments

Tillbaka på ruta 1. Där allt började, psykiatrins slutenvård. Fast nu istället som tolv årig tjej på Bup, till vuxen flicka på 18 år inom vuxenpsykiatrin.

Nej, läget är faktiskt inte stabilt just nu. Och jag får finna någon typ av acceptans i det och jobba vidare framåt.

Jag har åkt ner till min hem kommun för planerad inläggning på vuxenpsykiatrin för 2 veckor framåt. Jag lämnade behandlingshemmet och är nu på slutenvården för medicinändringar, få stopp på självdestruktivitet och lättare kunna be om hjälp i tid. Det känns skönt att jag fortfarande har min terapeut via telefonkunsultation så jag kan ringa honom i kris situationer. Det känns faktiskt tryggt.

Som tur är så har jag pratat till mig att få komma ut till Enfys varje dag, eftersom motion också är väldigt viktigt för mitt mående. Annars går jag crazy här inne på avdelningen. Typiska invanda gamla psykbeteenden som kommer fram igen, att leta efter något vasst konstant och vara hyperalert på dörrarna som öppnas och stängs. Nej.. Så får det helt enkelt inte bli.

Jag är här för att stabiliseras, klara mig 2 veckor utan någon som helst självskada men också få kontroll över mina humörsvängningar och impulser. Sen kan jag återkomma till behandlingshemmet för vidare planering och påbörjande av traumabehandling igen.

Ibland känns det hopplöst, just nu gör det det. Men jag får inte ge upp, det ÄR nu eller aldrig.

Det finns inget sen.

Likes

Comments

Tänkte köra en mini lista på vad jag föredrar av 2 olika alternativ! Det med fet text är det jag väljer!

Cola / Pepsi

Ponny / Storhäst. (otroligt svårt, men maxad D Ponny!)

Fransar men inga ögonbryn / Ögonbryn men inga fransar

Morgonmänniska / Nattuggla

Kaffe / Te

A kopior / Märkesgrejer

Vår / Höst

Iphone / Samsung

Samtal / SMS

Facebook / Instagram

Förhållande / Singel

McDonalds / Max ( <33 )

Håller ni med om allt? Eller vad är det ni föredrar som inte jag gör? Jag är nyfiken, kommentera!

Likes

Comments

Gud alltså, jag saknar min fis alldeles för mycket nu. Saknaden skaver något otroligt, men nästa permission då ska jag allt få träffa henne.

En liten rolig fakta om henne, hon är importerad från Wales. Och hennes namn "Enfys" betyder regnbåge på Wales'ka. Tycker det är så himla fint. ♡

Just nu sitter jag och kollar på kort och gamla minnen, tänker igenom våran resa vi gått igenom. Från den tiden hon fortfarande var grön för sin ålder och hur vi nu jobbar med galoppen som bara går åt rätt håll. Mitt oändliga stoiga sto. Hon har verkligen sitt humör, precis som jag. Perfect match.

Jag kan fortfarande inte fatta att hon är min, jag står alltså som ägare på hennes pass och papper. Jag som aldrig haft barn, känner mig ändå som en mamma. För varje gång vi träffas efter en längre period. Så är mamma hjärtat där, åhh.. Saknar dig mitt hjärta.

Om förhoppningsvis några veckor kan vi mysa igen♡

Likes

Comments