View tracker

Igår fick jag svar på röntgen. Främre korsbandet är av, skada på minisken och lite vätska, svullnad och blåmärken inuti knät. Om jag skall vara ärlig så var det bättre än jag trodde. Även om det kanske inte kan bli så mycket värre ändå.. Haha.

Jag har ju saknat att gå ut för att löpträna väldigt mycket men det verkar som att detta kommer få vänta mellan sex till tolv månader till.
Dock har jag ju nu köpt en landsvägscykel och jag kan säga att jag är på gränsen till besatt. Och det är väl tur det med tanke på att det i princip är den enda konditionsträningen jag kan göra när jag inte springer.

Om det är någon som kan skriva under på att rehabilitering och styrka är otroligt viktigt så är det jag..
Så många timmar, svett och tårar jag lagt på detta sedan olyckan är nästan orimligt men som nu har gett resultat! Förutom löpning så lever jag helt normalt och känner nästan inte av skadan det minsta. Främre korsbandet är ju trots allt värst.. Nästan så man börjar tveka på röntgenbilderna så nojig är jag haha. Nej men ibland är det bara att VILJA lyckas!
Låter kanske skrytigt och klyschigt men det ÄR så.
Nu gäller det bara att köra vidare och kämpa på mot nya mål!

Kram på er

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 54 readers

Likes

Comments

View tracker

Först vill jag bara säga TACK till all underbar feedback jag fått! Min mail är helt fullproppad av kärlek just nu och ni är bara så himla härliga!

Bilden är tagen för ca 1 månad sedan och det har gått 3 månader idag sedan knäskadan.
Jag tycker det kan kännas lite trögt just nu då jag längtar otroligt mycket efter att få komma igång med löpningen. Men minsta överansträngning och det svullnar upp till ett bowlingklot så jag tar det säkra före det osäkra och försöker fokusera på hur långt jag verkligen har kommit istället.
Nästa vecka skall jag åka ner till Varberg för att göra en magnetröntgen. På något sätt är jag nervös även fast jag i princip redan vet svaret. Korsbandet är av, ledbandet skadat och minisken ev i kläm. MEN jag känner mig starkare och starkare för varje gympass jag gör och den känslan är fantastisk!

Från det ena till det andra - jag har gjort det igen..!
Den 9 april är det dags för högskoleprovet och eftersom jag hade tänkt att vara utomlands denna vintern så blir det nu att plugga riktigt riktigt mycket denna månaden.

Det är mycket just nu. Plugg inom jobbet, högskoleprovet, läsa upp matte, fysik, klädmärket till projekt och sedan jobb och träning. Hur dagarna går ihop kan jag tyvärr inte svara på just nu..
Men man måste hitta sin motivation och jag har olika beroende på vad jag gör. På gymmet, på jobbet och när jag kommer till pluggandet så kan jag inte bärja mig att få börja plugga och sedan bli klar kapten!

Så hitta er motivation och vissa saker tar bara längre tid än andra och då gäller det att ha tålamodet att se långsiktigt. Det är något jag börjat träna på och lära mig nu.

Dags att ta en långdusch och sedan dra på mysskjortan för att tillbringa resten av kvällen i soffan.

Ta hand om er!








  • 75 readers

Likes

Comments

View tracker

Ni vet när man gillar någon sådär riktigt mycket och får fjärilar i magen när man bara tänker på personen. Eller när man har ett intresse som man inte kan hålla sig ifrån utan man går och tänker på det konstant. Så kände jag idag.
För äntligen var den här! Det som gav mig fjärilar i magen nämligen BÅTMÄSSAN.

Jag har ju fått ett galet intresse när det gäller båtar. Egentligen inte så mycket små motorbåtar här i Sverige men jag är helt frälst överhuvudtaget.
Som vissa av er kanske sett på Facebook så jobbade jag som Stewardess på en 102fot (30m) segelyacht i Palma förra året. Det absolut bästa jag gjort, utan tvekan.
Den tiden förändra mig TOTALT.
Jag träffade helt underbara människor, blev kär och älskade mitt jobb! Eller ja, min kaptens jobb..
När vi gav oss ut med eller utan gäster så stod jag med honom heela tiden. Jag var som ett barn.

Jag har nu tänkt och funderat ett bra tag efter detta för att vara säker på mitt val. Men det känns så rätt. Har inte tvekat en sekund och så fort jag bara kan så skall jag plugga "klart" till sjökapten. Jag har gått en del utbildningar och kurser men nu ska jag plugga så att jag blir färdig kapten inom bara några år. Jag kan verkligen knappt hålla mig!! Det är detta jag vill göra så otroligt mycket och tack vare alla underbara vänner inom detta jobb så har jag fått svar och förklaringar på ALLT

Jag var lite orolig över att jag innan kände mig såpas tveksam över vad jag ville bli och nu är så tacksam för vad jag fått uppleva som fått mig in på detta spåret i livet.
Det innebär mycket ansvar och hårt arbete men jag är SÅ redo för hur den resan kommer se ut👊❤️

  • 90 readers

Likes

Comments

Vart tar tiden vägen egentligen..? Det har gått två månader sedan olyckan och det känns som om det vore igår.
Jag tänker på hur fort tiden har gått och är så tacksam för hur snabbt jag har kunnat återhämta mig och hur jag trodde att jag aldrig skulle kunna gå riktigt igen.

Jag hörde ett citat en gång - "man vet aldrig hur stark man är förrän att vara stark är det enda valet man har". SÅ sant!
Jag har inom handbollen haft alla möjliga skador men aldrig någonsin kämpat på så mycket som denna gången.
Upp innan jobbet, efter jobbet, tre gånger på gymmet på mina lediga dagar och vissa kallar det kanske överträning (kanske lite) men jag kallar det grymt stark vilja! Och att se framgångarna är så himla roligt. Sen den svullnaden som kommer och går kan ju vara mindre kul dock..

Nu har jag kunnat börja cykla och köra crosstrainer så äntligen kan jag få tillbaka lite kondition.
Och tillsammans med bättre kost så är jag snart i mål om några månader. Can't wait!

Nu är det dags att vila på bussen en stund.

Take care!

  • 106 readers

Likes

Comments

Sitter på bussen hemåt från jobbet och kokar av ilska.
Jag stod och väntade på Centralstationen och ser en gubbe som knappt kan stå på benen av all alkohol han fått i sig. Jag hör honom säga en massa negativa ord om hur han skäms över att vara svensk. Jag står där och försöker vara lugn och inte bry mig tills jag hör honom börja kommentera mig.
Jag är inte den som tar åt mig vad folk säger om mig så jag låter honom stå och hålla på. Han frågar om jag är svensk och jag svarar inte.
Personen i fråga börjar spotta och säga att det är sådana som jag som gör att Sverige inte kommer framåt och blir bättre på något sätt.
Visst tänker jag och kunde inte ta åt mig mindre egentligen. Känner bara att det kanske är JAG som borde skämmas över honom i det läget men istället tycker jag synd om honom.
I mina tankar medans han säger alla typer av kränkande ord så funderar jag hur jag hellre skulle vilja hjälpa honom då jag förstår att personen måste ha riktigt allvarliga problem.
"Låt honom spotta" tänker jag.
Jag tittar på honom och ler. Inte på ett hånande sätt utan i all välmening.

Han går på samma buss som mig och och där går gränsen.
På två säten bakom mig hör jag hur personen säger "jag vet var din brevlåda är" "jag kommer söka upp dig och din familj" "dom ska också få lida för dig". Jag blev iskall. Skakade av ilska och hade ha inte gått av precis då så hade jag troligtvis suttit inne för misshandel just nu. Så arg blev jag.
Det spelar ingen roll att den här mannen stod och skrek rasistiska och kränkande saker om mig. Eller att han ens spottade men min familj drar man inte in.
Att en person kan agera på ett sådant sätt och skämmas över någon annan förstår inte jag.

Nu ska jag försöka lugna nerverna och det ska bli skönt att komma hem efter en lång dag.

Ta hand om varandra!

  • 136 readers

Likes

Comments

Heej!

Nu är jag påväg hem efter ännu en hektisk dag på jobbet.
Har haft utbildning i två veckor och börjar nu få tillbaka min hjärnkapacitet.

Alla ni som har körkort kommer säkert ihåg hur man kände när det kom till åka buss när man kunde köra bil. Jag var en av dom som aldrig mer tänkte åka buss igen.
Dock har jag aldrig tyckt det har varit mer avkopplande att åka buss som när man åker hem från jobbet, sätter i hörlurar och har tid att varva ner vilket jag har gjort de senaste veckorna.

Från och med imorgon kommer jag börja med att gå till gymmet innan jobbet varje dag. Eller ja, någon vilodag får man väl klämma in efter all kritik jag fått när det gäller vila den senaste tiden. Jag har ju min rehab som jag är stenhård med och vill knappt missa en dag och när jag väl är på
Gymmet får jag en känsla av prestationsångest och det blir att jag går från gymmet helt slutkörd varje dag.

Nu skall jag vara lite social med finaste vännen på bussen!

Ta hand om er.

  • 115 readers

Likes

Comments

Visst är det roligt när det händer lite nya saker? Den där positivt nervösa känslan.
Veckan som gått har varit fullspäckad med både träning och aktiviteter runt hela Göteborg och Kungsbacka.

Förr har jag hört talats om att man kan bli beroende av träning. Jag har aldrig fått känna på den känslan utan handbollen för mig var som en hobby och träningen tänkte jag inte så mycket på utan den kom mer som en bonus. Förutom att jag bara ville vara så stark som möjligt för att kunna brotta ner mina motståndare..!

Om jag säger såhär, den senaste veckan har jag tillbringat ungefär två tillfällen om dagen på gymmet och jag har nu svårt att sluta eller att ta det lugnare. Då känns det lite som ett beroende. Dock har jag två underbara personer som hjälper mig framåt och pushar på det där lilla extra vilket får mig att se passen som motiverande. Ni är bäst!
Men det gäller ju mest allt utom benen då som jag fortfarande rehabiliterar. MEN jag satt på cykeln för första gången häromdagen och jag kan likna mig själv som ett litet barn på julafton! Väldigt efterlängtat.

Nästa vecka börjar jag på nytt jobb här i Göteborg. Ett kontorsjobb som verkligen passar mig i den situation jag befinner mig i just nu med en knäskada.
Det skall bli så himla spännande !!

Dags att fortsätta läsa de miljarder sidor jag har fått att plugga på innan dess!

Kram på er och ta hand om varandra!

  • 151 readers

Likes

Comments

Nu har det gott tre timmar in på det nya året och jag är så taggad och förväntansfull!
2015 slutade väldigt bra. Iallafall när det kommer till träningen.
Körde ett långt armpass med mer energi än någonsin och EFTER passet tog jag 40kg x 5 i bänkpress. Samma vikt som när jag var på topp i handbollen. Har dock för mig att jag tog 45kg på den tiden men det är ju iallafall inte långt därifrån.

Idag börjar min utmaning som jag antog om 100 dagar utan onödigt socker och som jag nu hållit i tre timmar vilket känns som en bra start..!
Känner mig supertaggad inför 2016 och skall bli så spännande att få en nystart och se vad som väntar.

Kramar!

  • 154 readers

Likes

Comments

Så imorgon är det Nyårsafton - igen. Förut var det dagarna som gick fort men nu är det åren som bara flyger förbi tycker jag.
Ändå måste jag säga att detta året har jag fått gjort så mycket när jag tänker efter.

Här är lite hur mitt år 2015 har sett ut:

•Mallorca några månader i början av året
•Seglarutbildning i början av sommaren - så kul!
•Fartygsbefälsexamen resten av sommaren
•Resa till Mallorca i September
•Österrike början av december (skidolycka)
•Och resten av tiden? Jo, jobb i Sverige!

Så med andra ord, resa behöver jag ju inte ha på min lista över nyårslöften 2016..

Något som jag har lärt mig sedan jag var liten var att man inte skall berätta sina löften men det detta året tänkte jag göra ett undantag. Just för att ni skall få veta och hålla koll på mig under året.

Mina Nyårslöften för 2016:

•Träna som en tok!
•Äta bättre än aldrig förr
•Komma in på Sjökaptenslinjen i Göteborg
•Omringa mig av människor som får mig att må bra
•Visa mer kärlek för personer i min omgivning

Detta skall jag satsa på till 110% och allt som händer utöver detta är bara en bonus!

Hoppas ni ska får en grym Nyår! Min kommer tillbringas i soffan och med sjukgymnastik så vad ni än gör så har ni alltid någon som har lite lugnare Nyår än er - jag! Haha.

Gott Nytt År på er vänner!

Kram

Likes

Comments

Hej!

Hoppas ni alla hade en underbar Julafton igår!

Äntligen känner jag av den där julkänslan. Den där härliga känslan av att magen är påväg att spricka. Samma som varje år när man tänker " jag tänker aldrig äta mer mat i hela mitt liv".
Jag hade den tanken igår och ändå gör jag om samma sak idag..! Men jag tycker nog att det hör Julen till litegrann.

Min Julafton igår var fantastisk!
Jag har nu blivit moster för andra gången och att se Elise som nu är 15 månader gå runt med sin nya leksaksbarnvagn är något alldeles speciellt.
Jag tyckte hon kunde provköra sin tre veckor gamla lillasyster i den men det var tydligen inte så populärt så det fick bli en docka istället.
Mormor, 87 år gammal, skrattade en hel del och att se fyra generationer på julafton är ganska fascinerande kan jag säga.

Jag är så otroligt tacksam över att ha en sådan fantastisk familj. Älskar er så mycket!

Lägger även upp lite bilder från gårdagen.

Kram på er!

  • 148 readers

Likes

Comments