Vardag

Då är det väl dags igen. Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att skriva men det händer faktiskt inte så mycket just nu, så vad skulle jag skriva? "Idag sitter jag och stirrar på väggen."

Jag kommer nog aldrig att förstå hur fort tiden går. Det är måndag, det är fredag och det är söndag. Dagarna där emellan går så fort så jag håller knappt koll på vilken dag är det. Hur som helst, vad har jag gjort den här veckan då? Absolut ingenting. Jag har gjort färdigt den sista inlämningsuppgiften i filosofin i onsdags och skrivit slutprovet idag så nu är den kursen också färdig. Usch och fy och blä vad jag ogillar kurser som inte har något konkret svar, där man måste diskutera och komma på något svar själv. Tackar fan för att det är färdigt nu. Förutom de få timmar jag har spenderat åt skolarbetet så har veckan i princip bestått av serier, från morgon till kväll. Det kanske är därför veckan har gått så fort?

Som sagt, fredag idag. Vad gör ni där ute på en fredag kväll? Jag ska fixa till lite här hemma, kanske kolla ännu ett avsnitt av något, tända lite ljus och mysa ner mig i soffan framför idol-finalen. Förhoppningsvis lyckas jag få till en någorlunda tidig kväll också, för imorgon väntar några timmar jobb. Nåväl, trevlig helg!

Likes

Comments

Borderline

Då är det väl dags att försöka få ihop några ord, hur det då ska gå till. Jag förstår inte varför jag har så svårt för att prata om detta, och jag förstår absolut inte varför jag har så svårt att skriva om det. Jag har alltid kunnat skriva. Oftast har det liksom varit lättare att skriva än att prata. Skrivandet har alltid hjälpt mig att reda ut saker och ting. Det har varit ett sätt för mig att försöka förstå vad jag verkligen tänker och känner. Det kanske är det som är problemet nu? Det går inte att reda ut. Det är en enda stor oreda inuti mig.

Jag kanske kan börja med att prata om ångesten. Det är mycket som är så ångestfyllt för mig nu för tiden. Som jag skrev igår så hade jag fruktansvärd ångest över att besikta bilen och jag förstår inte alls varför. Bara att ta mig till affären kan framkalla ångest för mig ibland och det har inte varit så förut, så vad har förändrats? När jag tänker tillbaka på saker som jag har gjort så sätts liksom en vägg av ångest upp, och det kanske inte är så konstigt ändå, åtminstone inte när det gäller misstagen jag har gjort. Det handlar inte bara om misstagen heller, utan om det mesta. När jag blickar tillbaka på saker som gjort mig lycklig, enkla saker eller situationer som varit en del av vardagen, så kommer ångesten och jag stänger av. Jag tvingar mig själv att glömma.

Jag antar att nästa punkt är depressionen, om det är rätt namn för det hela. Var och varannan kväll går jag igenom något som skulle kunna liknas vid depression men det är inte av samma sort som förut. Det är något som jag själv har svårt att förstå mig på. På många sätt är det ju faktiskt samma som de senaste åren. Det är sorg, smärta, tomhet, saknad och hat. Det är meningslöshet, maktlöshet och hopplöshet. Skillnaden är väl egentligen att jag kan stänga av det på ett sätt som jag inte kunde förut. Jag låter det inte sluka mig helt och hållet varje kväll. Jag kämpar emot, men vissa kvällar ger jag också upp. Ibland känns det som att det inte finns någon mening och jag låter smärtan ta över mig. Att kämpa emot depressionen är utmattande och ibland går det inte att kontrollera.

Hatet emot mig själv är det värsta, i skrivande stund åtminstone. Hat kanske inte är rätt ord här heller, men jag vet inte vad annat jag kan kalla det. Jag har liksom tappat hoppet om mig själv, och om ett "normalt" liv. Nästan varje kväll tar jag in det förflutna och det förgör mig. Jag lever med mina misstag och jag ber om att inte göra om dem, men allt oftare tycks jag tappa greppet. Allt oftare tappar jag humöret och allt oftare isolerar jag mig själv från omvärlden för att jag är så jävla rädd för att såra någon. Jag kan inte låta någon komma mig nära, för även om jag idag inte är den jag har varit så kanske det kommer tillbaka. Någonstans inom mig bor ett monster och jag har accepterat det. Den här sjukdomen är inte något jag har valt och jag har kämpat emot det sedan jag fick diagnosen, helt enkelt för att jag varken har kunnat eller velat acceptera. Det är så mycket gällande mig själv som jag är så övertygad om. "Jag är jobbig, jag är hemsk, jag förstör, jag är ett monster." Kommer de tankarna någonsin att försvinna? Jag vet inte.

Kanske själva grejen är att jag äntligen har accepterat det. Jag har slutat kämpa emot, sjukdomen kommer inte att ge sig av för att jag lever i förnekelse. There's no point in denying it. Det är mycket med mitt liv, med min framtid, som jag har börjat inse och acceptera. Jag tror att en stor del av meningslösheten bottnar sig i det. Förutom ångesten, "depressionen" och min hatiska självbild så försöker jag också handskas med sorg och saknad (som inte har med sjukdomen att göra). Jag ältar fortfarande det jag har förlorat och jag försöker hitta sätt för att kunna leva med det, för att kunna lägga det bakom mig, men det är svårt. Ibland känns allt så fruktansvärt svårt och så oerhört tungt.

Likes

Comments

Vardag

Så, på tisdag kväll drabbades jag av lite feber och det tillståndet verkar inte vilja släppa taget om mig. I onsdags körde jag in bilen på besiktning och det var en förbannades lättnad för mig att den blev godkänd. Jag hade fruktansvärd ångest över det hela och i efterhand förstår jag inte varför, då det gick lätt som en plätt. Resten av den dagen ägnades åt att plugga och kolla lite Arrow. Igår satte jag mig hos frisören så att håret fick bli cirka en decimeter kortare (och ett ton lättare). Väl hemma igen så gjorde jag färdigt filosofin för veckan och väntade sedan på ett betygssamtal som aldrig blev av. Satsade på en tidig kväll och la mig i sängen redan 17:30. Tyvärr blev kvällen inte särskilt tidig och idag sov jag förbi min tvätt-tid så jag struntade fullständigt i allt idag. Min dag har spenderats i sängen med Glee, utslagen och deprimerad.

I tisdags försökte jag göra ett inlägg om vad jag går igenom just nu, om min psykiska "situation", men jag kunde inte. Kan för allt inte världen inte förstå varför jag inte kan skriva eller prata om det. Något inom mig sätter käppar i hjulet när jag försöker formulera de orden men jag ska försöka skriva lite om det i helgen, om jag känner att jag har tid och ork.

Likes

Comments

Vardag

Jag är ju riktigt grym på det här med att skriva. Wow, ironin.. Hur som helst, vad har hänt senaste veckan? Inte så mycket egentligen. Livet rullar på som det ska, I guess. I fredags drog jag med mamma till Haparanda och storhandlade inför julen. Mellan tummen och pekfingret skulle jag nog säga att jag satte sprätt på månadens lön. I lördags hjälpte jag till med lite målning och fick ett fett jävla sår mitt i handen. I söndags smällde jag upp ett pepparkakshus och så kom familjen förbi för att hjälpa mig göra fint hemma. Jag klädde (den fruktansvärt glesa och allmänt jävliga) granen med min syster, vi for förbi på julskyltningen och så åt vi pizza. Visste ni att det var typ en evighet sedan jag åt pizza? Igår tog jag lite ledigt från skolan och spenderade dagen på soffan. Eller, ledigt och ledigt, jag tog en "sjuk"-dag, så idag har jag fått plugga ikapp det jag missade igår. Annars har det inte hänt så mycket. Det känns lite som att allt står still för mig.

Likes

Comments

Vardag

Jag skulle säga att jag varit upptagen men det är ju kanske inte riktigt 100% sant. I torsdags satte målaren igång med min lägenhet så jag flyttade hem till familjen och där har jag varit i cirka en vecka. I torsdags var jag med min syster, i fredags kollade vi idol, i lördags jobbade jag och i söndags smygstartade jag med filosofin. I måndags startade kursen på riktigt och jag pluggade så mycket jag bara kunde. Usch och fy vilken frustrerande kurs. Jag tycker bättre om kurser där det finns riktiga svar, där saker liksom är rätt eller fel och där man inte behöver diskutera så jävla mycket. Igår gjorde jag färdigt första uppgiften (efter bästa förmåga) och blev färdig för den här veckan. Planen är faktiskt att låta filosofin fylla ut dessa tre veckor, d.v.s. inte jobba ihjäl mig för att "tjäna in" en vecka. Kanske jag på så sätt kan få lite ro i själen, eller kanske inte.

Imorse har jag packat ihop mina grejer och återvänt hem. Direkt jag klev in genom ytterdörren så blev jag förälskad. Wow, det ser inte ut som mitt hem längre. Hela dagen har ägnats åt att städa och flytta tillbaka möblerna. Har också plockat in lite julgrejer, strukit gardiner och grejat på. Imorgon ska jag ta ett sista varv med dammsugaren och sedan får det vara bra tills vidare. Jag är helt slut efter dagen så det blir nog en tidig kväll. Godnatt!

Borta är denna fula tapet, äntligen!!

Likes

Comments

Vardag

Wow, vilken dag! Jag har klivit upp tidigt och plockat till lite här hemma. Sedan har jag fått besök av mor & syster inför "inspektion" av lägenheten. Jag är ofta fruktansvärt nervös över att släppa in okänt folk i mitt hem men det gick snabbt och smärtfritt. Därefter har jag börjat flytta in alla möbler i vardagsrummet så nu ser här ut förjävligt, men tacka fan för att det bara är några dagar. Som jag skrev igår så har jag även haft betygssamtal, men vad jag inte visste var att det skulle ta 45 minuter. Jösses, det är länge sedan jag haft ett så långt telefonsamtal.

När det väl var över så hoppade jag in i bilen direkt och blåste iväg till familjen, där mamma har hjälpt mig att välja tapeter till lägenheten. Fy tusan så frustrerande, det testade verkligen mitt tålamod och till sist kände jag att "nej, det blir vad fan det blir". Väl hemma igen så har jag flyttat omkring lite mer grejer och slutligen gjort en komplettering i matten, så nu jävlar är det klappat och klart på riktigt. Slutprovet skjuter vi upp till imorgon pga detta jäkla val av tapeter. Det funkar det också!

Likes

Comments

#gymnasieexamen2017, Vardag

Nu jävlar! Jag har just gjort färdigt min sista uppgift i religionen (för den här kursen, tyvärr väntar ju en till kurs i religion). Imorgon väntar slutprovet och sedan är kursen färdig. Som jag har köttat den här kursen alltså, wow jag är imponerad av mig själv. Dock så bör man tillägga att jag inte ägnat kursen en minut mer än vad som krävs och är det någon kurs jag tror att jag inte blir godkänd i så är det den här, just för att jag inte gjort något annat än vad som krävs för E (och knappt det). I ärlighetens namn så siktar jag inte på högre betyg i någon kurs alls, utan jag vill helt enkelt bara bli färdig med allt och sedan får det fan vara bra. Nu kan jag också flytta fram datumet för examen ytterligare en vecka och då landar vi på 19 maj 2017.

Imorgon väntar också betygssamtal i matte, men vad gör jag nu då? Jag tog hand om städningen i helgen och tvätten igår, så vad finns det egentligen att göra? Ingenting. Nu ska jag försöka koppla av, men det är ju så fruktansvärt svårt när hjärnan går på högvarv och vill göra bort allt på en gång. På måndag kommer jag förhoppningsvis igång med nästa kurs, vad tror ni det blir?

Likes

Comments

Vardag

Jag har försökt skriva men det går inte. Det blir alldeles för personligt och alldeles för depressivt. På sätt och vis så triggar det liksom igång mig, fastän det också hjälper att lätta på hjärtat. Om jag tänker och känner efter så kommer smärtan och jag börjar gråta, och om jag börjar så är jag rädd för att jag inte kan sluta. Det är helt enkelt inte värt det.

Men, jag kan ju skriva om något annat, eller hur? Tyvärr så har jag inte riktigt haft varken lust eller ork för att skriva något över huvud taget. Vad har hänt i veckan då? Inte så mycket alls egentligen. Jag har pluggat, kollat serier och kört på med mina squats. I fredags jobbade jag 7-13, busade lite med min syster, nötte in mer religion och avslutade kvällen med Idol. Igår städade jag lägenheten, pluggade och kollade serier. Idag har jag varit på promenad, sorterat tvätten och pluggat. Det är som vanligt helt enkelt. Vardagen rullar på.

Likes

Comments

#gymnasieexamen2017

Förra veckan slet jag med att göra färdigt matten och blev klar med kursen i onsdags. Fan, ännu en gång lyckades jag bli klar före utsatt datum. När jag blir klar med en kurs så bockar jag av den på min lilla lista och kan sätta datum på nästa. Om jag blir färdig med kursen tidigare så kan jag flytta fram nästa, nästa, nästa och på så sätt få fram datumet för "studenten". Det hjälper mig med motivationen - att kunna se svart på vitt att det inte ligger så många månader bort och att datumet flyttas närmare om jag ligger i. Enligt min nuvarande planering så ska min sista kurs vara avslutad 26 maj 2017, om cirka ett halvår. Jag som trodde att jag aldrig skulle bli färdig med gymnasiet.. Det känns så overkligt att få se ett datum, att veta att jag kommer klara det.

När jag gav upp skolan, både den första och den andra gången, så var det för att prioritera livet. Jag väntade liksom på att bli bättre. Man kan ju trots allt ta tag i skolan när man mår bättre, lite så tänkte jag, och det är absolut sant. Det är aldrig försent, men nu i efterhand så önskar jag ibland att jag hade vetat. Jag försökte vänta ut den dåliga "perioden" och jag vet inte, men jag tror att det kanske hade varit annorlunda om jag hade vetat att det inte bara var en period. Kanske hade jag kämpat igenom åren i skolan istället för att vänta på något som ändå inte skulle komma att ske. Som sagt, man kan slutföra skolan när som helst, så vad spelar det egentligen för roll?

När man börjar gymnasiet så föreställer man sig de tre åren i skolan och man fantiserar om studenten. Jag är inne på mitt femte år, mitt skolarbete sköter jag vid skrivbordet i min lägenhet, min skola är i datorn och jag har inga klasskamrater. Såklart är jag ändå så oerhört tacksam för att det fanns en lösning för mig, men med handen på hjärtat så kan jag ju säga att detta inte var hur jag föreställde mig det. När jag har tagit mina beslut gällande skolan så har jag inte ägnat en tanke åt vad jag skulle missa, inte förrän jag skulle komma att ställas ansikte mot ansikte med det nu i våras: Studenten.

Mina senaste klasskamrater tog studenten i juni och jag kunde inte ens se det. Istället låg jag hemma och grät. Jag kommer aldrig att ta studenten. När jag har sagt det så har reaktionen varit "men jo, det kommer du ju." Nej, det kommer jag inte. När mina kurser är färdiga så får jag min gymnasieexamen, men jag kommer inte att ta studenten. Det finns en viss skillnad emellan de två, även om man kanske inte tänker på det. Det känns så patetiskt att ens nämna något av detta men för mig är det en förlust, något jag måste sörja. Att ta studenten är en upplevelse, som jag har fattat det. Det är studentveckan, studentresor, plakat och studentmössor. Det är "för vi har tagit studenten!" och det är att stå på flaket medan man skriker "fy fan vad jag är bra!" Jag kommer inte att få den upplevelsen och det var inte något jag tänkte på när jag valde som jag gjorde. Det får mig att må förjävligt, om man får säga så. Det späder på alla tankar om att jag inte är som alla andra och får mig att tycka sämre om mig själv.

Egentligen så ska jag inte säga något, eller hur? Jag ska vara tacksam för att jag har fått en andra chans (tredje, fjärde, femte, vem håller koll?) till att göra färdigt skolan. Egentligen så handlar det ju bara om utbildningen, eller hur? Ja, jag försöker intala mig själv det, men ibland är det svårt att vara tacksam och uppskatta allt. När mina kurser är färdiga så kommer jag att gråta och det kan jag säga med säkerhet redan nu. Studenten är något man fantiserar om och det tar tid för mig att acceptera att det, precis som mycket annat, inte kommer att hända. Man får inte alltid som man vill, eller hur?

Likes

Comments

Vardag

Herre jösses, vad tusan har jag gjort de senaste dagarna? Minnet börjar svika. I fredags träffade jag min far och hans sambo en snabbsväng, så jag fick äntligen kollat upp bilen lite. I lördags skulle jag följa med dem till Luleå över dagen men tyvärr blev jag lite sjuk så det blev inte av, men jag fick iallafall lite hjälp med matten innan de åkte och sedan kollade jag film typ resten av dagen. I söndags var det äntligen dags för jobb, nästan en månad sedan jag jobbade före det. Lite synd att jag bara har jobbat tre pass i oktober, men ibland måste ju skolan gå i första hand (säger jag verkligen detta?!?).

Idag då? Well, jag har faktiskt klivit upp i någorlunda tid, just efter 08.00. Jag har sedan pluggat inför matteprov några minuter och kollat Huset Fullt, så himla charmig serie! Efter lunch befann jag mig på "sträckbänken" och fick påfyllning av fransarna. Åh, jag blev så avslappnad, nästan så jag somnade till några minuter, och blir så förbannat nöjd varje gång. Har också hunnit handla innan jag återfann mig hemma vid skrivbordet och satte igång med matteprovet. Det kändes som att det gick käpprätt åt helvete då jag inte ens svarade på alla frågor, men upptäckte nyss att jag tydligen blev godkänd och fick rätt på allt jag svarade på. Wow, vilken känsla, jag skrattade rätt ut och trodde jag såg fel. Idag har jag ju förresten också satt igång med min "squat challenge" så passade på med lite träning när jag ändå var igång. Ikväll kan jag lägga mig med ett leende på läpparna!

Likes

Comments