View tracker


Jag har faktiskt aldrig satt upp konkreta mål för att sedan följa upp och se ett resultat och ju mer det har pratats om det, desto mer anti har jag blivit till det.

Orsaken är flera, men den största var tankarna om att det handlade om prestation, att prestera och visa upp någonting för andra vilket gjorde att jag till slut inte ville "prestera" någonting.

Jag är inte ensam om det här, det är alldeles för många som idag går runt med en massa skapande tankar som i sin tur skapar ett liv man inte vill leva på det viset.

Men nu - till NUET ;)

Jag väljer att blogga om detta av flera anledningar:

1, Det blir mer verkligt för mig det jag nu skapar.
2, Jag sätter mer press på att utföra det jag lovar mig själv att jag vill göra för mig själv.
3, Jag kan förhoppningsvis inspirera både mig själv och andra att förändra och fortsätta i den riktning man faktiskt Vill.


Och nu till några va mina mål framöver:

1, Det kanske största just nu:
Att satsa fullt ut, alltså heelt och fullt (att veta att detta är sant, veta att detta är precis som det ska vara) på vår verksamhet vi nu startar upp (more to come).

2, Ge min kropp vad den vill ha och behöver, i och med det, först och främst, utesluta socker.

3, Att ha visioner är underbart, att vara närvarande är avgörande för det.
Med det vill jag säga att mitt mål är att fortsätta att aktivt och medvetet göra varje stund bra och meningsfull - för mig, med (självklart) compassion <3

På bilden bredvid:
Jag i en "glider" i Australien 2012. En jävligt häftig känsla i luften utan motor på planet!!

Love,
Louise

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ojoj, sicken dag! Ser i kors nu när klockan närmar sig 23.

Värmen är påtaglig för lille Nick. Gnälligt har det varit i några dagar och idag har han sovit mycket i bilstolen när vi varit iväg hela dagen.

Idag begravde vi min fina morfar i Mölndal. 82 år blev han, så nu är både morfar och mormor borta.
Första gången jag var på en jordfästning. Det kändes fint...

Efter kyrkan samlades alla i församlingshemmet. Det var alltifrån familj, släkt, vänner, arbetskamrater och de numera äldre männen som då var tonåringar, som byggde Blixåsbanan som var på plats.
Fina tal och härligt bildspel under mat och fikat.

Delar med mig av några meningar jag gav ifrån mig till morfar idag:

Jag minns att jag ville kalla dig Moffa – inte för att jag intekunde uttala morfar,
utan därför att moffa kändes gott att säga.

Jag minns dina berättelser. Dom var dina.

Jag minns din mustasch.

Jag minns din blick, den förändrades aldrig,

Jag minns ditt lugn.

Jag minns din blå lastbil

Jag minns din blå overall.

Jag minns din doft av Greve Hamilton.

Jag minns de gånger jag bara tittade på dig.

Jag minns min nyfikenhet kring dig.

Ja, jag minns…

Älskade morfar – Det är vad du är. Min fina, goa morfar


Idag blir det varken bilder eller något långt inlägg, men innan jag lägger ner för idag (eller innan lilleman vaknar och vill ha tutte) så vill jag dela med mig av min glädje att jag och min kompanjon har fått vår logga färdigställd och den är preciiis vad vi vill ha! :D
Så nu är det bara tuta och köra!

Nu: Natten!
Sleep tight. Over and out.

Love,
Louise

Likes

Comments

View tracker

Skapa, leka, njuta, skratta, testa!!

Jag har alltid varit en person som varit nyfiken på livet, haft vilja och lust att upptäcka och testa.
Jag tyckte om mig själv och jag tyckte om andra.
Jag kände trygghet.
Jag kände glädje.
Jag kände! - här och nu i det som var!

Jag vet att jag undrade om jag verkligen måste ha en åsikt om allt? Måste jag tycka att något är fult eller fint?
Det här var jag som barn...

När jag blev äldre gick jag längre och längre ifrån min kärna genom att säga, göra, vara någon jag trodde jag var tvungen att vara för att vara någon. Snacka om fasad! (om vi nu ska sätta ord och etikett)
Japp, jag gjorde allt jag inte var.

Jag läste av precis vad någon ville ha av mig. Ville en kille att jag skulle vara söt och oskuldsfull så visst fan var jag det. Ville han att jag skulle gilla vissa saker, visst fan gjorde jag det.
På ett läskigt omedvetet sätt gjorde jag detta.
Ja, jag skulle kunna göra en hel blogg om saker och gjorde....

Till slut krackelerade allt.
Allting dog inom mig och jag visste inte vad som var jag verkligt eller meningsfullt.
Jag kunde i alla fall inte ta fram det just då.

Jag dog för att jag slutade med det som var jag, det jag tyckte om.
Jag slutade med praktiskt roliga saker.
Jag slutade med det som gav mig och min själ ro.
Jag slutade lyssna på kroppen.
Jag slutade säga det som för mig var sant.
Jag slutade ha tillit.

Jag slutade vara jag för jag slutade vara sann.


Just detta kom till mig idag när jag så starkt kände frustration över allt jag tillåter distrahera mig från det jag verkligen vill ägna mig åt.

Vad jag vill göra i livet just nu:
- Vara närvarande med Nick.
- Vara närvarande och spontan med resten av familjen.
- Komma framåt med min och min kompanjons senaste skapande (ser såå mycket fram emot när jag kan avslöja allt...:D )
- Vara den glada härliga Louise.
- Vila.
- Läsa.

Vad jag gör istället:
- Springer och hattar i lägenheten
- Lyssnar inte på min intuition när det gäller vad Nick behöver
- Låter mig bli irriterad och frustrerad
- Låter mig bli distraherad
- Äter sött när jag känner mig stressad
- Tycker synd om mig och blir arg över allt ovan!

Så, vad gör jag nu åt detta?

Jag tar ett djupt andetag. Accepterar faktiskt att japp, så kände jag nu och frågar mig själv:
Vad är det bästa du kan göra i just denna situation Louise?

Svar:
Lilleman (Nick) är övertrött och har svårt att komma till ro.
Jag gör: Tar till det jag vet att han kommer till ro med och ger det den tid det tar.
Det tog 3 min av min tid (utan frustration).

Vad vill jag göra med den här tiden?
Svar: Blogga och skriva en text till morfars begrevning på fredag.
Jag gör: Bloggar och skriver text.
Distraktion: Älsklingen kommer hem.
Jag gör: Säger lugnt och sansat att vi kan prata om en stund när jag är klar.

Resultat:
Fy fan vad skönt det känns!!
Nu fortsätter jag dagen på detta vis!

Till nästa gång! <3






Likes

Comments

Spännande framtid!
Jag har nog aldrig sett fram emot något som jag gör just nu... Ja jo, Nick så klart, men något som verkligen känns såå spännande, roligt och fantastiskt att få göra och dessutom tillsammans med människor jag tycker väldigt mycket om...

Idag har vi promenerat genom hela innestan mest hela dagen. Kom precis utanför min dörr när vädret vände helt. Från gassande sol till åska och dunder!
Utfört ärenden, ätit lunch på Tullen och glass i Röda stugan tillsammans med min älskade vän (har några sådana, och det är underbart!) För att sedan vandra runt och leta efter... Det vi är ute efter😉

Tjo, shi, nu ska här tuttas färdigt innan vi ska på kalas!

Kram,
Louise

Likes

Comments

Är det någonting jag vill ha mer av i livet igen så är det närvaro!

Sitter just nu på min balkong med en kopp kaffe, mannen känner sig dålig och sover på soffan och lillskrutten är ap-trött efter sin första fest igår ;)
Jösses vad övertrött han var! Många intryck, fart och fläkt, men sova gick då inte. Ögonen såg ut att ploppa ur kroppen på honom när som helst!
Nu har han legat och sovit i vår säng ett par timmar.

Sitter och tittar ut från balkongen. Två tjejer i 10-års åldern leker vid syrenbuskarna vid vägen. De gömmer sig för alla förbipasserande bilar. Tyckte jag också var kul på något vis när jag var liten ;)

Igår blev lilleman 3 månader och att vara närvarande är en utmaning för mig just nu.
Efter 4 år av kaos och alldeles för mycket hjärnverksamhet (för att kortfattat och enkelt beskriva Min uppfattning av de gånga åren) är det som om jag vill ta igen den "missade tiden" och göra allt jag "borde" ha gjort mina "unga år". Ja, sicka föreställningar jag har.... och där i kom dömandet, japp,... jag har fortfarande lite att jobba med ;)

Min stora utmaning (som många av oss tampas med) är att jag ständigt tänker på det som varit.

Jag trodde inte JAG skulle göra det i livet på det viset! Gräma mig över det som varit?! Till vilken nytta?
Jag trodde heller inte att jag skulle vara någon som jämförde mig med andra eller lägga mig ner i några år för att jag bara inte orkade med att prestera mer.
Jag trodde inte att jag skulle var den som fattade beslut i livet som jag sedan skulle känna att jag skulle göra vad som helst för att få det ogjort.
Och jag trodde inte att jag skulle vara den som skulle ångra att jag inte gjorde mer.

Jag tänker inte dra min livshistoria, det hjälper mig inte framåt och anledningar till varför vi gjort de val vi gjort i livet är på grund av vår historia. Låt det vara så.
Det jag förstår nu är att med ökad medvetenhet, kan jag förändra mitt liv till precis det jag vill att det ska vara.

När jag blev gravid med min son Nick, bestämde jag i samma sekund att nu vill jag slänga mina rädslor, börja förändra mitt sett att se på livet, ägna mig åt det som ger mig glädje och kärlek, ta mig an de utmaningar jag ställs inför och ge mig själv dom (!) och börja leva på riktigt!

Och det är den resan ni ska få hänga med på....

To be continued...

Love,
Louise



Likes

Comments