Det har nu gått 24 timmar sen festen som jag gick på tillsammans med Mimmi började och efter en känslofylld bergochdalbana tror jag ändå att jag har kommit underfund med mina känslor. Jag gick dit med inställningen att "hooka" (skaminspirerat) någon vilket jag ganska snabbt insåg förmodligen inte skulle hända. Men eftersom jag var där med Mimmi och dels eftersom jag var utrustad med alkoholhaltiga drycker så hade jag väldigt roligt ändå och sen när folk vi kände kom blev det ännu bättre. Men då hände det oförberedda, eller det var ju förberett undermedvetet men jag hade släppt den tanken för längesedan. Jag fick kontakt med en kille, som btw och i och för sig var väldigt snygg, vilket ledde till att vi "hookade". Men gud vad det kändes fel. Riktigt fel. Jag är så trött på att känna såhär, på att inte veta vad jag vill, för det är ju det som är felet. Jag tror att jag känner mig själv och vet vad jag vill ha, behöver och mår bra av men så är det ju tydligen verkligen inte. Fick höra några kloka ord av Mathilda idag och det jag ska ta med mig av detta är erfarenhet, erfarenhet och erfarenhet och hoppas på att jag aldrig mer träffar den där killen.... och på att jag hittar mig själv snart, börjar tröttna på denna förvirring. Detta blev ett ganska personligt inlägg jämfört med mina andra. Men som tur är så har jag bara drygt två trogna läsare.

Likes

Comments

Inatt sov jag hos pappa i Lund vilket inte händer speciellt ofta. "Inte speciellt ofta" betyder typ en gång per månad, max. Men varenda gång detta inträffar får jag alltid samma känsla, nämligen: fan vad jag vill bo i Lund! Och då menar jag inte här hos pappa, hade fallet varit så skulle jag såklart minskat mellanrummen mellan mina övernattningar här... Men nej, jag menar att jag så himlahimlahimla gärna vill ha en egen liten etta här i Lund som bara är min egen.

Tänk att få inreda den själv och bestämma allt från vilken soffa man ska ha till vilken hylla mjölken ska stå på. Men det som hade varit absolut bäst med ett eget ställe hade utan tvekan varit ordningen som bara kunnat rubbas av mig och att vara så nära till allting. Jämfört med att bo i Furuhill (???) är ju Lund värsta metropolen. Tyvärr är detta en omöjlig dröm precis som alla mina andra mål i livet, men jag tänker fortsätta att drömma ett litet tag till.

Likes

Comments

Istället för att gå och lägga mig klockan åtta idag igen tänkte jag att ett snabbt blogginlägg hade suttit fint. Igår var jag helt slut så då fanns det en ursäkt men ikväll är det bara rastlösheten som får mig att vilja somna. Plugg hade ju eventuellt kunnat varit något att sysselsätta sig med, det hade till och med behövts, men gud vad det är besvärligt.

Jag har varit sjuk, igen. Så träningen har skjutits på och nu känner jag mig oerhört lat och som om allt har tappats. Förhoppningsvis ska jag på det igen denna veckan eller nästa. En anledning till min sjukhet kan vara att jag har blivit vegetarian. Känns fortfarande lite oklart vad och hur mycket man behöver äta av allt för att det ska bli rätt men som jag känner mig nu, så kommer kött inte att finnas i min framtid. Än så länge så har jag inte känt något sug över huvud taget av att äta kött, förmodligen eftersom all vegetarisk mat är så himla god. Något jag har tänkt på är att ifall du blir vegetarian av etiska anledningar så är det lättare att hålla än om du till exempel blir det på grund av hälsan, eftersom det i viss mån är lättare att "strunta" i sig själv än vad det är att strunta i vad som är rätt och fel.

Det väntar några extremt roliga fester den kommande veckan och månaden. En av anledningarna till varför jag är så förväntansfull är eftersom att på den första festen kommer jättemycket nytt folk men även vissa välbekanta. Det är den perfekta blandningen! På så sätt kommer jag känna mig bekväm och självsäker samtidigt som jag träffar och lär känna massa nya människor. Det var även ett tag sedan jag blev onykter på vin så taggataggatagga

Det jag längtar mest till just nu när jag sitter här nyduschad i soffan är utan tvekan frukosten imorgon. Kanske låter patetiskt men frukost är det absolut bästa jag vet och till imorgon har vi köpt nya flingor, fil och frukt! Det är dessa småsakerna som förgyller min vardag.

Likes

Comments

De senaste dagarna (veckorna nu) har jag försökt att formulera ett eller flera nyårslöften, men aldrig har det varit så svårt som det är detta året. Föregående år var det självklara löften och livsförändringar som sattes i verk redan innan tolvslaget men jag har fortfarande inte kunnat sätta ord på detta årets, inte ens nu en dryg månad senare. Jag tror att anledningen till att det är så svårt är för att de denna gång är så omfattande. Detta låter superklyschigt men känslan av att något har nollställts och att en enorm förändring är på gång är oundviklig.

Med enorm förändring menar jag framförallt på en personlighets och mental nivå. Jag vill kunna leva ut mig själv till fullo. Jag vill kunna gå leende och bekymmerslös genom vardagen, ägna energi åt det som faktiskt spelar någon roll och åt det som kommer att lyfta mig. Jag vill inte bry mig om normer eller oroa mig över vad andra tycker och tänker.

Jag har en teori som förstärker det ovannämnda ännu mer. Ifall man är 110 % sig själv och är det konstant, då är det ju mer sannolikt att du stöter på någon som ”passar” dig perfekt. Och tänk så underbart, att aldrig behöva ändra på dig för att bli accepterad. Tänk att det alltid är uppskattat och rätt när du lever ut dig själv och inte försöker vara någon eller något annat.

Målet med detta inlägg var att faktiskt komma fram till ett någorlunda formulerat löfte. Men bättre än så här blir det inte och jag tror ändå att jag är okej med det. Jag har fått ett lite bättre grepp om detta årets nyårslöfte, trots att ingen annan förmodligen har det tack vare mina bristande försök till att göra mig förstådd…

Likes

Comments

Jag satt precis, instängd på mitt rum, och försökte skriva en lista med saker som jag brinner för när det slog mig, jag brinner inte för någonting alls. Visst kunde saker som träning, dans och fester tvingas fram men när det kom till kritan och jag skulle säga ”jo, men det här, det här är det jag vill syssla med i resten av mitt liv”, så var det tomt. Helt blankt. Jag har nog ingen passion i livet och jag brinner nog inte för något speciellt och ja, det känns som att det måste vara fel på mig.

Frågar man mina vänner eller närstående är svaren allt från piano och innebandy till feminism och ridning, vilket i och för sig självfallet är underbara intressen, men samtidigt berör dessa sysselsättningar inte mig det minsta. Jag känner ingen glädje och ingen tillfredsställelse av att utöva exempelvis innebandy eller ridning, inget driv som får mig att vilja lära mig mer, spela mer eller ägna mer tid åt det och det är en oerhört bekymrande känsla. Att sätta ord på dessa tankar och känslor är också något som har tagit emot under en ganska lång period eftersom denna olust känns förbjuden på ett vis. Det enda man hör nu för tiden är något i stil med att man ska syssla med vad man brinner för, följa sitt hjärta och gå sin egen väg. Men om du inte har någon väg då. Om ditt hjärta är tyst som en mus och du inte brinner för ett endaste knyst, vad gör man då? Det är aldrig någonting som tas upp det där.

Detta här är inte bara någonting som känns förbjudet utan nästan till och med något ganska genant. Kan detta tillstånd klassas som en sjukdom? För det är just så det känns. Det känns som om jag är sjuk på något vrickat och knasigt sätt. Kommer mina ögon någonsin att lysa upp när jag passionerat babblar på om det jag brinner för och kommer jag någonsin bli så exalterad att jag knappt kan bärga mig till nästa gång? Jag hoppas det, men som nuläget ligger till ser det inte ljust ut alltså.

Något som också har korsat mina tankar i samband med denna oro är att man kanske faktiskt inte behöver veta vad ens passion är. Kanske kan man gå genom livet svävandes i något slags mellanläge. Med det menar jag att man sysselsätter sig med vad som än gör en lycklig just där och då, att man liksom håller många olika alternativ tillgängliga och stålsätter sig med ett otroligt öppet sinne. Anledningen till kravet på det öppna sinnet är såklart att man omöjligtvis kan ana vad som väntar eller hur man kommer att reagera när man utsätter sig för den nya aktiviteten.

Detta inlägg blev inte alls vad jag tänkt mig, kanske en aning för deprimerat om jag ska vara ärlig. Men sammanfattningsvis är det värt att säga att ifall du inte har en självklar passion så kan du antingen sträva efter att hitta en och inte ge upp förrän du vet din mening med livet eller så kan du göra som jag, acceptera det och belåtet sväva i det osäkra mellanläget.

Likes

Comments

Min älskade och saknade katt, Bella. Är ju verkligen en kattmänniska men vet inte om jag någonsin kommer att vilja äga en katt som inte är Bella..

Likes

Comments

1. Ed Sheeran är djupt underskattad, lyssna på hans låtar för fasiken

2. En flaska vin räcker inte till två fester

3. Att träffa nya människor är riktigt roligt, speciellt om dessa människorna är öppna och underbara

4. Rödvin och vodka går utmärkt att blanda

5. Klä inte ut dig till katt på halloweenfester, ALLA gör det..

6. De bästa festerna hålls i de minsta hålorna

7. Man behöver inget kärleksliv om man har så underbara vänner som jag har

8. Jag kan springa en mil på ren viljestyrka

9. Skolan är inte allt, det finns så mkt bättre saker att ägna tid åt

10. Att det inte är hela världen trots att det känns så, du kommer komma över det :)

Likes

Comments

Hej alla fantastiska kottar i världen, blogglivet är mkt svårare än man tror men här kommer en väldigt nödvändig (och förhoppningsvis efterlängtad..) uppdatering!

Skolan är faktiskt helt ok, men det beror såklart på klassen och inte på själva skolan.. Känner mig så himla hemma i denna nya lilla grupp och nu vet jag hur det känns att faktiskt inte må illa över att gå till skolan. Den ända nackdelen som jag märkt av, och som de närmast mig i klassen förmodligen också märkt, är att jag är sämst på att koncentrera mig och jobba på lektioner.. Det är så himla, himla, himla roligt att prata med alla att skolarbetet prioriteras bort varenda gång.. Som tur är har jag mkt fritid där jag kan lägga tid på plugg istället.

Snart är det halloween och jag är sååå taggad eftersom min första riktiga halloweenfest väntar! Det som måste bestämmas är bara detta, ska man gå all-in och klä ut sig "mycket" eller ska man vara lite smått försiktig och försöka smälta in bland alla andra? Än så länge har jag införskaffat ett par kattöron så vi får trolla fram ngt utifrån dem.. Såklart ska det billiga blask-vinet med och jag är som sagt överdrivet taggad inför festen!

Det enda tunga som står mellan mig och höstlovet just nu är ett, ETT!, enda litet prov och sen kan man pusta ut. Livet ser väldigt hoppfullt ut. Jag är inte ens orolig över vintern eftersom detta året är jag förberedd med den största och varmaste jackan någonsin och den ännu större halsduken.

Hoppas att du har en superduperbra dag, puss och kram!

Likes

Comments

Nu är sommarlovet officiellt över och frågar ni mig så anser jag nog ändå att jag avslutade rätt så starkt - hemma i soffan med 40 graders feber och halsfluss. Nej men allvarligt talat, vad är det för fel på mig? Är så fruktansvärt trött på att vara sjuk. Det tog inte mer än två dagar för mig efter att min första penicillinkur avslutades tills jag fick börja på en andra. Dock måste jag nog erkänna att det kanske är mitt eget fel och ja, jag förtjänar nog egentligen detta eftersom jag bokstavligt talat är sämst i världen på att vila och "mjukstarter". Såklart vill man ju när man känner sig lite bättre, komma igång så fort som möjligt så jag tackade ju ja till varenda träningsmöjlighet som kom i min väg, jag sprang till och med en mil vilket jag bara gjort en gång tidigare.. Så ja, där har vi kanske förklaringen.

Som tur är, så har jag utnyttjat min tid i soffan och planerat den perfekta tillfriskningen. Att bli sjuk igen är inte ett alternativ eftersom skolan har börjat och jag vill verkligen komma igång med träningen så därför har jag en plan....

Först och främst måste jag verkligen vila och inte stressa över hur lat man är som sjuk. Detta är seriöst det svåraste av allt och det är i detta stadiet jag befinner mig just nu. Det mesta jag gör inkluderar datorn, mobilen eller tv:n med soffan som utgångspunkt. Jag fokuserar även på att äta supernyttigt, näringsrikt, jättemycket frukt och dricker grönt te 24/7 så att kroppen kan tackla sjukdomen med full kraft.

När jag förhoppningsvis börjar känna mig friskare och piggare så ska jag verkligen ta "mjukstarten" på mycket större allvar. Kanske får börja med att gå på löpbandet och göra superlätta övningar och sen bygga upp det riktigt långsamt. Här tror jag också att det är superviktigt att äta rätt (det är det väl alltid men ja), för det var här jag blev sjuk igen förra gången. Jag har tittat lite på olika sorters kosttillskott på gymgrossistens hemsida och funderar på att börja ta ett vitamin- och mineraltillskott för att bygga upp immunförsvaret extra och för att inte vara så trött hela tiden. Mamma är såklart emot detta, hon tycker att allt ska vara naturligt men jag tänker köpa det ändå (mohahaha..).

Om jag fortfarande lever och inte har blivit sjuk igen så planerar jag att öka på träningen ännu mer nu. Drömmen hade ju varit att kunna träna nästan varenda dag men det känns lite omöjligt med tanke på skolan och allt så vi får se hur ofta det blir i slutänden. Ser i alla fall fram emot det och kan inte vänta tills jag är frisk och återställd igen! Men till dess, hittar ni mig här i soffan med en kopp te och mobilen i högsta hugg.


Likes

Comments

Idag är det alltså bara åtta dagar kvar av sommarlovet. Det är faktiskt inte speciellt många dagar men jag känner mig väl ändå hyfsat nöjd och klar med min sommar. Otroligt mycket har hänt och mycket av det som hänt är rätt stort och nytt för mig så allting känns ju ännu mer än vad det egentligen var. Pratar såklart om språkresan till Miami med Emilia, sommarjobbet på ålderdomshemmet och sådana saker. Tycker min nyfunna asgrymma kondition kan räknas dit också eftersom att träna upp den har tagit en stor del av mitt sommarlov. Förhoppningsvis kommer den inte att lämna mig som sommarlovet gör..

På tal om kondition, jag har ju varit sjuk ett tag nu vilket har gjort att springa inte funnits på kartan den senaste veckan. Men igår klarade jag inte av det längre och sprang en runda trots att jag går på penicillin och fortfarande är lite krasslig. Är så glad att jag ändå gjorde det för det kändes otroligt så nu ska jag nog kanske ut idag igen. Kan inte hålla mig borta...

Så ja, jag är väl rätt positiv till allt det här. Sommaren har varit bra och detta känns förbjudet att säga men tycker även att skolstarten ska bli helt okej. Den största anledningen till denna oväntade positiva inställning inför skolan är ju såklart eftersom jag ska byta klass och är supertaggad på den nya klassen som jag redan har en viss aning om, men även eftersom jag ska börja en svårare tyskakurs och eftersom vi ska börja ha idrott. Det kommer bli en bra termin, det är jag övertygad om!

Likes

Comments