Jag har funderat lite fram och tillbaka ett tag på ifall jag ska "sprida" min blogg. Eftersom i stort sett ingen vet om att den finns eller har glömt bort den så har det nästan varit som att skriva dagbok eller i alla fall som att ha en privat blogg. Men egentligen borde det inte finnas några argument emot att inte låta vem som helst läsa vad jag skriver här. När jag känner för att skriva ett inlägg (vilket typ aldrig händer, därav ungefär ett inlägg varannan månad) så är det för att jag har insett någonting eller vill uttrycka mina tankar. Därför blir det jag skriver ganska personligt men samtidigt då även väldigt mycket jag. Så att inte våga låta folk läsa vad jag skriver skulle ju innebära att jag inte vågar vara mig själv eller att jag skulle vara rädd för vad människor tycker om mig och så vill jag inte ha det... Så om du nu är en ny läsare till denna blogg, det här är Louise.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag bråkade precis med en kille på tinder. Swipade höger just endast för att få argumentera och ifrågasätta hans idiotiska text i sin profil. Han var så dum, så fruktansvärt dum, trångsynt, ytlig och hade både hybris och de största hyckleri-kunskaperna någonsin. Det roliga var bara att jag fullkomligt körde över honom, vilket såklart tvingade fram ett desperat sista meddelande från honom - hora, innan han tog bort mig. Jag är fortfarande så ARG men framförallt förvånad över hans idioti. Han hade en lista med kriterier man var tvungen att uppnå för att "förtjäna" honom men när man sen tittade närmre på vad det var han erbjöd så fanns där absolut inget att hurra över. Du kan omöjligt ställa såna krav och ha mage att förvänta dig perfektion om du själv ligger på en helt, EN HELT, annan nivå. Idiot.

Jag har aldrig gjort något sånt här innan. Aldrig sagt ifrån på detta sättet och framförallt inte letat bråk så här men ikväll var det precis vad jag behövde. Nu känner jag mig stark, oövervinnelig och självsäker. Och dock aningens löjlig. Men det jag också märkte i och med allt detta tinderbråk, var hur lite jag egentligen bryr mig längre ifall jag hittar någon eller förblir ensam singel galen kattdam.

Tydligen, och detta är något som jag förstått ganska nyligen, så skrämmer jag bort killar med min "seriöshet". Som om jag vet precis vad jag vill och så fort jag hittat någon börjar jag planera vårt bröllop. Det stämmer ju verkligen inte och jag blir så frustrerad över att jag har fått den "stämpeln". Någon sa en gång detta till mig och det påverkade mig jättemycket, "Louise du är den tjejen man blir ihop med, stannar hos och gifter sig med". Just där i den situationen hjälpte det mig och jag är fortfarande rörd över hans ord. Men samtidigt så vill jag ju på ett sätt inte vara den tjejen, inte just nu iallafall. Jag vill bråka, vela, göra galna saker och ABSOLUT INTE "settle down".

Slutkontentan av detta hastiga inlägg är väl typ något i stil med, det är inte kul att framstå som att man vet precis vad man vill när man inte har en blekaste aning. Och är du dum i fortsättningen så kommer jag att säga till. Och ikväll är jag arg.

Likes

Comments

Min plan för ett tag sedan när jag bestämde mig för att sluta lägga energi på något vi kan kalla "återvändsgränder" var att verkligen satsa på mig själv. Jag tänkte att jag skulle lägga ner fett jävla mycket tid på skolan, träningen och flirta med allt som rörde sig i stort sett...

Nu sitter jag hemma i soffan en fredagkväll och har skrivit ett pinsamt dåligt fysikprov i skolan, ätit tre skålar sockerflingor och skickat roliga GIF-filer till femton olika tindermatchningar utan att få ett enda svar. Känns som att jag inte riktigt har lyckats och jag är bara sur. Jag är sur på skolan, på människor, på mig själv och på dreamfilm som inte fungerar.

Ha det bättre

Likes

Comments

Även fast jag kanske inte mår så bra just nu, även fast jag känner mig ganska nere och ensam så gör det ingenting. Det gör ingenting eftersom jag över allt annat är tacksam och lycklig. Hur går det ihop tänker ni kanske då, och det verkar nog aningen sjukt, men det är hur jag känner mig just nu. Ledsen och tacksam.

Jag är tacksam för allt jag har fått uppleva, alla nya känslor jag har fått känna och för alla skratt jag har fått ta del av. Jag har fått chansen att känna mig älskad, levande och rebellisk, men samtidigt har jag fått chansen att inse vad som är viktigt i livet, vad jag faktiskt behöver ta vara på och vad jag kan behandla med lättsamhet.

Ingenting är permanent och när saker och ting väl tar slut är det viktigt att avsluta dem med tacksamhet och framtidstro. Eller förlåt, ingenting är permanent förutom två saker. Nämligen erfarenheter och riktigt bra vänner.

Men ja, framtidstro.

Likes

Comments

Treat her like the world and she will give you the World

Love doesn't hurt, expectations do

Choose people who choose you

When you meet your person, you will know

Yesterday is gone forever and tomorrow will never be here


Likes

Comments

"Men jag behöver dig, kom hit och rör om Jag behöver nåt att skriva om."

Så sjunger Melissa Horn i sin låt "Jag Saknar Dig Mindre Och Mindre" och detta relaterar jag till på ett visst sätt. Eftersom så fort det händer något i mitt liv eller jag gör något utöver det vanliga, så blir jag så inspirerad till att skriva. Men också inspirerad till att förändra. Förändra min vardag, mitt tankesätt och mina värderingar. Detta kanske inte är den bästa egenskapen då det blir en väldigt instabil och upp och ner vänd vardag, men jag vill mycket hellre ha det såhär än att allt alltid är konstant, jag vill ha det levande liksom.

Det som hänt nu som jag klassar som utöver det vanliga är inget mindre än en katastrofal tinderdejt. Mer detaljer än katastrofal tänker jag inte ge, dels för hans skull och dels för att det inte är tyngdpunkten i detta lördagsinlägg. Det som faktiskt är tyngdpunkten är nämligen att jag har ändrat min inställning till både tinder och "pojkvänsdrömmen".

About Tinder, no more. Det är typ allt jag kan säga. Jag tänker radera mitt konto av många anledningar som väl har byggts på sakta men säkert nu ett tag. Den första och största anledningen till varför tinder är skräp är nämligen eftersom jag vill träffa någon i det verkliga livet. Jag vill inte lära känna en person över internet. Det känns så fel och går emot många av mina ganska nybildade principer och det jag även lärt mig idag är att det kan bli så fel när man väl träffas. En annan anledning till raderingen är en ganska logiskt en tycker jag. När jag frågade mig själv vad jag hade fått ut av appen kunde jag knappt få fram en enda positiv sak och det lilla jag kom på täcktes över av en majoritet av kämpigheter, kan man säga. Så jag vinkar därför glatt hejdå till tinderlivet och säger hej till det verkliga.

Det här med "pojkvänsdrömmen" låter värre än vad det är men jag har lite svårigheter med hur det annars ska formuleras... Vad jag menar och vill reda ut (mest för min egen skull) är hur fel uppfattning och inställning jag har haft. Något jag länge strävat efter är just att hitta någon men helt ärligt, denna "strävan", den har gett mig lika lite som tinder har gett mig. Jag tror med hela mitt hjärta att det inte är det viktigaste just nu och inte heller något som kommer att vara lösningen på mina bekymmer. Lösningen på mina bekymmer finns gömd bland mina vänner, gymmet och att jag tar tag i skolan och körkortet och där emellan får inget annat plats helt enkelt.

Så, detta var mitt lördagsinlägg. Det första som ska göras härnäst är att radera mitt tinderkonto och det ska göras med en enorm lättnad! Dock tror jag att jag kanske bör skriva något till min hopplösa dejt idag och inte bara sluta svara, annars kommer jag få så dåligt samvete...





Likes

Comments

Det har nu gått 24 timmar sen festen som jag gick på tillsammans med Mimmi började och efter en känslofylld bergochdalbana tror jag ändå att jag har kommit underfund med mina känslor. Jag gick dit med inställningen att "hooka" (skaminspirerat) någon vilket jag ganska snabbt insåg förmodligen inte skulle hända. Men eftersom jag var där med Mimmi och dels eftersom jag var utrustad med alkoholhaltiga drycker så hade jag väldigt roligt ändå och sen när folk vi kände kom blev det ännu bättre. Men då hände det oförberedda, eller det var ju förberett undermedvetet men jag hade släppt den tanken för längesedan. Jag fick kontakt med en kille, som btw och i och för sig var väldigt snygg, vilket ledde till att vi "hookade". Men gud vad det kändes fel. Riktigt fel. Jag är så trött på att känna såhär, på att inte veta vad jag vill, för det är ju det som är felet. Jag tror att jag känner mig själv och vet vad jag vill ha, behöver och mår bra av men så är det ju tydligen verkligen inte. Fick höra några kloka ord av Mathilda idag och det jag ska ta med mig av detta är erfarenhet, erfarenhet och erfarenhet och hoppas på att jag aldrig mer träffar den där killen.... och på att jag hittar mig själv snart, börjar tröttna på denna förvirring. Detta blev ett ganska personligt inlägg jämfört med mina andra. Men som tur är så har jag bara drygt två trogna läsare.

Likes

Comments

Inatt sov jag hos pappa i Lund vilket inte händer speciellt ofta. "Inte speciellt ofta" betyder typ en gång per månad, max. Men varenda gång detta inträffar får jag alltid samma känsla, nämligen: fan vad jag vill bo i Lund! Och då menar jag inte här hos pappa, hade fallet varit så skulle jag såklart minskat mellanrummen mellan mina övernattningar här... Men nej, jag menar att jag så himlahimlahimla gärna vill ha en egen liten etta här i Lund som bara är min egen.

Tänk att få inreda den själv och bestämma allt från vilken soffa man ska ha till vilken hylla mjölken ska stå på. Men det som hade varit absolut bäst med ett eget ställe hade utan tvekan varit ordningen som bara kunnat rubbas av mig och att vara så nära till allting. Jämfört med att bo i Furuhill (???) är ju Lund värsta metropolen. Tyvärr är detta en omöjlig dröm precis som alla mina andra mål i livet, men jag tänker fortsätta att drömma ett litet tag till.

Likes

Comments

Istället för att gå och lägga mig klockan åtta idag igen tänkte jag att ett snabbt blogginlägg hade suttit fint. Igår var jag helt slut så då fanns det en ursäkt men ikväll är det bara rastlösheten som får mig att vilja somna. Plugg hade ju eventuellt kunnat varit något att sysselsätta sig med, det hade till och med behövts, men gud vad det är besvärligt.

Jag har varit sjuk, igen. Så träningen har skjutits på och nu känner jag mig oerhört lat och som om allt har tappats. Förhoppningsvis ska jag på det igen denna veckan eller nästa. En anledning till min sjukhet kan vara att jag har blivit vegetarian. Känns fortfarande lite oklart vad och hur mycket man behöver äta av allt för att det ska bli rätt men som jag känner mig nu, så kommer kött inte att finnas i min framtid. Än så länge så har jag inte känt något sug över huvud taget av att äta kött, förmodligen eftersom all vegetarisk mat är så himla god. Något jag har tänkt på är att ifall du blir vegetarian av etiska anledningar så är det lättare att hålla än om du till exempel blir det på grund av hälsan, eftersom det i viss mån är lättare att "strunta" i sig själv än vad det är att strunta i vad som är rätt och fel.

Det väntar några extremt roliga fester den kommande veckan och månaden. En av anledningarna till varför jag är så förväntansfull är eftersom att på den första festen kommer jättemycket nytt folk men även vissa välbekanta. Det är den perfekta blandningen! På så sätt kommer jag känna mig bekväm och självsäker samtidigt som jag träffar och lär känna massa nya människor. Det var även ett tag sedan jag blev onykter på vin så taggataggatagga

Det jag längtar mest till just nu när jag sitter här nyduschad i soffan är utan tvekan frukosten imorgon. Kanske låter patetiskt men frukost är det absolut bästa jag vet och till imorgon har vi köpt nya flingor, fil och frukt! Det är dessa småsakerna som förgyller min vardag.

Likes

Comments

De senaste dagarna (veckorna nu) har jag försökt att formulera ett eller flera nyårslöften, men aldrig har det varit så svårt som det är detta året. Föregående år var det självklara löften och livsförändringar som sattes i verk redan innan tolvslaget men jag har fortfarande inte kunnat sätta ord på detta årets, inte ens nu en dryg månad senare. Jag tror att anledningen till att det är så svårt är för att de denna gång är så omfattande. Detta låter superklyschigt men känslan av att något har nollställts och att en enorm förändring är på gång är oundviklig.

Med enorm förändring menar jag framförallt på en personlighets och mental nivå. Jag vill kunna leva ut mig själv till fullo. Jag vill kunna gå leende och bekymmerslös genom vardagen, ägna energi åt det som faktiskt spelar någon roll och åt det som kommer att lyfta mig. Jag vill inte bry mig om normer eller oroa mig över vad andra tycker och tänker.

Jag har en teori som förstärker det ovannämnda ännu mer. Ifall man är 110 % sig själv och är det konstant, då är det ju mer sannolikt att du stöter på någon som ”passar” dig perfekt. Och tänk så underbart, att aldrig behöva ändra på dig för att bli accepterad. Tänk att det alltid är uppskattat och rätt när du lever ut dig själv och inte försöker vara någon eller något annat.

Målet med detta inlägg var att faktiskt komma fram till ett någorlunda formulerat löfte. Men bättre än så här blir det inte och jag tror ändå att jag är okej med det. Jag har fått ett lite bättre grepp om detta årets nyårslöfte, trots att ingen annan förmodligen har det tack vare mina bristande försök till att göra mig förstådd…

Likes

Comments