Jag tror nog att jag typ vet vad jag vill. Om man bara snabbt vidrör tanken på framtid så dyker direkt en bild av mig i en liten etta i Lunds innerstad upp med en katt som sambo. Jag jobbar hela tiden på min identitet men inte på ett sånt klyschigt och filosofiskt "vem är jag"-sätt utan på ett mer jordnära, "steg för steg"-sätt. Ibland känns det som att jag ändrar personlighet oftare än vad som vore hälsosamt men jag tror inte det är personlighetsförändringar faktiskt utan lite mer personlighetsförbättringar liksom. Så att jag för varje steg blir mer mig själv. Kan man resonera sådär?

Hur som helst så vet jag iallafall vad jag strävar efter. Jag vill vara så lite som möjligt som alla andra och någon som man pratar med när man går igenom jobbiga saker. Jag vill vara den första du väljer att ha i ditt lag i en beer pong match och den tjejen som det aldrig är stelt med. Jag vill kunna le mot främlingar och dansa nykter.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag när jag satt och pratade med Amir om inspirationsdagen på lunds universitet som jag inte gick på, så frågade jag ut honom om juristlinjen eftersom han hade kollat på den och eftersom jag själv har funderat på den linjen. Eller ja, jag har funderat på journalistlinjen men i all framtidsplaneringsångest så har jag inte insett att jurist och journalist är helt olika saker.

Jag har alltså för flera veckor sedan kollat upp intagningspoäng, utbildningar och skolor för juristprogrammet. Jag har även gråtit och flera gånger gett upp på skolan eftersom jag inte har tillräckligt höga betyg för att komma in eftersom jurist är ett av Sveriges mest eftertraktade yrken. Detta har jag alltså varit förtvivlad över ett väldigt bra tag nu, nästan så länge att jag var redo att ge upp mina journalistdrömmar.

När jag idag efter denna idiotuppenbarelse kollade intagningspoängen för journalistik däremot... Ja där kommer jag in utan problem. Bara sådär. Att jag möjligtvis typ har en färdig framtid blev för mycket för mig att hantera så nu ligger jag i soffan med migrän.

Så jag, som journalist, kommer kunna intervjua och skriva om Amir när han gör karriär som jurist. Allt jag ska göra nu är att bestämma mig om jag faktiskt ska söka in och sen kanske hela min framtidsplanering är klar. Bara sådär. Jag pustar ut och tar en alvedon till

Likes

Comments

​Att säga att man inte vet vad man vill göra i framtiden är alldeles för standardiserat så låt mig uttrycka det så här, jag har absolut inte den blekaste aning eller minsta uns av aning över vad jag ska göra i framtiden. Att säga att jag är kluven är århundradets underdrift. Under lovet har jag gråtit för att mina betyg inte räcker för läkare- eller veterinärprogrammet, igår tänkte jag att det spelar ingen roll för jag ska ut och jobba i Europa och hitta mig själv genom det och idag låter alla dessa planer riktigt kassa. Idag ville jag bara vara smal och snygg så prioriterade gymmet, drog dit, satt i en maskin, låg på en matta, tröttnade och körde hem. 

Nu har jag insett att jag  inte kommer att plugga denna dagen heller och att tjuvjakt kanske inte är så dåliga ändå. Jo, de flesta låtarna är fett underkända men jag besitter en speciell förmåga att hitta bra saker i mycket dåliga saker. Känn dig träffad Tjuvjakt, Lindex och MTV. 

Angående min framtid. Jag hade faktiskt kunnat se mig själv som en jäkligt bra kirurg och hade njutit av att byta ut alla levrar på mina kompisar eller kanske veterinär och på så sätt undvika människor för resten av mitt liv. Men för att bli veterinär eller läkare behöver du ha cirka 22 i B1 eller 1,8 på HP vilket = omöjligt. Funderar på komvux eller att byta framtidsdröm men först och främst ska jag nog ändå ta den där Europaresan och andas och leva. 

Direkt, typ live, från min saccosäck 


Likes

Comments

På min födelsedag fick jag många fina presenter men en av dem stod ut i mängden. När Malin frågat mig i skolan några dagar tidigare vad jag önskade mig så hade jag i farten svarat "kärlek!" och sprungit vidare. Aldrig hade jag kunnat gissa att Malin var så finurlig och att det var precis vad hon skulle ge mig. Jag fick en liten plåtburk med sand och en böna inuti som skulle planteras. Utan vidare eftertanke satte jag ner hela plåtburken i en fet kruka med massa jord från trädgården och hällde på vatten. Sen fick krukan stå i mitt fönster med plåtburken inuti sig. Detta var vid min födelsedag så ungefär i mitten av mars. 


Den tionde april, dagen då min bästa kompis skulle ha födelsedagskalas senare på kvällen, vaknade jag och såg en liten grön knopp i min kruka. Om jag var taggad på festen innan så var jag överdrivet megaastaggad nu. Detta var ju ett tecken tänkte jag, samtidigt som jag insåg hur dumt det var att lägga sitt kärleksliv i en bönas "händer". Men så himla dumt var det kanske inte insåg jag senare under festens gång då jag träffade en mycket söt kille. Men sen igen, jo det var extremt dumt och det blev inget mer eftersom vi båda var väldigt förvirrade och vilsna och inte ämnade för varandra mer än som vänner vilket vi båda snabbt insåg. Bönan stod dock fortfarande stabilt med sina två små blad och jag tänkte att den vet säkert vad den gör. Klassas man som en stabil och självsäker person om man litar mer på en växt än på sig själv?

Ganska nära inpå denna födelsedagsfesten fick dock bönan ett nytt skott som skulle komma att bli ett ganska starkt och långlivat ett. Jag använde växten som en psykolog. När den var på väg att vissna så vattnade jag den och kollade läget för mig själv och hur allt gick. Herregud vad den växte. Flera gånger fick jag vika ner den för taket var ivägen och jag tror att den blev runt tre till fyra meter stor. När jag skulle åka till Kroatien visade jag mormor hur den skulle vattnas och tas hand om men trots hennes väldiga trädgårdskunskaper kände jag mig så fruktansvärt obekväm med hela situationen för jag kände på mig att något dåligt var på väg att hända. Dagen då han sov med någon annan ringde mormor och sa att typ halva bönan hade vissnat. 

När det hela avslutades några veckor senare stod bönan kvar som om ingenting hade hänt och jag visste inte om jag skulle begrava den, klippa sönder den eller bara slänga ut den. Istället lät jag den stå i hopp om att den visste precis vad den höll på med. Inte förrän jag på riktigt kunde konstatera för mig själv att jag hade gått vidare gav bönan upp fajten och dog på under en dag. Nu är den helt och hållet vissen och trots omständigheterna är jag typ glad och lättad. I min fönsterkarm ligger några bönkapslar som jag har skördat av orginalbönan och som jag ska plantera till våren för att se vad som händer... 

Om det kommer till huruvida jag tror på detta så är det ju såklart att jag inte gör. En böna kan omöjligtvis ha några insikter i mitt liv trots att det nu är en "kärleksböna". Men på något sätt gjorde bönan och dess oklanderliga tajming allting både lättare och roligare och nu mer än någonsin hjälper den mig genom att bara vara stendöd. Så tack Malin för en riktigt fet episk present. 

Likes

Comments

Jag tror att jag åter igen har kommit till lite viktiga insikter rörande mitt liv.

1. Ångra inget. Det som har hänt har hänt av en anledning och det har inte gett dig något annat än erfarenhet och självinsikt.

2. Man behöver inte alltid prestera och bara för att man ibland inte gör det betyder det inte att det aldrig kommer att fungera. Se det som en prestationspaus.

3. Fråga mer än du berättar. Det finns inget värre än någon som hela tiden pratar om sig själv och bara trycker på andra information om något de inte alls bryr sig om. Det finns något attraktivt i det osagda.

4. Fokusera inte så mycket på vad andra tycker om dig, hur de upplever dig eller på att underhålla andra. Gör din grej och ha omåttligt roligt. Folk kommer att märka det och du kommer att må bättre.

5. Ifall du funderar på att skicka ett riskfylld meddelande, säga ifrån, ta på dig vad du vill eller bara göra något annat vardagsnormbrytande, gör det och väx.

6. Lägg inte så mycket energi på oviktiga saker men lägg all energi på viktiga saker.

7. Jäger är fett najs 

Likes

Comments

Jag har funderat lite fram och tillbaka ett tag på ifall jag ska "sprida" min blogg. Eftersom i stort sett ingen vet om att den finns eller har glömt bort den så har det nästan varit som att skriva dagbok eller i alla fall som att ha en privat blogg. Men egentligen borde det inte finnas några argument emot att inte låta vem som helst läsa vad jag skriver här. När jag känner för att skriva ett inlägg (vilket typ aldrig händer, därav ungefär ett inlägg varannan månad) så är det för att jag har insett någonting eller vill uttrycka mina tankar. Därför blir det jag skriver ganska personligt men samtidigt då även väldigt mycket jag. Så att inte våga låta folk läsa vad jag skriver skulle ju innebära att jag inte vågar vara mig själv eller att jag skulle vara rädd för vad människor tycker om mig och så vill jag inte ha det... Så om du nu är en ny läsare till denna blogg, det här är Louise.

Likes

Comments

Jag bråkade precis med en kille på tinder. Swipade höger just endast för att få argumentera och ifrågasätta hans idiotiska text i sin profil. Han var så dum, så fruktansvärt dum, trångsynt, ytlig och hade både hybris och de största hyckleri-kunskaperna någonsin. Det roliga var bara att jag fullkomligt körde över honom, vilket såklart tvingade fram ett desperat sista meddelande från honom - hora, innan han tog bort mig. Jag är fortfarande så ARG men framförallt förvånad över hans idioti. Han hade en lista med kriterier man var tvungen att uppnå för att "förtjäna" honom men när man sen tittade närmre på vad det var han erbjöd så fanns där absolut inget att hurra över. Du kan omöjligt ställa såna krav och ha mage att förvänta dig perfektion om du själv ligger på en helt, EN HELT, annan nivå. Idiot.

Jag har aldrig gjort något sånt här innan. Aldrig sagt ifrån på detta sättet och framförallt inte letat bråk så här men ikväll var det precis vad jag behövde. Nu känner jag mig stark, oövervinnelig och självsäker. Och dock aningens löjlig. Men det jag också märkte i och med allt detta tinderbråk, var hur lite jag egentligen bryr mig längre ifall jag hittar någon eller förblir ensam singel galen kattdam.

Tydligen, och detta är något som jag förstått ganska nyligen, så skrämmer jag bort killar med min "seriöshet". Som om jag vet precis vad jag vill och så fort jag hittat någon börjar jag planera vårt bröllop. Det stämmer ju verkligen inte och jag blir så frustrerad över att jag har fått den "stämpeln". Någon sa en gång detta till mig och det påverkade mig jättemycket, "Louise du är den tjejen man blir ihop med, stannar hos och gifter sig med". Just där i den situationen hjälpte det mig och jag är fortfarande rörd över hans ord. Men samtidigt så vill jag ju på ett sätt inte vara den tjejen, inte just nu iallafall. Jag vill bråka, vela, göra galna saker och ABSOLUT INTE "settle down".

Slutkontentan av detta hastiga inlägg är väl typ något i stil med, det är inte kul att framstå som att man vet precis vad man vill när man inte har en blekaste aning. Och är du dum i fortsättningen så kommer jag att säga till. Och ikväll är jag arg.

Likes

Comments

Min plan för ett tag sedan när jag bestämde mig för att sluta lägga energi på något vi kan kalla "återvändsgränder" var att verkligen satsa på mig själv. Jag tänkte att jag skulle lägga ner fett jävla mycket tid på skolan, träningen och flirta med allt som rörde sig i stort sett...

Nu sitter jag hemma i soffan en fredagkväll och har skrivit ett pinsamt dåligt fysikprov i skolan, ätit tre skålar sockerflingor och skickat roliga GIF-filer till femton olika tindermatchningar utan att få ett enda svar. Känns som att jag inte riktigt har lyckats och jag är bara sur. Jag är sur på skolan, på människor, på mig själv och på dreamfilm som inte fungerar.

Ha det bättre

Likes

Comments

Även fast jag kanske inte mår så bra just nu, även fast jag känner mig ganska nere och ensam så gör det ingenting. Det gör ingenting eftersom jag över allt annat är tacksam och lycklig. Hur går det ihop tänker ni kanske då, och det verkar nog aningen sjukt, men det är hur jag känner mig just nu. Ledsen och tacksam.

Jag är tacksam för allt jag har fått uppleva, alla nya känslor jag har fått känna och för alla skratt jag har fått ta del av. Jag har fått chansen att känna mig älskad, levande och rebellisk, men samtidigt har jag fått chansen att inse vad som är viktigt i livet, vad jag faktiskt behöver ta vara på och vad jag kan behandla med lättsamhet.

Ingenting är permanent och när saker och ting väl tar slut är det viktigt att avsluta dem med tacksamhet och framtidstro. Eller förlåt, ingenting är permanent förutom två saker. Nämligen erfarenheter och riktigt bra vänner.

Men ja, framtidstro.

Likes

Comments

Treat her like the world and she will give you the World

Love doesn't hurt, expectations do

Choose people who choose you

When you meet your person, you will know

Yesterday is gone forever and tomorrow will never be here


Likes

Comments