Header

Jag snackade lite med en vän från Östersund igår kväll och då ville hon gärna att jag skulle skriva ett inlägg där jag berättar vad som skiljer sig mellan Östersund och Stockholm, bra idé tycker jag! Speciellt nu när jag har bloggtorka då jag fortfarande är dundersjuk och bara degar.

Det roliga är att jag blir lite smått nervös över att skriva detta inlägg, varför vet jag inte. Missförstå mig rätt nu, Östersund är en jättefin stad i sig - men jag avskyr den. Jag har, så länge jag kan minnas, vantrivts att bo där för jag känner att jag och människorna där inte har så mycket gemensamt. I Östersund ska man vara en friluftsmänniska. Man ska åka skidor och spela fotboll, och så ska man älska hembränt och bondiga fester i en liten stuga i skogen. Typ. Jag har absolut inget emot de som trivs att leva så, eftersom alla är olika. Jag kände mer bara att det snarare var jag som inte riktigt blev accepterad för att ett sådant liv inte tilltalar mig. Just det, glömde även nämna att man ska älska att åka bil. Ingen destination eller så, bara själva grejen att åka bil. Och skoter. Förstår tyvärr inte grejen, och det gjorde mig lite udda i ett hav bland människor som bara har dessa intressen.

Så har det ju varit enda sedan väldigt unga dagar. Man blir ju plötsligt det svarta fåret så fort man råkar ha lite för tjockt lager foundation i den staden. Då ska ni ju bara veta vilka riktiga hatstormar som pågick kring mig då jag i sjunde klass blev en s k fjortis. Jag hade kopiösa mängder smink i ansiktet och hade superblont, stort hår. Jag hade även på mig två bh:ar samtidigt, varav ena jag hade kanske sju inlägg i, bara för att uppnå den ultimata klyftan. Japp, det är sant. Till detta hade jag ett självförtroende och kaxig attityd som ingen kunde nå, människor försökte gång på gång plocka ner mig på jorden, men jag kunde bara skratta folk rakt upp i ansiktet. Ni kan ju bara tänka er hur provocerande det var? Utan att jag gjort någon något, utan bara av att vara den jag var gjorde folk helt rasande. Haha.

För i Östersund får man ju inte se ut så, eller bete sig så? Nej, det är ju en skam. Såklart stack det folk i ögonen att man stack ut på ett lite provocerande sätt och folk började hata mig. Jag gjorde aldrig någon något ont, så länge de inte gjort något mot mig. Jag har alltid varit trevlig mot de som förtjänat det, faktiskt. Men det var ingen som gav mig en chans att lära känna mig, eller ens prata med mig innan de dömde mig rakt av. De pratade, eller skrek, till mig istället att jag var en äcklig fjortis och att jag inte borde vara så rak i ryggen, ungefär. Oftast var dessa människor flera år äldre än mig också.

Men som sagt, det var aldrig någon som skrämde mig och jag kunde leva ut min karaktär så länge tills min mognad hann ikapp och jag växte upp i en naturlig process. Men det har ju inte bara varit pga min revoltperiod i livet som jag vantrivts, det är också för att det är en pytteliten stad med alldeles för många ungdomar som snackar alldeles för mycket. En riktig jäkla håla med människor som har för lite att göra, så de lägger sig i andras liv, skapar rykten och snackar skit. Och så är alla avundsjuka på varandra och unnar aldrig någon annan något bra.

Men så att ni förstår så är det ständigt detta jag tänker på när jag kommer på tal om min hemstad, att jag inte var accepterad att få vara mig själv riktigt. Även fast tiden är en annan idag så är det fortfarande detta som präglar mig när jag ska åka upp och hälsa på. Det är därför jag gör det så himla sällan. Jag får ångest av bara tanken, jag har inget där att hämta, tyvärr.

Om vi då pratar om mitt kära Stockholm istället, så har jag under hela min uppväxt känt att det är på denna plats jag hör hemma. Jag har rest hit väldigt mycket under hela mitt liv, och det har varit terapi för mig. Som andra åker till fjällen för att få ro i själen, så åker jag hit till Stockholm för att få ro (jag blir stressad när det inte händer något). Här kan jag också vara mig själv, här är det ingen som vänder sig om och glor ögonen ur sig om man har smink och high heels. Skönhet i alla dess slag är ju, och har alltid varit mitt intresse. Och här kan jag leva ut det utan att någon ens är nära på att opponera sig.

Jag läste i min gamla dagbok för länge sedan som jag skrev när jag var 6-7 år gammal, och då var jag på väg till Stockholm och hade skrivit "vad skönt att få åka iväg och slippa den här skitstaden" ungefär. Jag visste nog inte till 100 vad jag pratade om då, men att jag iallafall vantrivdes var ju ett som var säkert.

Så ja, Stockholm är helt klart min stad och det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv är att flytta hit. Jag känner bara att för varje dag jag bor här så hittar jag mig själv bara mer och mer, och det är en så jäkla underbar känsla! Här gör jag det jag vill göra, här är jag den jag är. Här lever jag faktiskt det liv jag alltid velat leva, och det skulle vara omöjligt ör mig att uppnå den här lyckan i Östersund. Men detta är endast det ​jag ​känner. Så för att få lite mer konkreta skillnader så har jag satt ihop en liten lista här nedan:

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

I Stockholm går allting snabbt och smidigt, i Östersund är alla långsamma, alltid i vägen och ställer sig överallt i rulltrappan istället för på höger sida så att de som har bråttom får ta sig fram *suck*

I Östersund är de oftast mer service minded på kosmetikabutiker och klädbutiker. Inte på restauranger dock.

I Östersund behöver man knappt kunna gatunamn, utan om man ska möta upp en kompis någonstans så säger man bara: "möt mig vid Lidl" exempelvis. Tror ni man kan göra det i Stockholm? Nej, eftersom det finns jättemånga Lidlar (Lidlisar?). Så därför måste man kunna gatunamn. Och det tar tid.

I Stockholm är det mer vanligt att man mitt i veckan sätter sig någonstans och tar ett par glas vin efter jobbet, än vad det är i Östersund.

I Östersund kan du i princip svepa en 70's och komma in på krogen, men i Stockholm måste du vara nästintill spiknykter för att komma in på en klubb. Men det är way much better att gå ut här än i Östersund.

I Östersund tar du dig fram endast via buss eller bil (och färja om det räknas). I Stockholm tar du dig fram via buss, bil, pendeltåg, tunnelbana, tvärbana, spårvagn, (båt och färja).

När det gäller folket allmänt vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Vissa är öppna och sociala, andra inte. Och så är det på bägge ställena. Det finns både surjämtar och fjolliga 08:or, liksom. Och både kan vara lika härliga och roliga att umgås med, men... Jag skulle nog faktiskt säga att Stockholmare är mer välkomnande och bjuder in alla. Östersundare är faktiskt väldigt tråkiga.

Östersund är dött, Stockholm sover aldrig. Stockholm har sina butiker och klubbar öppet så mycket längre än Östersund också, vilket jag älskar! I Östersund stänger krogen 02:00, här stänger vissa 05:00.

I Stockholm är årstiderna vinter, vår, sommar och höst. I Östersund är det Vinter, vår-vinter, vår, sommar en kvart och sen höst. Sommaren är längre här och vi har oftast varmare och bättre väder!

I Östersund får man ta de jobb som finns, i Stockholm finns det jobb så du faktiskt kan välja vad du vill göra. 

Och det sista, älskar man att se fjäll och galet fin natur så är Östersund it. Älskar man istället (som jag) att se mycket liv, rörelse och ljus så är Stockholm staden.


​Väldigt långt inlägg blev det, och har egentligen massor att dela med mig av. Men vet att många kan ta illa upp, varför vet jag inte, men jag väljer att avsluta här. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments