2017

Vilket år ändå, så många toppar och flertalet dalar. Har aldrig upplevt så mycket glädje, spänning och lycka som detta året. Men jag har heller aldrig upplevt så mycket besvikelse på människor i min närhet som detta år.

Min tanke är att försöka sammanfatta mitt år och på så vis lägga denna bloggen på hyllan eftersom den inte längre fyller någon funktion.

2017 började med att jag blev klar med min förbannade C-uppsats och bokade en enkelbiljett till Tunisien där jag spenderade hela våren med praktik på svenska ambassaden där.
Jag skulle ljuga om jag säger att det var lätt att flytta till ett land som Tunisien där jag inte kände någon och det var en stor utmaning för mig på många sätt och väldigt ensamt den första tiden.

JANUARI: Bilden tagen utanför svenska ambassaden som ligger oerhört fint i Tunis med utsikt över Lac 1,

FEBRUARI: Bilden är tagen vid mitt favvoställe i Tunis, Sidi Bou said där jag hängde mycket på helgerna.

Tiden gick ändå otroligt fort nere i Tunisien och jag lärde känna vänner från Tunisien, Rumänien, Spanien och Frankrike. Jag fick även besök av min familj och mina vänner och jag passade på att resa till vackra platser i Tunisien men även till Italien som ligger så nära och besökte Venedig med min dåvarande pojkvän.
Livet på ambassaden flöt på och jag fick uppleva möten tillsammans med ambassadören med personer jag aldrig trodde jag skulle få träffa och fick förståelse för hur diplomati fungerar i praktiken.
Jag skrev också en stor rapport som sedan publicerades på regeringens hemsida, fortfarande väldigt stolt över detta.

MARS: Bild från Bizerte i Tunisien.
APRIL: Bild från Venedig.


Maj var en riktigt hektisk månad då jag fick besök av flera vänner och samtidigt flög hem till Sverige två helger för att väljas till vice ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund. SHIT.
Det är fortfarande helt sjukt och jag kunde inte tro det förens jag valdes enhälligt på stämman och fick krama om mitt nya verkställande utskott. Jag visste själv att posten som vice ordförande kräver väldigt mycket och att en förändring i mitt liv skulle behöva ske nu för att hitta nya rutiner i vardagen.

MAJ: CUF:s verkställande utskott med mig som 1a vice ordförande, Magnus Ek som förbundsordförande och Evelina Reuterfors som 2:a vice ordförande.

Juni månad var den mest omtumlade månaden för mig. Jag började två helt nya uppdrag, som vice ordförande i CUF och som Sveriges ungas representant till EU. Jag flyttade hem till Sverige och tog farväl av mina nya vänner och den fantastiska personalen på ambassaden. Behöver jag skriva att jag blev väldigt känslosam?
Väl hemma i Sverige kändes allt underbart och jag var beredd på en underbar sommar hemma på schlätta. Tyvärr blev det inte så härligt eftersom jag gick igenom en separation med min dåvarande pojkvän. Det var alltifrån smärtfritt eftersom jag på värsta möjliga sätt fick reda på att han bedragit mig.

JUNI: En sista bild från Tunis och utsikten över medelhavet.

Juli bestod mest av såklart Almedalen som innebar betydligt större prestation av mig än tidigare och pressen av det tillsammans med alla känslorna som jag gått igenom nån vecka tidigare gjorde det såklart tufft. Men jag upplevde också några riktigt spännande möten och utvecklades mycket i min roll. Resten av juli spenderade jag med att jobba och när den svenska sommaren tillät, - att bada.

JULI: Jag iklädd badkläder ute vid Friell vid Vänern.

Augusti innebar en nystart. En nystart i min sysselsättning, i bostadsort och i livet i allmänhet. Med snabba ryck fick jag chansen att bli trainee och chefsassistent för samhällspolitiska chefen på organisationen Företagarna i Stockholm. Ett jobb som jag bara inte kunde tacka nej till och möjligheten att arbeta med politik och företagarfrågor som ligger mig varmt om hjärtat. På kort varsel flyttade jag till Stockholm. Jag hann dock med en veckas semester i London och Bath innan dess, vilket var fantastisk!

AUGUSTI: En bild från Södermalm i Stockholm där jag någon vecka senare fick boende bara några hundra meter därifrån.

September var en månad av jobb och uppdrag. Bland annat fick jag möjligheten att åka till Montenegro och delta i en ledarskapskonferens med LYMEC, den liberala europeiska ungdomsorganisationen. September avslutades med Partistämman i Malmö där mycket stod på spel. Allt skulle klaffa och CUF skulle försöka göra så stort genomslag som möjligt. Jag debatterade alltifrån kyrkoval, till EU-politik till systembolagets vara eller icke vara.

SEPTEMBER:
Bild från partistämman där jag är uppe i talarstolen och håller ännu ett spännande anförande.

Oktober var en viktig månad för då fick jag möjligheten att resa till Estland och delta i EUYC - European youth conference. En av tre konferenser i structured dialog som är den organ inom EU där unga kan vara med och påverka EU:s ungdomspolitik. Jag hade möjligheten att tillsammans med stjärnan Jakob Amner representera LSU och Sveriges unga. I dagarna 3 diskuterade vi Ungas utmaningar i Europa och 2018 kommer diskussionerna fortsätta i Sofia, Bulgarien i april och i Wien, Österrike nästa höst.
Förutom detta hann jag med en hel den möten och jobb i oktober men också att gå på "Årets företagare" i stadshuset.

OKTOBER: Den nordiskbaltiska delegationen på ungdomskonferensen i Tallinn.

November
#metoo
Ett ämne som jag skulle kunna skriva en bok om förmodligen. Jag själv var ganska snabb med att dela med mig av en historia som jag själv utsatts för en gång för flera år sedan. Men denna månad kom inte att handla om mig på något sätt utan om alla dessa modiga kvinnor och tjejer som inom politiken, i mitt förbund och parti vågade berätta om vad de utsatts för. Men också de upprop i resten av samhället som skallade och som kommer att göra att alla minns år 2017 som ett revolutionärt år. Ett år då vi inte längre står ut med att sköna killar fäller sexuella kommenterar, som utnyttjar sina maktpositioner och som tar sig friheter över andra kvinnors kroppar.
Hela november månad kom att handla om #metoo för mig. Det var överallt och ingenstans.

Förutom det och mycket jobb fick jag också möjligheten att delta på en studieresa med svenska FN-förbundet om fred- och säkerhet till New York. En fantastisk resa som innebar massa spännande studiebesök, nya kunskaper och nya insikter över den värld vi lever. Förutom studiebesök hann jag även gå på musikal, äta american pancakes och få nya bekantskaper.

NOVEMBER: En bild på mig och Evelina Reuterfors utanför FN i New York.

December var verkligen upploppet på ett händelserikt år som började med mycket jobb och en resa till Bryssel med jobbet. Jag var väldigt tacksam när jag satte mig på tåget hem till schlätta och att få spendera julen med att sova, krama familjen och träffa saknade vänner.

DECEMBER: Jag klär granen hemma hos pappa i Long.

2017 har förutom dessa 12 bilder och de korta beskrivningarna gett mig så mycket mer.

Jag har fått den stora möjligheten att stå 3:a på riksdagslistan i Skaraborg och från-och-med den 1a januari drar valrörelsen igång på riktigt. Jag är redo att bevisa för svenska folket att det behövs ett nytt ledarskap i Sverige.

Jag vill också skriva ett par ord om mina fantastiska vänner som alltid finns där. Fast jag far omkring som en idiot land-och-rike runt för att gå på möten och jobba utan att höra av mig så finns de alltid där när det varit tufft och när jag behöver dem. Det är lätt att tro att man klarar sig själv, att ensam är stark. Och det är man. Ett tag. Men alla behöver vänner som lyssnar utan att döma och som stöttar utan att pressa. Som låter jag vara jag. Ni är så jävla bäst och jag hoppas att jag får fira vänskapen med er än mer 2018.

2018 är mitt nyårslöfte att jag ska bli ännu bättre på att prioritera. Att våga säga nej till saker när jag inte hinner och orkar men också att våga göra fel. Ibland blir saker fel och då måste man våga stå för det, be om ursäkt och rätta till sina misstag. För ingen jävla människa är perfekt och verkligen inte jag heller.
Det skulle jag vilja skicka med till alla därute.

2017 var också året då jag tog steget och uppsökte en psykolog, också något jag rekommenderar alla.

Gott nytt 2018!
Året då jag fyller 25 och året som också kommer skrivas in i historieböckerna, varför?
Den som lever får se!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Veckan började på söndagen med många timmars resa från Skaraborgsslätten till östra delarna av Sverige för att ta sig med färjan från Oskarshamn till Visby. Först på kvällen var man framme i Visby och installerade sig.

Måndagen började med tidig uppgång för att följa med Magnus (CUF:s förbundsordförande) och se honom delta i Sacos kompromisskampen och sedan Utrikespolitiska förbundets utrikespolitiska debatt. Uppdraget var att sköta sociala medier och komma in i Almedalsstämning, och visst gjorde man det.

På eftermiddagen var det dags att ta sig till Svenskt näringslivs lokaler precis bredvid Donnerplatsen i Visby för att delta i deras 4 timmars workshop. Vi var 4 CUF:are som deltog och vi fick 4 timmar på oss att genomföra en workshop för att sedan bli bedömda av en otroligt kompetent jury som bl.a. innehöll Per Schlingmann. Kvällen spenderades med förberedelser inför tisdagen som kom att bli Centerpartiets men också min dag i Almedalen. Det kändes så i alla fall!

Tisdagen började också med tidig uppstigning, innan 07.00. Mottot i Almedalen har alltid varit och kommer alltid vara: “If you snooze you loose”. Så det var bara att hoppa upp ur sängen! På förmiddagen deltog jag i ett seminarium som folk och försvar anordnade om försvars- och säkerhetspolitik. Som nyutvald ansvarig för internationella- och försvarspolitiska frågor blev det jag som fick delta. Detta gjorde jag tillsammans med Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Daniel Bäckström som är oerhört kompetent. Seminariet livesändes och går att se i efterhand här:
https://www.youtube.com/watch?v=ZKPuEDBub-E

Eftermiddagen var fullsmockad och började med en ungdomspolitisk debatt mellan alla förbundsordföranden, eftersom Magnus var upptagen fick jag hoppa in och ta debatten. Jag kan säga att det var väldigt nervöst och långt ifrån min bästa debatt, men jag lärde mig oerhört och nästa gång ska jag vara ännu mer på tå och vara tuffare. Efter detta hann man bara med en kaffepaus innan jag skulle vidare till Emmaus som höll ett seminarium om Västsahara-frågan. Det började med en frågesport för att testa våra kunskaper om Västsahara, jag kan erkänna att jag svarade fel på någon fråga men överlag hade jag fler rätt än fel. Seminariet handlade om ungdomsförbundens inställning till Västsahara och hur vi i framtiden kan arbeta för att stötta våra partier i rätt riktning. Dagens sista seminarium var CUF:s egna seminarium som jag tillsammans med Victor och Frans från förbundsstyrelsen anordnat, "Hur ger vi landsbygdens unga en chans på arbetsmarknaden" hette seminariet och jag deltog i panelen med Edward Hamilton (svenskt näringsliv) och Po Tidholm (debattör och journalist).

Därefter var det dags att tåga till Almedalsparken och lyssna på Annies tal.
Tisdagen var en oerhört lyckad dag och såhär i efterhand visade sig att Annies tal var det tal som var mest välbesökt under hela veckan - fantastiskt!

På onsdagen var det också tidig uppstigning som gällde eftersom jag deltog i Maktfrukost som LSU anordnade. Sedan fortsatte dagen med ett möte med CUF:s verkställande utskott och Centerstudenters verkställande utskott. På eftermiddagen hann jag med Petter Stordalens champagnemingel där jag träffade spännande entreprenörer och tidigare centerpartistiska ministrar och partiledare. Senare på eftermiddagen följde jag med Magnus som var med i ett panelsamtal om kött som Scan arrangerade och som bjöd på utsökt gott (svenskt och närodlat) kött.

Kvällen följdes av en middag med lite nya människor som jag inte kände så bra innan men det var mycket lärorikt och trevlig. Sist men inte minst blev det midnight karaoke i Centerpartiets tält innan jag fick ett par timmars sömn innan hemresan.

Tack för några fantastiska dagar som har varit oerhört givande. Almedalsveckan är fantastiskt på grund av alla möten, de mer planerade och även de oplanerade som bara sker. Nästa år hoppas jag att jag kan stanna fler dagar och prestera ännu bättre!


Likes

Comments

Hej vänner! Vad sjukt att så många kikar in här ibland trots att jag inte skrivit något på flera månader. Den senaste tiden har varit väldigt hektisk och jag har fullt upp med att vänja mig vid Sverige och bli bekväm i mina nya uppdrag.

Med anledning av det skulle jag vilja pusha lite för mina aktiviteter under de dagar jag är i Visby nästa vecka.

I min roll för första vice ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund kommer jag delta i diverse panelsamtal och debatter. Alla mina deltaganden sker på tisdagen så de andra dagarna ska jag istället fokusera på att gå på interssanta seminarium om utrikespolitik, EU-politik och annat intressant. Är ni i Almedalen får ni gärna komma och kika!

Schema:
Morgonpasset på försvarspolitisk arena - Folk och försvar
4/7 09.45-10.14 - St Hansgatan 11/Trappgränd 5
Panelsamtal mellan Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Daniel Bäckström och CUF:s försvarspolitiska talesperson Louise Grabo om synen på svenskt utvecklande av försvarspolitiken.
Livestreamas här:
http://www.forsvarspolitiskarena.se/Seminarier/index.php/;session=69db8b9dfa08aac7&focus=CM_cm4all_com_widgets_EventCalendar_117155&path=?m=d&a=20170611233212-5685&cp=1#CM_cm4all_com_widgets_EventCalendar_117155


Ungdomsförbundsdebatt i Almedalen 2017 - Nyheter 24:

4/7 14.00-14.45
https://www.facebook.com/events/1781301825514583/?acontext={"ref":"2","ref_dashboard_filter":"upcoming","action_history":"[{\"surface\":\"dashboard\",\"mechanism\":\"main_list\",\"extra_data\":[]}]"}


Vem vet mest? Ungdomsförbunden i samtal om Västsahara - Emmaus

4/7 16.00-16.45
https://www.facebook.com/events/459089591101820/?acontext={"ref":"2","ref_dashboard_filter":"upcoming","action_history":"[%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22dashboard%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22main_list%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A[]%7D]%22%7D


Hur ger vi landsbygdens unga en chans på arbetsmarknaden

4/7 17.30-18.00
https://www.facebook.com/events/638910569637925/?acontext={"ref":"2","ref_dashboard_filter":"upcoming","action_history":"[%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22dashboard%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22main_list%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A[]%7D]%22%7D

För er som inte befinner er i Almedalen så får man gärna följa mig på sociala medier:
Instagram och twitter: Louisegrabo

Ses i Visby!


Likes

Comments

Det är dåligt med uppdateringar här. Jag vet. Men vill verkligen njuta av min sista tid i Tunisien och nu händer det roliga saker nästan hela tiden. För mer frekvent uppdatering, följ mig på instagram:
https://www.instagram.com/louisegrabo/

På onsdag åker jag hem till Sverige för att ta mig till förbundsstämman i Huskvarna. Där kandiderar jag till förste vice ordförande och hoppas på att få medlemmarnas förtroende. Nästa söndag åker jag tillbaka till Tunis för att göra min två sista arbetsveckor på ambassaden. Kommer bli riktigt hektiskt men roligt.

Ciao!

Likes

Comments

Hej! Jag hade tänkt recensera Birgitta Ohlssons bok - duktiga flickors revansch som kom ut för några månader sedan och som jag nu har läst här borta.

Boken handlar om feminism och jämställdhet och främst om den "duktiga flickan". Definitionen på den duktiga flickan är dessa tjejer som sliter hårt i skolan, får bra betyg och läser vidare på högskola/universitet men sedan ändå får se sig omsprungna på den framtida arbetsplatsen av män som får högre löner och tar åt sig äran för arbete som den duktiga flickan har gjort. Birgitta varnar för de klassiska kvinnofällorna och lyfter upp den duktiga flickan till något positivt. Istället för något negativt som det brukar vara synonymt med. Att kvinnor och män som arbetar hårt ska få synas och att kvinnor som satsar på karriären inte ska behöva utstå shaming från samhället och främst andra kvinnor utan att alla ska välja sin egen väg att gå.

Jag kan relatera till mycket i boken. Speciellt avsnitt från skoltiden då de jobbiga killarna i klassen placerades brevid snälla och duktiga flickor. Som stötdämpare som skulle lugna ner den stökiga killen istället för att själv få fokusera på sina egna studier.

Jag vill dock vara väldigt tydlig med att jag var aldrig en duktig flicka. Jag var aldrig bäst i något ämne utan hade det snarare svårt för att stava och läsa och när man började med engelska på mellanstadiet tyckte jag det var jättesvårt. Jag tyckte om samhällsvetenskap och gymnastik. Jag gillade att ifrågasätta och jag gillade att spela fotboll och basket med grabbarna på rasterna. Och till en början så tilläts jag göra det! Jag gick på en liten skola och i en liten klass som var väldigt härlig där alla fick ta lika mycket plats och killar och tjejer lekte med varandra.

Men detta ändrades när vi började fjärde klass och slogs ihop med parallellklassen. Någonting hände och helt plötsligt skulle tjejerna hoppa hopprep och killarna spela bandy på rasten. Jag hamnade mitt emellan och fick svårt att få några riktigt nära vänner och det var riktigt hemskt ett tag eftersom tjejerna stötte ut mig. Samtidigt fanns det några riktigt krävande killar i klassen som fick all uppmärksamhet och helt plötsligt var jag en duktig flicka. Utan att ens vara speciellt duktigt.

Jag stoppades ändå in i det facket och jag kunde inte göra något för att stoppa det. Rollen som duktig flicka växte sig allt starkare under högstadiet då de hormonstinna killarna tog all uppmärksamhet från lärarna medan vi tjejer kämpade på utan att synas och höras. Precis som Birgitta skriver så placerades jag bredvid klassens jobbigaste kille och fick svårare att klara mina studier. På något sätt har jag ändå alltid haft med mig hemifrån att stå upp för mig själv och mina medmänniskor och säga till när saker är orättvisa. Så det gjorde jag och klarade grundskolan som ett typsikt VG-barn.

Många tankar dyker upp när jag läste boken om situationer jag har varit i där jag har varit just den duktiga flickan. Och en del jobbiga minnen kommer upp. När jag tar tillräckligt mycket mod till mig hoppas jag kunna berätta om ett sådant tillfälle här i bloggen. Fram tills dess tycker jag ni ska läsa Duktiga flickors revansch för att få höra en oerhört kompetent och rutinerad kvinna och politiker om hennes berättelse.

P.S Birgittas 10 budord är nästan det bästa med hela boken. Så därför skickar jag med dem här!


Ciao!



Likes

Comments

För ett par veckor fick jag den känslan sköljandes över mig. Att allt känns så jäkla rätt just nu. Det är som allting jag har gjort i livet har lett mig hit. Det är så härligt att känna den känslan. Att man trivs med sin vardag och allting jag har. Min familj, min pojkvän, mina fina vänner hemma och mina engagemang.

Såklart har jag hemlängtan från och till men det är ju så kort tid jag faktiskt är här. 4,5 månad är ju egentligen ingenting och nu har det istället börjat övergå till en känsla av chock. Herregud det är bara 4 veckor kvar i detta magiska och spännande land och jag som inte har hunnit åka till öknen än. Helgerna kommer tyvärr inte räcka till för att hinna besöka alla platser jag vill men istället för att fara runt som en ekorre så tar jag det lugnt och njuter av mina helger. Jag försöker verkligen se det som semester. För vem vet när man får semester nästa gång? Haha

Så denna helgen har jag bara tränat, solat, badat i poolen på ett hotell. Igår var jag på en flamenco-föreställning som spanska ambassaden ordnade och efteråt drack jag vin med några nya vänner. Idag har jag bara solat, läst en bok i skuggan, lagat lite matlådor och sprungit en sväng.

Som sagt. Jag har verkligen hittat rutin i livet här och trivs väldigt bra med det. Men samtidigt är det kanske för att jag vet att jag kommer snart åka hem och att det därför är enklare att njuta av det? Jag vet inte. Men härligt är det i alla fall! 

Likes

Comments

buongiorno!
Jag vet att jag inte har skrivit något på jättelänge nu, men det har hänt så mycket och vädret är verkligen kanon här nere nu så all ledig tid spenderas ute. På promenader, vid nån pool eller bara vid stranden eller i gräset i trädgården.

För två helger sen mötte jag min pojkvän i Venedig och vi hade verkligen en härlig och romantisk weekend där. alltså jag var lite rädd innan att Venedig skulle vara väldigt överskattat och att allt skulle kännas tillgjort och turistigt men nej så fel jag fick. Miljöerna och alla platser var så vackra och äkta. Visst var det väldigt mycket turister på de mest turistiga platserna. Men orkade man gå och leta nya platser så kunde man hitta de finaste broarna och små gatorna som var helt folktomma.

Jag och Emil gjorde något väldigt ovanligt. Vi gick ut och sprang två dagar. För att se mer och upptäcka platser lite mer i utkanten av Venedigs huvudö. vi hittade en jättefin park precis vid vattnet där vi sista dagen hade en liten picknick. Så det är faktiskt ett supertips. Man behöver inte springa så långt och när man hittar det mest mysiga caféet då stannar man och äter frukost.

Tyvärr är Venedig väldigt dyrt. Det var inte så dyrt att flyga dit men boende och priser för mat och liknande är väldigt höga! Ett annat tips är att inte hyra gondol för det kostar typ 80-100 euro för en timme. Det vi gjorde istället var att köpa dagsbiljett på vattenbussarna Vaporetto. Alltså Venedigs kollektivtrafik. Då kan man ta sig till de olika öarna och åka runt i kanalerna bäst man vill. Det gjorde vi en dag och det var det absolut bästa sättet att se staden (och mycket billigare än gondoltur). Ett tips är att åka till ön Lido, där kan man hyra cyklar och enkelt cykla runt eller gå över till andra sidan ön (det är max 2 km) där det finns en fantastisk badstrand. Om man åker dit på sommaren!

En dag köpte vi också en flaska prosecco, jordgubbar och grädde och satte oss vi bryggorna precis vid Rialtobron. Där var det en MAGISK utsikt över bron och alla människor som åkte förbi i sina gondoler. Herregud. Det var verkligen läge för att förlova sig på den platsen. Haha. Men det får allt vänta! Ett tips är att åka till ön Lido, där kan man hyra cyklar och enkelt cykla runt eller gå över till andra sidan ön (det är max 2 km) där det finns en fantastisk badstrand. Om man åker dit på sommaren! 

Venedig var fantastiskt och jag älskar verkligen Italien, har ju blivit en del resor till Italien de senaste åren. Tror dock inte jag kommer åka till Venedig igen utan då tycker jag det är roligare att upptäcka nån ny plats, Exempelvis Amalfikusten som verkar helt magnifik eller området runt Gardasjön!

Likes

Comments

Hej vänner!
Förlåt för dålig uppdatering, visste att det skulle bli såhär när jag började blogga. Att jag skulle få för lite tid och inte hinna blogga, men jag ser det ändå som något positivt! Det betyder faktiskt att jag gör massa saker, träffar vänner och har kul!

Eftersom ambassaden blandar svenska och tunisiska högtider så har vi haft ledigt för att fira påsk. Mitt påskfirande har väl varit sådär fast iofs brukar inte min familj fira så mycket påsk i Sverige heller så det har inte varit så konstigt. Men såklart lite jobbigt när man ser alla vänner på sociala medier som är med familj och vänner.

Därför anordnade några vänner en liten påskfest igår med en blandning av tyska, svenska och tunisiska traditioner. Vi var ett stort gäng i en trädgård och dukade upp ett bord av delikatesser. Sen hängde vi bara, drack lite öl och vin de som ville och några snubbar hade med gitarrer och fiol och spelade massa musik.

Anna och hennes room mates hade också hittat en kattfamilj med en kattmamma och 4 kattungar så det var fritt fram att mysa med dem. OCH SOM JAG MYSTE.

Alla på festen var en blandning av locals och människor som kommer från alla jordens hörn men pluggar, gör praktik eller jobbar i Tunisien. Så det talades alltifrån franska, engelska, arabiska, tyska, svenska (japp folk vill alltid höra mig prata svenska, fattar inte varför) mm och jag älskar verkligen att leva i en sån internationell miljö!


Likes

Comments

Helgen i bilder.
Här kommer lite bilder från helgen.

Igår fick jag jobba lite extra och vara med på en konferens då den tunisiska regeringen släppte deras nya investeringslag. Det var väldigt spännande och häftigt att få se Premiärminister Youssef Khaled tala och mingla lite med ministrarna.

Idag har jag tagit det lugnt och varit på lunch med tre tunisiska vänner, så himla gulliga är dem!


Likes

Comments

Det högg till i mitt hjärta idag när jag fick flashen om dådet i Stockholm. Jag minns inte vad det stod men jag kände på min med en gång att detta var inte bra. Mitt på Drottninggatan vid Åhléns, där har man gått hur många gånger som helst.

Tankarna for iväg, hur allvarligt är det? Känner jag nån som är där? Och med ens kom jag på massa vänner som bor i Stockholm eller som är i Stockholm denna helgen för att gå en kurs. De sista tre timmarna på jobbet idag gjorde jag inte mycket. Men vad ska UD säga? De själva satt inlåsta på sitt kontor bara några hundra meter från gärningsplatsen.
Tomas, Ambassadens andresekreterare och jag kollade på olika nyhetssändningar för att försöka få ett grepp om läget. Vi fick rapportera till ambassadören om vad som hade hänt när han kom ut från sitt möte.

Sen satte vi oss på ambassadörens kontor och tittade på CNN tillsammans.. En annan kollega bjöd på fredagsfika som vi har som tradition men det var första gången vi åt fika på ambassadörens kontor. Men de delikata bakelserna smakade ingenting. En stor sorg hade lagt sig som en filt över mig och ambassaden. På ett sätt önskar jag att jag hade varit i Stockholm eller i alla fall i Sverige så jag hade kunnat få hjälpa till som så många gjort under hashtagen #openstockholm. Samtidigt vill jag bara vara hemma hos mina närmaste och inte här helt själv. Men jag är såklart glad att jag är i säkerhet och har sluppit bevittna denna förödande händelse.

Samtidigt som folk mobiliserade sig, stöttade och hjälpte varandra på alla möjliga sätt så börjar andra att fördöma. Beskyller svensk politik för att vara naiv och "vad var det jag sa" uppkom på flera olika ställen. De människor som vill se enkla lösningar på svår problem. De som vill dela upp Sveriges befolkning i "vi och dem".

Men så lätt är det inte att splittra Sverige. Det vet jag. En sådan attack kan hända var som helst tyvärr. I Tunis lika väl som Stockholm. Det är en hemsk attack mot civila oskyldiga människor och det demokratiska samhället. I hopp om att skapa splittringar och oro är det viktigt med medmänniskor som visar på snällhet mot varandra.

Jag har förundrats över alla hjältar i Sverige idag som har gjort fantastiska insatser. Alltifrån läkare, sjuksköterskor, poliser, militärer, frivilligarbetare, förskolelärare och helt vanliga människor. Människor som har öppnat sina hem, skjutsat folk mellan stadsdelar och människor som har pratat med varandra och stöttat varandra.

Den som har gjort detta ska straffas och vi ska kämpa för att behålla ett öppet och fritt samhälle fritt från brott som dessa. Men det är en svår fråga som det inte finns en enkel lösning på. Det ser jag här i Tunisien som också drabbats hårt av terrorbrott, de mest kända 2015 då det skedde två stora terrorattacker mot främst engelska turister. En skottlossning på en badstrand och en skottlossning på det kända muséet Bardo. Sedan dess har terrorlagar skärpt och säkerheten ökats enormt med militärer spatserande på gatorna med automatvapen och rutinkontroller i varandra rondell. Det är också kroppsvisitering och säkerhetskontroller i varenda galleria och affär man ska in på. Men hur mycket kontroller och lagar man än har så är det väldigt svårt att stoppa en människa som har valt att köra in en lastbil i en skara med människor på gatan.

Jag tror att man måste gå till roten med problemet. Vad är drivkraften bakom? Hur arbetar vi långsiktigt och förebyggande men vad finns det också för åtgärder som vi kan genomföra just nu? Och vi får inte glömma att det inte finns nån enkel lösning som att dela upp människor i fack och låta våra fördomar frodas. Då vinner populismen.

Mina tankar går till er som har upplevt attacken idag, ni som drabbats och vännerna och familjerna som har förlorat någon. Vi får ändå försöka att hitta kraft hos varandra.

En liten liten hälsning från Tunis <3



Likes

Comments