View tracker

Igår var det dags att fara till veterinären igen med Fia! Jag hade väldigt bra magkänsla, för hennes ben har varit väldigt lite svullet och hon har inte gjort sådär jättemycket dumheter - som jag sett i alla fall.

Min vanliga veterinär är sjukskriven ett tag, så igår fick vi träffa en annan, men det gjorde inte nånting för jag känner att jag har såpass bra koll på vad som skett under tidigare veterinärbesök och vad vi gjort för behandlingar osv. Vi började med att trava, och hon gick rent även denna gång (ingen trav på volt idag dock). Sen böjde hon vänster fram (hon var ren på det på volt och rakt spår förra gången men hade grad 2-hälta efter böjprov) både högt och lågt. Hon var oberörd vid själva böjningen och tyckte inte det gjorde ont men markerade när vi sprang (grad 1-hälta skulle jag tippa på..).

Jag hade ju räknat med att det skulle försvunnit tills detta besöket, men samtidigt var inte veterinären orolig över det då hon bara blir oren när man triggat fram det genom böjprov. Hon tyckte dock att hon kändes lite svullen runt lederna i knät på det benet så vi började faktiskt förbereda för att bedöva lederna och se om hon gick rent efter det.

Så vi började raka bort pälsen vid knät, vilket slutade med att jag fick göra det för fröken rödhårig hade väldigt mycket synpunkter på vem som höll i den där rakapparaten haha. Men det slutade ändå med att vi lät bli att bedöva eftersom hon är så himla rädd för sprutor, och det går ju inte att ge henne lugnande och sedan bedöva eftersom hon ska kunna springa. Så vi beslutade att vi avvaktar tills nästa återbesök igen, och är det inte bra då får vi ta itu med det då.

Vi ultraljudade även högerbenet som den ursprungliga skadan sitter i (senskadan), och tyvärr såg det inte lika bra ut på ultraljudet som vi trodde att det skulle göra med tanke på hur fint svullnaden gått ner. Det är en lite större blödning kvar, men om jag inte minns fel så var det fler små blödningar vid tidigare besök så det kanske ändå var lite framsteg.

Vi pysslade även om hennes tänder lite grann och rensade ur ett hål hon har i en hörntand och satte dit bananlack.

Fick även lite med lugnande utskrivet och så bestämde vi att vi ger en omgång Metacam också för att hjälpa vänsterbenet lite på traven förhoppningsvis.

Det lär antagligen dröja till hösten innan detta är helt överstökat, och det är fortsatt oklar prognos för hur mycket hon kommer kunna hoppa. Dressyr bör inte vara något problem, men hon kommer ju alltid vara lite svagare i högerbenet. Tråkigt är det i alla fall. Fia förtjänar definitivt inte detta, men det är inte så mycket att göra... Hoppas att det ska vara lite framsteg vid nästa återbesök om 6-8 veckor.

Likes

Comments

Vet inte riktigt vart jag ska börja... Jag har mått väldigt dåligt psykiskt under de senaste veckorna, tror att det började när jag blev sjuk för 3 (?) veckor sedan. Jag kom liksom ur mina vardagsrutiner och allting kändes lite upp och ner. Det låter kanske inte så farligt men ju äldre jag blivit desto mer prestationsångest och höga krav på mig själv har jag fått, så när alldeles för mycket går åt fel håll blir jag vääääldigt påverkad psykiskt av det.

Jag får väldigt svårt att ta mig ur det, skjuter upp saker gång efter gång och börjar ge mig själv ursäkter att inte göra något jag egentligen borde. Jag prioriterar bort hästarna och hundarna, så mår jag dåligt för att jag gör det och så får jag ännu mer ångest och gräver ner mig ännu mer i hur dåligt allt är - och då mår jag både sämre och förvärrar allt genom att inte orka göra nånting, när det enda jag borde göra är att gå Fias promenader eller städa mitt rum eller vad det nu kan vara.

Rent allmänt är detta en jobbig månad, Nixi dog den 21 december och det rör upp en massa känslor i sig, så det gör verkligen att jag förstör för mig själv.

Idag känner jag dock att det är dags att sluta låta allting spinna på i en nedåtgående spiral, jag orkar verkligen inte fortsätta som jag gör just nu för jag vill inte må såhär längre. Det har dock tagit alldeles för lång tid innan jag bestämt mig för att försöka vända på allt. Det känns inte alls bra, men hellre sent än aldrig I guess.

Jag ska tvätta Golden, han har ju periodvis diarré och blir smutsig. Hinkarna ska tvättas ur, det ska upp nya saltstenar i båda hästarnas boxar. Jag ska städa lite i foderkammaren och göra plats för nytt foder, och så ska jag fylla upp ett gäng pet-flaskor med vatten så jag kan blöta upp hästarnas mat. Får jag bara gjort detta + en ordentlig natts sömn så kommer det i alla fall kännas lite lättare när jag vaknar imorgon.

Mycket har nog också att göra med att jag inte ridit Fia nånting nästan sedan i 5 oktober. Hästarna är verkligen ALLLLLLT, det känns alltid som att något fattas när allt inte är som det ska på hästfronten.

Likes

Comments

Nu börjar jag äntligen känna mig som en människa igen, tog en extra dos antibiotika faktiskt, för att vara på den säkra sidan + att min öroninflammation inte försvunnit än haha. Härligt.

Jag blir så himla stressad när jag är sjuk, för jag vet att inget blir rätt med hästarna. Det blir dåligt mockat, dom kommer inte in och ut dom tiderna jag vill osv, så det känns riktigt skönt att jag är såpass frisk att jag kan göra allt som behövs för hästarna.

Jag har jobbat klart för idag, så nu ska jag spana efter någon julklapp till mamma... Så himla svårt för det känns som ett himla projekt att åka in till stan och kolla, men det jag helst skulle vilja köpa till henne är slut i nätbutiken, så ska se om det finns något annat som känns rätt!

Likes

Comments

Jäklar alltså, vilka dagar det varit det senaste... I fredags förra veckan så drog jag och mina bruds en spontanutgång, fett kul!! Åkte faktiskt hem rätt så tidigt (hahah lol 03.15, men aa), så jag tänkte att jag nog ändå skulle kunna klara festandet utan att må dåligt. Sjukaste att jag snackade med två gamla klasskompisar på bussen hem och bah "är ju inte jättetagg på att jag kommer vakna halv 9 imorgon och inte kunna somna om" - gissa vem som vaknade 8.32????

Hursomhelst hjälpte det inte att vara hemma "redan" vid 4 för i söndags kände jag att jag var på väg att bli sjuk, får alltid ont i halsen på ett speciellt sätt och så vet jag att jag kommer bli sjuk sen, och j*vlar vad sjuk jag blev. Låg totaldäckad hela måndagen, kallsvettades och hade sjukaste feberfrossan. Kände mig lite bättre på tisdagen under förmiddagen men sen blev jag sämre igen på eftermiddagen och igår vad jag nästan lika sjuk som i måndags, så då åkte vi till vårdcentralen och så fick jag antibiotika + remiss till Lundby sjukhus eftersom jag är sjuk så ofta/får öroninflammation hela tiden.

Har öroninflammation i båda öronen nu också för övrigt, men har hunnit ta medicin både igårkväll och imorse och det är redan bättre, sköööööönt!

Fia mår bra, men jag har inte kunnat promenera henne sen i måndags, och inga BoT-paddar på heller, men imorgon kommer jag nog faktiskt orka i alla fall sätta på hennes paddar.

Likes

Comments

Mår inte riktigt bra idag, ont i magen och lite illamående typ. Vet inte riktigt var detta kom från, men ska försöka att bara ta det lugnt resten av kvällen. Kom precis in efter att ha promenerat Fia i 20 minuter, så väntar på att mamma ska komma hem nu för hon har hämtat ut Fias BoT-stallbandage som jag tänkte sätta på Fia idag. Funderar på att låta henne ha dem på ett par timmar nu tills hon ska gå in och så får hon ha dom på sig imorgon ute under dagen. Så länge det inte regnar kan hon ju lika gärna ha dom ute så de inte blir smutsiga lika fort.

Nu blir det seriemys med popcorn, kan ju ta sovmorgon lite när jag vill så har egentligen inte någon tid att passa så länge jag åker hemifrån 10 och har hunnit släppa ut hästarna + ätit frukost innan dess! Älskar mitt jobb.

Här ser ni anledningen till att jag ALDRIG rider i mjukisbyxor/fula kläder nu mera, och att jag alltid ser till att både jag och hästarna ser snygga ut. Tänk bara hur fin den här bilden varit om jag inte sett ut som jag gör, och om jag i alla fall skippat täcket på Nixi... Det råkade bli väldigt fint ljus just den dagen och lite dimmigt...

Likes

Comments

View tracker

Veckans segaste dag är snart slut, jag är verkligen helt död så fort det blir ny vecka. Seg i huvudet och i allmänt dåligt skick haha. Har börjat vakna till liv lite nu i alla fall, inget mer jobb idag och en lååååång varm dusch att se fram emot lite senare.

Det enda jag har kvar att göra idag är allt som ska fixas i stallet, men det ska jag göra lite senare. Mocka, fodra och natta hästarna, och sen ska jag sova.

Gjorde om min design lite snabbt igår, allt som har med Nixi att göra är fruktansvärt jobbigt fortfarande och hon kommer alltid ligga kvar på min design oavsett om det gått en månad eller fem år sedan den dagen jag förlorade henne. De senaste veckorna har tårarna runnit nästan varje dag, det kommer åt mig extra mycket i vissa perioder och då är allt helt otroligt jobbigt. Försöker också hitta en urna som jag kan ha lite av hennes aska i, men att få tag i urnor som är fina till en häst är omöjligt, i alla fall om man vill spara all aska - vilket jag vill. Har bara hittat en enda urna som all aska skulle få plats i, som inte är fin, och som kostar 7000. Just nu ligger hon i urnan som vi fick från stället hon kremerades i, men den är bara i papp...

Så jag kommer antagligen att få köpa en mindre urna som blir mer symbolisk. Så får jag väl ha kvar resten av henne i den urnan hon har nu... Bara jag tänker på detta så rinner tårarna igen... Fina älskade Nixi <3

Likes

Comments

Jag håller på att försöka hitta lite motivation till att blogga, ska bara göra lite extrainlägg så jag har något att publicera när jag inte har tid att blogga/när jag inte har nåt kul att skriva om.

Jag och mamma tog en liten shoppingsväng till Stenungsund idag, köpte rätt mycket nya kläder faktiskt. Får ju lön den 27:e varje månad och inte den 25:e som dom flesta andra, så eftersom jag fick lön idag ville jag passa på att utnyttja black friday-erbjudandena...

Köpte Back on Track-bandage till Fia i fredags också, inte den roligaste tusenlappen jag spenderat men om det kan hjälpa hennes ben att läka snabbare känns det ändå värt det.

Nu ska jag fortsätta skriva lite inlägg och försöka tagga igång bloggandet!

​Saknar henne <3

Likes

Comments

Man kan sammanfatta det som att det gick både bra och dåligt. Jag har behövt några dagar på mig för att smälta allt - men jag vill ha det nedskrivet när det fortfarande är färskt i minnet. Så får bita i det sura äpplet och skriva om det även om det är både jobbigt men också en lättnad.

Fia har ju alltså en skada på djupa böjsenans förstärkningsband i höger framben. Jag misstänkte ju också samma skada även på vänster framben sedan i torsdags förra veckan.

Vi började med att longera henne, och då gick hon helt rent. Hon markerade lite i höger varv på höger fram vid förra besöket, men detta syntes inte längre. Sedan travade jag med henne fram och tillbaka, efter det böjdes hon i höger fram - första besöket hade hon en halv grads hälta, i torsdags ingen alls.

Däremot när vi böjde vänster fram markerade hon ganska kraftigt, om jag inte minns fel var det en grad två-hälta, alltså inte särskilt lite. Mer än vad en skada på förstärkningsbandet ger. Det var ju redan bestämt innan vi böjde henne att hon skulle ultraljudas i vänster fram också, och det gjorde vi också. Men något onormalt med förstärkningsbandet var det inte, så varför hon är svullen där är lite oklart helt enkelt.

Det var lite bättre med det högra frambenet, men det är troligtvis rätt många månader innan hon är frisk. Vi bestämde ihop med min veterinär att avvakta med hältan hon visade i vänster fram (framförallt med tanke på hur hon betedde sig när jag skulle lasta henne, hon var FULLSTÄNDIGT galen och hur jag lyckades hantera henne utan att skada något mer än mitt finger lite grann är lite av en gåta, så hon har antagligen fått nån lättare vrickning eller så i samband med det). Hon ska ju ändå skrittas i många, många veckor till och stå på box/sjukhage, så jag tror att hon kommer vara halt vid återbesöket om 6-7 veckor.

Förutom benen gjorde vi även en munkoll, det såg relativt bra ut. Lite skarpbett så hon hade lite sår på insidan av kinderna, så de vassa kanterna blev nedslipade. Två av kindtänderna var också kariesdrabbade, så hon ska troligtvis rotfyllas i en utav dessa. Fick även lite tips på nosgrimmor och de bett min veterinär tycker att jag ska rida henne på. Remontnosgrimma till vardags och om jag vill att hon ska vara lite extra fin vid träningar/tävlingar kan jag byta till aachen. Så ska hon även gå mest på ett rakt metallbett, så det ska jag köpa så småningom.

Vad gäller framtiden för Fia är det som jag trodde, det kommer inte bli särskilt mycket hoppning för henne - och tråkigt nog beror det mycket på att hon är som hon är, hade hon inte hetsat upp sig så mycket hade slitaget blivit mindre och då hade hon kunnat hoppa lite mer.

Men att funka fullt ut som dressyrhäst kommer som det ser ut just nu inte vara några problem alls. Jag försöker vara glad för det, men att hoppa, och att göra det tillsammans med Fia, är det roligaste jag någonsin gjort med en häst. Det var det vi gjorde absolut bäst - så till och från känns detta sjukt deppigt...

Likes

Comments

Usch alltså... Jag har sovit jättedåligt inatt, mensvärk är verkligen inte alls kul.

Har försökt få dagen att rulla på trots att jag inte mår så bra. Vill helst inte knapra massa piller så istället är jag tvungen att hålla igång och alltid göra något, för då känner jag inte av det så mycket.

Jag hann bara hem och vända innan jag skulle iväg igen och hämta mamma i stan, vilket höll på att gå åt helvete för ena vindrutetorkaren (den på förarsidan) pajade så jag såg fan INGENTING, som tur är var jag precis vid backaplan då, så fick åka bort till Mekonomen och be dom hjälpa mig haha... Var fett stressad också för jag trodde inte jag hade några pengar på kortet, nästan alla mina pengar är på mitt sparkonto för tillfället. Men hade tillräckligt för nya torkarblad i alla fall så lite flyt hade jag ändå haha...

Efter det köpte jag lite nya täcken till Fia, det var en tjej som sålde av grejer jättebilligt begagnat, så jag tänkte att det inte skadar att ha reservtäcken om nu något av Fias skulle gå sönder. Så hon fick två nya innetäcken, ett svart och ett rutigt, två blåa regntäcken och ett mörkbrunt fleecetäcke ifrån Schockemöhle. Hon har typ mer kläder än mig känns det som haha...

Imorgon ska jag mocka hennes rasthage och sen göra den mindre så att hon inte kan springa (och framförallt inte spränga staketet) så hon kan gå ut i den en stund på onsdag & torsdag, så ska jag tvätta ett par boots också för det måste hon ha på sig + tvätta alla vattenhinkar och krubbor. Nya saltstenar ska det upp också, och lite allmän städning. Det blir en stalldag helt enkelt!

Likes

Comments

Har ju inte riktigt orkat ta tag i att skriva ett inlägg om hur det är med Fia, för även om allt inte känts helt hopplöst har jag ändå varit ganska nere.

Hon har en skada på djupa böjsenans förstärkningsband i högra frambenet, det är en skada som är vanlig på äldre hästar, och Fia är ju 19&½ år gammal så veterinären gissade att det var förstärkningsbandet som var skadat innan vi ultraljudade, och det stämde också såg hon på ultraljudet sen.

Min veterinär lät optimistisk och när jag frågade hur prognosen såg ut så var väl det enda tråkiga att det tar tid, ca tre månaders skritt. Enda problemet var bara att det är vanligt att de får samma problematik även på andra benet vilket jag är 99,9999% säker på att hon nu har fått. Hon har haft en pytteliten svullnad på samma ställe som svullnaden på hennes högra framben satt sedan några veckor tillbaka, men i torsdags var svullnaden på vänsterbenet större än tidigare... Svullnaden i det högra frambenet har dock gått ner ganska mycket så det verkar vara på bättringsvägen i alla fall - alltid något!

Jag vet inte exakt vad jag har att förvänta mig i framtiden, min magkänsla säger ju att vi kanske inte kommer hoppa särskilt mycket igen men jag får väl sadla om och rida dressyr istället i så fall. Hon är ju ändå rätt trevlig att rida och utbildad LA så något vettigt ska vi väl kunna hitta på, och skulle det bara vara uteritter vi kan hålla på med får jag överleva med det också.

Det känns väldigt tråkigt i alla fall, och jag tror att hennes skada beror på att vi har fått lite för många avbrott, så min gissning är att hon antagligen inte skulle fått detta om jag bara hade kunnat hålla igång henne ganska normalt under hela tiden jag haft henne. Men tyvärr blev det först ett avbrott på nästan två månader förra hösten när hon fick några sega sårskador och sen valde jag att (vilket jag idag ångrar eftersom vi ändå blev tvungna att plasta hennes hov) försöka ge hennes väldigt trasiga framhov en chans att växa ut utan sko på.

En annan teori jag har är att det är plastningen som gjort att den här skadan dök upp, för det blir inte riktigt samma elasticitet i hoven när den är plastad - och det var ju det benet som senskadan dök upp först på. För det är ju antingen en ganska långvarig överbelastning (eller förändring i det här fallet) eller en kraftig överbelastning som ett tramp i en håla/att hästen halkar kraftigt i hagen som brukar ge senskador.

Väldigt mycket tankar som går runt i huvudet som ni märker, har tusen frågor till min veterinär på torsdag för jag vill göra ALLT jag kan för att Fia ska bli bra. Chockvågor/stötvågor/PRP - vad som än behövs ska jag se till att göra för min prinsessa <3

Likes

Comments