Har ingen direkt jättestark söndagsångest, vill mest att den här veckan som kommer (i alla fall första halvan) ska gå fort fort fort så att det äntligen är dags för Scandinavium!

Idag har jag tagit det rätt lugnt, började dock med att vara ute i stallet en timme och göra en lite med noggrann mockning utav hästarna rasthagar. Jag slängde Lectra i badet också, imorgon ska vi ju iväg på agilitykurs så dels vill jag att hon ska vara fin men så behövde hon bada så att jag lätt kan borsta igenom henne inför utställningen om två veckor.

Jag kom precis in från Fias promenad, det blåste en del idag men hon höll sig i skinnet ändå faktiskt! Duktig. Jag tycker inte direkt att det har blivit någon skillnad på varken senskadan eller det som (troligtvis) felar i hennes knä, trots en dryg vecka på Metacam - så jag tror att det lutar åt att utreda det när vi ska till veterinären. Ser inte fram emot det, för det lär bli en hel del bråkande med henne eftersom hon är så stickkänslig.

Meeeen, nu ska jag ta det lite lugnt, kolla nåt avsnitt av nån serie med mamma och efter det blir det kvällsmockning av stallet och så ska hästarna få komma in och sova!

Likes

Comments

Vet inte riktigt var jag ska börja eller hur rörigt detta kommer bli, men imorgon har jag varit singel i ett år - och det har varit ett bra år, har fått mycket perspektiv på livet och jag tror att jag har lärt känna mig själv väldigt mycket. Har då och då känt mig lite ensam, men troligen mest för att kontrasten mellan att gå i skolan och träffa sina bästa vänner varje dag och att kanske bara ses en gång i månaden (om ens det) är väldigt stor.

Jag saknar absolut inte att ha en pojkvän, det var mitt beslut att jag inte ville ha ett förhållande längre. Jag tyckte inte att han alls förstod sig på hur jag mådde och vad jag gick igenom. Dels hade jag precis förlorat Nixi då, och det var verkligen det mest traumatiska jag upplevt i hela mitt liv, men det var också mycket annat där vi bara var för olika, och jag orkade helt enkelt inte lägga energi på någon som jag inser är för olik mig för att jag ska se ett oss under ett längre perspektiv.

Jag var helt enkelt inte det minsta kär längre, ville bara bli fri och slippa allt som varit. Jag ville lägga tid på det som fortfarande betydde något - och som alltid betytt något - hästarna. Jag har nog aldrig varit så engagerad på ett så helhjärtat sätt som jag var under februari-oktober 2016 (sen skadade hon sig och då försöker jag ha lite distans eftersom framtiden är så osäker), Fia är ALLT för mig. Min själsfrände, det finns inget annat som får mig att känna så som hon gör, inte en enda människa jag stött på har någonsin fått mig att må så bra som hon kan. Hon räddade mig mitt i all sorg, bättre än all annan terapi.

Att jag känner så, det gör att jag funderar ganska ofta på om jag någonsin kommer hitta någon kille som känns helt rätt, eller så rätt som det kan bli liksom. Jag är en ganska komplicerad person, irriterar mig lätt på människor, har väldigt mycket kontrollbehov kombinerat med mycket prestationsångest, jag tycker om mig själv och trivs med mig själv. Jag är liksom inte beroende av andra människor,känner aldrig att jag längtar efter någon särskilt mycket. Jag har några personer som jag gillar nästan allt med, och dom är dom enda personerna jag kan känna att jag väldigt gärna vill vara med. Alla andra kvittar mer eller mindre.

Förr handlade det ju verkligen om att hitta den man ville leva resten av sitt liv med, men då levde man inte lika länge - nu ska man klara av att hålla ett förhållande levande i 60+ år, hur fasen ska man orka med en och samma person i 60 år?

Jag tror verkligen inte att jag kommer hitta någon som jag kommer vilja vara tillsammans med resten av mitt liv. Möjligtvis när jag är över 30 och folk har börjat växa upp lite... Kanske haha, väldigt tveksam faktiskt. Jag tror inte på ett förhållande som håller för alltid, och på ett sätt gör det att det känns som att det inte är värt att lägga någon tid och energi på att ha ett förhållande alls, det kommer ju antagligen ändå bara ta slut.

Likes

Comments

Min lördag startade på helt fel sätt efter att Fia i sin två boxar stora sjukhage satte igång att bocka (HUR?), tänk om hon kunde fatta att hon måste hålla sig lugn för att bli frisk. Hade inget annat att välja på än att stänga till så att den är hälften så stor nu... Trodde att jag skulle kunna gå dagens promenad utan lugnande men jag chansar nog inte på det.

Jag ber fan till Gud att hon inte gjorde varken sitt knä eller senskadan sämre, vi har återbesök på tisdagen efter Horse show, och jag pallar seriöst inte fler dåliga nyheter. Så nu gäller det verkligen att vara supernoggrann men hennes promenader och att hon får stå i en ännu mindre hage när hon beter sig såhär.

Igår kom jag hem från jobbet vid strax innan 4, och jag hade absolut noll planer vilket var hur skönt som helst - så min fredagskväll spenderades i soffan med mamma och hundarna. På tal om hundarna så ska Lectra badas och fönas idag eller imorgon, och på måndag börjar vi lite pre-Agilitykurs, tycker valpagility låter så löjligt så vill inte säga det haha.

Likes

Comments

Jag ÄLSKAR torsdagar, man vet att fredagen ligger bakom hörnet liksom! Jag har haft en bra dag på jobbet idag, lite nya hundar men ändå inte så många sammanlagt så det har gått smidigt ändå.

Jag känner att det är en ordentlig uppladdning inför Göteborg Horse Show, det är bara en vecka kvar nu innan jag ska dit! Har börjat fila lite på shoppinglistan, ska ta det rätt lugnt i år med den biten dock tror jag, gick igenom mina schabrak häromdagen och jag har ju inte precis lite grejer, inte direkt så att Fia lider av att jag inte har tillräckligt med utrustning till henne.. Hehe.

Men eventuellt ny hjälm (kanske skjuter på det eftersom jag ändå inte rider just nu, om det inte skulle vara helt galet pris nånstans), nya lindor, boots, kanske något nytt fint set med schabrak och lindor, nya ridbyxor (en särskild modell jag köpte där förra året med jättemycket grip på och massa swarovski, sjukt snygga) och lite annat tjafs som man alltid hittar. Jag har ju också ganska mycket ridkläder själv, så det är liksom ingenting jag precis saknar förutom ny hjälm då.

Några av mina schabrak som väntar på att bli använda... Hoppas verkligen Fia kan bli friskförklarad snart så jag kan sätta igång henne snart igen, vill prova ut ny dressyrsadel...

Likes

Comments

Alla hjärtans dag blev inte så tokigt i år!! Ni som känner mig vet att det inte precis är min turdag, men jag slog alla odds och fick en kanondag!

Först jobbade jag mellan 10-14 ungefär, sen åkte jag hem och åt och sen hade jag en sista hund vid 4 som jag åkte iväg till.

Direkt efter det så mötte jag upp Heidi och hennes vovve, så tog jag med mig min lillhund och så gick vi en liten promenad i Kungälv innan vi satte oss och tog en fika på ett café. Supermysigt och dom hade gjort det lite extra fint med gelehjärtan och strössel haha, gulligt.

Lite innan 18 var jag hemma, så gick jag ut till stallet och mockade - Fia fick nya dojjor idag och har nu ÄNTLIGEN (efter ett år) vanliga skor på alla hovarna, inga jäkla travskor och ingen plast heller! Finallyyyy!

Sen packade jag snabbt ihop lite kläder och stack till Alex (inte mitt ex hahahaha) och där kollade vi på skräckfilm (som var riktigt bra faktiskt, och med ett avslut som var skönt liksom), sen badade vi jacuzzi med 43 grader varmt vatten - blev fan yr för att jag blev så varm typ hahahaha - och sen sov jag där också. Mindre gött nu idag eftersom han började jobba 7 så åkte hem vid 06.40 :(((( mitt jobb är rena rama drömmen faktiskt haha.

Likes

Comments

Finally har mitt nya smink kommit, jag hatar Postnord för dom kan aldrig få iväg avi-smsen så jag får ju hålla på och söka efter paketen hela tiden, men det är inte alltid man får den koden man behöver för att kunna göra det... Tredje paketet på raken som det blivit så med.

Menmen, kul med lite nytt i alla fall! Köpte en palett med rouge och highlighters, ett läppstift (som dock var lite väl färgstarkt för mig tyvärr), stora och små beautyblenders, en rougeborste, en puderborste och en highlighterborste! Nu ska jag lugna mig lite med shoppandet ett tag, förutom Göteborg Horse Show då för jag lär ju gå loss där som vanligt haha... Men förutom det då så ska jag låta bli att köpa något hehe! Har dock ett sista paket på väg hahaha...

Likes

Comments

Hej hörni, det har varit väldigt dåligt med inspiration det senaste, jag tänkte ju egentligen dra igång och börja blogga för några veckor sen - men tiden och orken räckte inte riktigt till.

Mina dagar består av en lite blandad kompott. Det första jag gör när jag vaknar är att gå ut till stallet, mocka grushagarna, släppa ut hästarna och ge dom frukost, vissa dagar när jag hinner och orkar går jag också en hundpromenad med Lizzy och Lectra. Sen går jag in och äter själv innan jag sticker till jobbet, när jag kommer hem sen lagar jag mat och äter, och så chillar jag eller gör nåt vettigt (det beror på haha) tills klockan 19.30 för då brukar jag gå Fias promenad och efter det mocka i stallet. Sen blir det nästan alltid att jag och mamma kollar lite på nån serie och så tar jag in hästarna det sista jag gör efter det.

Jag är på gång med att göra båda hundarna tävlingsklara, Lectras första start blir i oktober för innan dess är hon för ung och tanken är att Lizzy och jag ska börja tävla i april + gå en tävlingskurs på brukshundsklubben i agility för att få lite inspiration!


Likes

Comments

Igår var det dags att fara till veterinären igen med Fia! Jag hade väldigt bra magkänsla, för hennes ben har varit väldigt lite svullet och hon har inte gjort sådär jättemycket dumheter - som jag sett i alla fall.

Min vanliga veterinär är sjukskriven ett tag, så igår fick vi träffa en annan, men det gjorde inte nånting för jag känner att jag har såpass bra koll på vad som skett under tidigare veterinärbesök och vad vi gjort för behandlingar osv. Vi började med att trava, och hon gick rent även denna gång (ingen trav på volt idag dock). Sen böjde hon vänster fram (hon var ren på det på volt och rakt spår förra gången men hade grad 2-hälta efter böjprov) både högt och lågt. Hon var oberörd vid själva böjningen och tyckte inte det gjorde ont men markerade när vi sprang (grad 1-hälta skulle jag tippa på..).

Jag hade ju räknat med att det skulle försvunnit tills detta besöket, men samtidigt var inte veterinären orolig över det då hon bara blir oren när man triggat fram det genom böjprov. Hon tyckte dock att hon kändes lite svullen runt lederna i knät på det benet så vi började faktiskt förbereda för att bedöva lederna och se om hon gick rent efter det.

Så vi började raka bort pälsen vid knät, vilket slutade med att jag fick göra det för fröken rödhårig hade väldigt mycket synpunkter på vem som höll i den där rakapparaten haha. Men det slutade ändå med att vi lät bli att bedöva eftersom hon är så himla rädd för sprutor, och det går ju inte att ge henne lugnande och sedan bedöva eftersom hon ska kunna springa. Så vi beslutade att vi avvaktar tills nästa återbesök igen, och är det inte bra då får vi ta itu med det då.

Vi ultraljudade även högerbenet som den ursprungliga skadan sitter i (senskadan), och tyvärr såg det inte lika bra ut på ultraljudet som vi trodde att det skulle göra med tanke på hur fint svullnaden gått ner. Det är en lite större blödning kvar, men om jag inte minns fel så var det fler små blödningar vid tidigare besök så det kanske ändå var lite framsteg.

Vi pysslade även om hennes tänder lite grann och rensade ur ett hål hon har i en hörntand och satte dit bananlack.

Fick även lite med lugnande utskrivet och så bestämde vi att vi ger en omgång Metacam också för att hjälpa vänsterbenet lite på traven förhoppningsvis.

Det lär antagligen dröja till hösten innan detta är helt överstökat, och det är fortsatt oklar prognos för hur mycket hon kommer kunna hoppa. Dressyr bör inte vara något problem, men hon kommer ju alltid vara lite svagare i högerbenet. Tråkigt är det i alla fall. Fia förtjänar definitivt inte detta, men det är inte så mycket att göra... Hoppas att det ska vara lite framsteg vid nästa återbesök om 6-8 veckor.

Likes

Comments

Vet inte riktigt vart jag ska börja... Jag har mått väldigt dåligt psykiskt under de senaste veckorna, tror att det började när jag blev sjuk för 3 (?) veckor sedan. Jag kom liksom ur mina vardagsrutiner och allting kändes lite upp och ner. Det låter kanske inte så farligt men ju äldre jag blivit desto mer prestationsångest och höga krav på mig själv har jag fått, så när alldeles för mycket går åt fel håll blir jag vääääldigt påverkad psykiskt av det.

Jag får väldigt svårt att ta mig ur det, skjuter upp saker gång efter gång och börjar ge mig själv ursäkter att inte göra något jag egentligen borde. Jag prioriterar bort hästarna och hundarna, så mår jag dåligt för att jag gör det och så får jag ännu mer ångest och gräver ner mig ännu mer i hur dåligt allt är - och då mår jag både sämre och förvärrar allt genom att inte orka göra nånting, när det enda jag borde göra är att gå Fias promenader eller städa mitt rum eller vad det nu kan vara.

Rent allmänt är detta en jobbig månad, Nixi dog den 21 december och det rör upp en massa känslor i sig, så det gör verkligen att jag förstör för mig själv.

Idag känner jag dock att det är dags att sluta låta allting spinna på i en nedåtgående spiral, jag orkar verkligen inte fortsätta som jag gör just nu för jag vill inte må såhär längre. Det har dock tagit alldeles för lång tid innan jag bestämt mig för att försöka vända på allt. Det känns inte alls bra, men hellre sent än aldrig I guess.

Jag ska tvätta Golden, han har ju periodvis diarré och blir smutsig. Hinkarna ska tvättas ur, det ska upp nya saltstenar i båda hästarnas boxar. Jag ska städa lite i foderkammaren och göra plats för nytt foder, och så ska jag fylla upp ett gäng pet-flaskor med vatten så jag kan blöta upp hästarnas mat. Får jag bara gjort detta + en ordentlig natts sömn så kommer det i alla fall kännas lite lättare när jag vaknar imorgon.

Mycket har nog också att göra med att jag inte ridit Fia nånting nästan sedan i 5 oktober. Hästarna är verkligen ALLLLLLT, det känns alltid som att något fattas när allt inte är som det ska på hästfronten.

Likes

Comments

Nu börjar jag äntligen känna mig som en människa igen, tog en extra dos antibiotika faktiskt, för att vara på den säkra sidan + att min öroninflammation inte försvunnit än haha. Härligt.

Jag blir så himla stressad när jag är sjuk, för jag vet att inget blir rätt med hästarna. Det blir dåligt mockat, dom kommer inte in och ut dom tiderna jag vill osv, så det känns riktigt skönt att jag är såpass frisk att jag kan göra allt som behövs för hästarna.

Jag har jobbat klart för idag, så nu ska jag spana efter någon julklapp till mamma... Så himla svårt för det känns som ett himla projekt att åka in till stan och kolla, men det jag helst skulle vilja köpa till henne är slut i nätbutiken, så ska se om det finns något annat som känns rätt!

Likes

Comments