Idag är ingen vanlig dag för det är Charlies födelsedag, hurra hurra hurra!

Det är helt galet att det redan gått ett år sedan killen i mitt liv föddes. Efter tre dygn med värkar och 13 timmar på förlossningen så kom han äntligen ut efter vad jag tyckte var en evighet. Klockan var 17.06. Precis när jag "gav upp" och sa att jag inte orkade mer så sa K "nu kommer han" och så var det hela över. Det var den mest magiska känslan jag upplevt. Vilken enorm befrielse det var. Och lycka att få se den där lilla människan som legat och sparkat och slått kullerbyttor i ens mage de senaste 9 månaderna.

Timmarna precis efter och dagarna på BB var de bästa dygnen i mitt liv. (Kaffesuget var även det tillbaka och det med besked, halleluja!). Just där och då ville jag inget hellre än att få komma hem då vi var tvugna att stanna i 2 dagar, men nu i efterhand så minns jag det enbart som något positivt och jag hoppas verkligen jag får uppleva samma känsla igen i framtiden. Att få köra runt den där lilla vagnen och vara helt försjunken i sin egna lilla bubbla var ljuvligt. K fick ge sig ut och köpa mindre kläder då Charlie drunkade i de vi tagit med i stl 56. Personalen kom in med jämna mellanrum för att kolla läget och man kände sig så trygg och omhändertagen. Vi hade verkligen tur med vilka barnmorskor/sköterskor som jobbade under dessa dagar.


En vecka vs ett år.

Den sista bilden togs igår under Charlies "smash the cake"-fotografering och är lånad av Memories by Julia.

Likes

Comments