View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har inte rört mitt hår sen jag färga det i februari så ni förstår ju att det inte ser likadant ut längre. Jag är sugen på att färga om det till skolan börjar i augusti, men jag vet inte till vad... Antingen håller jag kvar i det röda fast att jag gör det som en ombre. Har en mörk bas som sedan blir rött i längderna. Som ungefär på bilderna nedan...

...eller så gör jag något helt nytt och gör en ljus ombre istället som ni ser på bilderna nedan...

Men jag har ingen aning om hur jag ska göra... Och när jag frågar runt vad mina vänner tycker så säger de olika åsikter... Eller så tycker de både och... Så jag får klura på det här ett tag. Men ni kommer se bild på resultatet när det väl sker!

Likes

Comments

View tracker

Ta er tid att titta på det här videoklippet.

VIDEOKLIPPET

Det kanske gör så att ni får en tankeställare kring oss som lever med depression.

Människor förstår inte det här med psykisk ohälsa. De tror att det bara är att ändra tankesätt och börja tänka positivt. Om det vore så enkelt så skulle ingen lida av depression. Det är absolut ingen som väljer att vilja må såhär.

Innan jag fick min depression för 2, nästan 3 år sedan så trodde jag exakt så. Att människor valde att må dåligt, valde att tänka negativt, valde att skada sig själva, säga att de vill ta självmord, just för att få uppmärksamhet. Jag kunde inte tänka mig att folk kunde må så dåligt. Så jag förstår hur dem på "den andra sidan" tänker om det här med ångest och depression. Dock förstod jag inte hur det var förens jag själv hamna i den sitsen. Jag kunde/kan inte längre vara glad. "Men hörrudu Louise, vi har ju faktiskt aldrig sett dig ledsen i stort sätt och du skrattar ofta när vi ses?". Ja, absolut jag kan fortfarande skratta. Men de gånger då ni ser mig "glad" är de gånger jag är mindre ledsen. Jag är aldrig 100% glad längre.

Detta förstör även stämningen mellan mina vänner. Jag är mer tyst, jag är inte lika glad och sprallig, jag vill helst inte hitta på något, jag vill bara vara ensam. Jag har varken ork eller klarar av att ha kontakt med alla runt omkring mig. Jag stänger ut alla.

Sånt man brukar göra blir 100 gånger svårare och jobbigare att göra, det kan handla om en vanlig vardagssyssla. Att bara ta hand om disken kan få en på fall och bara vilja bryta ihop. Man säger till kroppen "okej, nu så går vi och tar hand om det här sen kan vi lägga oss i sängen igen". Men kroppen svarar inte. Orken finns inte till att orka resa sig.

Den otroliga smärtan jag får i bröstet varje dag och även ibland flera gånger om dagen på grund av ångest. Ångest som kan komma av att jag ska gå till skolan, träffa min närmsta vän eller om någon kommer hem när jag är helt själv. Och ibland kommer det bara utan någon anledning alls. Det kan komma i olämpliga tillfällen. Som t.e.x under en lektion, när jag kollar på film eller när jag sitter och äter. Det kan komma närsomhelst. Och när ångesten kommer får jag ännu mer panik och det blir värre och gör ondare.

"Men Louise, det är bra att hitta på massa saker i sin vardag för att bota depression!". Ja, absolut. För vissa funkar det. Jag vet inte hur många gånger jag har tvingat i väg mig själv på massa saker, inte alla gånger men typ 7 av 10 av alla gånger så har jag bara mått sämre av att lämna min säng.

Man förstår inte riktigt hur vanligt det är att få ångest eller depression, eller att må dåligt. Fler människor skulle förstå sig på oss med ångest och depression om vi alla talade om det. Jag har inte hört en enda lärare prata med oss elever om just det någonsin. När jag började må dåligt så trodde jag att det var något fel på mig själv. Och det tog flera år innan jag tog mig modet till att våga fråga om hjälp. Jag hade samlat på mig så många känslor och tankar under hela min skoltid som jag inte hade bearbetat, sen jag började lekis, att när jag kom till läkaren så sa de att jag har en ganska grov depression. Jag började ta medicin för det. Gå till olika kuratorer och psykologer och prata om det ena och det andra. Och ärligt, ALLA kuratorer och psykologer kan slänga sig i väggen... Jag tycker inte att det hjälper ett jävla dugg. Här i Sverige så får man inte någon riktig hjälp förens man är på gränsen att ta livet av sig. Och det är så himla sjukt dåligt!

Något ni måste förstå där ute. Vi som inte mår bra, vi som har ångest eller depression, ni kommer ALDRIG någonsin hjälpa oss genom att klaga på oss. Säga inte till oss att ni tycker att vi är tråkiga när vi inte vill hitta på något utan föredrar att ligga inne i våra mörka rum helt själva. Säg inte att vi är tråkiga och konstiga när ni försöker få iväg oss på sånt som vi bruka tycka är roligt, men som vi inte längre tycker är roligt. Ni kommer aldrig få oss att må bättre genom att klaga på oss. Och det som i stort sätt är värst är när ni säger:

"Men sluta tänk så negativt!" "Skärp till dig nu!" "Men försök va lite glad nu!".

Tro mig, ni kommer ALDRIG någonsin att hjälpa någon genom att säga något sånt. Utan ni gör allt bara 1000 gånger värre.

Det ni kan göra för oss som mår dåligt är att bara hålla om oss, ni behöver inte säga något. Hör av er ofta, även fast vi kan vara korta och lite off tillbaka, det betyder mycket att ni bara hör av er. När vi inte klarar av att hitta på något, acceptera det. När vi är lite nedstämda och ledsna, påpeka inte det utan försök att få igång snacket om annat så vi får tankarna på annat. I alla lägen funkar inte något av det här, lämna oss bara ifred då.


Jag ville bara skriva av mig, god natt.


Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag och syrran beställde smink ifrån Nordin Feel i torsdags och det kom idag! Vi beställde tillsammans två ögonskuggs paletter från märket makeup revolution. Sen beställde jag ett läppstift från märket nyx liquid suede. Syrran beställde även en highlighter. Vi båda är så himla nöjda! Läppstiftet jag köpte är tyvärr slut nu men jag kan länka paletterna.

Ni kan hitta dem här: palett 1, palett 2


Likes

Comments

Likes

Comments