Header
View tracker

Hej, nu var det hur länge som helst sedan jag bloggade sist haha, och idag är det även exakt två månader sedan jag kom hem till Sverige. Visst var det ju skönt att komma hem men skulle göra vad som helst för att kunna åka tillbaka till mitt älskade Texas. Jag har fått vänner, pojkvän och familj som alltid kommer stå mig närmast hjärtat och det gör så ont att inte kunna träffs dem varje dag. Dock åker jag tillbaka redan på höstlovet, längre kunde jag inte vänta.

Hur var det att komma hem då? Det är såklart det var skönt att träffa alla mina svenska vänner och min underbara familj igen, men jag har aldrig saknat något så mycket som jag saknar Taylor, Texas och mina älskade personer. Flygplatsen var det värsta jag har varit med om och jag kunde inte sluta gråta. Fyfan rent ut sagt, det vill jag inte behöva göra om.. Men då vet man att det finns människor som är värda att sakna, baksidan utav kärlek som min bästa kompis mamma alltid säger.

Väl hemma i Sverige blev jag överraskad av mina underbara vänner men tårarna kom så fort jag gick upp till mitt rum och såg att min pojkvän hade skickat med ett brev och en födelsedagspresent med mina föräldrar som hälsade på mig i Texas. Det har blivit mycket tårar senaste tiden faktiskt, men det finns ingenting jag ånger med mitt år och jag skulle inte byta det mot något. Jag har haft det bästa året i mitt liv även fast det var både väldigt bra och väldigt dåliga stunder, men sånt är livet. Jag älskar Texas och kommer alltid se Taylor som mitt andra hem. Men som sagt, det är skönt att vara hemma och livet har varit på topp den här sommaren.

Kommer nog upp ett till inlägg snart med mer bilder och så, det finns så många känslor men det är svårt att få ner det i text.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hejsan svejsan!! Ja, jag har faktiskt en ganska bra anledning varför jag aldrig bloggar längre och det är att min mobil har gått sönder (köpte dock en ny för någon dag sedan), så jag har inga bilder att lägga ut vilket gör inläggen väldigt mycket tråkigare. Klantig som jag är har jag lyckats tappa min älskade mobil både i vatten och på marken x antal gånger så nu funkar det inte att ladda den, touchen har lagt av helt och skärmen är helt messed up. Woups.

Annars då? April redan, tiden går alldeles för fort och snart är det faktiskt dags att åka hem till Svealand igen. Vet inte hur det känns ärligt talat... Usch vill inte ens tänka på det men det kommer bara närmare och närmare. Men nog om det, saknar förresten svenskt godis väldigt himla mycket (hint hint, speciellt sura godisar och djungelvrål), jag har varit på min första amerikanska prom (med min värdsysters kusin, min prom har jag fortfarande kvar (tror inte att jag nämnt att jag ska gå med min pojkvän, han frågade för cirkus en och en halv månad sen)), fotbollssäsongen är över och vi tog oss to the second round of playoffs och vi var så himla nära att vinna men när det var fem minuter kvar in the second overtime så gjorde det andra laget mål... Hej tårar liksom. Men jag är så himla stolt över mitt lag ändå, det var första gången någonsin som ett fotbollslag från Taylor vann the first round of playoffs. We're making tradition!! Det känns väldigt konstigt att inte ha träning varje dag efter skolan längre men i och med att säsongen är över så bestämde jag och de andra senior tjejerna oss för att drop out of athletics så nu slutar jag skolan 3:20 varje dag vilket är så himla skönt och välbehövligt. Förlåt förresten att jag blandar engelska och svenska hej vilt men helt ärligt så vet jag inte hur jag ska uttrycka mig på svenska ibland. The problems of being an exchange student. Har massa nytt att skriva om men tänkte göra separata inlägg om veckan så det borde komma upp snart. Nu är det dags att sova!! 

Pojkvän plus promposal.

Likes

Comments

View tracker

Hittade ett inlägg hos en utbytesstudents bloff som jag bara måste dela med mig av, det var väldigt on point om man säger så.

Last night I had a dream that I was back home in Umeå. I dreamt that I walked the streets of my hometown and it made me realize that I know my city so well that I know every tiny detail of Umeå even in my dreams. And that's not so weird, because I've spent 16 years, which is my whole life except for the last months, in that city. Umeå is my comfort zone, the safe little city I call home. But it's not my only home anymore. I think the hardest part for not-exchange students to understand is how attached you get to your new home. My sweet little coeur d'alene, I can't even explain how much I love my host town. I can't even imagine how hard it will be to leave my second home, because even though I will come back, it will never ever be the same again. When I come back here I will be a tourist, sure I will have friends, a second family and memories here, but I won't be a part of this amazing community anymore. I won't be a student at coeur dalene high school anymore, and I might be a Viking by blood (thank you Sweden) but I won't be able to call my self a chs Viking anymore. And yes It was hard to leave my friends, my family and my hometown in Sweden, but I left with the knowledge that I one day would come back again and that everything would be the same. And that's not completely true because I get that things change, even back in Sweden, in 6 months. But I will be in the same exact place of my life as when I left, and that fact was what made it so much easier to leave. I'm not going to lie, I had moments when I wanted to stay in Sweden and not go at all. I was scared of all the things I would miss in Sweden while I was gone. But oh, stupid little Me, didn't I ever think about the things I would miss in America if I wouldn't go? Well that's easy for me to say now but I can't even imagine how my life would be without this year. I have grown so much during this year of my life. And yes mom and dad, I'm still a lazy teenager with a messy room who doesn't like to do homework, don't get to excited. But the way I think, act and react to things is completely different. I stand up for my self, I'm independent, and I know that you have to fight for what you want. I know when to walk away and I know that walking away doesn't mean being weak. I know that you can't take anything or anyone for granted. I know what I need and I know what I want. I know the value of a good family. I know that sometimes, one year can have a bigger impact on your life than the rest of the 16 years You've lived. And most importantly I know that nothing lasts forever even if you want it to.

Likes

Comments

Hittade en lista på Elins blogg som jag lånade så ni kan lära känna mig lite bättre, so here we go!

Vad heter du? - Louise Anna Elida Hägg

Smeknamn? - Hemma i Sverige kallar alla mig för Lollo, men här i USA är det bara Louise som gäller.

Stjärntecken? - Tvilling

Yrke? - För tillfället går jag bara i skolan, jag skulle dock lätt skaffa ett jobb här om jag kunde. Men så fort jag flyttar hem blir det nog att söka jobb hos Coop eller något.

Hårfärg? - Brunett

Ögonfärg? - Brun/gröna, tråkigt nog fick varken min pappas coola blå-grå ögon eller mammas, ett grönt och ett grönt/brunt.

Piercing? - För tillfället tre i öronen, tre nya är dock planerade.

Tatueringar? - Inga än, men lite sugen är jag allt på att skaffa någon liten (förlåt mamma och pappa).

Bild från i somras :))

Höger/vänster hänt? - Höger

Favoritfilm? - Hmm, troligtvis The Longest Ride och The Holiday.

Favoritserie? - One Tree Hill, Gossip Girl, Grey's och Prison Break.

Favoritfärg? - Rosa och blå.

Favoritrestaurang?- Panda express tror jag.

Favoritaffär?- För kläder är det nog Gant eller American Eagle.

Favorit skor? - Converse, Vans och andra sneakers.

Favorit plats?- I Sverige så är både Garsås (speciellt nere vid sjön) och Råå världens mysigaste ställen, men Stockholm är också ganska svårslaget. Sen saknar jag att ligga i Josses soffa medan hon spelar piano, det är också en stor favorit. Och min säng!! Gud vad jag saknar min säng. Här i USA är nog Austin favoritplatsen, och New York såklart.

Vart befinner du dig om 10 år?- Usch vad hemskt att tänka att jag nästan är 29 år gammal då haha. Förhoppningsvis har jag hittat något mysigt ställe här i USA, och om man får drömma lite så är jag då en journalist på resande fot. Kanske med en pojkvän, kanske med en hund eller ett barn? Det är verkligen svårt att veta, helt ärligt lägger jag inte så mycket tid på att tänka så pass långt fram i tiden.

Stationär eller bärbar dator? - Bärbar

Känsla just nu? - För tillfället trött och egentligen så borde jag göra läxor, men eftersom att jag känner mig själv kommer jag nog skjuta upp det ett tag till. Men annars är jag lycklig som bara den just nu.

Idol? - Mina föräldrar. Might be cheesy, men dom är världsbäst och jag vill bli som dem när jag blir stor.

Vad tänker du på just nu? - Att jag verkligen borde börja titta på en film för extra credit, och såklart the playoff game på fredag.

Vad kollar du på? - Mest OTH, även fast jag redan har sett hela serien en gång.

Vad har du på dig? - Nike shorts och min tränings t-shirt

Vart vill du bo när du blir stor? - När jag är ung, direkt efter jag har slutat trean, vill jag flytta tillbaka till USA för college. Efter det vet jag inte riktigt, jag vill resa så mycket som möjligt och bo på flera olika platser. London och Australien står högt upp på listan, men när jag väl bestämmer mig för att settle down så blir det nog antingen i Stockholm eller i Helsingborg.

Hund eller Katt? - Hundar för det mesta, men katter är rätt så grymma också.

Coca Cola eller Pepsi? - Coca cola alla dagar i veckan.

Vad köpte du senast? - En ny mascara, ögonskugga och en glass. Måste berätta en liten historia nu haha, jag tänkte köpa popcorn shrimp (basically friterad räka, hur gott som helst) och plockade på mig dem, men när jag väl kom fram till kassan så tappade jag "behållaren" (kommer verkligen inte på vad det kallas så behållaren får duga) och alla små räkor åkte rätt ut på golvet. Blev lite sur för jag ville verkligen ha dem men jag tänkte att det var lugnt eftersom att jag såg att det fanns en kvar på hyllan så jag gick tillbaka till stället där de säljs och märker att någon hade tagit den sista "behållaren" på de kanske tre minuterna jag var borta??? Har craveat dem sedan dess, men köpte en glass istället så it's all good.

Språk? - Flyttande svenska och engelska, men kan lite franska och kan för det mesta förstå norska.

Likes

Comments

Hejsan! Gud, nu är det ju nästan pinsamt hur länge sedan det var jag bloggade sist. Hur mycket som helst har hänt på den dryga månaden (!!!!) som jag inte har bloggat. Jag har bland annat träffat en del utbytesstudenter, varav en var svensk, jag har spelat en hel del fotbollsmatcher, skadat mig, blivit "friskförklarad", spelat lite fler fotbollsmatcher, varit på bio, svettats ihjäl runt en bonfire, strosat runt i Austin x3, försökt hitta en prom dress (vilket visade sig vara väldigt svårt), har tittat på en del baseball games, dansat i Coupland, skrattat så att magen gör ont och helt enkelt bara levt livet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, men har en hel drös med bilder som jag tänkte visa från februari.

Februari i bilder, helt klart min bästa månad hittills sedan jag kom hit <3

Likes

Comments

I helgen har jag varit i Waco med en hel del high school student för DCYC, ett event genom kyrkan där man träffar massa andra ungdomar, lyssnar på föreläsare, pratar om gud och har roligt. Eftersom att jag inte alls har varit aktiv i kyrkan innan jag flyttade till USA känner jag mig ganska lost när det kommer till gud och allt vad det innebär, men det är faktiskt riktigt intressant. Även fast jag inte håller med om allt de pratar om så är det roligt att få höra hur de ser på och värderar saker. Allt som har med kyrkan att göra är verkligen en kulturchock, men det är ju därför man åker på ett utbytesår.

I alla fall, vi kom dit på fredagskvällen och alla samlades i en stor aula där vi hade en slags mässa och sedan lyssande vi på olika personer som pratade. Jag var himla trött och jag tror att jag somnade någon gång, det var verkligen omöjligt att hålla ögonen öppna. På lördagen var schemat ungefär likadant, mycket sittande och lyssnande men det var verkligen givande. Det bästa under lördagen var helt klart när en nunna hade föreläsning, hon pratade om hur vi dömer varandra i samhället och om hur samhället påverkar oss, mestadels negativt. Hon berätta också sin historia om hur hon hade växt upp under väldigt svåra förhållanden, att hon i tidig tonår var alkoholist och hur hon hade tappat hoppet. Det var så inspirerande att lyssna på hur hon klarade sig ur allt och under hela timmen som hon pratade satt man och förvånades hur väl hon kunde uttrycka i stort sett alla tonåringars känslor. Det var så häftigt.

Lördagen var väldigt lång och efter x antal föreläsningar och annat hittade jag, Rachel, Bre och Kelsey en soffa där vi pausade ett tag. Jag är ganska säker på att jag somnade till en stund där också, innan det var dags för annat. Vi var tillbaka på hotellet runt tiotiden och då satt jag, Bre, Roel och Colton och pratade om allt och ingenting i runt två timmar Tillslut somnade Bre i hennes stol och då bestämde vi oss för att gå och lägga oss.

Söndagen började med mässa och sedan pratade de lite om helgen innan DCYC var slut och vi påbörjade vägen hem. Det var sjukt varmt, jag tror det var tjugonio grader och det var omöjligt att tro att det var sista januari. Texas is the place to be. Vi kom hem runt fyratiden har jag för mig och resten av dagen spenderades med att ta det lugnt.

Rachel, jag, Bre och Kelsey.

Christian och Bre, fråga mig inte vad de gör haha.

Kelsey, Rachel, jag och Bre.

De som åkte till DCYC från vår kyrka.

Bre, Nicolette och jag.

Sist men inte minst, fick min Letterman jacket i fredags!!! Så himla amerikanskt, det är en jacka som man kan köpa om man är med i ett varsity lag. Jag fick min genom cross country eftersom att det var min första sport här men jag ska köpa en soccer patch och sätta på den på ena ärmen. För tillfället har jag the Texas flag på ena ärmen och class of 2017 på den andra och på ryggen står det Hägg.

Likes

Comments

Jag tror inte riktigt att någon kan förstå hur det känns att må så bra på ett ställe att man vill stanna kvar för alltid, men att samtidigt ha något som man vill tillbaka till. Tiden efter nyår har varit så, så bra. Så bra som jag mår nu, så glad som jag är nu och så bra som jag trivs nu har jag inte gjort på länge. Jag skrattar, jag ler, jag njuter och jag trivs. Bara det att jag inte vill ha helg för att jag vill gå till skolan säger det mesta. Jag har inte längre söndagsångest, jag har helt ärligt mer fredagstvekan eftersom att jag inte kommer få gå till skolan under helgen. Och det är inte för att jag älskar just skolan, utan det är för att jag älskar personerna här, jag älskar stämningen här och jag älskar hur jag mår här. Det är något speciellt med amerikansk high school som jag inte riktigt kan beskriva, men något är det. Den tjugo minuters långa bilturen med pumpande countrymusik påväg till skolan, first period med mr. Boyer, Graham, Veronica och Kelsey där vi diskuterar allt mellan våra kärleksliv till politik. Second period photojournalism med Olivia och Isac när vi bara går runt i skolan och fotograferar, eller tar bilen till zapata's för att köpa breakfast tacos. Third period med Fransisco, Gabriel, Evan och bästa ms. Richardson som alltid får en på bra humör. Att jag äntligen har sixth period lunch med Bre, Alyssa, Yetta och Olivia, ibland i coach Lopez's rum eller med chicken express i Bre's office med den största sweet tea som man kan tänka sig. Art med mr. Grey, som är den coolaste läraren och möjligtvis personen som jag någonsin har träffat, fotboll varje dag efter skolan och matcher två gånger i veckan. Bilturerna varje dag hem från skolan med musik eller skitsnack, att bo med sin bästa kompis och sitta uppe på nätterna för att prata om allt eller ingenting. Somna mitt i konversationen för att det är omöjligt att hålla ögonen öppna eller inte kunna somna alls för att magen krampar av allt skrattande.

Vad jag är rädd för dock är att allt har ett slut. För några dagar sedan hade jag en dröm om att jag skulle åka hem. Jag hade två veckor kvar här i staterna. Två veckor, fjorton dagar av mitt liv här, och sedan skulle allt bara vara minnen. Jag kan helt ärligt säga att jag hade panik. Det tog mig säkert tio sekunder efter att jag hade vaknat upp att inse att det faktiskt bara är januari och att jag fortfarande har tid kvar här. Men att en dröm kan ge mig den känslan, det skrämmer mig. För sanningen är, jag är rädd för att åka hem. Inte för att komma hem, men för att lämna. Jag mår så bra här och jag älskar mitt liv här, hur ska jag någonsin kunna lämna med vetskapen att jag aldrig kommer uppleva samma liv igen? Och missförstå mig inte, jag vill mer än allt träffa alla i Sverige igen. Jag vill slänga mig i armarna på mina bästa vänner och mina föräldrar, jag vill krama om er alla och jag vill aldrig lämna er igen. Men samtidigt så vill jag aldrig lämna USA. Det är så svårt att ha de bästa personerna i sitt liv på olika platser och det är så svårt att ha två helt olika liv i två helt olika länder. Jag vet att när det väl kommer till kritan så kommer jag vara överlycklig att få komma hem, men det kommer vara jobbigt. Jag kommer säkert sakna mer än vad jag någonsin har gjort och jag kommer ha dagar då jag bara vill tillbaka. Men då får jag titta tillbaka på bilder och inse vilken jävla upplevelse jag har haft rent ut sagt. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått chansen att åka på ett utbytesår och jag vet att det här året kommer ge mig minnen, vänner och familj för livet och det är jag evigt tacksam för.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägget men jag behövde skriva av mig lite. Och alla svenskar, jag älskar er och saknar er mer än något även fast jag vet att jag är dålig på att hålla kontakten. Den enda ursäkten jag har är att jag vill ta vara på varenda sekund jag har kvar, men jag tänker på er hela tiden. <3

Likes

Comments

Tänkte visa lite bilder på hur det ser ut där jag bor nu! Vi bor ute på landet, egentligen mitt ute i ingenstans, men det är hur mysigt som helt. Kossor lite här och där, jättefina solnedgångar och soluppgångar varje dag, öppet landskap i stort sett var man en tittar och ett lugn som man inte hittar var som helst. För mig gör det ingenting att jag bor ungefär tjugo minuter utanför själva Taylor eftersom att Bre (min nya värdsyster och en av mina bästa vänner) har körkort så hon kan köra oss överallt. Dessutom har jag både pool och en hot tub nu, så jag vet vart jag kommer tillbringa mina dagar när det blir varmare ute.

Utskten från vår trädgård.

Taket är egentligen grönt men på bilden blev det brunt (?) istället på grund av redigeringen. På bilden ser man även poolen och the hot tub. Till vänster på bilden synd vårt barbecueställe, som syns bättre på bilden under.

Breanna.

Våra hundar Camo and Pebbles.

Solnedgångar i Texas är det bästa som finns <3

Likes

Comments

​I onsdags hade vi en sports banquet med skolan där alla varsity players for the fall sports blev presenterade och vissa diplom och så vidare delades ut. Min fall sport var cross country och vår när vi presenterades på scenen pratade vår coach lite kort om varje person som presenterades. Hon var hur gullig som helst och när det var min tur sa hon hur lucky Taylor var att jag hade kommit till skolan och om vilken vinnarskalle jag var. Hon avslutade med att säga att jag var en riktig sweet heart och att jag kommer saknas när jag åker hem. Världens bästa coach <3 Fick även ett Athletic Academy Award för att mitt average var 92 eller över under den perioden som sporten var. Gud, om det hade varit såhär lätt att få bra betyg i Sverige skulle jag aldrig mer klaga.

Medan alla spelarna presenterades åt vi middag, satt och pratade med kompisar och lyssnade på speeches. Det var lite ledsamt eftersom att alla seniors var uppe på scenen för sista gången för den sporten och de flesta av dem har varit en del av det laget i upp till fyra år. Laget blir som en andra familj och jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara att lämna alla. När alla var presenterade och allt var klart togs det tusentals bilder, det tog säkert trettio minuter innan alla hade tagit bilder med alla och vi var klara att åka hemåt. Något som är väldigt amerikanskt men jag gillar det, bilder är de bästa minnena man kan ha.

Likes

Comments

​För ungefär två veckor sedan spelade vi en fotbollsturnering i Fredericksburg, en stad som ligger runt två och en halv timme från Taylor. Vi spelade torsdag, fredag och lördag vilket betydde att vi missade skolan eftersom att bussresan tog så pass lång tid och vi hade matcher både på förmiddagen och på eftermiddagen. Hur som helst, på torsdagen spelade vi två matcher där vi vann en och förlorade en, tyvärr förlorade vi fredagsmatchen och på lördagen spelade vi oavgjort. Vi borde dock vunnit den matchen och så bra som vi spelade då har vi inte spelat på länge. Det märks verkligen att vi blir bättre och bättre ju mer vi spelar tillsammans och jag är så taggad på resten av säsongen.

Något som också är väldigt roligt, som vi svenskar aldrig upplever, är bussresorna till bortamatcherna. När vi har bortamatcher samlas vi alltid vid skolan och tillsamman åker vi i de gula skolbussarna till där vi ska spela. Det är verkligen något speciellt med att samla alla tjejer, tagga inför matcherna och pumpa musik. Svenska skolor borde införa skolsporter för det är så roligt, dels att man tränar varje dag efter skolan, man har samma kompisar i laget som i skolan, man spelar mot andra skolor och enligt mig får man en annan relation med varandra. The school spirit blir också så mycket bättre på grund av skolsporterna and I love it.

Likes

Comments