Jag tycker detta är svårt, hur ska man göra i lägen där man har vänner som inte mår bra och på olika sätt inte behandlas bra. Det finns bara en viss del man kan göra. En björntjänst är inte alltid det rätta i alla lägen. En av mina vänner har sin familj som stöttar och puschar. Då känner jag inte "behovet" av att vara ytligare en person som tjatar att du ska göra si eller så. Utan jag finns där som jag alltid har gjort som en trygghet, att komma till när man har orken att möta omvärlden igen. Jag har en annan vän som nyligen tagit kontakten igen efter mycket som har hänt och jag tror hon uppskattar att jag är som vanligt och bara är där. Idag har vi äntligen träffats igen och haft en mysig dag ihop och jag känner äntligen att hon är på väg åt rätt håll och har tagit bort personer i sitt liv som inte har behandlat henne som hon förtjänar.
Självklart ser jag till att det finns personer som stöttar och talar om att "detta funkar inte, ser inte du hur fel detta är" jag undviker inte och försöker hålla mig utanför men jag själv som har viss erfarenhet tycker det är skönt att ha en vän som inte frågar 1000 olika frågor utan låter mig prata om det jag känner att jag vill prata om. Jag hoppad alla som behöver stöd och hjälp har det och GE ALDRIG UPP utan FORTSÄTT KÄMPA 👊

Likes

Comments

Varje dag har jag en längtan efter att bli gravid, det har nästlat sig fast i min hjärna. Det är som att min kropp arbetar emot mig och tycker det är en jätte bra idé medans verkligheten ser inte ut så. Det känns som att ämnet är tabu, bara man nämner order barn eller graviditet får man "du är för ung", "din tid kommer", "du är inte redo", "du har inte ekonomin" och "lev först innan du skaffar barn" Jag vet! Jag är helt medveten om att det inte är läge men snälla kan någon tala om det för min kropp?
Varför får jag en liten känsla i magen varje gång jag ser en barnvagn eller en gravid mage? Det är hopplöst. Att ha en sådan längtan men vetskapen att nej det är inte rätt läge.

Likes

Comments

Förvirrad? Jo ja tack.
22 år och lite "lost in life". Har precis flyttat in med min pojkvän i Norrköping, vilket känns väldigt bra men det är nog det ända jag har koll på. Allting har verkligen varit upp och ned, men det börjar äntligen gå åt rätt håll. Jag känner att set ligger väldigt mycket press på min. Skaffa jobb, få iordning på livet, inprincip gör saker. Hela grejen att precis kommit ut en sjukskriven känns så tabu. Jag känner att jag inte får någon hjälp. Jag känner att allt står still. Hur ska man undvika att tryckas ner igen när man inte vet hur man ska göra för att gå vidare? Det finns säkert tusentals hjälpmedel knepet är bara att få tillgång till dem. Jag har min sambo som stöttar mig genom allt men att vara en "hemmafru" är inte riktigt vad jag tänkt mig. Vad är mitt nästa steg? Vart tar livet mig här näst? Alla dessa frågor och all denna stress. Men jag tänker starta med att ta en dag i taget! ✌

Likes

Comments