View tracker

Igår reste vi genom markerna med onaturligt vackra färger. Alla sjöar och floder har samma färger som swimmingpooler, då det är glaciärvatten, och man måste ibland blinka för att se om man ser rätt.

Dagens lek-kompisar blev sedan blommorna, som av lokalbefolkningen mer betraktar som ogräs. I alla fall, vi klagar ju inte. Och Louise, som i vanliga fall har färgfobi, tar till sig pastell-omgivningen till hundra procent.

Nu börjar vi närma oss slutet av vår NZ-vistelse, och det tycker i alla fall vår nya kompis Katt är tråkigt.

Kram
Louise

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En dagstripp till ett nytt ställe, för en ny hike.

Mount cook village är en miniliten by som mest är känd för sitt berg och vandringsmöjligheterna. Vår personliga NZ-guide (tack Malin för tipset) har prisat detta ställe, och man kan förstå varför när man ser solen gå ner bakom de snöbeklädda bergen som skiftar i blått, och man konstant undrar om det är sommar eller vinter när landskapet skiftar vid varje krök.

Och den isblå snön från toppen av bergen har blåfärgat sjöarna i området, vilket resulterade i den mest pastellfärgade upplevelsen jag haft. Utklassning av alla instsgramfilter.

Ny rullar vi vidare våra sista dagar i pastell-land! Alla glada!

Puss hej
Lotta

Likes

Comments

View tracker

Ny dag - nytt berg! Idag var det dags för hike igen, vilket resulterade i 46 000 steg, 8h och 1700 möh - till Ben Lomond,  toppen över Queenstown.

En stark skara i form av Louise, Lotta och Robyn marscherade upp för stupande stigar och kraftigt ologiskt varierande temperaturer (!)
Efter en sen natt kvällen innan, fick Lotta se sig besegrad av sömnbrist och vände hem till sängen, medan Louise och Robyn pinnade på till toppen.

Vi stötte inte bara på vänner på toppen av detta megaberg (som vi inte sett på en månad), utan bland annat också en galning som burit sin mountainbike upp för att racea ned, och vi kände oss själva extremt rimliga och sunda.

Nu återstår att se hur benen mår inför nästa hike, som är inte mindre än imorgon, då vi ska inta markerna kring Nya Zealands högsta berg.

Kram
Louise

Likes

Comments

I dagar som dessa kan tillvaron gå ut på bergsbestigning. Idag var en sådan dag och Queenstown Hill stod på schemat. När gymmande är en bristvara är branta uppförsbackar en tröst, och musculus gluteus minor med vänner får hårdjobba, vilket inte går obemärkt förbi.

Queenstown var fin även från denna vinkeln, och vi delade toppen av fjället med ett par som tog sina bröllopsbilder, samt med en väldigt glad pensionär, vars pappa immigrerat från Stavanger, så vi kom överens om att Skandinavien representerades väl.

Sammanfattningsvis var även denna bergstur fin, och ingen var sur, så vi följer fortfarande talesättet vi lärt oss i Norge. (Ut på tur - aldrig sur)

Kärlek
Bergs-Louise

Likes

Comments

Denna lilla by är det längsta stoppet för oss på vår tur genom wonderland. Trots sin storlek finns ett enormt utbud av aktiviteter och nöjen, och om man vill ta en paus från adrenalin kan man strosa runt sjön och se idylliska utsikter, gå barrundor, shoppa, åka båt, äta prisvinnande lokala hamburgare eller köa i ett par timmar för dessa.

Kia Ora
Lotta

Likes

Comments

Igår åkte vi en dagstur från Queenstown till Milford Sound. Detta ställe är känt vida omkring och vissa personer betalar extrema summor för att få vandra i naturen däromkring. En vandring i nationalparken rankas som topp 10 i världen och beskrivs som "finest walk in the world", vilket är lätt att förstå. 

Vi jublade även över vädret, för i Milford Sound regnar det ca 280 dagar om året, så att komma hit på en solskensdag var en jackpot. (Spec när det regnat dagarna innan, vilket fyllt vattenfallen!)

Vi gick ingen vandring, utan åkte istället buss med kameran klistrad mot fönsterrutan, för att sedan få se Milford Sound från en takterass på en båt.

Båten åkte genom vattenfall i fjorden och bjöd på en isande dusch för alla som stod utomhus. Vi visste bättre och var varma och glada hela vägen hem.

Puss och kram
Lotta

Likes

Comments

Nu har vi intagit adrenalinets huvudstad, Queenstown. Här föddes bungyjump, och här kan varje äventyrare uppfylla sina drömmar. 

Louise, som vägrat att hoppa fallskärm från ett flygplan, såg nu sin chans att få flyga, och tog sig till ett berg på 4100 ft för att springa ner för sluttningen tills vinden fångade fallskärmen och vi svävade fritt.

Louise har nu även gett upp hoppet vad gäller sina balansgångar, eftersom att åksjukan gjorde sig påmind även uppe i luften. I vilket fall var det väldigt nice att leka fågel för en dag, och alla är glada!

Kärlek
Fågel-Louise

Likes

Comments

Efter att ha blivit amazed av bergen från ovan ville Louise nu se Wanaka från ett annat perspektiv och ställde därför klockan i gryningstid för en mountainbiketur.

Dagens trip resulterade i fantastiska vyer vid floder och Wanaka-sjön, vingårdar och bergssluttningar.
Louise, som annars är den typen som när hon åker radiobilar tror att den som är mest trafiksäker vinner, hittade idag en ny sida av sig själv och blev en adrenalin-junkie i bergssluttningarna. Efter att inte kunnat förmå sig att vändq, resulterade slutet av turen i raket-race direkt till bussen som tog oss vidare i Landet Fantastic.

Kärlek
Nya Louise (Fartälskande men fortfarande svettig)

Likes

Comments

Wanaka klättrar till en favoritplats på L&L's Nya-Zeeland-5-i -topp-lista. Louise fick till slut användning för sin vandringsutrustning (MYCKET praktiska byxor och skor som hon längtat efter att få slänga sedan vi lämnade svensk mark) och hon älskar nu byxorna i mer än rimliga mängder, och de lär följa med nära till hands resten av vår backpacker-tid.

Detta var utsikten vid dagens lunch-stopp och vi kan väldigt avsiktligt ha låtit bli att skynda oss härifrån.

Nu checkar Olga, Robyn, Jake och L&L ut från dagens trekking, med nästa berg redan i sikte.

Hej hej!
Lotta

Likes

Comments

Idag avverkades sträckan Franz Josef - Wanaka, i området Fiordland. Den egentligen 3 timmar långa bussresan tog för oss 7 timmar, vilket vi är mycket nöjda med eftersom utsikten häromkring slog livsrekord var 5:e minut.

Efter att ha speglat oss lite i Lake Matheson smakade vi lite på vattnet i vattenfallet Thundercreek.

Och så fann vi oss tillrätta i vår nya bostad, i staden som är känd för sitt ensamma träd. Så vi hängde lite med det.

Pussispuss
Lotta

Likes

Comments