Igår var vi ute på det Stora Barriärrevet och härjade. Dagen bjöd på massa sol och svalkande(!) vindar i hettan.

Vi fick våra nu älskade snorklar och simfötter och begav oss ut på tur över reven, där vi redan sett Herr Sköldpadda roama runt. Lotta spottade snart en haj, och vi granska sjögurkor tillsammans. Anemoner och koraller blev noga inspekterade, lika så kejsarfiskar, paradisfiskar och alla högst okända arter.

Vi snorklade oss även över till en så kallad Desert Island där djupa ord utbyttes.

Sedan var det dags för djupare äventyr och vår dyk-debut!! Efter att blivit 20 kg tyngre med all utrustning sänktes vi ner 2m i vattnet för diverse övningar innan vi släpptes på fri fot djupare. Lotta som överpresterat hitills på resan, med tanke på sin vattenfobi, insåg att panikattacken eventuellt skulle kunna bli ett faktum när man skulle kasta ur sin syreförsörjande slang vind för våg och återvände till ytan.

Louise som numera vill bli en fisk, fortsatte till botten, på 8 meters djup, där man kunde hänga och vi dansade macarena-dansen och gjorde diverse balla tecken till varandra. Extansen var total över att kunna chilla så obekymrat på botten. Sedan hittade Louise även Nemo och alla kunde andas ut! Drömmar om dykarcertifikat finns nu cirkulerande, Louise ska bara vinna på lotto först.

Kärlek från botten
Fisk-Louise

Likes

Comments

Hej alla favoriter.
Igår rullade vi in till Cairns med nattbussen 05.30, och eftersom att vi inte kunde checka in satte vi oss och kollade på soluppgången, så äntligen var Lotta med på denna favoritaktivitet.

Louise sprang sedan iväg på en löprunda, som råkade bli en halvmara, eftersom att hon hamnade i botaniska trädgården, och där fanns något häpnadsväckande bakom varje krök, och då vill man inte sluta!

På vägen tillbaka, på kilometer 21, blev Louise stoppad på gatan av en reporter, som gjorde ett reportage om hur varmt det är i Cairns. Han vill ha någon som illustrerade detta och undrade om Louise med sin svett kunde ställa upp på detta. Reflexskärmar drogs fram för en photo shoot och svettiga poser lockade blickar på esplanaden.

Detta hamnade sedan i dagstidningen och den mycket osmickrande bilden sprids glädjande nog till alla hushåll i Cairns och Louise överväger nu en ny karriär som svettmodell!

Då Louise har haft den tunga rollen som svettansvarig på dansgolven i Sverige, tycker hon att hon axlar rollen bra även over seas!

Kram
Svett-Louise

PS. Cairns är fint!

Likes

Comments

Från båten fick vi också möjlighet att snorkla i whitsundays-regionen. Badmodet här består av sting suites, som skydd mot de genomskinliga, centimeterstora och dödliga maneterna (stingers) som har högsäsong för tillfället. Kapten Steve och hans besättning Chris sysselsatte sig med att kasta fiskmat på oss snorklare från båten så vi kan ärligt säga att vi blev ett med fiskstimmen, och virvlade runt bland de pastellfärgade havsdjuren ett bra tag. Favoritfisken var Georg, art okänd, som var gigantisk (närmare 2 m lång) och klarblå, och det var hans lilla vik som vi besökte.

Dag två avslutades med dyk och volter från båten och sista dagen inleddes med en morgontur med snorkel, för att kolla in nya rev. Dessvärre såg det ganska dött ut och det var mest fiskarna som stod för färgerna, så vi ska göra ett nytt försök till undervattenupplevelser i Cairns innan reven helt är ett minne för världen.

Puss från numera vattenälskande
Lotta

Likes

Comments

Nu är vi tillbaka efter en tredagars segling på en katamaran som tog oss till Whitsundays. Här finns inte fler krav än att bara existera, och det gjorde vi med bravur.
Whitehaven beach, som är ställets kronjuvel, ser aldrig likadan ut då sanden spolas fram och tillbaka och skapar nya mönster och man kan putsa sina ädelmetaller direkt på plats, med sanden! Vi släpar tyvärr inte med oss några nämnvärda mängder guld, och kunde därför inte utnyttja denna tjänsten, så desto mer tid för oss att glassa i paradiset.

Detta stället kändes ganska overkligt, och den reflekterande sanden och dessutom vattnet gjorde solexponeringen total! Detta gjorde att de flesta i vårt resesällskap ändrade hudfärg till kräft-röd, inom kort, (och vissa nationaliteter mer än andra). Vår kapten konstaterade efter detta att svenskar inte ens vet hur det är att bränna sig av sol och alla kom överens om att vi uppe i norr inte förtjänar vårt tacksamma pigment. Konstigt nog var det vi, relativt icke-brända, som tog plats under soltältet på katamaran-taket medan de mest sol-stekta verkade tävla i vem som blev rödast och omfamnade all UV-exponering som fanns. Lotta sprang runt och jagade de andra med sin after sun som dagens hälsoinsats.

Vi roamade runt i skärgården och blev serverade mat ganska konstant. Lotta hade fått betala 12 dollar extra för sin glutenfria mat och tänkte kompensera detta genom att äta ALLT glutenfritt som fanns ombord. Detta resulterade i en matkoma som inte bara är personligt rekord för ovan nämnd dam utan antagligen även världsårsbästa. Båtens vikt har med största sannolikhet därmed lättat påtagligt.

Vi fick minst en till fantastisk solnedgång att bli häpna över och bättre torsdagsunderhållning kunde inte finnas! Vi blev dock glada när solnedgång senare byttes mot dansgolv och vi kunde bjuda på lite dansklassiker vilket fick resten av båten att tro att vi har en karriär inom show business på gång där hemma istället för läkeriet, och vi konstaterar att de borde komma till Hvilla Medici, Göteborg, för lite regelrätt dans.

Nu har vi tagit skydd i skuggan och gömmer oss för solen igen.

Kärlek och love
Louise

Likes

Comments

Throwback till när vi kollade läget nere på sjöbotten med Alex, Victor och Mabs. Här fanns många fula fiskar och en och annan gammelgädda!
Nu drar vi dock ner på havsdjup istället, det ska också vara on-top!

Pussipussipuss
Lewy

Likes

Comments

De senaste dagarna har vi spenderat i staden 1770, den enda staden i världen vars namn består av siffror. Detta ädla namn har den fått då Kapten James Cook och hans crew kom i land just här, år 1770 och därmed blev de första européerna att nå Australiens östkust.

Vi ville inte vara sämre utan ville utforska områdena vi också, så här några hundra år senare.

Louise valde att ha en utforskardag, och la till 30 km till benens meritlista och gick på upptäcktsfärd. Strålande sol och personligt rekord i svett byttes snart mot ösregn, och regnskogen, som besöktes i detta ögonblick av väderskifte, levde met än väl upp till sitt namn!

När Louise äntligen stapplat sig tillbaka efter 6 timmars strapats, fick hon i princip vända i dörren - då det nu var dags för en biltur tillbaka, till precis samma ställe, för att vinka god natt till solen.

Vi var ett litet järngäng som stadigt spanade solnedgång. Det var inte ens lite fult.

Nu fortsätter resan norrut, mot mer väta!

Kärlek
Louise 

Likes

Comments

Ursäkta den lite långa tystnaden, vi har haft fullt upp att upptäcka Agnes water och dess vågor!

Agnes water är ett litet ställe precis jämte byn 1770 (ja, den heter så). Trots sitt namn råder där vattenbrist och hostelet har vidtagit flera spara-vatten-åtgärder, som bland annat lämnat mer att önska vad gäller diskandet och därmed rena tallrikar. Trots detta är Agnes water ett av favoritställena, och hostelet bjöd på skön stämning och mycket trevliga personer! Dessutom fick vi se en groda, som jag först trodde var i plast pga dess orimligt klargröna färg, som vi fick lära oss att INTE slicka på då detta ger en hallucinationer. Alltså kysser vi inga grodor i Australien utan är nöjda med våra prinsar där hemma.

Eftersom havet norrut från Agnes är fullt av stingers, och badförbud råder så länge man är rädd om livet, spenderade Lotta sin mesta tid bland vågorna. Louise dansade på surfbrädan första dagen men gav sig ut på lite torrare strapatser på egen hand efter det. Båda hann vi dock slå rekord i våg, med bästa surfen hittills, och det är med en liten klump i hjärtat som Lotta lämnar denna nya storhobby på obestämd framtid.

Glada HEJ
Surf-Lotta

Likes

Comments

Dagen efter ett intensivt läger på den stora sandön spenderades till största del vid poolen. Återhämtning stod på schemat och detta i kombination med Lottas stora 22-års dag gjorde att dagen blev en höjdpunkt! Strålande som hon är ordnade Louise den drömmigaste frukosten på 82 dagar (dvs all tid sedan ryggsäcken blev vårt hem och vi lämnade allt som kallas kök och skafferi hemma), bestående av nutella, pannkakor och tropiska frukter. Nutella och pannkakor fick sedan bli efterrätt till både lunch och middag, så redan där är dagen svårslagen!

Vi var också stadiga på solstolen idag och vägrade lämna förrän månen på riktigt tagit över solens plats på himlen och myggen började göra sig påminda. Sedan tog firandet fart på riktigt på stranden med tomtebloss och eld-dans, och efter det invigde vi metropolen Rainbow beach's enda pub, som var öppen ända till klockan 23 - fredagsrekord!

Från en numera erfaren tjej, hej!
Lotta

Likes

Comments

L&L är åter i civilisaionen och rapporterar efter viss radiotystnad!

Vi har under de senaste dygnen befunnit oss på Fraser Island, världens största sandö, och ägnat stora delar av dygnen med att köra rally. Vår pärla, jeepen Ruby tog vårt 8-manna-gäng land och rike (dvs kors och tvärs över ön) och vi har nu bemästrat konsten bil-på-sand, och erövrat en del blåmärken på köpet.

Här har vi badat i sjöar med sand så fulla med mineraler att de kan ersätta schampoo (vi ifrågasätter dock detta, och tror att vi gick back minst 7 hårtvättar, och ev att en del pigment strök med), och simmat med fiskar som ordnar pedikyr, och även färdats på det värdigaste sättet man kan på en å - på en gummiring.

Denna bil var inte helt utan drama, då minst en hade en viss macho-teknik sin körning och skapade viss samhörighet bland de andra i gruppen, som paktade starkt för sin överlevnad.

Vi värnade också om vårt svenska musikarv, och spelade svenskt sound med framgång och Timbuktu, Kapten Röd och Svenska Björnstammen kommer i framtiden ha X antal fler klick på Spotify eftersom de gick hem starkt i vårt campingläger och på våra dagliga roadtrips! L&L var helnöjda i front seat.

Fraser Island är också känt för sina Dingos, hunddjuret vi lärt oss att frukta. Vi hade därför höga förväntningar och även stor respekt och begav oss ut natt som dag på Dingojakt, med de obligatoriska dingo-sticksen som man på riktigt inte fick gå utan, som självförsvar. Vår operation gick under namnet Dingo-Dangers, alternativt Dingo-Bingo och bestod av walesiska, tyska och även nya göteborgska talanger!
Tyvärr lämnade vi ön utan att ens skymta en enda dingo. Vi börjar nu tvivla på dess existens och placerar arten i samma fack som jultomten och tandfen och känner oss ett uns lurade.

Vi anser oss nu vara experter på sand, och checkar ut från ett fantastiskt läger!!

Håll i hatt
Louise

Likes

Comments

Gott Nytt 2017 från Noosa! Här började vi årets sista dag med att unna oss en semesterfrukost inklusive alla tropiska frukter, och fortsatte på surfklubbens restaurang på kvällen för att se solen gå ner sista gången för året.

På det en kort strandpromenad med en magnifik Ben & Jerry's glass i handen för att kolla på fyrverkerierna!

12-slaget fick sin nedräkning på hemmastranden Sunrise Beach och trots Louise tappra försök att se soluppgången vid 05 fick hon denna gång se sig besegrad då det faktiskt är en optimal tidpunkt att sova på. Nu väntar nya äventyr med det nya året, och vi inser att 2016 var stora år med stora insikter för oss båda två.

Gott Nytt År önskar vi!!

Kram Lotta

Likes

Comments