Header
View tracker
View tracker

Herregud. Jag har glömt helt. Har jag ens pratat om när jag började gymnasiet? haha. Hur dålig är inte jag. Men jag ljuger inte när jag säger att skolan har tagit över total. Min prestationsångest har gått över styr och allt har bara vart kaos.

Jag började skolan i augusti, ny klass, ny skola. Jag började gymnasiet. Jag går Ekonomilinjen på Erik Dahlbergsgymnasiet och jag är jättenöjd hittills.

Jag kom till skolan i god tid, kände ingen så jag gick in i den lilla aulan där vi skulle samlas och vi blev uppropade, fick lite information, träffade våra mentorer och gick sedan till vårt så kallade "hemklassrum". Vi pratade, gjorde övningar och fick massor av information. Vi fick lite rast och umgicks ett tag. Vi åt lunch och slutade strax efter det.

Nu några månader senare så är jag hur nöjd som helst med min klass. Vi har kommit varandra nära på väldigt kort tid och jag trivs. Linjen är jag jättenöjd med, verkligen. Väldigt mycket plugg, men vad kan man förvänta sig liksom. Jag har velat sluta och bara stanna kvar i sängen ett antal gånger då vi 5 veckor innan lovet hade ca.10 prov och 3 redovisningar inplanerade. Då kan jag säga att jag var stressad så in i!

Lovet kom och det var mer behövligt än någonsin. På lovet var jag uppe i Norrland hos min farfar, bara tog det lugnt och umgicks. Exakt vad jag behövde, vill säga.

Denna veckan efter lovet har vart ganska chill. Vi hade endast 3 "läxor" till efter lovet. Läsa klart 2 böcker och en liten naturläxa.

Detta är vad jag har hållit på med när jag lämnat bloggen åt sidan. Jag kan inte säga att det kommer bli mer bloggande nu eftersom skolan är fortfarande väldigt stressig med prov varje vecka osv. But i will try!

Bjuder på en bild från mitt älskade Italien!​

Likes

Comments

View tracker

Jag har varken haft ork eller lust att skriva detta inlägget.. just för att jag vill inte förstå att det är sant. Att min fina prinsessa är borta. Jag har heller inte vetat hur jag ska berätta, jag är fortfarande i chock då allt hände så snabbt,

Allt började på onsdagskvällen, då Gittan åt upp sin mat långsammare än Maggan, och Maggan är en sådan hund som tuggar varje liten bit, det tar ungefär 5 minuter för henne att äta upp sin mat. Samma sak hände på torsdagsmorgonen och Gittan tvättar alltid min pappas filskål på morgonen, hon kommer som ett skott när hon hör att han är i botten med skeden. Men den morgonen fick han nästan ropa på henne för att hon skulle komma.

Jag var hemma i tosdags också eftersom jag inte fick gå till skolan för mamma, eftersom jag haft såpass hög feber och mått så dåligt så tyckte hon att jag skulle återfå lite energi och istället gå på fredagen. Jag är hur glad som helst att jag var hemma i torsdags, verkligen jätteglad. Mamma pratade med min moster (som är djursjukvårdare i Göteborg) om Gittans "problem", de småsaker som gör att man blir orolig. Jag fick i uppdrag av mamma att kolla Gittans tandkött, och jämföra det med Lexi's. Det var helt vitt..

Vi fick en akuttid klockan två och jag ville följa med. Gittan och jag stod ute på trappan kvart i två och väntade på pappa. Vi hämtade upp mamma och åkte mot djursjukhuset. När vi kom dit så kom vi in efter bara några minuters väntan. De tog blodprov då vi var inne förra veckan med henne och de hittat blodbrist (anemi). Vi gick ut för att försöka ta ett urinprov men det gick sådär eftersom vi kissat henne precis innan vi gick in.

Vi satt och väntade i kanske tjugo minuter innan de ropade in oss igen för att ta en röntgen på buken. De letade efter tumörer. Veterinär kom in och sa att hennes blodkroppar hade sänkts ännu mer, från bara förra veckan och att blodplättarna var låga.. Han kollade lite snabbt på bilden och sa att det såg normalt ut, det som han kunde se. Hon skulle få stanna på djursjukhuset under natten för att blodet var så lågt, bara över natten..

När vi var hemma igen, med ett tomt koppel så ringde telefonen nästan direkt. Det var veterinären. De hade gjort ett ultraljud och att de hittat stora förändringar i hennes lever, tumörer. Eftersom hennes blod var så lågt vågade de inte ta blodprov eftersom risken att hon skulle förblöda var mycket stor. De satt på ett sånt ställe som är nästintill omöjligt att operera.. Mamma la på och berättade för oss och att vi hade ett beslut att fatta. Jag brast ut i tårar, precis som nu. Jag gråter så mycket, vart så nere och mått så dåligt hela dagen. Vi bestämde oss för att hon skulle sluta lida och att vi skulle låta henne somna in. 17.54 fick min fina älskling somna och lämna jorden, tillbaka till sin mamma.

Jag grät hela kvällen, natten och nästan hela dagen idag. Jag gick inte till skolan eftersom jag visste att jag inte skulle kunna koncentrera mig, då vi tagit bort en hund innan, Gittans mamma. Jag saknar henne så otroligt mycket då hon var, och är fortfarande min bästa vän och min prinsessa. Min vita fina prinsessa. ❤

Ta vara på det fina ni har, en dag så finns det inte längre. Livet är så fruktansvärt orättvist. Fuck cancer.

Likes

Comments