Vardag


Detta är ingen sorglig berättelse, detta är faktiskt inte alls någon berättelse, detta är mitt liv och det är fyllt med kärlek.

Vet du hur det känns att försvinna, veta att resten av världen bara fortsätter som vanligt, som om du redan var död eller aldrig ens har existerat.


Jag har redan hört från tre läkare att jag inte kommer bli bättre, att jag måste acceptera att jag är sjuk och att jag kommer bara fortsätta att försämras. Senaste gången jag fick ett sånt här besked, gick jag hem till en kompis, jag dansade ensam i vardagsrummet och gick sen ut på balkongen och kollade på stjärnorna i några timmar, efter det drack jag mig så full att jag tror att jag nästan lyckades glömma läkarens ord i några minuter.


När jag ligger i min säng och kan inte röra mig på grund av smärta, och en trötthet som vägrar att försvinna. När jag inte kan äta på grund av för mycket magsmärtor, när jag kräker i flera timmar. När jag har huvudvärk som vägrar att släppa och en evig smärta i min nacke och rygg. När jag inte kan gå för att jag ingen kontroll över mina ben, inget av detta får mig att gråta. Och jag gråter inte för att jag är numera blind i solljus.

Men när min mamma säger att hon är orolig och att hon inte vill förlora mig, då kan jag inte hålla mina tårar tillbaka. Jag kan ta all smärta som denna sjukdom ger mig men jag klarar inte av att se min mamma vara ledsen.

När jag inte kan prata på grund av att mitt nervsystem inte fungerar som det ska och jag känner en frustration över att inte klara att förmedla mina tankar, känslor och behov och min pappa visar att han ändå förstår genom att krama mig, då gråter jag.

Men sen jag blev sjuk, har jag faktiskt mest gråtit av lycka. Det är stunder som, när jag kommer hem till min storebror klockan åtta på kvällen för att jag inte kan se i dagsljus och äntligen har lite energi, och jag spelar fotboll med mina brorsdöttrar i mörker men måste sätta mig ner på grund av smärta och mina brorsdöttrar kommer till mig och säger att dom älskar mig och att jag är fortfarande den bästa fastern även om jag inte längre kan umgås med dom så mycket och göra allt som vi brukade kunna så är det okej försäkrar dom för de är glada bara över att få träffa mig.

När mina vänner kommer hem till mig och hjälper mig att diska, och går till affären och handlar åt mig. När de fortsätter att komma och hälsa på mig, trots att jag inte längre kan umgås och göra saker som förut, som att ses och fika på stan, eller gå och shoppa eller bio och så vidare, så fortsätter de att komma hem till mig och in i min mörklagda lägenhet, och står ut med att inte få något solljus bara för att umgås med mig. När de bär mig, för att jag inte kan gå. När min vän som är sjuk som jag, kommer hem till mig och vi båda är för trötta för att prata, och istället nöjda med att bara sitta tysta och le.

Alla de nätter jag har tillräckligt med energi och mina vänner går mina 10 minuters promenader med mig så jag inte ska behöva gå dom själv.

Alla gånger mina vänner har hämtat mig i deras bilar, och vi har kört en runda bara för att jag ska få komma utanför lägenheten en stund, och trots att vi endast sitter i bilen för jag klarar inte göra mer på grund av smärtor och energi brist så klagar dom inte på att de är tråkigt att umgås med mig.

Och när ingen ser mig är det saker som dessa som gör att jag gråter av lycka.

Tack till alla er <3

Jag älskar er så mycket, jag har förlorat många vänner efterhand som jag har varit sjuk, och jag har inte många kvar, men ni som stannat är så bra vänner att ni gör mig till den rikaste människan på jorden.


Medan det vanliga samhället har stängt mig ute efterhand som jag blivit sjukare och inte längre passar in har ett annat öppnat sina dörrar för mig. Genom datorn har jag lärt känna människor över hela världen som är sjuka precis som jag. Och tillsammans stöttar vi varandra och i dessa forum är vi alla sjuka och behöver inte längre konstant förklara oss, utan alla förstår. Det ger oss en möjlighet att bara få lov att vara oss själva igen, även om det endast är i några minuter.

Tack till er <3

Jag älskar er alla!

Och jag kommer fortsätta kämpa tills jag fått mitt liv tillbaka!

Lotta Graff



My text in English:

This is not a sad story, this is not a story at all, this is my life and it is filled with love

Do you know how it feels to disapear, and to know that the rest of the world just continious like you were already dead even like you never existed.

I have already heard from three doctors that I must accept that I am sick and that I will just get worse intil I die. Last time I went home to a friend and listen to music and just danced alone and went out on the balcony and looked at the stars that night for hours and then I drank myself so drunk that I think I actually was able to forgett the doctors words for a couple minutes.

When I lay in my bed and cant move becaurse pain, and becaurse tiredness that dont go away, when I cant eat becaurse to much pain in my stomage, when I trow up several hours, when I have pain that wont go away from my head and neck and back and when I cant walk becaurse I have no controls on my legs I dont cry. I dont cry becaurse I am blind in sunlight.

But when my mum says she is afraid that I will die and she dont want to loose me. I can handle all my pain but I cant see my mum sad I cant take that this ilness hurt her, then I cry.

When I cant talk becaurse my nervsystem dont work, and my dad hugs me, then I cry.

But since I become sick I have most cried becaurse of happiness, when I come home to my big brother eight o clock in the evening becaurse I cant see in daylight and I finaly have a little energi and my nieces and I play football in the dark and I must sit down becaurse of pain and they come and say that they love me and that I am the best aunt becaurse I come and they dont care that we cant do all we used to, they are just happy to see me.

When my friends help me do the dishes, and when they go and shop for me, when they come and visit and they dont care that I cant do things like before. When they carry me when I cant walk. When my friend who is sick as me comes and visit me and we both are so tired that we cant talk and we just sit quit and smile and are happy to see eachother and that is enough.

All nights I have energi and friends walk my 10 minutes walk with me so I wont need to walk alone.

All times my friends has picked me up and drove me in their car so I will come out and we just can sit in their car becaurse I have no energi and to much pain and they dont mind that we cant do more or funnyier things.

All this things make me cry of happiness when nobody see me.

Thank you! <3

I love you so much I have had to say goodbye to alot of people this years since I got sick and I have not many friends left but you who stayed are really good and you make me feel like the riches person in the world.

And while the normal comunity has shoot me out more and more when I have become worse I have been welcome to new comunitys trow the computer and got to know new people all over the world who is sick like me and together we Keep fighting this and we give eachother energi to be able to do it and we all understand, there nobody has to explain them selves there we sick people are allowed and able to just be our self again even it is just for a couple of minutes.

Thank you <3

I love you all!

And I will fight intil I get my life back!

Lotta Graff





Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag har jag varit sängliggande hela dagen. Men jag har ändå haft en väldigt bra dag.

En vän som jag inte har pratat med på flera år pågrund av en flytt. Har nu hört av sig på min facebook, hon hade läst mina inlägg om att jag blivit sjuk och hon berättade att även hon har blivit drabbad av en kronisk sjukdom. Hon är en sån stark person och hennes historia gav mig hopp att fortsätta våga blicka framåt. Dessutom är jag glad att min historia har fått en vän att känna sig bekväm med att kunna berätta sin.

Sen hörde även Leah av sig idag, hon är nere hos sina svärföräldrar i skåne och kommer vara här nere i 10 dagar. Jag är så överlycklig, jag hoppas verkligen kunna träffa henne. När jag nu har 10 dagar på mig att kunna ha en dag med energi. Känns det ännu mer troligt att jag kommer klara det.

Jag har även beställt mat idag via min surfplatta på mathem.se. De har hemleverans och det är superbra! Jag försöker få dom att köpa in min kokosgrädde från alpro. Hoppas jag ska klara att övertala dom någon dag till detta.

Sen har jag även fått besök av min bror idag som var här och lämnade mat han hade köpt till mig. Bland annat denna grädde som jag inte kan beställa från affären på internet :) Det är tråkigt att det alltid blir så korta besök men jag är jätteglad att träffa mina familjemedlemmar. Och Stoffe var jätteglad att han faktiskt lyckades köpa exakt rätt på alla hans lillasysters numera "konstiga" matprodukter. Jag är väldigt imponerad och det krävdes endast 2 telefonsamtal och ett mms med bilder på alla 4 matvaror :)

Tack Stoffe för att du ställer upp och finns där <3


Likes

Comments

Vardag

Idag var jag på första besöket på nya vårdcentralen. Den såg ut som något taget från en sci fi film, med väldigt modern design. Jag har inte kunnat sova inatt pågrund av all värk. Jag lyckades duscha och sätta i mina linser innan jag skulle åka. När jag öppnade ytterdörren var det dimma. Jag blev glad och gladast blev mina ögon. Jag kunde stå ute och vänta på att få bli hämtad, det var skönt att vara utomhus på dagtid senast var några veckor sen. Jag klarade prata och jag klarade att gå. Dom håller på att bygga om vid sjukhuset och vi blev tvugna att parkera och gå en bit för att nå vårdcentralen. Det gjorde så jäkla ont och jag gick i en fart som om jag nästan hade stått stilla. Men det var superhärligt och jag behövde inte ha några solglasögon endast mina linser som fungerar som solglasögon (de flesta dagarna måste jag ha både linser och solglasögon när det är ljust ute). Jag kände mig "normal". Väl framme på vårdcentralen var där några hantverkare i min ålder. Och ja det kändes riktigt bra när jag märkte hur dessa kollade in mig. Efter besöket var jag helt slut och jag somnade direkt när jag kom hem klockan 15 och har sovit hela kvällen till nu.


Likes

Comments