Det här är första gången som jag publicerar något online, tror även att det är första gången som jag försöker mig på att skriva ner en av mina upplevelser..

Så jag hoppa du har överseende med mig.

Jag som person gillar att vara ute i naturen med mitt fiskespö, som oftast så fiskar jag alltid med mina vänner. Men skulle det vara så att ingen kan, så sitter jag inte hemma och ugglar utan då passa jag på att ta mig ut till min "egna sjö".

Nu till vad jag vill berätta om;

Detta var en vårdag i maj för 3 år sen, ingen hade möjlighet att följa med ut på ett fiskepass, så jag packade bilen och åkte ut mot sjön. Vill helst inte namnge platsen eller använda mig av riktigta namn pga. min rädsla av att "fel" folk skulle läsa/hitta detta (ja jag vet det låter väldigt paranoidt). Men vi kan kalla den för Djupet.

Vägen till sjön är som en labyrint av grusvägar och när dom upphör kommer man fram till en låst bom, med en sådär varningsskylt som är utfärdad av försvarsmakten.

Några meter innan bommen har jag och vad jag antar ex antal andra gjort en lite parkeringsplast (nött ut gräset).

Resten av vägen till sjön får man vandra genom skogen, är på ett ungefär en 15 minuters promenad innan man kommer fram till sjön. Nu till det som detta faktiskt ska handla om.

Jag tror jag hade gått i ungefär 5-10 minuter då jag hittade vad som skulle komma att förändra min syn på allt.

Vid naturstigens kant låg det en stor svart sopsäck kastad. Anledningen till att just detta var så avvikande att jag faktiskt uppmärksammade den, är att häromkring i denna delen av skogen brukar det aldrig synas till nått skräp. Jag böjde mig ner och kollad vad säcken innehöll. I den låg det ex antal tomma ölburkar, en gammal tidning och en usb-sticka. På själva stickan stod det i versaler SMP.

Det sa mig inget då och det säger mig än idag inte ett skit. Självklart blev jag extremt nyfiken på vad den kunde innehålla, men samtidigt infann sig en känsla av obehag. Jag stoppade stickan i fickan och fortsatte mot sjön.

Efter några underbara fisketimmar åkte jag hem, ja ni kan ju gissa vad det först jag gjorde. Anslöt stickan till min pc, en aningen nervös över vad den skulle innehålla. Men vem hade inte varit nyfiken på innehållet på eu upphitta usb i skogen?

När stickan hade fått kontakt med pc:n såg jag att den endast innehöll en mapp med namnet SMP. Klickade direkt in mig på den och där ligger två filer, Astro.sound.mp3 och AIP.ADR.txt. Tyvärr så fungerade eller inget hände när jag dubbelklickade på filerna. Ska tilläggas att mina pc kunskaper är rätt så begränsade. Som tur är har jag vänner vars kunnande inom detta området är mycket större, så jag ringde min vän och beskrev mitt problem. Hon lovade hjälpa mig så jag hoppade in i bilen.

Utan större bekymmer lyckades min vän öppna upp dem, det är förmodligen nu mina kunskaper att beskriva i text kommer svikta, likaså som nu du som läser detta kommer tro att jag har livlig fantasi och att jag är en stor lögnare.

Men när filen Astro.sound.mp3 spelades upp så hörs ett skrik, inte som ett vanligt skrik från en människa/djur. Det närmaste jag jämföra det med är ljudet som uppstår om du håller ett glas för munnen och försöker göra dig hörd. Vi försökte genast spela upp klippet igen för att verkligen försäkra oss om att vi hade hört rätt, men det gick inte. Ungefär som att filen var skapad/sparad att endast spelas upp vid ett tillfälle. Filen ligger dock kvar "fysiskt" på disken men fungerar inte, vet ej om det är möjligt med en sådan funktion på en simpel usb-sticka?

Vi satt där med gåshud över hela kroppen och vad som kändes som timmar innan vi vågad öppna AIP.ADR.txt filen. Men tillslut fångar vi modet och dubbelklickar på den.

När den väl öppnas så innehåller den endast en bild på vad jag tror är en kvinna, hon saknar dock all form av mänsklig ansiktsform, trots att hon har ett ansikte. Typ som att någon suddat ut hennes ansikte. Hon sitter på en stol, klädd i en vit särk. Vi får känsla av att den som tagit bilden ville att "kvinnan" skulle titta rakt in i kameran. Vi stirrar länge på bilen, letar efter ledtrådar och undrar vem hon är. Efter några minuter ber jag min vän spara ner bilden på sin pc, så inte samma sak händer med denna fil.

Men precis när hon ska spara ner den, så strömdippar pc:n och när ljuset från skärmen kommer tillbaka ser det ut som kvinna på bilder ställer sig upp och pekar mot oss. Sen dör strömmen helt i pc:n och vi hoppar till och hamnar i ett chocktillstånd. När vi startat om pc:n och anslutit stickan ligger filerna kvar, men ingen av dem fungerar. Ja jag vet, jag tror själv än idag inte riktigt på att detta hände, men problemet är att det faktiskt gjorde det.

Uppskakad och lätt illamående över vad vi varit med om, bestämmer vi att inte prata så mycket mer om det. Jag tog med mig stickan och begav mig hem. Sen den dagen detta inträffade har jag och min vän aldrig tagit upp detta. Även om jag tänker på detta minst en gång om dagen vilket jag är säker på att hon också gör..

Även om detta som hänt mig gett mig en historia att berätta så har jag förlorat något vacker. Jag har inte varit vid sjön sen den dagen i maj då jag hittade den där stickan.

Jag hoppas detta var läsbart och att det fanns någon form av röd tråd, är som sagt inte så bra på ord men kände att efter 3 års tid var det dags att dela med mig av vad som kom att förändra mig totalt.

usb-stickan ligger här bredvid mig nu när jag skriver detta.. ger mig fortfarande rysningar över hela kroppen

Väl mött


//

Lost_Keycard

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments