Hejsan vänner! Fiender har jag inte många utav och skulle jag ha det tror jag inte att de läser denna blogg, därav nöjer jag mig med att endast säga "vänner. Ännu en dryg vecka i princip helt utan internet, men det går som en dans på rosor. Lite rosentaggar, abstinens och frustration men jag är härdad. Sååå förra helgen åkte Richard med vänner på en liten utflykt som bestod av en motorcykeltour i huvudstaden Kampala. Vi besökte Baha'itemplet, Khadaffimoskén och lite annat smått och mindre gott. Jag konverterade till islam och chillade runt. Inte mycket har hänt i veckan, lite turer och utflykter men inget spektakulärt. Förutom jag då för jag är alltid spektakulär.
Denna helg däremot åkte vi tillbaka till Jinja för forsränning igen. Denna gång var vattennivåerna dock mycket högre och därmed var forsarna mycket värre. Förra gången välte vi inte en enda gång, denna gång välte vi tre gånger och jag hade även tre (the magic number) nära-döden-uppleveser. En av gångerna jag ramlade ut hamnade jag i vattnet, kom upp och kippade efter andan, fick flotten i huvudet och hamnade under vattnet igen. Efter jag kommit upp ännu en gång kom flotten på NYTT (oskön flotte) och samtidigt så halkade min hjälm bakåt så halskragen smörades runt halsen. Detta var perfekt när jag ändå hade så goda andningsmöjligheter. Jag hade inte så goda andningsmöjligheter. Trots detta skulle jag göra om det 100 gånger till, det är så underbart. Bilder får ni vänta med mina vänner (igen, fiender också men jag tvekar att ni läser detta). JUST DET jag köpte en get förra söndagen! Det är en underbar liten svart en som blev döpt till Goatfrey, med i namnröstningen var även Goatzilla, Vincent van Goat och Jessica Albaaaah.
Adjöken så hörs vi eventuellt igen, hoppas hoppas.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Välkomna till detta inlägg, som är skrivet och illustrerat av Richard Olof Erik Wehinger,19970226-XXXX, Lord of Glencoe Woods, Gita Mukisa, härskare av Sjögrässtammen.
Jaha ni nu är det måndag, och jag har en helg full av erfarenheter bakom mig. Bakom mig i tiden bör tilläggas, inte fysiskt.
Så vi lämnade huset i fredags vid 15-tiden för att åka in till Kampala, för att därifrån ta en buss till Mbale och därifrån ta oss till Sipi Falls. Vi var inne i Kampala efter ca 40 minuter, vi klev på bussen och behövde bara vänta där i 2 timmar innan vi åkte. Det var en väldigt väldigt lyxig buss med generöst benutrymme, sval skön AC och alla bebisar var tysta. Detta gjorde det hela så himla skönt att veta att bussresan skulle vara i 6 härliga timmar. Jag ljög. Det var generöst med benutrymme för gnomer och hustomtar, AC var det ej tal om, och bebisarna (som självklart alla omringade mig) var mindre nöjda med tillvaron. När vi efter denna mindre trevliga resa klev av i Mbale, ca 01, blev det hela ännu mindre trevligt. Vi försökte få tag i en taxi till Sipi Falls, men alla begärde extrema summor så vi stod kvar med ett motorcykelgäng på ca 15 personer som såg mindre gästvänliga ut. Tillslut fick vi tag i en som var villig att köra oss för en resonlig summa, denna taxiresa tog endast 1 timme. Vi bodde på ett ställe som hette Crow's Nest, där vi alla 12 delade på ett rum. Mysigt. Detta behövdes dock för det var väldigt kallt på natten, därav värmde vi varandra. Myyyyyzigt. Efter 4 timmars kvalitetssömn var det dags att gå upp för frukost, sedan for vi iväg på hike i bergen. Det var väldigt väldigt vackra utsikter, med vattenfall i fokus. Detaljer om hur säkra vandringslederna var väljer jag att censurera för att bespara min kära moder en smärre hjärtattack. Vi hittade en kameleont som blev min, vi döpte honom till Dexter och han satt på mitt huvud den resterande delen av vår hike. Efter ca 2 timmar stannade vi till i en by för att dricka lokalbryggd varm öl. För mig som inte gillar öl måste jag ändå säga att det smakade okej! Vi vandrade sedan vidare och vi vandrade och vi vandrade, vi klättrade och vandrade lite till. Inte mycket hände sen, under kvällen gick vi upp på ett berg och tittade på solnedgången. Vi lämnade söndag morgon för ännu en härlig sextimmarsresa. Efter detta var det lite sömn på schemat för en karl som jag. Försökte ladda upp massa bilder men det gick inte med detta internet, jag får försöka igen senare! På återhörande mina amigos.

Likes

Comments

Okej, dags för sagostund. Det var en gång en nybliven afrikan (Richard) vars hår växte i samma takt som invånarantalet i Nairobi (snabbt). Han kände att håret var i behov av att förkortas, så han gjorde det solklara valet och gick till Zion Hairdressers. Han blev tilldelad den troligtvis enda frisören i hela Kajjansi som milt sagt talade knackig engelska, vilket var toppen då han ändå var i behov av lite träning i Luganda. Han satte sig i stolen och fick tre lager med halsskydd för att hindra håret från att falla på kläderna, högst nödvändigt. Frisören frågade något i stil med "shorter?" vilket Richard fann som en ytterst utredande och givande fråga. "Ja tack" svarade Richard. Maskinkort på sidorna och lite längre på hjässan var hans ultimata önskan. Det vore rent utav utopiskt för Richard. Wow. Frisören började att dra genom håret i några minuter med en rakmaskin som inte klippte någonting, det gjorde susen. Han ändrade sedan till ca 1mm kortare och med mycket fantasi kunde man kanske se en tillstymmelse till skillnad. Richard, petig som han var, frågade om det gick att få ännu kortare. Önskan gick igenom. När frisören dessutom började med rakmaskin uppe på huvudet röt Richard ifrån med ett lejonlikt vrål. Nästan. "Skulle du kunna använda sax istället för rakmaskin uppe på huvudet?" frågade han med ängslig röst. Frisören såg mycket chockad och fundersam ut. "Sax?!?!, eeeh, okej...." säger han och försvinner i ett par minuter. Frisören kom tillbaka med en sax som man hemma i Sverige skulle använda till typ pyssel och dylikt, men vid detta lag kände Richard att det antagligen var bäst att bara få det överstökat. Han hade en takfläkt ovanför huvudet som gjorde att håret flög runt som en Flat coated Retriever skulle göra om den såg ett stycke köttbullar. Håret flög runt och frisören klippte det lite hipp som happ likt konfetti, vilket ju var passande med en pysselsax. Tilläggas kan att fem personer satt och agerade åskådare till denna något ljusare person som fick sitt hår fixat. Inte nog med det, ett par personer kom fram och avbröt klippningen för att känna igenom Richards hår, ljuvligt. Resultatet på kardemumman blev ändå i slutändan acceptabelt, speciellt med tanke på att kalaset gick på 5000 xhilling vilket motsvarar ca 12 svenska riksdaler. Snipp snapp snut så var sagan över. Där förväntade du dig troligtvis att jag skulle skriva "slut" men än en gång går jag mot normer och lagar. Jag är numera myndig och gör vad jag vill. Vi hörs mina troligtvis medmyndiga vänner!

Likes

Comments

Hallå igen ligan, kommer ni ihåg mig? Glöm bort det. Mitt nya namn är Gita Mukisa och jag är numera en afrikansk stamkrigare. Efter en månad med extremt dåligt internet, och därav de två senaste dagarna utan något Internet överhuvudtaget, har jag blivit extremt härdad. Jag jagar min egna mat, smyger mig på getter eller fiskar med fiskespjut i Nilens forsar. Håret och skägget har växt ut till oigenkännlighet, endast underkläder gjorda av löv pryder min sargade kropp. Jag har glömt bort min familj, var det Anki och Ole mina livgivare hette? Detta inlägg är helt och hållet översatt via Google Translate, då jag glömt bort mitt gamla modersmål och numera endast talar Luganda samt diverse klickspråk. Vi var lovade nytt internet den första april, men sanna krigare bryr sig inte om sådana petitesser (bara lite). De senaste tre helgerna har varit lugna, vi har inte åkt iväg på något särskilt, lite restauranger och sånt här och där men inga utflykter. De kommande tre helgerna har vi däremot planer, Ssese Islands, Sipi Falls och safari står på agendan. Magiskt.

Godfrey, en dövstum liten krabat med vitkål på huvudet.

Godfrey ännu en gång, denna gång med sin trogna vapendragare, lillasyster och dramaqueen Becky. Gedigen outfit, ackompanjerad av the one and only Gita Mukisa.

Lite utsikt från en restaurang på stranden i Entebbe. Cool bild Richard keep it up.

Varför inte byta ut likbilar mot motorcyklar? Det tuffa sättet att bli begraven på.

Likes

Comments

Nehe nehe nehe nu var det dags igen för ett litet inlägg, med betoning på igen. Prank, betoning på litet. Idag har varit en väldigt lugn dag, på skolan formade vi lerfigurer och inte mycket mer har hänt. Igår på skolan hade vi lite bondegöra, vi sådde nämligen. Morötter, tomater, purjolök och något annat krimskrams hoppas vi dränker oss om några veckor. Efter detta åkte jag med vänner (jag kallar dem för vänner fast det egentligen är jag som stalkar främlingar) iväg till innerstaden i Kampala och gick på bio. Vi mötte även upp några andra som tatuerade sig, för att sedan FÄRDAS HEMÅT hurra jippi Jansson! Nedan följer en bild jag tog i en filmbutik, där de piratkopierar filmer och säljer för ca 5kr. De har tusentals filmer, gamla som nya. Man ser ganska tydligt hur korrupt landet är när de kan ha en faktisk butik med reklam och allting fast allt egentligen är illegalt, men ger man pengar så hålls det tyst. Magiskt! Jag har inte så mycket mer att skriva, så jag får ge mig ut och hitta på saker så ni får något halvkul att läsa om om några dagar. Ses matroser!

Likes

Comments

Jag råkade säkert lägga till samma bild två gånger, men sånt är livet i Afrika.

Likes

Comments

Hejjj på er och välkomna hit! Här sitter jag indränkt i aloe vera för att dämpa solbrännan. Jag har varit duktig med solskyddsfaktor och haft 50 varje dag, men gårdagen gjorde det omöjligt att inte bränna sig. I förrgår åkte vi till Jinja, det tog bara 4 timmar i en liten buss utan benutrymme och AC!😍 När vi kom fram var klockan ca 20.00, så vi åt lite middag, spelade UNO och gick och lade oss. Ungefär 07.30 morgonen efter gick bussen från stället vi bodde till Nilen där vi skulle åka forsränning. Forsränningen var hur kul som helst men inte riktigt mamma-säkert. Hur som helst, när alla forsar var avklarade så fick vi hoppa ur flottarna och bara glida nedför strömmarna i Nilen, verkligen en magisk känsla. Helt plötsligt mitt i floden när vi flöt runt så kom en afrikansk pojke simmandes från ingenstans, pojken hette Marvin och var tydligen 12 år.

Bilder på utsikten från rummet där vi tillbringade natten.

En sjukt stor snigel, troligen utan framtidstänk.

En APA och två bilder från efter forsränningen med Nilen i bakgrunden. ADJÖ

Likes

Comments

Okejjjj god morgon från en solstråle (hint det är Richard). Jag sitter just nu i väntan på taxin som skulle lämna för 10 minuter sedan, men det är afrikansk tid så man vet aldrig. Igår åkte vi till sjukhuset med ett av barnen för att undersöka hans hörsel- och talförmågor. De kom fram till att han har grovt nedsatt hörsel på högra örat och döv på vänstra. För hörapparater som håller ca 4 år skulle detta kosta runt 8.000kr, något som vi volontärer försöker skramla ihop till.
På kvällen åkte vi ut till lite nattklubbar, vilket var speciellt. Det började med att vår buss blev stoppad längs med vägen för att den tydligen inte var försäkrad, när vi hade väntat i vägrenen i ca 20 minuter förstod man att polisen egentligen bara väntade på att bli mutade. När vi äntligen kom iväg igen så styrde vi vår kosa mot Amnesia, som var en väldigt fullpackad nattklubb men det var okej. Vi åkte vidare till Happy Boys och där fanns det många happy boys, lite för happy kanske. Detta var en underlig klubb, då teven vid dansgolvet sände från National Geographic som visade när man flådde djur. Då blev man taggad på att dansa kan jag lova er!!
Jag började skriva detta inlägg imorse men blev upptagen med lite annat så jag fortsätter nu. Har precis kommit hem från min placering på skolan och en snabb visit på en fruktmarknad. Idag fixade vi fram lite avokado, tomater, rödlök och chips och gjorde guacamole med barnen. Avokado här är ca tre gånger så stora som hemma hur goda som helst och billiga. Det är mycket som är billigt här så klart, för en 33cl läsk betalar man ca 2.50kr. En taxiresa på 15-20 minuter kostar också den ca 2.50, men då sitter man ungefär 20 personer i samma bil och sitter lite mindre bekvämt än i första klass. Det var sarkasm.
Om ett par timmar går bussen till Jinja där jag ska tillbringa helgen. I Jinja väntar White Water Rafting, kanot och så finns även bungeejump (nej du mamster hamster jag ska inte hoppa denna gång). Vet ej hur mycket jag kommer kunna ha kontakt under dessa dagar, jag använder telefonen extremt lite redan nu och det lär inte vara bättre när vi åker iväg sådär. ADIOS MINA VÄNNER (hejdå).

Likes

Comments

Nehe ni, jag börjar bli ganska bra på detta med frekvent bloggande! Idag var vi först på skolan även fast det de hade stängt eftersom det är internationella kvinnodagen. Jag och en annan volontär på samma ställe, Amy från Sydney, var där till ca 13 och sedan åkte vi till ett köpcenter för att köpa böcker och häften till barnen. Efter detta åkte vi hem, jag tog en liten tupplur och sedan åkte vi till African Culture Night i Kampala. Vi åt, drack och tittade på showen med musik och dans. Fantastiskt hur man kan spela på en stor trumma, dansa och samtidigt balansera trumman på huvudet.
Ett utryck som används mycket mycket ofta av oss Muzungos (vita personer) är TIA, This is Africa. Om taxin är två timmar sen? TIA. Någon blir rånad? TIA. Malaria? TIA.
Vi försökte ta några kort med de som hade showen, men några japaner som troligtvis var trumpna över Nagasaki stal rampljuset och täckte mig från att synas på bild. Härnäst kommer massa bilder, återigen. Förresten min söta mamma, du bör ha i bakhuvudet att jag censurerar dessa inlägg ganska rejält för din skull.
P.s, det är så kul hur jag kan driva med de amerikanska volontärerna. Jag sjöng "En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör" och de tror nu att det är Sveriges nationalsång. Jag tänker inte skriva ds som den afrikanska rebell jag är.

Likes

Comments

Sista bilden visar utsikten från huset, med Lake Victoria till vänster

Likes

Comments