Tjohej!
Har varit på jakt efter ett retro soffbord i flera veckor nu och idag fick jag äntligen hemlevererat ett, till ett bra pris dessutom. Nu söker jag bara efter några förvaringslådor och så ska jag slänga ut en byrå och en extra spegel härifrån så efter det är jag i stort sett nöjd med detta ställe. Jaa och en fåtölj skulle jag gärna vilja hitta också, dock vet jag inte om det blir för trångt här isåfall...

Idag är vädret jättefint, men jag hänger inomhus eftersom jag äntligen kan tvätta mina kläder. Tvättmaskinen här i huset har inte fungerat men nuuuu så!
Så antagligen blir det en kvällspromenad istället, hoppas jag kan njuta av solen en annan dag om den orkar visa sig.

Alltså mitt nya beroende är helt klart klyftpotatisar som man lagar själv. Så jäääkla gott, igår åt jag dem med egenlagad hummus. Perfection.

Likes

Comments

Jag önskar jag kunde förklara enkelt hur det känns för mig, men det går inte. Det känns så annorlunda allting, jag är inte van med dessa nya tankar jag plötsligt har fått. Det känns som att jag i flera år bara har gått runt och inte brytt mig om någonting, inte brytt mig på riktigt iallafall. Bara ignorerat mina problem, inte alls tänkt på framtiden. Nu plöstligt har någonting "väckts till liv" inom mig, känns som att en ny inre resa har startat. Känner inte igen mig själv. Men jag ser så framemot vad detta år kommer att erbjuda, jag känner det inom mig att det kommer bli bra.

Det är klart, inte går jag runt och dansar på rosa moln, jag kämpar fortfarande med mitt mående och med många saker som är jobbiga just nu, och jag har fortfarande dagar då jag inte orkar göra någonting. Men på nåt sätt så känns allting ändå lite bättre än vad det var förut. Jag tror det även kan ha att göra med att jag har accepterat mig själv. Accepterat att jag alltid kommer ha min ångest, mer eller mindre, men att jag nu faktist är redo att lära mig hantera den. Och jag har redan kommit en bit på vägen.


Likes

Comments

Hallå!
Fatta känslan när man inte behövde vakna 7:45 imorse av det hemska borrandet!?
Ännu sovmorgon imorgon och så blir det back to normal på måndag då, wiie... som tur köpte jag öronproppar idag, så får mina öron vila lite. Mindre roligt att bo mitt i en rörsanering men vad kan man. Bara att stå ut.

Idag hade jag och J bestämt oss för att luncha på stan, men vi blev båda en lärdom rikare och det är att man inte ska äta lunch ute på en lördag. Alla ställen var proppfulla, men till sist efter många om och men fick man äntligen den efterlängtade sushin. Förutom lunch har det blivit en del fläng på stan idag, men nu är jag hemma iallafall och ska ligga på soffan resten av kvällen.

Igår blev det en loppisrunda, och jag fyndade denna tallrik! Jag har alltså två assietter i samma serie så blev helt till mig när jag såg denna tallrik, och den kostade endast 3 euro (!!). En liten liten skavank har den men annars i bra skick. Får se hur länge det tar förrän jag har fått ihop hela samlingen, lol.


Likes

Comments

Hade tänkt skriva om en massa saker som stör mig just nu, men skiter i det. För vem vill läsa om en massa negativa saker? Nä just det, ingen. Visst får man klaga nu som då, men överlag försöker jag i små små steg bättra på mig själv gällande allt klagande. Svårt är det, jag har alltid varit en person som klagar och gnäller över allting, men ska försöka ändra på det. Därför har jag förut haft väldigt svårt för personer som är positiva heeeela tiden, sånadär personer som det bara strålar om. Har tyckt att det är lite fake på nåt sätt, men det är ju bara för att jag själv är en sån sur bitterfitta, hehe.
Men jag tror att ifall man övar på att bli mer positiv i sin vardag så börjar man även må bättre psykiskt och fysiskt.
Våra tankar styr oss mer än vad man tror.

Hade ju som mål nu för detta år att bli bättre på att ta hand om mig själv. Så i måndags kändes det som en bra dag att börja tänka mer på kosten osv. Inga dieter och sånt menar jag nu, men jag ska sluta att ligga i soffan och frossa i chips och ta tag i motionerandet igen. Bara jag tar en dag i taget och inte tänker för långsiktigt så ska det nog gå bra. Tänker t.e.x helt lämna bort köttet igen (inte fisk dock), förstår inte vad jag tänkte med egentligen där för ca 2 år sen då jag började äta kött igen? Usch. Jag älskar vegetarisk och vegansk mat och mår bäst av det, och varje gång jag har ätit kött så har jag bara haft dåligt samvete efteråt.
Anmälde mig även till en kurs i "yoga, avslappning och meditation" som börjar nästa vecka. Har ju förut yogat här hemma bara men det orkade jag inte länge med, så en kurs blir nog bra istället.
Gällande gymmet så har jag fått tänka om pga min utmattade kropp och knopp. Jag kommer fortfarande gymma, för jag mår ju bra av det, men inte på samma sätt som förut. Jag tänkte alltid att ju mer jag svettas, ju mer vikter jag har på maskinerna och ju mer jag pushar mig själv så är jag jätteduktig. Men nej, det funkar inte så för mitt psyke just nu. Javisst, jag behöver träna upp kondisen igen, och även träna muskler så att jag ska få en friskare kropp, men det är inte frågan om att ha på så mycket vikt att man storknar, eller hur många kalorier som flyger iväg, utan att sakta men säkert bygga upp denna slutkörda kropp. Senaste gångerna jag har varit på gym så har jag bara varit mer utmattad och trött efteråt, istället för dendär energikicken som man vanligtvis brukar få. Så det fick mig att tänka om. Jag är inte sämre bara för att jag inte gör som alla andra.

Så detta är några av planerna. Jag ska göra detta år till ett bra år, det har jag bestämt.

Avslutar med en bild på gårdagens middag, hemlagad klyftpotatis och kikärtsgryta med kokosmjölk.
Om he va go? öh JÅÅÅ!

Likes

Comments

Tjo!
Förkylningen tog mig också till slut, men jag var nästan beredd på det också eftersom jag känt av den i några månader redan. Bara att vila extra mycket nu då... och jag som ville återgå till mina promenader igen, gaaahhh!
(Fast kanske jag blir fortare frisk om jag motionerar lite och får frisk luft, hehe.)

Överlag är jag jättejättetrött, har stressat ganska mycket de senaste veckorna och nu har den största stressen släppt så kroppen är inte direkt energifylld om man säger så. Troligtvis därför förkylningen bröt ut också.
Ett mål för 2017 är att stressa mindre, speciellt att inte stressa över minsta lilla sak.. Andra mål jag har är att ta bättre hand om kropp och knopp, så även det ska jag fokusera på. Och så känner jag att jag verkligen måste börja meditera och yoga mera. Så att såna saker.


Gårdagens lunch vid Vegana, alltså om jag hade råd skulle jag kunna äta där varje dag. Bästa maten som finns!

Likes

Comments

Hade tänkt blogga om julen med massa bilder men internet till datorn fungerar inte... suuuuck. Tycker det blir så konstiga inlägg med telefonen när jag lägger in bilder så det får bli bildlöst nu, och så tror jag att jag lämnar julen bakom mig.

Ikväll blir det att fira in det nya året, jag är knappast ensam om att tycka att 2016 rent ut sagt sög. Hoppas på att 2017 blir bättre.

Vad annat då... joooo, jag har äntligen fått flytta tillbaka till gamla lägenheten!!!! Så otroligt skönt att få komma hem igen. Dock är det kaos här men nog ska jag väl få ordning på allt de närmsta dagarna.

Nu ska jag bara vila fram tills det är dags att göra sig iordning, energinnivån är låg men tror nog det blir en bra kväll iallafall!

Gott nytt år!

Likes

Comments

God jul önskar jag och mina små tomtenissar!

Likes

Comments

Hallå!
Bloggen har bråkat lite så har inte kunnat blogga. Inte för att jag har haft nåt jätteintressant att dela med mig av men men. Nu är jag iallafall hemhemma, hjälper till att ställa allt iordning inför julen. Sen nästa vecka blir det flytt tillbaks till gamla lägenheten eftersom renoveringen äntligen är klar! Det blir till att äta mycket julmat nu då så att man orkar bära alla saker och möbler än en gång...(giv mig styrka). Nä men, ska bli skönt att få flytta tillbaka.

Idag hade jag en liten julkortsfotografering med grisarna. Det gick ju sådär... men några fina foton fick jag åtminstone. Resultatet får ni se på julafton, men en liten sneak peek kan jag ju bjuda på 😄

Likes

Comments

Hejsan!
Idag blev det en liten shoppingrunda, märkte igår att rean hade börjat vid H&M så kändes ju lite som ett måste att gå dit. Jag köpte äntligen en grön tröja (skulle aldrig ha köpt ett grönt klädesplagg förut men nu har jag börjat tycka grönt är så snyggt!) och lite annat krafs.

En sak jag har märkt med mig själv är att jag har fått lite lättare att tänka positivt nu när jag är på såhär liten dos av medicinen. Inte så att jag går runt och är positiv 24/7, men på nåt sätt känns livet liiite lättare, som att en tyngd har försvunnit. Som jag har skrivit förut så är jag inte lika negativt inställd till vintern som jag har varit åren före, och julen har ju alltid varit ett stort ångestmoment för mig men nu känns det faktist helt okej att fira jul. Såna små saker, men det känns stort för mig. När jag tänker på framtiden får jag heller inte lika mycket ångest längre, nu känns det ändå som att jag kan se lite ljusare på den.
Känner att det kommer att ordna sig helt enkelt.

Likes

Comments

Först av allt vill jag säga att jag har velat fram och tillbaka om jag ska publicera detta eller inte. Känns nämligen lite sisådär att så många ska ta del av detta igen, människor som jag inte ens känner. MEN, jag tycker också det är så otroligt viktigt att prata om psykisk ohälsa (och är jätteglad över att se att så många engagerar sig och väljer att prata och blogga om detta!), och speciellt medicinering har blivit ett väldigt viktigt ämne för mig under detta år, så därför väljer jag väl att dela med mig, även fast det tar emot lite.
Jag skrev ett inlägg i våras om detta (här ), och en hel del har ändrat sen dess, så en liten uppdatering ska ni få.

Så att, efter att ha trappat ner sen slutet av januari är jag nu på denna lilla dos:

Ja vad ska jag säga, det är otroligt jobbigt. Men jag kämpar och kämpar lite till, och tar en dag i taget. Vissa dagar är lite bättre, andra sämre.

Tänk er att ni har en burk. I den burken stoppar ni alla era känslor, en i taget, sätter fast locket och kastar in burken i en garderob, långt långt in. Och sen plötsligt ska man sakta öppna dörren till garderoben och öppna upp burken igen, och alla känslor ska fram. Nu menar jag ju inte att jag inte har varit kapabel till att känna några känslor alls under medicineringen, men de har varit mer undantryckta helt enkelt. Ju längre ner i dosen jag har kommit, ju starkare har känslorna blivit igen.
Det låter kanske töntigt, men det känns lite som att födas på nytt. Jag vet inte alltid heller hur jag ska hantera alla känslor, vilket har resulterat i att jag kan bete mig... väldigt dåligt. Känner mig som värsta bitchen som hatar alla ibland, och jag kan säga väldigt hemska saker ibland. Och sån vill jag ju verkligen inte vara, det känns inte som jag. Sen har jag väldigt svårt att kontrollera gråten också, men det är ju inte så konstigt. Det är många många år av undantryckt gråt som måste slippa ut igen.
Jag har även alltid varit en högkänslig person, (ifall du inte vet vad det innebär kan du läsa mer här ) och nu under medicineringen har detta "personlighetsdrag" försvunnit lite. Vilket jag tror är anledningen till att jag nu har extra svårt med alla känslor som kommer fram.

Förutom alla känslor jag får kämpa med så är det mycket annat nytt också, nu när jag är nere i en såhär pass låg dos.
Jag har börjat få en del mardrömmar, så pass jobbiga att jag vaknar. Det har aldrig hänt förut.
Jag har fortfarande svårt att formulera mig ibland, och kan tappa ord. Jag som älskar att skriva märker att jag slarvar med grammatiken och kastar om meningar hit och dit (får se hur många gånger jag hamnar att läsa igenom detta förrän jag känner mig någotsånär säker på att klicka på publicera haha...)
Så har jag även blivit väldigt nojig över att det ska hända nånting åt andra. Jag oroar mig att nån familjemedlem eller vän ska skada sig eller dö, och att lämna mina marsvin ensamma några timmar är jättejobbigt, för jag inbillar mig att de också ska skada sig och dö. Usch.
När det gäller det fysiska så har jag de senaste månaderna blivit trött. Tröttare än jag nånsin varit känns det som. I många år har jag lidit av trötthet, kan ärligt talat inte minnas när jag faktist har känt mig 100% pigg. Visst, jag kan verka pigg ibland, men där bakom finns ändå dendär ständiga tröttheten. Har jag t.e.x två saker inplanerade på samma dag, så blir jag helt totalt loppu slut efteråt. Jag önskar att jag kunde leva mer spontant, hitta på roliga saker utan att planera, men tyvärr går det inte just nu. Vill man t.e.x ta en kaffe med mig behöver jag gärna en dags notice. Sen på själva dagen kan jag ändå inte lova att jag faktist orkar fara på kaffe nånstans. Visst, vissa dagar så mår jag ju bättre, då orkar jag leva lite mer oplanerat, men jag vet ju aldrig på förhand när dessa dagar väljer att dyka upp.
Detta är bara en del saker jag kämpar med, men jag vill ändå inte att detta inlägg ska bli så jättelångt så ingen orkar läsa igenom det, så jag lämnar det sådär tills vidare. Nångång om jag orkar ska jag skriva mer utförligt om alla utsättningssymptom.

Planen är nu att jag i början på nästa år (ifall jag känner mig så pass stabil) ska ta bort denhär sista biten, och alltså börja leva livet utan medicin. Tanken är skrämmande, men jag vill tro att jag faktist kommer att klara det.

Antar att många undrar varför jag överhuvudtaget vill bli av med medicinen...
Svaret är enkelt, de stjälper snarare än hjälper.
Jag tror alltså inte på antidepressiva längre, det är inget jag kan stödja numera efter att ha varit fast i dem i så många år, utan att ha blivit hjälpt av dem, snarare bara beroende av dem.
Folk får göra som de vill, och jag veeeeet hur det känns att vara så pass nere på botten att man tror att enda utvägen är ett piller så man ska må bättre. Jag har själv varit där på botten, otaliga gånger, men nu är det dags för mig att lära mig hantera min ångest på egen hand. Och jovisst, det är ju jättebra att man kan komma upp ur sin grop med hjälp av medicin, men risken är stor att man fortsätter äta dessa piller år efter år. För ja, man blir faktist beroende till slut. Kroppen blir "van" med den dos man är på, vilket resulterar i att medicinen inte hjälper på samma sätt som i början. Då är det jättevanligt att man hamnar i en ond cirkel och fortsätter att höja och höja på dosen.
Jag tror även som jag har skrivit förut, att man behöver lära sig leva med sin ångest, inte trycka undan den.
Jag har efter alla dessa år accepterat att jag alltid kommer ha min ångest, och nu försöker jag lära mig att hantera den. För ångest är ingenting farligt, även fast det kan kännas så.

(Åh, jag har så mycket så mycket som jag vill prata om gällande detta. Om ångest, depression, medicin, och även om högkänslighet. Men min hjärna är som sagt lite kaos just nu och bara detta inlägg gör mig helt slut.)

Nästa gång jag bloggar om medicinering så är jag alltså troligtvis fri från min. Då kanske jag bättre kan se tillbaka på vilka sätt medicinen förstörde mig både fysiskt och psykiskt, och dela med mig av det. Men som sagt, jag tar en dag i taget och försöker att inte stressa med att bli av med denhär sista biten.

När jag känner mig redo så är jag redo helt enkelt.

Har ni frågor gällande nedtrappning av medicin så kan jag försöka svara så gott jag kan. Jag är mycket medveten om att jag inte är någon läkare, men jag har en del erfarenhet av detta och tror därför jag kanske kan hjälpa på ett lite annat sätt än vad en läkare kan.

Likes

Comments