View tracker

Hejsan alla kära läsare!

Ville bara dela med mig av så sjukt snygga saker jag hittade i dag på nätet, tror seriöst att jag blivit kär :-) MÅSTE MÅSTE bara ha dessa sakerna... Det bästa är att det till och med finns Alpha jacka för små hundar asså åååh min lilla prinsessa måste ju bara ha en matchande klädsel som sin mamma....haha :-)

Idag var det äckligt varmt ute också, klarar inte av när det är varmt ute hatar värme och kyla... 

Pallar väll 20 grader men sen blir jag som grillat bacon.

Men man ska inte klaga, nu när det äntligen börjar bli sommar, tyvärr är man både pollen och gräs allergiker så nej sommarn är inte så jätte trevlig tycker jag..

Men som sagt ville bara dela med mig av dessa extremt snygga kläderna :-)


woop woop kära läsare, nu ska jag slänga mig i soffan och dö ett tag.


MVH LooStar



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​För cirka 5 år sen blev en pojke omplacerad och LVU:ad av socialen.

Hanns mamma kämpade dag in och dag ut med att kunna få hem sin son, precis som jag gör.

Socialen lovade till en början att hon skulle få ha umgänge med sonen, men när han väl omplacerades valde socialen att placera denna pojke hos helt främmande människor självklart som det oftast alltid blir.

Inte nog med detta valde dom ett hem till denna pojke som då var 5 år  cirka 20mil från sin mamma, även fast dom visste att mamman ej hade körkort eller bil samt en massa olika diagnoser som gjorde att hon hade svårt att ens kunna åka kommunalt utan att drabbas av panik attacker o ångest.

Hennes ekonomi till lät tyvärr inte heller henne att kunna åka 1 gång i veckan till sonen på det nya stället.

Dom började i stället med att ha videosamtal minst 2-3 gånger i veckan, efter någon månad märkte hon stor förändring hos sin son och att han ej var samma glada kille som han alltid vart innan.

Detta är ju självklart inge konstigt, men hur som helst fick mamman reda på att familjen som pojken bodde hos höll på med psykisk misshandel och pojken började även säga till sin mamma att han va värdelös och inte borde finnas,

Han va 5 år när han säger detta till sin mamma, asså det är så sjukt att vuxna jävla människor som har valts ut av socialen som ska ta hand om våra barn sitter o trycker ner ett stackars barn som precis blivit av med den enda jävla trygghet dom haft.

Att dom får han att tro att han inte är värd något, att han inte förtjänar o leva osv osv... Blir så jävla förbannad!


Hur som helst denna mamma blev lovad olika lösningar från socialen men självklart var det bara tomma löften som alltid. Hennes förväntningar ,längtan och hopp försvann mer och mer så klart. Jag kan tycka att socialen faktiskt både sysslar med psykisk misshandel samt barnmisshandel som placerar barn på såna ställen och så som vi föräldrar blir behandlade.


Denna mamma som med alla dessa diagnoser kämpade på alla sätt med att fixa sitt liv för att få hem sin son, hon kämpade som sagt i 5 år och under den tiden skaffade hon sig även ett jobb, vilket var så enormt stort steg för henne.

Hon började även träffa sonen efter cirka 1,5 år och det funkade jätte bra, socialen blev imponerade över att hon gjort så många nya framsteg och utökade hennes umgänge.

Efter att sonen vart placerad i sitt jourhem i cirka 4 år och mamman hade fast jobb och bra kontakt med sonen, så ville hon att han nu skulle få komma hem igen då hon kände att allt nu gick så bra .

Hon pratade med socialen som då tydligen hade en helt annan bild av det hela.....

Pojken hade ju bott hos den nya familjen i 4 år och som jag tidigare nämnde även dagligen utsatts för psykisk misshandel...

Socialen menade då på att han var mer van med dom nya "föräldrarna" en sin riktiga mamma och att dom beslutat att dessa idioter (ursäkta) skulle få vårdnaden om sonen...

Mamman blev självklart helt förstörd och gjorde allt i sin makt för att detta ej skulle hända.

Hon fixade möten med socialen och alla inblandade och la även fram detta med misshandeln, men soc mena på att hon som mamma bara hittade på detta med misshandeln för att få hem sin son.

Några månader senare var det bestämt och klart vårdnaden hade gått över till jourhemmet...

Det hela slutade med att mamman slutade höra av sig till sin son, slutade gå till jobbet och började komma tillbaka till samma liv hon haft innan, med att va rädd för o åka kommunalt och få panik attacker osv osv..

Det hela slutade med att denna mamma som verkligen gjort allt i sin makt och verkligen bevisat att hon va redo för att få hem sin son tog sitt liv..


Detta är självklart så jävla hemskt och fruktansvärt som det bara kan bli...

Men så här får det fan inte gå till asså!!!!

Detta blir tyvärr mer och mer vanligt att mammor/pappor slutar kämpa för sina barn eller tyvärr väljer att ta deras liv pga att dom vet att de är i princip omöjligt att vinna över socialen i dessa fall när det gäller LVU:n.


Men min jävla fråga är får man verkligen behandla folk så som sveriges socialtjänst gör?

Men till alla där ute som kämpar med att få hem sina barn från soc, vad ni en gör GE FAN ALDRIG UPP!

INTE NÄR DET GÄLLER ERA BARN ERAT EGNA KÖTT OCH BLOD!!

om man inte orkar kämpa för sitt barn oavsett om de är 1dag, 2månader eller flera år vad levar man då för????

(Som vanligt nämns inga namn eller ställen i inläggen)

Detta är tyvärr en av många verkliga händelser som tyvärr inträffar just pga socialen och detta jävla LVU:n


Hoppas ni läser detta och skänker en tanke till denna mamma och pojke som idag är 10 år.


Likes

Comments

View tracker

Hej alla kära läsare/följare!

Som ni alla vet har jag vart borta en längre tid från bloggen , pga att jag har satsat all min tid och energi på att få bort min sons LVU från socialen.

Jag  har bokstavligen slickat så jävla mycket röv nu att det FAN får vara nog nu!

Hänt en hel del sens jag bloggade sist, och självklar kommer jag att dela med mig av detta till er läsare vid senare tillfälle.

Detta inlägg som jag skriver här idag är mer bara för att ni ska veta att jag kommer börja blogga nu igen och att ni gärna får följa mig i min resa och vardag här.

Funderar även på att börja göra Vblogg, men det kommer att bli sen när jag kommit igång med bloggen helt igen.

Kommer även  göra om bloggen en aning och fokusera mer på livet nu och vad som händer, men självklart kommer jag även att fortsätta skriva om det som hänt, men kommer bli mer som  små tillbaka blickar.

Vill tacka er alla som läser och följer mig här.

Nu blir det sängen då man haft stor städning här hemma och vart i full gång hela dagen.

Kommer slänga ut ett inlägg i morgon här, så är ni nyfikna på vad det kommer handla om så får ni kolla in här i morgon kväll runt samma tid idag cirkus 23;00

Sov gott på er alla där ute

LooStar

Likes

Comments

Boom!!!
Borta!
Ne inte riktigt,men har ganska mycket nu om dagarna som tyvärr tar en massa tid.

Idag skulle jag ha kasta ut en ny del,tyvärr hinner jag ej det pga av vissa saker!

Men lovar att ja ska bli bättre på detta med bloggandet men för tillfället så är de som det är.

Siktar på att slänga ut ett nytt inlägg så fort jag har ork och tid!

Mvh LooStar


Likes

Comments

Kidnappa ett barn?
Ny del

Jag visste adressen och telefon nr nu där han fanns, det var bara i grann kommunen.

Jag kan ärligt säga att både jag och min x man funderade både en och två gånger att bara skita i allt och kidnappa honom därifrån,där han nu var.

Jag vet att det skulle vart det dummaste vi kunde gjort i detta läge. Men som tur var kom vi på bättre tankar och la ner detta med att fundera på att kidnappa vårt egna barn..

Jag drabbades mer ofta av krampanfall som jag annars aldrig har när jag är tillsammans med min son,men nu kom dom allt oftare och nästan varje dag..

Jag kunde ligga i timmar och krampa av och till...

Men i alla fall, saknade honom så otroligt mycket och trodde seriöst att jag skulle dö många gånger under dessa jäääävla krampanfall,ångest attackerna,oron och alla andra jävla känslor som åt upp en inne från och ut.

Min själ va borta förlängesedan och gav nog upp hoppet ibland på att det någonsin skulle kunna kännas bättre igen!

Även min magkänsla sa att det inte var något som stämde med jourhemmet. Men så skulle nog alla ha känt i mitt läge så klart.

Jag tror aldrig jag vart så jävla arg,sur,förbannad o frustrerad över att veta exakt vart han fanns och va så nära men endå sååå långt bort!

Hur fan kunde det bli så här???
Men jag beslöt mig för att göra om och göra rätt!

Jag la ner dom dåliga tankarna och skulle nu bara fokusera på att få hem min son oavsett hur!

Jag skulle dö för min son och jag skulle även döda för min son!

OBS! Blev ett kort inlägg ikväll,men för er som tycker allt är osammanhängande så kommer somsagt man att förstå helheten i delen när vi kommer till rätten!

Tack för att ni läser!

Mvh LooStar


Likes

Comments

I kväll kommer fortsättningen på min berättelse !

Jag kommer lägga ut den ikväll så den finns att läsa här i morgon!

Jag har vart borta ett tag och haft en paus från bloggandet så länge!

Men ikväll drar vi igång igen!

Tack alla som läser o förljer mig

Mvh LooStar


Likes

Comments

Jag vet att jag i kväll skulle slängt ut ett nytt inlägg!

Tyvärr har jag ej haft tid och mår inte riktigt bra just nu, så kommer ta denna vecka till att bara ta det lugnt, så kör jag inläggen på tisdag igen!

Hoppas ni alla mår bra och att ni läser på tisdag

Mvh LooStar


Likes

Comments

Har precis kommit hem från stugan och kommer denna vecka ha fullt upp.

Men bloggen drar igång igen nästa vecka som vanligt!

Har en överraskning då till er läsare!

Mvh loostar


Likes

Comments

Adressen ska vara hemlig!

Del 4
Socialen beslutade att varken jag eller min man skulle få veta vart våran son befanns sig pga min mans tidigare kriminella förflutna och för att jag sa att jag skulle döda socialen om dom krökte ett enda hårstrå på min son när jag var tvungen att lämna han den där kvällen.

Visst var det dumt sagt av mig, det vet jag och inte gjorde det saken bättre. Men just i denna stunden va jag bara så arg och ledsen och visste verkligen inte hur eller vad jag skulle göra med alla mina blandade känslor.

Och då jag även har ad/hd är de i bland svårt att kunna hålla tillbaka när jag blir ledsen eller förbannad.

Det enda jag visste var att han skulle befinna sig i grann kommunen då dom sagt de när vi skulle blivit placerade tillsammans innan.

Jag va så jävla förbannad och orolig över att inte ha en aning om vart min son befann sig eller hur han hade det där borta där han fanns!

Jag tyckte det var helt sjukt att dom inte ens kunnat i alla fall tala om vart han fanns.

Jag förstår nu i efterhand varför dom gjorde så, enligt dom pga min mans tidigare kriminalitet och dom va även oroliga för att vi skulle åka dit och "kidnappa" honom som dom själva uttryckte sig.

Tro mig tanken slog mig inte en inte två utan många gånger, men visste att det då bara skulle bli ännu värre!

Det dom inte visste var att jag redan efter någon vecka hade fått tag på namn,adress och mobil nr!

Men utan att berätta detta till dom!
Men nu när jag visste vart han fanns skulle jag då åka dit eller spela efter spelets regler???

Fortsättning följer!

(Åker bort på semester i fem dagar nu och kommer inte ha någon teckning eller kunna blogga)

Men så fort jag är tillbaka kommer fortsättningen!

Hoppas ni fortsätter läsa och följa mig genom min resa!

Tusen tack alla som läser

Mv
h LooStar


Likes

Comments