Ledig fredag den andra juni, alltså dagen eter sgt pepper. Blandat väder, men en värdig start på sommaren skulle jag säga.Sitter still i soffan med grateful dead i vardagsrummet och känslan e avslappnad o man bara sakta mjukt glider in i musiken som vibrerar in i den kalla och mörka platsen mellan själ och kropp. Rulla iväg morgondaggen och hoppa upp o ner i ett uppblåsbart rymdskepp uppe bland stjärnorna. Våren blev utbytt mot hösten och allt är spegelvänd mellan mig, mig själv och allt. Men allt är och är inte mitt fel. Hon vet hur det känns att vara död. Sänker volymen och hör fiolen eka mot de vita väggarna och vaknar till. När ska vi alla till gbg då? det är sommaren vars vindar blåst mellan träd ett tag nu. Molnen vilar harmoniskt över kullarna i solnedgången som en melankoliskt orange kanvas. Det behöver inte betyda allt oavsett vad jag under mina yngre dagar fått för mig, man visste inget bättre, endast lättjan till att leva nya dagar med ett blankt blad. Nu kan även trottoarerna suga in dig i ett halvgammalt minne då man inte ond anande skulle råka påverka sig själv fyra åt framåt.


Spegelvänd tillbaka var jag under dagen jag och play play lekte på lekplatsen utanför där jag bodde och vi hade med oss gäris och blunts i lass. Vi tände nya och passade den mellan och kände nånstans i bakhuvudet att vi inte skulle kunna fortsätta sådär nåt mera. Vi var ju trots allt barn. Nån av gärisarna slängde fram vodkan och då kände man livsgnistan tändas igen, för liksom vad hade Nas gjort i samma läge? Han hade öppnat flaskan med kuken bara för att han kunde, eller har jag fel? Concrete jungle var det på lekplatsen minst sagt den kvällen. Vi befann oss några timmar senare hemma hos någon främling. Vi rökte ju såklart några blunts för att så gjorde man för att inte locka till sig onda ögon från de andra rap kollektiven i stan. Bloggarna på den tiden var emot oss då vi uttalat oss om feminism i median vilket blev otroligt kontroversiellt bland dåtidens ungdomar. Vi stod vid ett vägval, jag rörde mig mot massiva väggar av ljud som skulle få mottagaren att somna in i en drömvärld med vattenfall av reverb i skinande nyanser av purpur och orange ner i oändligheten av harmoni. Play play ville göra hip hop banger beats som hans brorsa logic gjorde de dagarna. Vi båda visste vart vi ville, men inte hur. Hennessy kunde väl litas på gällande ens kreativa beslutstaganden. Nas var i området för en konsert på en tidig höstkväll i september, med gula löv, öl och en brinnande sol. Jag och play play begav oss in i de stora massorna och kunde knappt se p.g.a vi var så korta, Vi kröp förbi massorna och kom längst fram. Han såg oss och pratade backstage med oss. Han berättade att han skulle sluta turnera ett tag och att det var osäkert när han skulle återvända. Det var sista gången vi såg honom. Nasir Jones, Nasty Nas, hör av dig snälla.

/schizoludret, yung gäri aka ya boi

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

🌖🌲🦑

Likes

Comments

Привет брат мой. Меня зовут Плай плай. Мне семнадцать лет и я живу в Буросе, Я швед. Понимаешь что я имею в виду? Ungefär såhär skulle det se ut om jag vore smartare än vad jag är. Låt mig presentera min vän, Högra handen.

Titta mig i ögonen och säg att du inte älskar mig! Gör det nu. --------- Precis! Det går inte. Cuz I ain't got no eyes bitch. I vanliga fall brukar folk se på mig som om jag precis hade pissat ner mig, men idag så tittade de på mig som om jag hade knullat läraren för att få bra betyg. Inte lätt att säga om det är en förbättring eller en försämring.

Dagen har varit lång och rolig. Clark Kent gästar dagens avsnitt av Play Plays inlägg. - Tjooo.

Snälla gäri, låt mig vara din Clark Kent. Vara där när du behöver mig, men fuck dig mannen om du vill veta vem jag är. Låt mig knulla dig och sen rädda världen, som en riktig bror. Här har vi en bild på hur en vanlig lektion på viskastrandsgymnasiet kan se ut...

Självklart blir man besviken. En stenad Bettan lär ju ingen bli glad för. Speciellt inte när han rökt cannabis. 

På återseende! До свидания! Au revoir! Dovidjenja! / Play Play, Плай Плай. 

Likes

Comments

Det är en planlös fredag utan förväntningar inför kvällen. Stämningen är i avsaknad på ord förstående, kanske inspirerad av ämnena som tagits upp under dagens lektion. Borden från min synvinkel speglas vitt från den gråa fredagseftermiddagen som tar plats utanför fönstren. Uppifrån så lyser allt gult och mina röda nikes sticker ut som en papegoja i en jobbintervju. Tillsammans med ett blått hår så är vi de efterlängtade nyanserna inne på lektionen om det självutnämnda ämnet av nyans och dimma. På pappret så har vi en uppgift om vårar eget psyke som jag går inför att svara på så gott jag och mina erfarenheter kan. Rummet är dött i ett vakuum av existentiell ignorans och pretentiösa citat från "han" från "därifrån".

Tankarna uppfattas fysiskt studsa mellan de vita väggarna där jag sitter och filosoferar. Allt verkar absorberas i de röda gardiners som får mig att tänka på twin peaks vilket ger allt den gnista denna dag behöver. Mystiken är din väg och anledning. Du som aldrig tappat den behöver aldrig tänka om. Du är stark i din verklighetsflykt, alla kan inte lita på rymden eller kärlek.

Grå stolpar täckta av frost medan vi röker. Ändlöst gröna skogar medan vi tänder gåsen. Mysiga rum där vi tvingar i oss vår sprit. Allt är helt enkelt fel. Jag är fast i ambivalensens trekant varande för alltid där jag aldrig nånsin hittar rätt och alla andra måste vara med...för allt annat vore väl mobbning?

Efter dagens lektion så kanske jag inte behöver skriva mer på denna text, förhoppningsvis kanske allt har blivit lite klarare.

/Schizoludret nekad av Anton Kristiansson

Likes

Comments

Söndagsförmiddag och gårdagens snöstorm har lämnat alla förälskade i synen av gatorna. När den bittra hösten av förtvivlan och skogspromenader lämnat tragiska ljus i dina ögon så är den kalla och tårfyllda vintern här tidigt för att skjuta ut dig i rymden. Det är november och Håkan på Scandinvium är den planerade flykten från vår blå planet.

Jag och du ensamma är den ultimata dystopin där inte längre musik behöver få dig att gråta och där träden inte längre växer utan istället dör en blygsam död omgiven av luftens oförmåga att ge dig syret dina strängar behöver. Spela en sista sång innan du dödar mig igen. Kan jag få sätta ord till den? Det gör inte ont efter tre dagar på golvet.

Famlandes genom vår egen dystopi så kommer jag alltid ha en våg, fisk och lejon i mig och du ett element av fisk, jungfru och skorpion och därmed är vi inte vakuumets navigatörer blott en tvådagars historia om nära-döden-upplevelser och nikotinkickar, spännande vodkafyllor och blygsamma leenden och bisarra upplevelser på andra sidan psyket som visar att kärlek är problematik och konsten en dröm om lösningen.

/schizoludret igen


Likes

Comments

​Cobains röst omfamnar mig och älskar med mina trumhinnor. Lite för hårt, men känner ändå ännu inget obehag. Kunde jag hitta ett bättre ställe att vara på just nu så vill jag ej veta. FAST VARFÖR INTE?? Ropar inte längre, jag pratar lugnt och sansat istället. Even though I yell nobody hears me, så de den. Jag tillhör de man kallar för äckel. Äcklig på utsidan, äcklig för samhället men har min skönhet på insidan. Vet du vem jag är? Nej precis kalla mig inte äcklig då svenne. 

Vi har alla samlats här idag för att hedra den store C-Rad som gick bort iförrgår, den 7:de Juli 2074. Han var en mycket fin man som ville allas bästa. Han hade som alla andra människor brister, han var ju trots allt en svensk man med serbiskt påbrå. 

Tänk att få veta vad folk tycker om en, hur man skulle bli ihågkommen? Vsauce diskuterar detta i en av sina videos, väldigt bra fakta. Kom och tänka på detta ämnet idag när jag var ute på en joggingtur. Försökte förstå döden. Man kan ju alltid försöka förstå det obegripliga, men förr eller senare lär man inse att det ej är någon idé att lägga så mycket energi på att fucking bry sig om döden. Var en bra medmänniska och folk kommer sörja i år på grund av din bortgång. 

Aja känner att jag blir lite för pratsam nu så här kommer en historia. (Like for more personal thoughts)

​27 Mars 2016

- "Gås, gås, gås", viskade Play Play tyst för sig själv samtidigt som han stirrade in i gåsens öppna topp och kände den positiva energin fylla honom med glädje. Detta var nämligen hans sista gås på ett tag. Beslutet togs efter långa samtal med hans käraste om varför han egentligen ville bege sig iväg på resor med Maria konstant. Det beständiga moln han alltid svävar igenom väcker misstankar. Folk runt omkring anar oro, de har en känsla att Play Play inte kanske mår så värst bra egentligen. Men Play Play har egentligen aldrig brytt sig och sagt åt alla att det inte fanns något problem. 

Först förra veckan när han satt och tog sin morgongås på balkongen så kände han inte längre samma lugn. Han kom inte ens upp till sitt favoritmoln där han spenderade majoriteten av sina dagar på. Lugnet han brukade känna inom sig efter en gås hade förvandlats ångest. Ångest över hur han svek sig själv genom att ej ta vara på det verkliga livet och bara slösa bort det med att flyga. En ny tankeprocess satte igång i hans huvud. Kanske var det dags för honom att sluta, eller var det bara en dålig dag?

Dagen gick och ångesten byggde upp inom honom. Han satt och grät i timmar då han kände sig så äcklad av sig själv. Samtidigt som han var missnöjd med gåsens effekt så kunde han inte heller släppa hur skönt det var på hans moln. Det kändes som hemma. Tankarna gick fram och tillbaks, dag ut och dag in. Han drog ner på sitt gåsrökande och funderade på att sluta helt. Han hade alltid velat på synonymhittare, så han började plugga in den svenska ordboken. Detta gjorde att han fokuserade på något annat än tankarna på gås. Plötsligt var livet mer än bara chips, läsk och den obotliga hungern. 

​6 Månader Senare...

​Play Play har varit drogfri i 4 månader och har aldrig mått sämre. Han lärde sig ordboken utantill och tog examen i synonymhittarskap för 3 månader sen, men nu när han lämnat skolan för arbetslivet så går saker ej så bra om man säger så. På hans första jobb så var hans arbetskompis en f.d verbböjare och Play Play klarade verkligen inte av folk av den sorten. Han plågade sig själv varje dag under en månads tid på det jobbet för att få sin lön, medan han knappt klarade av vardagen längre. Att tända en gås och flyga iväg för åtminstone en liten stund fanns i hans intresse, men han hade lovat sig själv att inte göra det igen. Speciellt efter hans gäri hotat med att knulla hans bästa vän ifall han skulle röra en gås igen. Efter en månad sa han upp sig då han höll på att brytas ner inombords. Hans gäri var fortfarande kvar och stöttade honom, vilket stärkte honom. 

Numera jobbar han som städare på synonymkvarteret. Ett kvarter som är fyllt av brustna drömmar. Play Play lever i elände. Han är så nära sin största dröm, men ändå så långt bort. Hur gick allt så fel? Det var så att på hans förra jobb så blev han anklagad för att ha kallat verbböjaren för viting, vilket gett honom dåligt rykte. Därav hans nya problem med att få jobb. 

Han känner att han är så nära på att ge upp, så nära på att sätta en gås i munnen och skena iväg i sina tankar. 

- "Vad ska jag göra, mina kära?"

Ooooch det var det! Del 1 av 3 släppt! Hoppas ni kan komma med förslag till Play Play innan han råkar illa ut. 

Ha det hemligt // Play Play



Likes

Comments

​"Looking down the hash to drown the pain" är det första jag hör när jag vaknar på morgonen. Du hörde rätt, jag har en röst i huvudet som säger till mig vad jag ska och inte ska göra. Hur vaknar jag då ​på riktigt​? Kommer rösten försvinna? Kanske med hjälp av min bror Bobby så kanske det åtminstone finns en liten chans för överlevnad i detta elände. 

I skrivande stund sitter jag och softar med min bästa vän. Kuken ofc. Bobby hälsar på i hörlurarna och jag mår illa. TOPPEN! Tänkte berätta en till berättelse från mina yngre dagar så lyssna riktigt noga nu...

Klockan var 7:00 och jag hade precis gått upp ur sängen för att gå till skolan snart. Plockade fram lite bröd och flingor för att fylla min feta mage med näring. Juste, näring... Detta var förutom skolan en riktigt mäktig dag då jag skulle träffa min nya fucking gäri. Eller hon var inte riktigt nyyy om man säger såå men asså vi snackade ett tag och vi gillade det vi såg osv så de den. Man kan se det som en hora gillar sex och säljer sig för pengar, horan vinner och kunden vinner på det. IALLAFALL... jag såg fram emot att åka iväg t henne, det var väldigt dunder mellan oss och allt så livet var P E R F E K T. Detta var hösten 2 0 1 3. Föreställ er en Seth Rogan med potfrilla, det var så jag såg ut då. Så inga ursäkter, om jag kunde få gäri när jag såg ut som skit så beror det antingen på att Gud faktiskt finns, eller för att gärin var lika ful och ingen annan ville ha oss. 

OKOKOK SKA FORTSÄTTA NU. 

Satt på so-lektionen och lärde mig saker. Fast inte egentligen då jag satt och tänkte på gärin hela tiden. Allt jag kunde tänka på då. Nykär Play Play, pånyttfödd Play Play, Halvserb Play Play, kalla det vad du vill, men glad var jag den dagen. 

Fick skjuts av min bästa bror Zoran till henne på kvällen och det var då saker hände. Vi hade ej träffats förr men hade en känsla att jag skulle få lite katt ikväll. Tiden gick och vi hade precis beställt pizza. Jag började bli riktigt kåt när jag såg henne andas, så jag tog tag i hennes arm och drog henne in i rummet och lekte lite med henne. 

Det var så jag hamnade i fängelse för våldtäkt.

For real tho svär på något större än jag att det var en magisk kväll. Vågar jag skriva vad som egentligen hände och avslöja hela min berättelse för internet? Eller ska jag bara tända en till gås och försöka glömma allt? Jag blev ju trots allt sårad och var förstörd i månader, det enda som hjälpte var faktiskt inte gås, utan min bror T:s hand som drog mig upp ur skiten. Mannen jag har gäri och allt jag någonsin önskat, så därför undrar jag, varför störs jag fortfarande av alla problem jag haft med mina ex? Viljestyrka räcker ej, terapi kanske gör det. Fast vill ju inte verka svag heller. Kanske kommer den dagen då jag inte längre styrs av mina inre demoner. 

Ser jag bra ut? Är min kuk för liten? För stor? Kommer pappa älska mig även fast jag knullar horor medan jag snortar koks? Frågor jag ställer mig själv varje dag men aldrig får ett svar på. Orkar verkligen inte mer. Det är där musiken kommer in, vad hade jag varit utan min älskade Bobby? Hade varit efterbliven, that's for sure. Shoutout to my boy Oli. 


Jag drog nog iväg lite med berättelsen då jag började lipa i mitten av den så skrev bara direkt från mitt hjärta så knock yourself out, läs mina sanna ord och du ska få se den riktiga Play Play. 

Nytt inlägg imorgon om mitt fucking liv.

Kom eller kom inte // Play Play

Likes

Comments

Citerar min idol Nas efter jag harklat mig; "...." ;

Det är tisdag, kylan kryper på huden bitandes med aggression och välkomnande som en ros. VI står inför en höst av nyheter. Nyheter som får dig yr av extas, bakfull naken på ett badrumsgolv med ett nykrossat hjärta och spyendes regnbågar när du råkar tänka på dina gamla dagar som ungdom. Grönt blir gult som sedan blir rött. Nyanserna ändras i takt med rastafariernas tillgång på gräs. Snart poppar de sitt första blå kompakta piller på deras ex hemmafest för att sedan födas på nytt. Ur tårarna reser sig en långhårig pacifist från en blek, ledsen och förvirrad supermänniska, som enligt modellen inte känner. Kramarnas kärleksfulla kretslopp slutar i svett vars betydelse är ett pretentiöst försök på ett manifest av existensen. Vi är här tillsammans, en ny höst.

En tekopp bredvid sängen och jag sitter och skriver till henne igen. Ett schizoluder lär sig aldrig. Från andra sidan historien så skriker kommunismen att träden ska enas, men från andra sidan sovrummet så speglas min ignorans i väggen. Krokusen växer inte längre i rabatten och ungdomens låga brinner för autokrati. SWISH BOIS,,,ni finns eller? Om jag famlar bort denna resa så är vi i alla fall tillsammans? Jag menar vi kan fortfarande supa och ångra oss när vår snapchat är fylld av skam? Dagen vi föds är ju dock vårt enda löfte om döden, så ska jag behöva leva efter andra regler? jag har halkat på lera, rullat på gräs, mumlat i regnet och gråtit mot dörren. Jag har skrattat åt mig själv, men aldrig åt er. En dag var jag ute bland folk, fast inne i ett hus. Vi var samlade i ett rum för att möta våra egna så kallade känslor, medan vi alla vet att vi vill skrika. Människor vill inte behöva leta, vi vill ha. Vet du ens vem Lou Reed är? Du är ju hipster? Vad krävs? Vad kan du om mig? Jag kan vara beredd att förklara, men ge mig först en joint och ett fotoalbum. Ska jag igen behöva inse att jag är rädd för att hoppa? Är vi fortfarande där alltså:::

Men min förra höst är kvar och den målar av sig själv igen. Jag vill inte till månen, jag vill ha en början på nytt. Rör inte min höst och min chans till vodka och fyllesång.. "Life's the biggest troll, but the joke is on us". Kommer vi någonsin kunna slita oss från kåtheten till att identifiera oss som barnsliga mördare. Är detta på grund av internet? Kan vi sluta bete oss som poeter och börja känna istället?

Din hoppfulla hycklare//Schizoludret

Likes

Comments

Staden skiner extra mycket idag. Det har trots allt varit mycket sol och värme. IALLAFALL...

Jag ska bli pappa! Haram sa igår till mig att uppdraget hade gått bra, så nu väntar vi på vår avkomma❤️

VI HADE TÄNKT HA EN Q/A! SÅ STÄLL FRÅGOR NU:)

P.S: Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

// Play Play

Likes

Comments

Hej allihopa! Schizoludret här:

Förlåt för min frånvaro på denna blogg den senaste tiden. Alla har sina lows här i livet, även Schizoludret. Fler inlägg kommer att komma var så säkra. peace, love, sleep in late and eat noodles!

Likes

Comments