View tracker

Nu vet jag inte riktigt vilka ord jag ska använda men känslan av att rida 10 pers i bredd ut med huvudgatan och låta mötande bilar väja eller bara stanna och vänta var obeskrivlig. Vi kom i bredd, vid red i skritt som övergick i trav för att sedan gå över i galopp! Och vi red länge och hela vägen fram till kyrkan.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hästarna stod klara, som alltid, när vi kom till El Ranchito på morgonen den 6:e dagen. Vi lämnar El Rocio bakom oss och rör oss mot havet. Vegetationen blir lägre och lägre men sanddynerna består. Vi får Aperitivo och lunch som vanligt och många långa härliga galopper! Cornelia en av de andra ryttarna är duktig med kameran så jag fick några riktigt fina bilder på mig och Capricho. Maria Elena som är arrrangör av resan och en fantastiskt inspirerande person p många sätt syns och med sin häst Bonita. Dagen bjöd på lite trassel eftersom en av bilarna gått sönder. Väl framme i den övergivna byn där hästarna skulle övernatta fick vi därför vänta på transport. Under tiden släppte vi först hästarna lösa i en provisorisk hage så att de kunde rulla sig. Notera att grimma och grimskaft skulle vara kvar och att hagen bestod av till hälften taggtråd ochtill hälften oss ryttare. Hästarna var i alla fall nöjda!

Några ord om byn - den uppfördes av Franco och beboddes av arbetare som hade tilll uppgift att tillverka kol av eukalyptus trädens stammar. I slutet av 90- talet lades verksamheten ner och alla invånare, flera 100 personer, fick lov att flytta. Nu är byn övergiven, en uddaperson bor kvar och vad han gör är oklart men vi kunde vattna hästarna med hjälp av vatten vid hans hus. I övrigt är det paintballkrigare som härjar så även när vi skulle hämta hästarna dagen där på, de gick med på eldupphör så allt gick bra. Stället är halv kriminellt och Maria Elena har numera en "local" som sover i sin bil och vaktar hästar och utrustning inkl hö som också försvunnit tidigare. Skalbaggen är en strävsam sak som rullar bollar baklänges av diverse damm, barr och löv.

Likes

Comments

View tracker

El Rocio är en pilgrimsort, under påsken kommer 1 000 000 människor hit på sin pilgrimsfärd. Nu är vi i Spanien så pilgrimsfärden går så klart ut på att fira deras allra heligaste The Virgin men det är minst lika viktigt om inte viktigare att festa! Och det gör man med besked tillsammans med hästar och mulor. El Rocio är känt för tre saker, fågelskådning - orten ligger vid enorma våtmarker som så klart lockar till sig en mängd fåglar och fågelskådare, sina hästar och sitt hästfokus - alla byggnader rymmer boyta, utegård som inte syns från gatan samt stall samt som pilgrimsort -för sina fester. Veckorna är relativt lugna, staden kändes konstgjord och övergiven med få butiker och ännu färre restauranger men på helgerna kommer många människor för att festa tillsammans med andra från samma Hermanada (systerförening, tror att man kan likna det vid församling) det finns 102 Hermanadas som har församlingshus i El Rocio.

Vårt hotell La Malsivia låg nära vattnet och precis intill en ridbana, dör en man på 77 år tränade sin häst medan vi tog vår Afterride GT.

Bilderna visar våtmarkerna med en grupp hästar som går ut och dricker i solnedgången,  hästarna rör sig fritt här också. detaljer från hotellet samt den 77 årige ryttaren.


Likes

Comments

El Ranchito kräver ett eget inlägg. Efter att ha passerat slummen och misären och ska jag erkänna, hunnit tänka en och annan tanke kring hur det kommer att se ut där våra hästar ska bo....så kommer vi fram till en orange portal med två stora järngrindar, Alfonso rider fram, ringer på porttelefonen och grindarna öppnas efter en stund automatiskt. Innanför följer en lång bred väg förbi hagar, dammar med små roddbåtar, svanar ( ägaren har till och med en svart svan i sin grupp av svanar) små ponnys och hingstar upp till stallet och huvudbyggnaden.

Bilderna talar kanske sitt eget språk. Känns nästan overkligt att få rida in på dessa ägor och ta del av miljön tillsammans med hästarna. El Ranchito betyder small farm men i mina ögon är inte detta något litet, fast det så klart killen som äger stället har det som semesterhus och han är visst där någon gång ibland när han inte är i Mexico eller Madrid där han bor mer permanent.


Likes

Comments

Vi närmar oss El Rocio via en bred sandväg som leder ut från nationalparken. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig att möta i El Rocio men att kontrasterna på denna märkliga plats är enorma är en underdrift. Vi följer en röd sandväg, på ena sidan har vi ett stort öppet gräsfält som här och där består av sandplaner där det går bra att träna sin häst. Ytan korsas också av en mängd sandvägar som används av både bilar och djur. Lite här och där går lösa hästar och mulor och vid något av de få träden står en fastbunden mula, djuren är inte vilda men de går helt fria då det är allmän mark och vem som helst får låta vad som helst gå fritt. På andra sidan av vägen är det hagar/ ytor-lerfält som är inhängande, här går hästar, mulor och kor tillsammans. Plötsligt hör vi en motorcykel tuta för fullt och en som vi uppfattar det "häst på rymmen" med grimskaftet hängandes passerar i full galopp. På motorcykeln sitter två killar och de kör gärnet och jagar hästen som vi tror har kommit lös. Det visar sig att de vallar den till skjulet som den verkar bo i. Samtidigt passerar vi två hästar och ett föl som befinner sig på samma röda väg som oss, söta tycker vi. Nu händer nästa sak som är annorlunda en bil kör upp bakom dessa tre hästar och börjar driva dem framför sig, bakom vårt sällskap. Efter en stund är hästarna ikapp oss och då upptäcker vi det värsta - deras fram ben är ihop bundna med rep så det liksom studsar fram genom att hoppa jämfota med frambenen, så förskräckligt.

Vi har nu kommit förbi fältet och ett slumområde har tagit vid, inte ett slumområde för människor men ett för djur. Här trängs olika slags inhägnader på lerig mark med varandra. Plast, plåt, taggtråd, skräp och gud vet vad, en enorm missar för de hästar, mulor, får, hundar etc. som bor i de olika "hagarna" och skjulen. En man som rider förbi har märkliga stigbyglar i plåt, de ser ut som plattformar och hela skosulan får plats i konstruktionen, senare får vi veta att det är stigbyglar för tjurfäktning eftersom de skyddar ryttarens fötter, men knappast hästens sidor med tanke på hur vassa de ser ut. Har inte lyckats fota några ännu.

  • 14 readers

Likes

Comments

Vilken dag, vi har ridit länge, länge startade kl 10.30 och lämnade hästarna vid deras hage för natten kl. 19.00. Turen har gått genom Donana, fantastiska marker och galopp över mjuka sandstigar som ibland var riktigt smala och ibland som breda gator. Vi har också snirklat oss fram i hög vegetation med tistlar på dryga metern. När vi närmade oss El Rocio skulle vi ta en genväg över något som mest såg ut som torr stäpp... men då kom parkvakten i sin Range Rover och vi fick vackert rida runt, det fanns tydligen en sällsynt kaktus i området.

Jag har aldrig tidigare "vattnat" en häst genom att erbjuda den vatten från en vattenpöl men det har vi gjort så ofta som möjligt. Vi har haft upp emot 30 grader varmt och hästarna svettas så finns det ingen brunn får det bli brunt lervatten i stället - hästarna dricker och några leker till och med ubåt.

Aperitivo och lunch på färden som vanligt. Aperitivo serveras vid 13-14 och lunch brukar vi äta vid 15-17 så middag brukar det bli vid 21.30 och den består så klart också av 3 rätter. Vi har långa sköna och välbehövliga pauser vid matstoppen. Till lunch får vi alltid tre rätter och ofta fisk, det serveras alltid varm mat till huvudrätt. Nu mera dricker jag ett par glas sherry om dagen till aperitivon, och jag som inte ens gillar det i vanliga fall men allt hänger ihop och passar så väl i sitt sammanhang. Maten och vinerna är faktiskt ett kapitel för sig.

Likes

Comments

Först några ord om morgonen, allt är så mycket Thailand. Ljuset när solen går upp, ljuden från fåglar och insekter och hela luften är som på Lanta. Allt ger en väldigt skön känsla och jag inser att våra dagar i Thailand nu finns djupt rotade.

Min fina häst, Capricho, stod redo i stallet som vanligt och idag visade han att han tyckte om att bli klappad/kelad med - han gilla det! 

Likes

Comments

Under den sista etappen passerade vi bland annat floden Quema, härlig svalka för dessa tuffa hästars ben och en chans för dem att dricka vatten. När Pilgrimer på väg till La Rocia passerar floden passar många av dem på att bli döpta.

Vädret har växlat, vi vaknade till blixt och dunder och under dagen har vi haft sol, regn och mot slutet en väldigt fuktig och klibbig värme med löddriga hästar. Landskapet känns mer och mer som Thailand och Koh Lanta med träden, värmen, ljuden och dofterna. - härligt helt enkelt. Vi lämnade hästarna på ett stall nära hotellet där de efter en skön dusch släpptes in i varsin box med halm och massor med mat. På gården fanns en liten kille som gärna visade sina konster, trav med enhandsfattning. Han kan inte vara mer än max 4 år men han satt hur stadigt som helst och styrde runt denna jätte häst. Hjälm? Det är det ingen som använder, varken vuxna, barn eller handikappade.

Nattens hotell är byggt utifrån temat "fåglar" eftersom nationalparken härbärgerar många flyttfåglar och fågelskådare är vanligt förekommande. Ardea Purpurea Lodge, namnet kommer av en fågel som tydligen är vanlig i parken. Väldigt snyggt hotell med känsla av alperna.

Likes

Comments

​Lunch i en del av nationalparken Donana som är allmän där den som önskar kan släppa ut sina djur så som hästar och kor. De lever sedan fritt här så länge ägaren önskar. Vi mötte ett par ston och en grupp unghästar. Lunch känslan beskrivs bäst genom bilderna.

Likes

Comments

Vi har ridit genom olivlundar, mandarinodlingar och fantastiska pinjeskogar på dova stigar som är magiska för ridning. Dagens Aperitivo fick vi på en fantastiskt välskött gård som ägs och drivs av en arkitekt med stort intresse för körhästar. Gården är exemplariskt skött och det är nästan svårt att tro att den används. Från början var gården en grisfarmar och arkitekten som ritade Eiffeltornet i Paris har ritat fackverket i taket på stallet som numera rymmer hästar - inga tecken på grisar längre. Selarna på bilderna är 100 år gamla. Liknande vattenhoar där hästarna dricker finns runt om på gårdarna så när vi passerar stannar vi till och vattnar dem. Spana in de krossade oliverna, gudomligt goda.

Likes

Comments