Ända sedan barnsben har jag känt mig annorlunda, stubinen är ofantligt kort och jag är överallt och ingenstans. Tar beslut på impulser och det är inte ofta det är speciellt bra beslut. 
Jag har ofta satt mig i positioner som varit skadligt för både mig själv och andra. 
Har alltid känt alla känslor extra mycket, extra glad, extra ledsen, extra förbannad, extra förvirrad, extra kär etc. Men det behöver inte vara negativt det heller, snarare tvärtom. Jag känner 10 gånger mer än vad någon som är utan diagnos känner. Jag får uppleva livet med extra allt. 

Slutet på 2009 fick jag diagnosen ADHD. Det var skönt att få klarhet i varför jag är som jag är, varför jag funkar annorlunda och de problem jag har. I början skämdes jag, det kändes exakt som att jag fick en stämpel i pannan där det stod "utvecklingsstörd". Jag vågade inte erkänna för killar, vänner, släkt, vad jag hade för diagnos. Men nu några år senare, så är jag mer eller mindre stolt för den jag är, oavsätt diagnos. 

Att ha fått en diagnos är ingenting man ska skämmas över. Det är något du är och ska vara stolt över. Sträck på ryggen och göm dig aldrig i din comfort zone.

Lots of love, från mig till er! 🙌





Likes

Comments

Ger detta ett sista försök.
Här får ni följa mig med diagnoser som ställer till det i vardagen. 
Må kanske inte vara jätteintressant, men gör mest detta för min egen skull!

Likes

Comments