View tracker

Jag tänker mer och mer på att kvinnosaksfrågan inte kommer kunna fulländas, någonsin. I varje fall inte när det kommer till sexuellt våld mot kvinnor.

Jag tänker mer och mer på vilka helt skilda världsuppfattning män och kvinnor har. Inte nog med att killar sällan stöter på sexuellt våld (men visst sker det, det med), de kommer också sällan kunna leva sig in i hur det kan vara då de på ett strukturellt plan inte blir objektifierade och sexualiserade varje vaken stund. Medan kvinnor som inte stött på sexuellt våld eller sexuella trakasserier måste ha 1000 gånger lättare att leva sig in i situationen och känna sympati för de som fallit offer då deras kön gång på gång trakasseras. Kan killar ens förstå tjejer på den mest grundläggande nivå (nämligen hur det känns att ses som ett objekt) ifall vi är underrepresenterade och ämnet om sexuellt våld DESSUTOM är tabubelagt?

Det finns fundamentala skillnader på könen idag. Det är inte så att kvinnor (på ett strukturellt plan) skulle gå runt och våldta män för att de har sexualiserat män i viss utsträckning. Dels då kvinnor sällan skulle kunna utföra nåt sexuellt våld rent fysiskt men också för att kvinnor inte dehumaniserar män. Män porträtteras först och främst som individer. Män porträtteras som PERSONLIGHETER som utfört stora bedrifter som praktiskt taget har byggt upp vårt samhälle (frågan är om denna ensidiga föreställning stämmer).

Kvinnor sexualiseras så pass mycket däremot så män har, tekniskt sätt, utrymmet att se kvinnor ENBART som sexuella objekt. Följer man dittan och dattan på sociala medier, tittar man på reklam och framförallt i modetidningar kan man välja att bilda sig en ENsidig uppfattning av att kvinnor=objekt. Kvinnor som är överrepresenterade under sexualiserade förhållanden och underrepresenterade gällande verkliga presentationer där deras bedrifter ligger i fokus.

En passande liknelse är väl hur ens feed på Facebook, instagram osv. anpassas efter ens intressen. Det man tycks gilla framhävs medan det man undviker att ta del av hamnar i skymundan. Ta en titt på vissa killars feed, de man minst anar har de mest världsfrånvända feedsen. Fatshame:ing delux, kvinnoförnedrande skämt, videos, sexualiseringen av kvinnor är real och de enda som har nåt att komma med är manliga vloggare som t.ex. uppmanar till uppror (no offence Russel, u know I love you, lol). Samtidigt som feministiska forum och feministisk kunskap undviks så gott det bara går.

Likadant kan killar välja att se på kvinnor. De kvinnor som HAN råkar gilla kan han utgå ifrån och bilda sig en ensidig uppfattning som gäller för alla kvinnor. Bilden av den kvinnliga porrstjärnan t.ex. (ingen slutshame, poängterar bara att problematiken ligger i ÖVERrepresentationen av kvinnor som underdåniga i porrindustrin). Eller att alla män ska bete sig på ett visst sätt mot kvinnor (bilden av en macho-kille, finns överallt i machokulturen). Om killar utgår från skeva ideal på manligt och kvinnligt och undviker kvinnor i verkliga livet skapas en verklighetsuppfattning. Kvinnor får ju inte lika självklar plats i det offentliga rummet och om kvinnor väl får det kan de kritiseras, ignoreras och mansplainas till tystnad. Den världsfrånvända verklighetsuppfattningen bekräftas.

Ändå tror man (jag) på män som individer. Man (jag) tror så pass mycket på män att jag länge har varit övertygad om att män fans ska kunna ta sig i kragen och varje karl ska kunna sluta mörda, misshandla och våldta kvinnor. Men jag oroar mig över att det i verkliga livet är omöjligt i det stora hela. Man vill tro att sexuellt våld en dag kommer näst intill dö ut. Men mäns uppfattning om sitt egna kön är problematisk som fan. Fenomenet att "dra alla män över en kamm" ligger inte hos kvinnor. Mäns föreställningar om sitt egna kön är betydligt farligare.

Enbart igår fick jag höra av två VUXNA män följande citat: *jag böjer mig fram för att plocka upp nåt och därmed flyttar sig mannen bakom mig för att slippa stöta in i mig bakifrån* --> "Detta är det ultimata beviset på att jag är en gift man. ANDRA MÄN hade inte ansträngt sig för att flytta på sig."
"Det är konstigt hur man aldrig sexualiserar en kvinna som ammar. Det är det mest naturliga som finns. Kvinnor i andra sammanhang ser man ju på ett sexuellt sätt, det kan man inte komma ifrån.".

Om män som är snälla INDIVIDER har dessa föreställningar om sitt egna kön skulle det inte vara konstigt ifall samma snälla INDIVIDER någon gång i sitt liv utför våldshandlingar mot kvinnor. De kan ju alltid skylla på deras förenklade bild av sitt egna kön.

Alltså.. Ursäkta mig men jag uppfattar mig själv som en riktig kåtbock ibland och det händer att jag sexualiserar män och ser de bara som någon som kan ge MIG något men jag kan inte i någon som helst mån leva mig in i att det fenomenet skulle kunna omvandlas till sexuellt våld, men det gör det ju gång på gång. Tankar övergår till handling, hos män förstås. Det är här jag börjar bli riktigt rädd för att det faktiskt finns fundamentala skillnader på män och kvinnors biologi. Bär män på en våldtäkts-gen kanske? Brrr, rysningar.

Den tanke som gör mig så otroligt rädd om nätterna är tanken på hur evolutionen har gynnats av våldtäkt. Hur många barn har inte blivit till på grund av våldtäkt?... Evolutionen är ju kanske världens ondaste, orimligaste och mest slumpartade fenomen dock och etikens slutgiltiga mål måste slå ut evolutionens slutgiltiga mål om det ska finnas nån rättvisa här i världen.... Brrr, rysningar.

Förtydligande: Jag har aldrig blivit utsatt för sexuellt våld. Jag hoppas innerligt att ifall någon som har blivit utsatt för sexuellt våld inte tolkar detta inlägg som att jag tycker mig ha tolkningsföreträde kring ämnet. Jag skriver bara av mig gällande mina värsta farhågor, mina FAKTISKA mardrömmar om en dystopisk framtid.. Därav triggervarningen! PoK

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

HUR roligt är det inte när man ser folks feed på instagram och hittar nån random bild på nån kändis med följande caption: "dör så snygg hen är" t.ex. Tro inte att den här sexsymbolen till kändis har liknande drag som personen ifråga (coincidence much?). Följetångs-kommentarerna lyder då i regel: "omfg så snygg, lik dig juu!".
Detta är mitt försök till fenomenet:

Doppleganger? Knappast. Men man kan alltid låtsas. 

Likes

Comments

View tracker

På sistone har livet antingen varit hektisk och fartfylld eller alltför chill. Antingen mys med barn eller rave till kl 8 på morgonen dirr efter 9,5h pass. Antingen pizzahäng och RuPaul's dragrace eller krök med sprillansnya Kosse16/17.
En del otippade tillställningar har man varit på. Upptäckte en gayklubb i närheten av min bostad och lyckades övertyga polarna att dra dit. Stämningen var på topp trots de föga antal människor som var där. Gratis drink i baren efter 80kr inträde dessutom: lätt värt!
Vad som uppskattades mest: ingen synade en. Varken äckelgubbar syntes till eller människor som bara rent av synar sin omgivning för att döma. "Hur dansar den? Hur är den klädd? Hur ser den ut?" Inget sånt. Alla va sig själva på ett helt annat sätt än vanliga klubbmiljöer, refreshing af.
Vad som uppskattades minst: MEGAcringe tabbe. Jag, Simon, Jean och Petronella råkade para ihop oss som värsta heteroparen när vi sjöng karaoke. Tro inte att låten råkade vara: "Stand by me". Folk gick ju under vår föreställning (quite right) bc of the cringe. Såg ut som vi förespråkade "straight-Pride" typ... Vi fick t.o.m en "bye-Felicia" kommentar av presentatören som klart och tydligt såg att det stod "Louise och co." på vår lapp men valde istället att kalla oss "Lovisa och co.". The shade alltså, hahha.
Avslutar med en härlig anekdot: "Men Louise, kroppshår är ju inne igen". Fkn cutie Hedda!

Likes

Comments

Första bilden: cred till Mallas arts and crafts.
Andra bilden: jag hela 2016 om ni frågar mig. Har varit förhållandevis salty, petty, messy och bitchy. Önska mig lycka till med att drastiskt ändra mig innan 2016 är över! KALAS..

Likes

Comments

Jag är svag för följande:
1. Strumpor. Många tar strumpor för givet men jag uppskattar strumpor nåt enormt. Underskatta aldrig strumpors praktiska funktion. Utan deras hjälp hade vardagen varit omöjlig (SKOskav).
Det betyder inte att jag har världens bästa samling strumpor, snarare tvärtom. Mina strumpor är sånna jag haft sen mellanstadiet eller snott från brorsan vanligtvis. Dvs. motiven på de är inte särskilt smickrande eller lätta att matcha med. Jag jobbar på min strumpkollektion helt enkelt. På senare inser jag att den renaste form av tillfredställelse är när man lyckas klä upp en hel look med hjälp av strumpor. Skåda:

2. Drunkna i tyg. Oversize kan aldrig bli för oversize enligt mig. Det gäller bara att lyckas kombinera det rätt. Med "rätt" menar jag inte den fula och ack så uttjatade minnesregeln: "matcha ETT oversized plagg med ETT tight plagg". Istället menar jag: "hur kan ett oversizeat plagg kompletteras som bäst?" På senare har jag tex insätt: oversized överdel i samband med utåtsvängda byxor: ingen nice kombo.
Tips till er som delar min fetisch: Maison Margielas samarbete med H&m 2012. Min ultimata våta dröm.

3. Särskilt utsökta tyger. Hur utsökt är inte tyget på min skarf? Fråga inte vad materialet heter men... det skimrar!! Ett annat säkert go-to är the classics: krossad velor, siden och flis.

4. Fästa säkerhetsnål på baksidan av ett linne/klänning så fort man har tunna straps. Det känns nice då bysten ser lite fylligare ut. Eller är det bara jag?.. (Inte för att det är ett av mina komplex men kul med variation. Am I right?).

5. Enfärgade outfits. Ibland lyckas man, ibland blir resultaten katastrofal. Som den gången jag såg ut som en groda.... Felsteg!

6. Go-tos: accessoarer som har sentimentalt värde från min sida.
Min senapsgula halsduk och mina forna hjärtformade hoops (en av de lyckades bli nerspolade på Stadsteaterns toalett, den andra försvann). De påminner mig om James Dean. Kortlivade, drömmiga och för bra för att vara sanna.

P.S Glöm inte att säkerhetsnåla uttöjda polotröjor. Gå aldrig omkring såhär:

Men framförallt. Må inte som denna osäkra lilla tös på 15 år som använde sin ohälsosamt-supersmala kropp som något att skylta med. Allt skulle vara så tight och så kort som möjligt. Trots detta lever fortfarande min förkärlek för krossad velor kvar..

Likes

Comments

Gång på gång förvånas jag. Jag menar HUR pricksäker får man va på en skala? Under hela anti-tour har Rihanna tagit andan ur mig. I-N-N-O-V-A-T-I-O-N stavas det. Jag blir alldeles knäsvag när jag tänker på hur hon bär helt vanliga plagg men med en hejdundrans twist. En trenchcoat fungerar plötsligt som en ryggsäck, lårhöga stövlar dubbelviks, tröjor vänds ut-o-in för att trä över huvudet, lårhöga stövlar förs samman med ett skärp, färgerna är träffsäkra och antingen matchar hela utstyrseln perfekt i en o samma färg eller så kombineras det i lagom dos. SÅ tilltalande för ögat. Låt oss inte glömma SMYCKENA:

Annan STOR stilförebild är Solange (som påminner nåt så sjukt om Emma, allt från smak till kroppsspråk är läskigt SYNCHED). Jag menar krossad velor OCH polo OCH senapsgult OCH helmatchande en-o-samma-färgkombo-outfit.

Men låt oss take a moment to appreciate den som egentligen myntat slay-vibsen i dagens insta-flöde, nämligen: Lil' Kim. Lady Gaga, Nicki Minaj, Azealia Banks och Rihanna är bara ett fåtal exempel på dagens stilikoner som influerats STARKT (på gränsen till plagiat om du frågar mig) av Lil Kim. Men vem får mest cred? Den ända vita kvinnan i högen: nämligen Gaga.

Nu till mitt dilemma gällande min stil. Många gånger kan jag tycka att den är alldeles för maximalistisk. Jag har ju en "förkärlek för det överdrivna och smått excentriska" (utdrag från min bio på Tindr).
Hur som helst drömmer jag om en garderob med utsökta basplagg som jag lyckas ge innovativa "twists" med hjälp av grym styling.

Inköpslista:
*baggy-pants med grym (elr nt så grym, beroende hur man ser på d) passform 

*solbrillor i smal modell. De som ger vibbar från tidigt 2000-tal, ni vet vilka jag menar! Inspo-musa: Beatrice Enström

*skinnyjeans (helst i äkta jeansmaterial trots att jag evigt får cameltoe i sånna)

*smycken: hoops (gärna överdrivet stora), chockers i nån form av metall (gärna silver), funderar även på att införskaffa fler hål i öronen så jag kan drunkna i hoops i olika storlekar

*snygga skärp i otippade färger 

*fler sneaks (är ständigt sugen på fler) 

*maffiga sandaler

*oversized skjortor 

*nätstrumpbyxor (att ha under cropped jeans) 

*stövlar med chunky heal (osäker på hur de ska se ut, jag får prova mig fram på humana)



Drömmen är ju att man ska ha så pass snyggt ansikte så man kan rocka helt vanliga kläder av minimalistiskt slag som dessa två donnor.
Tror inte jag kommer bli tillräckligt stimulerad av de klädvalen dock och antagligen kommer jag hamna i samma gamla vanliga Lullan-fällor. Nämligen mönstrat på mönstrat på mönstrat. I'm a 😷💉 (tydning: sick junkie).

Likes

Comments

För er som missat: Lullan har minsann o da' fyllt 18 förra veckan. Sen dess har livet varit ganska fab helt ärligt. En ny värld har öppnat sig. 

I varje fall så firade jag min födelsedag med en liten mingel-kväll hos mig. And I'm not gonna lie, jag blev supernöjd. Det verkade även gästerna bli.

Tanken på att mina olika umgängeskretsar inte skulle komma överens eller vara stela med/mot varandra gjorde mig dock nervös till att börja med. Å andra sidan visste jag med mig att det bara var lite orimlig prestationsångest för jag vet ju med mig att mina närmaste är HELT fantastiska! Och bra blev det i slutändan ska ni veta! 

Summering av kvällen/kommande morgondag:
1) jag förbereder tilltugg, flamingo-pynt, bål, spellista, outfit, städar, fixar och donar inför kvällen med Beatrice, Hanna och Emma. Tilltugget bestod av enchiladas, vietnamesiska vårrullar och nachos. Bål bestod av rosé, frusna hallon och alkoholfri päroncider
2) gäster anländer one by one, dricker bål och minglar till mingelmusik
3) vi beger oss mot innergården (då jag bokat bord) för att fortsätta mingla loss
4) det blir lagom mycket dans och minspel till mina favvis-låtar i köket
5) alla kommer bra överens (och vad jag såg) hade alla kul
6) min favvis-granne bad mig så himla vänligt att plocka in högtalarna från balkongen vid tolvslaget. Fråga inte varför jag insisterade på att ha högtalarna där. Jag va stanky poo poo-drank
7) med dunder och brak behöver vi bege oss vidare. Vi kunde inte dra till Babel (vilket var tanken till att börja med). Istället drar jag och ett fåtal andra till Mejjan. S/o till Peddan och Janne som är orimligt tålmodiga med en extremt full och förvirrad Louise. De skjutsar mig till tågstationen på pakethållare på nolltid. Jag hinner med rätt tåg
8) där träffar jag gamla vänner som jag inte träffat på år och dar. Vi garvade loss i samband med dans förstås. *Jag talar flytande DANSa*
9) när det är dags att gå hemåt GÅR jag hela vägen hem till Emma. När man är full och nöjd i sin tillvaro kan det vara skönt med en promenad på egen hand
10) på vägen träffar man en och annan man känner. Jag hade följe med Patryk sista biten
11) väl avklädd och sårbar i Emmas säng kommer jag på att jag FULLKOMLIGT glömt bort att städa innergården efter mig.
12) på morgonen ökar oron och jag vaknar tidigt av mig självt, ganska ångestfylld
13) jag städar och gör skinande rent efter mig
14) jag påminns om att en av stolarna på innergården har gått sönder under kvällens gång. Fattar fortfarande inte hur det kunde ske men men
15) efter städningen bakishänger jag med Camille. Per usual ber jag om ursäkt gällande att jag ständigt snäser till åt henne när jag fått i mig ett eller två glas. Vi har varit kompisar allt för länge helt enkelt
16) med raging bakfylla jobbar jag ett 6,5h-pass
17) under morgondagens gång får jag x-antal tacksamma sms från mina gulliga kompisar. De menade att de hade jättetrevligt, vilket gör mig glad. Tack till er för att ni gjorde kvällen så mys!

Likes

Comments

På senare har jag (helt mot min vilja) fått en sugardaddy. Skoja, halvt.. Det är snarare en stammis som ger mig böcker att läsa??? And we talkin' about nyinköpt dyrt shit (ca 100-200kr skulle jag gissa). Thanks stranger!
På insidan av böckerna skriver han fula, klyschiga meddelanden. Har jag fått en stalker på köpet? Possibly!

Allt började med att jag fick frågan: vad vill du läsa vidare till? "Nja" sa jag. "Jag vet inte än". Följande mening, som enbart hybris-drabbade 25+ åriga män har mage att konstatera, löd: "men någon aning måste du ju ha". Biiiitch, nej det MÅSTE jag inte? Jag är identitetslös at the mo', back off. Istället reagerar jag stillsamt och proffsigt och krystar fram nån lögn om att sociologi är min grej. "Perfekt! Har du förmågan att vara objektiv? frågar han. Då tänkte jag: nu börjar hybrisen bli aningen intressant...
"Vill du läsa texten jag har skrivit under tre cappuccinos gång?"
Bingo! tänkte jag. Läsa en ful text, skrivet av en ful kille (snackar inte om utseende, I would never!... Although I would).

Föreställ er det klyschigaste man kan krysta fram i text.. Han skrev det. Han hamnade i varenda fälla. Jag behöver inte visa utdrag, istället hoppar jag direkt till kritiken jag gav honom:

Don't u just love it when a man dictates who you are? Det må vara så att jag inte riktigt vet vem jag är ännu but that's besides the point! Med tanke på mitt kön och min ålder är jag däremot som en tom canvas, jag är påverkbar. Am I right guys?

My point is: min "litterära eld i min själ" lika gärna kunde ha blivit "väckt" since birth. Jag skulle också kunnat ha förkastat litteratur för länge sen och vägrat läsa, för alltid. Vad vet han? Men framförallt: vad har han för rätt att lägga sig i det? Spekulera kring och därmed indirekt definiera vad jag är och vad jag inte är? Eat my shorts!

Dessutom stöter han på både mig och en fd kollega samtidigt som han dejtar en tjej (på "mitt" café). Stackars tjej. Vilket as, haha!

Gör istället som denna charmknutte till kund som gav mig denna ros: MEGA-cuteness!

Likes

Comments

Classic Lullan att bilden ovan är första bilden hon tar

"Jag är övertygad om att det inte fanns någon alko i våra Mohjitos" -Louise 2k16
2 min senare: Halsade en halvliter öl på ett tiotal sekunder och halvspyr a mouthful of skum i ett och samma glas.

Här tar mina halvdana bilder slut (vilket säger en del om vilken kass fotograf jag är egentligen), låt oss övergå till en bråkdel av Camilles utgåva av fotografier istället:

Min reseguide än sålänge: 

Låtar: "Ultimate" av Denzal Curry samt Nordirlands EM-låt

Böcker: "Elefanten som gick upp i rök" -Murakami samt "Och bergen svarade" - Khaled Husseini 

Platser: cocktailbarer, barer, utebarer, restauranger, Turgirs marknadsstånd, strandplats, poolhäng i Vinisce och klubbar

Klädkod: mkt grönt 

Tillstånd: solbränd kräfta erryday

Mood: BORDERLINE. On the verge of every emotion

Höjdpunkt: när en random irländsk kille skrek av (ironiskt) skratt åt squad efter Darre drog ett torrt skämt på hans egen bekostnad. Vi var till slut tvungna att dra därifrån med svansen mellan benen. Beslutet motiverades med desperata vädjanden i stil med "vi bara går härifrån"(under tiden irländaren fortsatte att dö falsk-skratts-döden). Han slayade vår existens utan anledning. Helt oprovocerat. Har inte skrattat så hårt på minst ett år! Som sagt: människors ytterligheter: fkn love it! 

Standardmåltid: paprika-pringels

Dricka: Mohjitos och G&T

Huvudsakliga sysselsättning: kedjeröka i samband med att gnälla om att vi måste sluta röka 

Favvis-citat: "Louise, du verkar vara en manlig favorit här". Egoboost. 

Allt som allt har jag kul och stormtrivs i gängets sällskap. Ikväll är det Filips födelsedag, men svärmorsdröm som han är vill han bara ta det chill på restaurang.
PEACE

Likes

Comments