Header

Och så va dagen här när lilleman ska ut och pröva sina vingar på egen hand...

Denna dagen har jag fruktat för länge då jag är ett kontrollfreak när det kommer till min lille kille. Att behöva lämna honom hos andra och släppa taget har varit väldigt tufft för mig...

Varken jag eller Johan har nånsin gått på dagis så vi visste knappt hur det fungerade. Som tur va, va fröknarna vid första möte väldigt trevliga och pedagogiska. Vi va där 1 timme idag för första inskolningsdag. Loke va lite tillbakadragen de första 5 minutrarna, sen va det fullt ös medvetslös till hemgång. Rutschkanan med de andra barnen tyckte han va jättekul men ville inte gärna sitta och åka utan stå som de andra barnen.. Har en känsla av att han kommer lära sig mycket bus min lilla huligan😜..

Imorgon väntar inskolningsdag nr 2, vilket Johan får gå på själv då jag jobbar extra..

Nu är det dags och sussa.. Natti

Likes

Comments

Jul och nyår har nu passerat och 2017 har anlänt. Året jag hoppas på ska ge mig lite själafrid och mindre stress...

Innan jul åkte vi som tradition till Göteborg under 3 dgr (julklapp från mor och far) och bara tog det lugnt vilket är otroligt avkopplande i julstressen. Denna gången följde även mor, far och mina systersöner med vilket vi alla tyckte va kul och mysigt. Blev en sväng till Ullared, Liseberg och Universeum. Barnen tyckte det va superkul och även vi vuxna blev som barn igen😊

Julafton spenderades hos svärföräldrarna, en mysig liten sammankomst med Johans familj och Juldagen hos hans farmor o farfar🎄

Sedan va det dags för firandet av Johans 29 årsdag och nyår. Då kom min familj upp samt min moster och hennes man vilket va supermysigt. God mat, trevligt umgänge och raketer avslutade 2016 och startade 2017..

Idag har jag varit på Abf och skrivit in mig. Något jag verkligen önskar hända detta år är att jag får ett fast arbete och få jobba med något jag älskar..

Har även idag startat min resa med viktväktarna. Mitt mål detta år är att gå ner -10kg.. Min startvikt är 101kg och jag hoppas verkligen att jag lyckas denna gången. Inte bara för min egen skull och min diabetes men också för att jag vill orka leka med min son mer än jag gör idag. Det borde vara den största moroten av alla.! Så ni som vill följa min resa med viktväktarna så följ mig gärna här..

Nu är det dags att sova. Imorgon kör vi lite extrajobb på Swedol.. Natti.. P.s.. Lite bilder från December nedan..

Likes

Comments

Det är precis det jag kommer göra om jag inte släpper på min stress och ständiga oro.. Innan Loke kom var jag ganska chill, tänkte inte så mycket på sånt jag tänker idag... Allt började när jag fick 2 streck på stickan. Det va som någon slog på en knapp med texten RÄDD/ORO.. Under min graviditet skrev jag dagbok från första dagen (Gjort en stor bok om detta som jag tryckt upp).. Idag när jag tittar tillbaka och läser så handlar varje inlägg om rädslan att något skulle vara fel, att något skulle hända min lille i magen och rädslan att inget veta om det skulle hända...

När jag gick in i v.24 hade jag jobbat 2 veckor på mitt sommarjobb.. Det va en måndag och jag hade haft så ont i magen i en veckas tid (Vad vet jag som är rätt o fel när det är min första graviditet).. Johan tyckte vi skulle åka in till förlossningen efter jobbet bara för att höra om detta va normalt.. Vi ringde och de tyckte vi skulle komma in så de fick titta... Efter det började karusellen.. Det ena ledde till det andra. Allt jag varit orolig och rädd för slog helt plötsligt in.. min tapp va i princip utplånad.. Snabba beslut togs och jag åkte blåljus till Lund.. Där fick jag ligga blickstilla i en sjukhussäng (som kan göra vem som helst sinnessjukt) i 3 veckor.. Under den tiden hann så många tankar flyga genom huvudet och det gick inte en natt då jag inte grät mig till söms i rädsla över att kanske förlora mitt första barn och inte kunna ha min sambo bredvid mig... En vecka innan jag fick åka tillbaka till Växjö kom en sjuksköterska upp från Neo på bottenvåningen. Hon hade med sig en mapp som hon visade mig. I mappen fanns bilder på något som liknade aliens ur en scifirulle uppkopplade till massa slangar o apparater (hemsk tanke jag vet). Tanken på att mitt barn skulle vara en utav dem kunde jag bara inte greppa. Kommer jag våga se mitt barn om så? Var en av de skrämmande tankar som dök upp.. Sjuksköterskans ord bara försvann och jag satt mest och bara stirrade...

Onsdagen 5 Augusti fick jag åka hem till Växjö igen. Efter en vattenavgång på söndagen ansågs nu Växjö va redo att ta hand om min lille kille när det va dags. Lika väl som jag va lättad över att få komma tillbaka till Växjö lasarett så va jag orolig över om de verkligen skulle fixa om han kom... Natten till den 9e Augusti gick resten av vattnet. Värkarna blev snabbt tätare och det kändes som jag skulle gå av på mitten. Då hade jag precis gått in i v.28+0.. Johan kom och höll mig lugn, tog mitt blodsocker (typ 2 diabetiker) och gav mig sprutor efter behov.. Jag har nog aldrig varit så rädd som när jag födde Loke. När han kom ut och de sprang iväg med honom till ett väntande läkarteam. Jag låg helt själv i rummet för någon minut helt ensam med mina demoner till tankar...

När moderkakan kommit ut och jag blivit avtvättad kom Johan tillbaka. Allt hade gått bra och han låg tryggt uppkopplad.. Efter någon halvtimme fick jag åka rullstol och se honom för första gången. Detta lilla lilla mirakelbarn... Mina känslor va som förtryckta. Jag ville gråta floder av oro men på något sätt höll jag allt inne.. Under hela vår neoresa på sjukhuset och bra länge höll jag mycket av mina känslor nedtryckta i hopp om att aldrig behöva möta dem...

Det är först nu när vår lilla stora kille är snart 1,5 år som känslorna tränger sig upp igen.. Jag är ständigt rädd att något ska hända honom. Jag har svårt att lita på att andra. Att de inte kan skydda honom på samma sätt som jag känner att jag kan. Blir fruktat arg om jag inte får den hjälp från sjukvård och annat som jag anser mig ha rätt till få snabbt. Ibland blir jag rädd för mig själv. Jag säger nästan dagligen (ex.om han snubblar till när han lär sig gå) att denna oro kommer göra att jag dör i förtid.. Jag vet att jag är en överbeskyddande mamma och det har jag all rätt att vara. Men att ständigt gå o tänka på allt hemskt som kan hända honom gör mig helt slut mentalt... Önskade att hjärnan kunde göra en 180 gradare och låta mig tänka på allt positivt som också kan hända... Älskade älskade barn

Likes

Comments

Ush denna morgon vaknade Loke med att spy upp all välling han fått över hela mig och sen på soffan. Tack och lov va det allt och ingen feber kom heller. Däremot har han varit lite gnällig och inte lika mycket spring i benen som andra dagar. Men glad är han alltid mitt lilla hjärta.❤ Innan vi la honom för natten hjälpte han mig att klä minigranen som ska stå ute vid ytterdörren tillsammans med tomten. Han tycker det är så roligt att gå med sitt lilla pekfinger och putta på alla kulor☺.. Efter läggning vaknade han vid 2 tillfällen med magknip så kanske är någon skit på G 😳.


Ikväll har jag även pysslat lite. Jag älskar att ge vänner och familj gåvor. Så när jag kan göra något så gör jag det. 😀 Idag vart det en liten minijulklappis till Lokes kompis Tindra (min arbetskamrats dotter) Det skiljer bara 7 månader mellan dem och vi har på senaste tiden kommit väldigt nära varandra vilket jag tycker är helt underbart. Vi stöttar varandra på jobbet, föräldraskapet och i sommar hoppas jag vi tar körkortet ihop😀 fingers crossed.👊✊🙏@tindrasmamma. Hon är verkligen en fantastisk mamma och vän så besök henne gärna här på bloggen..


Imorgon väntar nästan 12 timmar på jobbet när det vankas julbord. Jag och min manliga kollega har ansvaret för maten så hoppas alla känner sig nöjda och glada när de lämnar butiken imorgon. Nu är det dags att sussa så nighty night🌛

Likes

Comments

Vilken natt det varit.. Loke har vaknat varannan timme hela natten och panikskrikigt. hela 4 gånger i natt fick jag gå upp och trösta och ge välling. När jag äntligen fick honom att somna om vid kl 7 så började grävmaskinen mullra hos grannen och gräva upp asfalten utanför vårt hus vilket levde jävel och Lokis vaknade. Det va bara att gå upp...

Istället bestämde jag mig för att göra något mysigt så idag blev det att klä granen. Det är verkligen något speciellt att se glädjen och spända blicken hos sina barn när de för första gången (som de själva förstår) får klä och se granen med alla kulor och ljus. Det är verkligen magiskt. Johan är inte så intresserad av julpynt utan lämnar allt sådant åt mig så han kommer bli glad när han kommer hem ikväll... Det är så himla roligt att se Loke tassa runt nu på sina små ben. Det är så mycket bus i honom. 😀 Han hjälpte mig langa julkulor till granen och flytta runt julklapparna ❤ Vårt lilla hjärta. Julen blir så mycket mer värdeful när man ser sitt barn så glad...

Likes

Comments

Har länge funderat på om det varit nya tänder på G hos Lokis och i förrgår kom de äntligen fram 😅 1st på vardera sida av de första 4 i överkäken. Jösses va denna kille har tänder nu och kan bita och tugga ordentligt.😉 Denna vecka har utvecklingskurvan bara pekat uppåt. från att va lite smårädd att gå till att idag nästan bara gå är inte mer än helt otroligt...

Igår jobbade jag extra under LRF dagarna på jobbet och under tiden hade Loke roligt hos farmor och farfar☺. När vi kom hem va han helt slut och somnade som en stock..

Imorgon är det Hovmantorp julmarknad och det ska bli så mysigt och traska omkring i byn o titta på julsaker❤

Dessutom ha en trevlig första advent✨

Likes

Comments

Äntligen är vardagsrummet adventsfint efter 2 dagars totalt kaos. Nu är det bara resten av huset med..pussst.. Jag håller på att bli galen. Förra året köpte vi en stor rund röd matta som vi hade i hallen och i år när jag skulle plocka fram den existerar den inte! Jag menar hur kan en 2x2 m matta bara gå upp i rök!?? Saker har en förmåga att försvinna i detta hus något otroligt ofta. Jag skulle behöva bli en spåtant så mycket jag letar efter.. För visst är det så att saker och ting har egna ben och flyttar på sig 😉

Likes

Comments

Herregud nu har vi dragit igång adventspyntet 2017 med byte av gardiner, dukar, ljusstakar, lite annat smått o gott och en Loke som är högt och lågt, rycker i allt och ska va med.. lika mycket som de är frustrerande så är det mysigt. Han har ju inte tråkigt iaf. 😂 Det är verkligen ett organiserat julkaos hemma hos osd just nu och förhoppningsvis får ni se resultatet när jag nån gång blir klar. Tomtarna till Lokes stora besvikelse får allt vänta ett par veckor till 😉

Innan idag va Loke och jag på Bvc. Min stora kille är nu 10kg tung och 78 cm lång. Han går nu under "normal kurva" vilket är helt fantastiskt med tanke på var han startande ❤

Likes

Comments

Efter nyår är det slut på allt hemmamys med min lille kille. Inga långa frukostar. Inga mysiga lekstunder på morgonen. Inget gos och bokläsande i soffan. Nej efter nyår väntar inget..

Jag tvingas sätta min son på dagis som jag verkligen inte vill. Tvingas gå till arbetsförmedlingen då timmar inte finns och söka jobb som ingen vill ha. Studier i tanken men vet inte vad, när och hur..

Detta året ser jag inte fram emot jul, inte mot nyår inte mot nåt. Jag önskar vi kunde stanna i november 2016 för alltid. Här har jag min trygghet, min kärlek och liv.

2017 skrämmer mig. Jag ser ingenting. Inte ens ett tecken på att det kommer något gott.. Jag sitter ofta och tänker på framtiden då den är så osäker. Inte bara i mitt liv men även i världen.. Vad är det för värld min son ska få växa upp i? Katastrofer. Krig. Arbetslöshet?

Det va bättre förr säger man och jag kan inte annat än att hålla med. 90-talet va underbar. Inga måsten förutom skolan. Man lekte med några kompisar, kom hem till mamma och pappa. Åt kvällsmat och somnade för att vakna upp till en ny sådan dag. Det va inte mycket prat om våld på nyheterna och i skolan va det ganska chill.. Vad gör barn i 10 års åldern idag..

Framtiden skrämmer.. Framtiden skrämmer..

Likes

Comments

Idag den 17 November är det Världsprematurdagen. En dag som för mig är oerhört viktig och en dag som alla våra kämpande små hjältar ska få synas extra på.

Loke föddes i gravidvecka 28+0. Han tillhör gruppen extremprematur. Vi tillbringade nästan 10 veckor på sjukhus och med hemvård innan vi fick bli "riktiga" föräldrar och ta hand om sitt nyfödda barn. Loke har klarat sig ovanligt bra men många andra har tyvärr livshotande eller livslånga följder av att födas för tidigt..

Prematurbandet ger oss föräldrar chansen att få vara tillsammans med våra små kämpar på sjukhuset och ger tillsammans med all underbar personal på neonatal våra barn en värdig start på livet.

Jag har i förmån för prematurbandet tagit fram barntavlor som kommer säljas idag den 17e November där 30:- per såld tavla går oavkortat till just Prematurbandet❤ (obs! Ram ingår ej)

A4 - 100:- inkl frakt
A3 - 150:- inkl frakt (skickas i rulle)

Kontakta gärna mig på meddelande eller kommentera så kontaktar jag dig.✉

Stort tack i förväg från mitt och min lilla sons ❤

Jag får träffa min son första gången efter förlossningen❤ Det största ögonblicket i mitt liv

Likes

Comments