Header

Alla har vi väl något som vi kanske samlar på och är lite udda.. Såhär i juletid får min samlarmani lite extra spratt då jag älskar att samla på omslagspapper. Allt ifrån julpapper till vanligt paketpapper för alla typer av Högtider.. Har närmare 100 olika rullar ståendes i källaren och mer blir det varje år. Jag älskar verkligen variationen man kan göra med dessa fina papper och inte bara att slå in saker med..

Nu har jag äntligen börjat slå in de få julklappar som finns i år och det är alltid lika kul att välja ut papper till ett visst paket.. För visst är det roligare att få en fin julklapp med lite tanke och arbete bakom!

Hur är det med er? Något roligt ni samlar på?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag är det prematurdagen, en dag som jag för 3 år sedan Inte ens visste va det var. Hade aldrig hör talas om ordet prematur och vad det stod för... Idag vet jag..

Det var i gravidvecka 24 som mardrömmen började. Akut ambulans ner till Lunds universitetsjukhus med kortisonsprutor och dropp omvartannat. Efter nästan 4 veckor och en vattenavgång fick jag komma tillbaka till Växjö med en hjärna matad med hemska bilder om hur detta lilla barn skulle se ut och må om det föddes nu...

3 dagar efter hemkomsten från Lund gick resten av vattnet och värkarna satte igång. Nu kunde man inte längre bromsa en förlossning..

Klockan 5 på på morgonen till söndagen den 9 augusti rullades jag in på förlossningen. Johan mötte upp mig och var med mig under hela tiden, samtidigt som han själv var oförståeligt orolig så var han ett sådant stöd för mig i mina kraftiga värkar och klockade mina blodsockervärden och gav mig insulin när det behövdes..

Klockan 10:34 föddes en liten liten prematurkille på 1516g och 38,5cm lång.. Läkarteamet som skulle stå redo hade fortfarande kaffekoppen i handen när Loke kom ut.. Barnmorskan tog tag i mitt barn, skrek på Johan att han skulle följa med och sprang ut i korridoren med Loke i famnen nyförlöst och mötte upp läkarna. När Johan kom tillbaka lugnade han mig med att han skrek och han togs väl hand om..

20 min senare när jag hade hämtat mig fördes jag in till neoavdelningen i rullstol för att få se mitt första barn för allra första gången.. Där låg han i en vakuumpåse för att huden inte skulle torka ut i en stor kuvös inkopplad till tusen olika sladdar och slangar..

När man blir så ställd och hamnar chock har man inga känslor att visa utanpå.. Inombords gråter man floder och tror det värsta men man visar inget..

Att behöva föda ett barn prematurt önskar jag ingen skulle behöva göra, så många mer oroliga känslor och tiden som kommer efter är en så tuff period..

Idag är jag så stolt över min kämpe till pojke och sååå tacksam för allt läkare och sköterskor gjort för oss.. Denna dagen borde uppmärksammas mer..

Likes

Comments

Efter att ha varit hos läkaren igår så konsterades det att ryggen fortfarande inte är bra. Troligtvis för att jag började lyfta för tunga och vridna lyft för tidigt efter förra ryggskottet i somras. Man gör ju gärna det när man tror ryggen är återställd när man inte känner något av smärtan längre. Men ack fick jag svar på det. Så nu ligger jag nedbäddad i soffan med brasan igång och värmedyna i svanken och en sjukskrivning på 2 veckor... Tror jag går in i väggen snart. Aldrig kan jag jobba som jag vill när jag verkligen behövs.. Får hoppas på att detta fixar till sig snabbt denna gången och sen ska jag tänka på hur jag utför mitt arbete på ett mer ergonomiskt sätt.. Det jobbigaste är att jag heller inte bära upp min lilla kille när han är ledsen😭 Som tur är så har jag väldens bästa man som hjälper mig otroligt mycket just nu när han märker att jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt, plus att Loke tycker det är kul att busa lite extra med pappa när de får lite mer kvalitetstid ihop...

Aja ska snart försöka ta mig in till köket och värma på lite mat.. Hoppade ni har det bra såhär i mitten av veckan..

I helgen som va vi på utflykt till Tingsryd och Börjes för lite familjemys.. Sedan drog vi vidare för att fotografera årets julkort.🎄

Likes

Comments

Dagen började med att Johan och Loke begav sig längre bort på gatan för att passa kusinerna och jag tog bilen till jobbet.. En dag på jobbet som visade sig vara gudomligt dryg, så det är tur man har de bästa arbetskamraterna då..

När klockan väl slagit 14 så körde jag hem för att sedan dra en runda till fyndet i kosta medan J o L fortfarande passade kusinerna.. Hade stora förhoppningar på deras julmarknad de skyltat om på nätet men det visade sig bara va skit. Det blev iaf 2 julklappar köpta till julklappsspelet vi ska ha hos min familj på juldagen i år..

När ja precis parkerat bilen på uppfarten hemma ringde Johan om att bli hämtade. Så åkte och hämtade mina hjärtan, sen drog vi till Lessebo för att käka på restaurang.. Härligt var att Loke va på sitt bästa humör så middag blev både njutbar, ostressad och god för en gångs skull..

Hemma igen satte vi oss i soffan för att slappa och se Så mycket bättre.. Loke somnade till slut efter att Johan legat på madrassen bredvid och hållt handen. Det är något vi fått börja med på sistone.. Men så länge han känner trygghet i det så stör det inte oss..

Sen kom Johan med banana split och vi kröp upp i soffan framför brasan och bara myste. Kvalitetstid på hög nivå. Efter programmet va slut så va ja så trött att jag gick o la mig och Johan gick ner och spela..

Idag blir det städning på schemat.. Trist men nödvändigt..

Likes

Comments

Idag ringde Lokes Neoläkare som bestämt för att höra hur det är med Lokes luftvägar efter sen inställda operationen tidigare i oktober.. Han hostar ju en del när han åker på en förkylning och anstränger sig så nu skall han få en kallelse till lungröntgen för att se så det inte är något konstigt som sitter där.. Han kommer även återigen åka på sina inhalationer av Flutide för långvärkande effekt.. Tyvärr så är det väldigt vanligt när man föds så pass förtidigt att antingen magen eller luftvägar krånglar. Men nu hoppas vi få svar och att vi så gott vi kan fixar till detta problem....

Själv har jag äntligen fått tid på röntgen för mina knän som jag har så sjukt ont i till och från. Har börjat se ett litet samband mellan mina sockervärden samt överansträngning när man går och står mycket på jobbet. Trots bra skor och sulor hjälper inte det till 100%.. Vill bara ha svar på det så man det inte är någon spricka eller liknande i knäna som påverkar... Dock har detta tagit enorm tid.. Jag sa till om detta i maj i år och inte nu förren i mitten av december kom kallelsen..
Aja vi hoppas på det bästa.. Det är ju fredag 😉

Min älskade pojke❤️

Likes

Comments

Ikväll börjar ett program som jag önskade att alla människor kunde se och ta till sig. Att leva utan att dö med diagnosen diabetes 1 eller 2. Så mycket fördomar och okunskap kring denna sjukdom existerar och det är dags att räta ut dessa.

Jag har levt med min diabetes i snart 5 år. Jag har typ 2. Varje dag är olika. Du kan aldrig slappna av och tro att det löser sig. I början när jag fick min diagnos tog jag väldigt lätt på detta och tänkte det ordnar sig och jag fortsatte leva som vanligt trots att levt halva livet med en pappa som har samma sjukdom.

Med åren blir man visare och efter jag fött Loke så tog världen en ny vändning. Nu handlar det inte bara om att själv överleva utan att leva för sitt barn. Jag vill att min son ska ha sin mamma i livet många år till.

Jag har provat många behandlingsmetoder sedan jag fick min sjukdom då jag som typ 2 fortfarande har lite egen produktion kvar. Så från att gå från tabletter till kombinerat tabletter insulinsprutor till veckoinjektioner till att nu gå över till dagliga insulininjektioner då kroppen inte längre orkar producera eget.

Visst handlar en liten del om att leva sunt och röra på sig ibland men detta är bara en bråkdel av hela bilden och det är de jag hoppas många kommer förstå efter att ha sett detta program ikväll som sänds på tv 3 kl 20:00 med Peter Jidhe.. Det är inte bara fetma som orsakar diabetes!

Likes

Comments

Förra veckan fick jag handla det första och ända dekorationen till årets jul. Och i år går jag ifrån det helröda och kör på midnattsblå vinterinspirerad jul med några inslag av rött vitt och silverglitter.. Hittade dessa underbara gardiner på Rusta och blev helt fast. Visst kanske det blir lite mörkt vid fönstren. Men vad gör det när vintern redan är mörk. De ser ut som en himmel med stjärnor som gnistrar.. Hur förbereder ni för jul? Några färgkombinationer?

När det kommer till julklapp har jag endast en ända klar. Helt galet med tanke på att jag förra året var klar med alla vid denna tid på året... Men tryter ekonomin så får man prioritera lite. Min egna julklapp i år var dessa gardiner vad jag ska ge min egna son har jag ingen aning om. Så himla svårt med tanke på att han drunknar i leksaker här hemma och jag vill inte ha in fler... Inte lätt detta asså 😥

Visst är den underbar 😍

Likes

Comments

Halloii nu är jag tillbaka igen efter ett tja ganska långt uppehåll. Ibland kommer livet bara emellan och det måste de få göra...

Vad har hänt sedan sist?
En jävla massa måste jag säga. Från att lämna er med ett inlägg om ett superskeptisk inställning till 2017 kan jag nu kanske lägga det lite bakom mig när vi nu snart lämnar 2017.

Året som gått har bjudit på så mycket. Att jag i början av året skolade in min lilla kille på dagis och va livrädd att han inte skulle trivas och att jag skulle bryta samman utan honom... Idag älskar han dagis och all den energi som han har inom sig får han äntligen utlopp för. Själv har jag kommit till sans med att dagis kanske är rätt bra trots allt men herregud finns en hel del att slipa på inom den branschen. Speciellt där vi bor..

I början av året fick jag äntligen det jobbsamtalet jag väntat på sedan jag flyttade till Hovet. Men bara efter några månader visade det sig att det jag suktat efter bara var en falsk dröm och att detta aldrig skulle fungera. Så då valde jag att tacka för mig och lägga krut på det jag hade samt söka mig vidare. Sommaren gick och till slut fick det vara nog. Det va dags att ta tag i det jag drömt om i flera år. Nämligen mitt alldeles egna företag... Papperna skickades in, upplysningar gjordes och idag är jag äntligen min egna chef när jag inte jobbat på mitt andra jobb..

Jag tog mig även i kragen och satte mig i skolbänken för att ta det omtjatade körkortet som folk påpekat för mig i 10 år!
På en och en halv månad pluggade jag järnet och den 17 oktober var det efterlängtade kortet i hamn.. Och JAAAAA det är gött att kunna ha den friheten. Mest stolt är jag faktiskt över mig själv. Att jag äntligen tog tanken i handling och gjorde det..

Nu är vi inne i November. En höst som bara kantats av sjukdom och frånvaro. Detta skulle ju bli den höst när jag skulle tjäna pengar och leva gott i December. Men ack! VAB på VAB och min egna diabetes har satt käppar i det ekonomiska hjulet som vanligt. Tur att en i familjen får det att gå runt just nu.. Men jag tror att allt ont för något gott med sig. Jag är grymt arbetssugen och har så mycket att ge. Detta är bara en liten hickup i vägen som vi ska ta oss igenom. 

2018....
Ja vad väntar då? Detta vågar jag inte spekulera i än. Det kan hända så otroligt mycket. Men ser fram emot en vår inom familjen och dess nya satsning på golfbana hemma i stan.. 2018 ska bara bli mitt år punkt! Mer om det i framtiden.. Nu ska vi först klara av en vinter och mörker.. Jul, Nyår och 30-årsfest för Johan.. Stressad? ALLTID!

Tur man har sin lilla kille att krama om när dagarna är svåra..

Likes

Comments

Januari 2017 har lämnat oss för alltid. Jag trodde att 2017 skulle ge mig en bra start men istället är jag sliten i 4 och mår askasst och är stressad till tänderna. Dagis, jobb, abf och sjukdomar..

Från att gå o myst hemma med min lille kille och slippa tänka på annat än kärlek till honom blev man efter mammaledigheten slängd i en vägg och bitchslapad 4 ggr. Jag är helt slut i min tankegång och man är som en levande död som går o maler o maler utan att ha förståelse för vad man gör..

Jobben drar i än, abf drar i en, sjukdomar härjar och en Loke som vill till dagis men pga sjukdom inte får va där..

Jag hade gärna sagt NEJ och bara gjort det jag gillat nämligen sätta mig och bara skapa, forma och dela med mig som jag gjort det senaste året med mina vänner och följare i min grupp.. Men den tiden är som bortblåst och jag hinner inte det heller och det känns som man tappar allt fint man byggt upp.. Jag va idag inne på verksamt för att läsa lite om eget företagande som jag haft i huvudet så länge. Man läser och läser och inser snabbt att med dagens kundsksp av marknaden och egna begränsningar skulle det aldrig fungera...

Ovissheten och oförståelsen hos folk gör mig så arg. Jag fattar att jobba är viktigt men det kommer aldrig va viktigare än mitt barn. Jag sliter som *** för att göra alla nöjda men va *** får man för det? att göra sitt bästa och försöka hitta lösningar på problem är inte värt ett skit i dagens läge! Var är tiden då man hjälpte och stöttade varandra, gemenskapen och glädjen? Var är den idag? utdöd? Man ser bara efter sig själv och företagets bästa och skiter i om man trampar folk på tårna. Och sedan blir de sura över att folk blir sjukskrivna, Varför är så många långtidssjuka idag egentligen.? kolla ut genom fönstret eller dörren där du är.. Detta är världen vi själva skapat. ingen annan är ansvarig än människan själv. Kraven på att allt ska fungera och flyta på utan störningar är kraven vi själva satt. Det är vi själva som gör oss stressade och sjuka. Det är dags för förändring om något i framtiden ska fungera..

Jag kommer fortsätta att göra det bästa jag kan, duger inte det går jag en annan väg!

Likes

Comments

Historien om oss är redan förtäljd
Låt oss riva sönder boken och skriva en ny.

Vi är redan borta men fortfarande tillsammans i allt. Likt en drake och dess guld. Vi håller oss fast.

Vårt liv väntar inte på oss.
Vi behöver inte en livstid för att se vad vi missat. Kärleken vi får är kärleken vi ger. En kista full av känslor men en förlorad nyckel.

Detta är anden som hemsöker mig
Vi leker kurragömma i detta huset för evigt. Säg mig, vem är egentligen rädd nu.?

Kan man välja ett annat slut?

På något sätt kommer vi förändras.
Allt vi vidrört höll vi för hårt och ändra för mycket.

Vi sopar upp kärleken och sätter tillbaka bitarna, och hittar vi fler kan vi då sätta allt i gungning?

Vårt liv väntar inte på oss
Vi behöver inte en livstid för att se vad vi missat. Kärleken vi ger är kärleken vi får.

Detta är anden som hemsöker mig
Vi är ensamma i ett fullsatt rum.
Säg mig, vem är egentligen rädd nu?

Detta är anden som hemsöker min själ
Vi kommer leka kurragömma i detta hus för alltid så säg mig, vem är egentligen rädd nu?

Likes

Comments