År 2015 bestämde sig tre kvinnliga programmerare för att anordna ett sommarläger för tjejer som ville prova på programmering. Lägret blev snabbt fullbokat och väldigt lyckat. Eftersom intresset var så stort bestämde man sig under hösten följa upp med kvinnliga kodträffar som gick under namnet Pink Programming Sundays. Detta blev startskottet till föreningen Pink Programming som grundades i november samma år.


Två av föreningens grundare pluggade några år över mig på teknisk matematik. Den ena av dem, Vanja, missade några kurser när hon var på utbyte i Australien. När hon kom tillbaka läste hon in dem tillsammans med min årskurs och vi blev på så sätt ytligt bekanta. Våren 2016 anordnade min sambo Jakob och hans kompis Philip eventet Goto Malmö där både jag och Vanja var talare. Vanja gillade mitt talk och frågade om jag ville komma och vara inspirationstalare på en Pink Programming Sunday några veckor senare.


Efter inspirations-talket började jag fundera på hur jag mer kunde engagera mig i Pink. På hösten fick jag veta att en tjej som hette Stina hade hört av sig till Pinks styrelse och ville dra igång en kvällskurs i JavaScript och att hon letade efter en projektledare och en kommunikatör. Jag, som tidigare hållit på med projektledning inom bl.a. studentteater och tyckte det lät som ett spännande projekt sökte till projektledare och gick på en intervju. I slutändan blev en annan tjej vald till projektledare men Stina ville ändå gärna ha mig med i projektgrupppen. Eftersom jag var den enda av kandidaterna som jobbade med programmering frågade hon om jag istället kunde hjälpa till med kursmaterial och handleda. Kursen fick namnet Pinkwebdev. Mer om den i ett separat inlägg.

Samtidigt jobbade en av de andra volontärerna i Pink på min grannavdelning på Axis. Hon hade lyckats få till en soponsringsdeal där Axis skulle betala henne full lön fast hon gick ner till 80% och la de resterande 20% på Pink-arbete. Problemet var att dealen gällde under hela 2017 men att hon var tjänstledig och bortrest under tre månader. Kanske kunde jag överta hennes deal under den tiden? Så kom det sig att jag under februari till maj spenderade varje onsdag med att jobba åt Pink, med allt från administrativa sysslor och sammarbetsmöten till att skriva text till webbsidan och göra quiz till Pinkwebdev-kursen. Dessa Pink-onsdagar avslutades sedan med att vara handledare på kursen.

När vi nu går in i 2018 har Pink Programming kodat med över 2000 tjejer, kvinnor, tanter och transpersoner. Föreningen engagerar 53 volontärer och har verksamhet i Malmö, Stockholm, Göteborg och Oslo plus läger både vinter och sommar. Och jag själv sitter sedan årsskiftet i styrelsen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Som programmerare är man van att hänga med killar. När jag började på gymnasiets teknikprogram med IT-inriktning för 10 år sedan bestod min klass av mig, en annan tjej och 30 killar. Parallellklassen hade samma könsfördelning, alltså endast 6% tjejer. När jag sedan började plugga till civilingenjör kändes därför de 30% tjejerna på teknisk matematik som en hög andel. Hade jag istället hamnat på teknisk fysik eller datateknik hade andelen varit några få procent. Hittills i min karriär har jag arbetat med programmering på ett stort företag med en utvecklingsavdelning på närmare 1000 personer och på ett medelstort företag med ca. 60 utvecklare. I båda fallen har andelen kvinnor legat runt 15%. När jag pratat med andra kvinnliga utvecklare har jag förstått att jag har haft tur som har haft kvinnliga kollegor överhuvudtaget. De flesta har varit ensam kvinnlig utvecklare på sin avdelning eller till och med på hela företaget.

Trots att det finns forskning som visar att mångfald skapar en kreativare och innovativare arbetsplats och så vidare, är jag personligen emot kvotering. Jag skulle själv aldrig vilja ha ett jobb för att jag är kvinna. Jag vill ha ett jobb för att jag är jäkligt grym på det jag gör och den bästa kandidaten för jobbet. Däremot har jag svårt att tro att 85% av de bästa kandidaterna till programmeringsjobb måste vara män, precis som jag har svårt att tro att 85% av de bästa kandidaterna för ett lärar- eller sjuksköterskejobb måste vara kvinnor.

Varför är det då så få kvinnor inom programmering? Jag tror att en viktig orsak är de fördomar och den sterotypiska bild som många har av programmering och framför allt programmerare. Man ser en programmerare som en jättesmart men osocial och kanske överviktig kille som lärde sig knacka kod redan i lågstadiet och som spenderar sina dagar ensam, instängd i en källare med en diet bestående av pizza och Coca Cola. Man ser programmering som något tråkigt och framför allt svårt, där man redan från början kommer vara hopplöst efter och känna sig dum. Jag har full förståelse för att många tjejer tvekar att söka en utbildning eller ett jobb där de vet att de kommer vara en av ett fåtal tjejer om de samtidigt har en sån bild av yrket och kollegorna.

Det är därför jag tar varje tillfälle i akt att bemöta fördomarna och inspirera fler tjejer att våga välja som yrkesbana som mig:

"Nej, man behöver inte ha programmerat sen man vara 7 år för att bli en duktig programmerare, själv började jag med webbdesign när jag var 17 och lärde mig det mesta inom programmering på universitet och i arbetslivet."

"Visst, programmering kan vara både nördigt, svårt och (liksom alla jobb) ibland tråkigt. Men mitt jobb är också kreativt, lärorikt, roligt, omväxlande och välbetalt. Den mesta av min tid jobbar jag inte ensam utan med en eller flera kollegor. Om jag kör fast finns det alltid någon att fråga. Och det jag producera hjälper många människor världen över."

""Mina kollegor är ett härligt gäng som är sociala, roliga och drivna. Många tränar på fritiden, flera är vegetarianer. Alla har vi gemensamt att vi brinner för det vi gör."

Pink Programming
IGE day
CoderDojo
Kodcentrum


Ett annat problem är att många tjejer aldrig ens fått en chans att testa på programmering och se om det är något för dem. Där tror jag att obligatorisk programmering i grundskolan är en viktig pusselbit. En annan är föreningar och intiativ som t.ex. Kodcetntrum, CoderDojo, Introduce-a-Girl-to-Engineering-Day eller Pink Programming där jag själv är aktiv som volontär och numera styrelsemedlem.

Programmerare är och kommer framför allt att bli ett bristyrke. Det vore verkligen en förlust för branschen om halva befolkningen aldrig ens överväger yrket på grund av fördomar och dåligt självförtroende. Så tryck på gilla eller dela, sprid ordet, krossa fördomarna och inspirera fler tjejer till att programmera!

Likes

Comments

Idag var det första dagen på evigheter som jag vaknade upp till klarblå himmel och sol. De senaste månaderna har det mest varit typisk skånsk vinter: ett par plusgrader, mörkt, grått, blåsigt och regnigt. Om solen någon gång tittat fram mellan molnen har det varit när man sitter framför datorn på kontoret. Det är nästan det sämsta med att bo i Skåne, att vintern är mörk och tråkig utan att det är snö. Ungefär som att ha november i 4-5 månader om året.
Så idag när det var sol, vindstilla och någon minusgrad på en söndag passade jag på att vara utomhus. Först blev det en långpromenad med Jakob ute i bokskogen öster om Malmö. Efter en sväng på IKEA där vi köpte lite skärbrädor och krokar samt fikade åkte vi till Jakobs föräldrar som precis kommit hem efter en vecka i Dubai. De bor ute i Bunkeflostrand strax söder om Malmö. Jag och "svärföräldrarna" gick på ytterligare en promenad. Denna gång ut till Öresundsbron i solnedgången. Så majestätiskt utsikt! Nu blir det hem för en myskväll med Bron på TVn istället.

Likes

Comments

Nyårsafton firades med Jakob, vår kompis Christian, min brorsa Jocke och Jakobs kusiner Victor och Tony. Vi hade lånat Jakobs föräldrars stuga i Yngsjö i östra Skåne. Jag, Jakob, Jocke och Victor åkte ner redan dagen innan för att börja förbereda all mat och få igång den vedeldade badtunnan. På bilden nedan kan ni se hur tunnan såg ut medan vi höll på att bygga träddäcket i våras, numera finns det ett staket mellan stolparna på bilden. I egenskap av gängets frilutftsmänniska blev Jocke utsedd till helgens eldansvarig och skötte alla sina 3 eldar (badtunna, kamin och grill) med bravur.

På kvällen bestämde vi oss att ta ett dopp i badtunnan. När Jakob skulle ta av skyddet halkade han dock på den regnvåta altanen och lyckades slå i huvudet i trappan till badtunnan. Det blev ett rejält jack i hårfästet men vi såg till att sätta på bandage och ringde 1177. Den automatiska rösten inledde med att konstatera: "Du är på plats ett.. etthundraelva" i kön. Något besvikna fick vi vänta i ungefär en timme på att komma fram. Eftersom klockan hunnit bli nästan midnatt och ingen av oss var i form att köra bil bestämde vi i samråd med sjuksköterskan på 1177 att avvakta till dagen efter. Följden blev att Jocke och Jakob spenderade nyårsaftons förmiddag med att besöka helgjouren i Kristianstad för att få såret inspekterat av en sjuksköterska.

Under tiden som Jakob och Jocke var i Kristianstad, så fortsatte jag och Victor med förberedelserna. Victor jobbar till vardags som kock på Rutabaga på Grand Hotel i Stockholm och det är alltid typ ett halvdagsprojekt att laga mat med honom. Men det är en upplevelse varje gång, alltid roligt och lärorikt och nästan alltid sjukt gott (förutom när man är testkanin till t.ex. kycklinglever och melon-tapioca-kulor ;) ) Denna gången var han ansvarig för huvudrätten och jag för desserten. Mitt på dagen var vi ganska klara och tog en paus medan vi väntade på de att Tony och Christian skulle komma. Vi tog en promenad i närområdet och Victor och Jocke lyckades stifta bekantskap med både får och hästar.

Eftermiddagen spenderades med häng och frågespel. Middagen bestod av en massa grillat kött med olika såser och röror och grillad kål till. Efter maten blev det bad i badtunnan, denna gång med Champagne och utan olyckor. Sedan åt vi min efterrätt bestående av nougatparfait med hallonsås och färska hallon. Natten tillbringades med mer frågespel och Tinder för 3 av festen 4 singelkillar. Vid halv tolv tog vi med oss skumpa, glas, fyrverkerier, ljuslyktor, ficklampa och pannlampa och gick ut i mörket. Efter tio minuters promenad genom skogen kom vi ut till havet. 2017 inleddes på en strand på Zanzibar och avslutades på en något kallare strand i Skåne.

Cirkeln slöts och nu ser jag fram emot ett spännande 2018!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Som jag skrev i gårdagens inlägg är ett av mina nyårslöften att baka eget bröd minst ett par gånger i månaden. Sedan ganska många år tillbaka bakar min mamma det mesta av brödet hemma hos dem och hembakat bröd har varit en del av lyxen med att besöka föräldrarna. Inte nog med att hembakat bröd generellt är godare, det är faktiskt billigare att baka själv än att köpa också. En enkel standardlimpa med jäst, vatten, vetemjöl och salt kostar kanske 5-6 kr om man bara räknar ingredienserna. Med andra ord kan man baka 4 eller 5 limpor för samma kostnad som att köpa en limpa på ICA. För att inte tala om en limpa från ett bageri som är ännu dyrare.



Till saken hör också att jag och min sambo Jakob pratade en hel del om att baka bröd hemma inför jul. En anledning var att vi fick besök av min kollega Alex som är en riktig brödfantast. En annan att vi skulle fira julafton hemma hos oss och att jag tog på mig att baka bröd till julbordet. Resultat blev att mina julklappar från Jakob var en köksassistent och boken BRÖD, BRÖD, BRÖD av Martin Johansson medan en av mina julklappar till honom var en ny brödrost. Som synes matchar köksassistenten och brödrosten snyggt på köksbänken trots att de är köpta oberoende av varandra. Boken kan jag verkligen rekommendera, full med tips och trix och inspiration förutom själva recepten. Så nu ska det bli baka av! Ikväll är det dock Jakob som står för brödbaket medan jag bloggar.

Likes

Comments

Härmed är 2018 års första nyårslöfte påbörjat - jag har börjat blogga! Här kommer ni (förhoppningsvis) kunna följa mitt liv och mina tankar framöver.

Hela listan på nyårslöften är:
1. Blogga regelbundet
2. Äta mer vegetariskt
3. Baka eget bröd minst ett par gånger i månaden
4. Åka på en längre utlandsresa med sambon (Sydostasien är planen just nu)
5. Hitta en träningsform som gör att jag pallar träna minst 2 ggr per vecka

Hoppas det faktum att jag faktiskt skriver ner nyårslöftena publikt gör det troligare att jag kommer hålla dem, men vi får väl se hur det går. Det klassiska nyårslöftet börja träna/komma i form brukar ju gå sådär... Uppföljning kommer!

Likes

Comments