View tracker

​Sitter i soffan och tittar på Dr. Phil. Lite lagom hjärndött för mig såhär en trött torsdagsväll. Jag har alltid gillat att kolla på Dr. Phil, mest för att se vad andra människor har för problem. Man känner sig liksom väldigt enkel och okomplicerad efter ett avsnitt. 

Min grinighet har släppt sedan sist. När jag jobbar är jag nog för trött för att vara grinig. Eller ja... vi bokade en resa till London över påsk igår med ett skitflygbolag där man tydligen måste betala för sitt bagage, vilket innebär att jag nu bara får ta med mig grejer i 100ml flaskor/burkar så jag får ta med mig väskan på flyget. Det gjorde mig lite grinig. Jag vet ju att det finns sådana flygbolag, och det är väl fine by me. Så länge jag inte behöver flyga med dem själv. Men utöver det är jag inte så grinig. Mest bara trött.

Men snart är det fredag! Jag ska bara ta mig igenom en hektisk arbetsdag först. Vi har mycket att göra imorgon. Och fredagkväll får jag fira på egen hand, sambon ska minsann på spakickoff med sitt jobb och är borta till lördag förmiddag. Han har ju ett kontorsjobb och då måste man tydligen åka på spa. Tidigare i höstas åkte de till Slovenien på konferens också. Fiskade och sånt. Och jag förstår mig inte på det där. Att kontorsfolk som sitter och knappar på sina datorer och pratar i telefon dels tjänar en massa pengar och dels åker på spa och kickoffer och konferenser som dessutom gärna ska hållas utomlands. Medan vi andra som springer som dårar på jobbet och vissa dagar är glad om man hinner gå på toa när man behöver (typ sjuksköterskor eller, som jag, djursjukskötare) bara ska harva på dag ut och dag in utan konferenser i nåt soligt land. Jag vet inte... Det är en sån grej jag stör mig på. Varför ska ett svenskt företag ta alla sina anställda och skeppa iväg dem utomlands så att de kan konferera om grejer som de hade kunnat konferera om på hemmaplan? Hade inte alla de pengarna kunnat läggas på något annat? Typ en spahelg för oss slitna människor som jobbar inom (djur)sjukvården?

Men vad vet jag? Det kanske är jävligt slitigt att jobba på kontor och skicka mail. Det kan det ju vara. Det enda jag har att gå på är ju egentligen min sambo. Och han kommer hem efter jobbet med en energinivå som en unge hög på socker. Vill prata en massa, orkar laga mat och en massa annat. Men ja... Man behöver ju säkert åka på spa då med. 

Och nu bör jag kanske tillägga att jag älskar min kära sambo mest på denna jord. Jag hade inte kunnat bo med någon annan än honom. Stackarn bara råkar få representera just den här delen av världens orättvisor för mig. Det är ju inte han som bestämt att de ska åka på spa. Det är ju hans chef. Eller någon annan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​När man har jobbat helg så får man vara ledig måndag och tisdag. Så idag har jag varit ledig. Eller ja... Inte behövt gå till jobbet kanske man ska säga. För jag har haft att göra. Sen om man kallar det att vara ledig eller inte det vet jag inte. Jag har inte bestämt mig än. 

Nu är i alla fall duschen städad. Och golvet. Och golvet i duschen. Där satt jag och skrubbade med en svamp. Tjo, vad skoj! Jaja, rent blev det åtminstone. Sen åkte jag iväg och köpte lite nya blomster, för de som fanns här hemma var antingen genomruttna och hade tappat alla blad eller så såg de ut att ha utvecklat någon form av blomcancer. Så ut med det gamla och in med nytt! Ja, och sen gick orken ur mig. Men så skulle det ju handlas mat också. Efter att Fredrik slutat jobba. Men jag vet inte... Jag blir så jäkla grinig när jag är sådär trött och har saker kvar som MÅSTE göras. Är jag själv går det väl ok, då måste jag ju göra skiten för ingen annan gör det åt mig. Men stackars Fredrik får stå ut med mycket när jag blir på sådant humör. Vart väl ingen solstråle på Maxi om jag säger så. FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA TRÅKIGT ATT KOMMA PÅ VAD MAN SKA ÄTA OCH HANDLA MAT. 

Men lite av det där tror jag beror på att jag har fått en "få-det-gjort-gen" (myntade det begreppet ganska nyligen). Jag har hela tiden en pockande känsla av att jag måste få saker gjorda. Duschdörrarna är superskitiga, de måste städas. Blommorna är ruttna, de måste bytas ut. Ja, ni vet, att man tar tag i saker som måste tas tag i. Fredrik har inte fått den genen. Han ​ser ​liksom inte alla dessa saker som (enligt mig) måste göras. I bilen på vägen hem från Maxi blev det till exempel ett jävla dividerande om att bilen är hur smutsig som helst och MÅSTE tvättas (enligt mig). Men för Fredrik är det liksom "onödiga pengar". Amen vadå? sa jag. Vad är det som är så fel med att ta hand om sina grejer? Lacken kan ju inte må så fantastiskt bra av all den där skiten? Men nej, i hans värld är det liksom inget problem. Precis som det aldrig är något problem att toastolen är igengrodd med smuts eller att sängen inte har bäddats på en vecka. 

Jag läste en krönika en gång som en man hade skrivit om män och hushållsarbete. Han hade pratat med några kvinnor (tror jag det var) på sitt jobb som var glada över att deras män hjälpte till hemma, där han inte riktigt kunde förstå hur de kunde nöja sig med att de ​hjälpte till​. Liksom, vadå ​hjälpa till​? I hans värld handlade det liksom inte om att männen skulle ​hjälpa till​. I hans värld var det lika mycket männens jobb att sköta hushållssysslorna, och inget de skulle ​hjälpa till ​med. Och det håller jag med om, så jävla mycket. Men det sjuka var att jag inte hade tänkt på det så förrän jag läste den där krönikan. Vilket kanske är lite sjukt i sig. Man ska liksom hela tiden behöva be om att saker ska göras. Ibland (eller typ alltid) hade det varit skönt att inte behöva be, utan att saker och ting hade blivit gjorda ändå. Och utan att det ska behöva berömmas och applåderas över att något faktiskt gjordes (efter att jag bett om det). För ärligt talat, jag får ingen applåd när jag har städat toan.  

Likes

Comments

View tracker

​Herrejävlar. Här ska man starta en blogg som ska vara lite enkel och opretentiös. En blogg som ska vara lite som att öppna en liten anteckningsbok och kludda ner lite smågrejer i. Men närå. Fräsigt ska det vara! Headers och designa hit och dit och blablabla. Lägg upp bilder och välj typsnitt. Länka och välj kategori. Herregud. Och jag som kan tveka när jag ska välja ett par rena trosor att ta på mig på morgonen, trots att det inte spelar NÅGON SOM HELST ROLL. Ja, jag svär ju lite inombords över allt det här tekniska och fräsiga. Men det är väl så nu när typ varannan människa jobbar med att ha en blogg. Då ska det väl vara lite fräsigt så att alla dessa heltidsbloggare kan göra en massa fräsiga grejer så att folk vill läsa just deras blogg. Medan en annan bara vill kluttra ner lite saker och ting som ploppar upp i huvudet för att det är sådant som kan vara kul att gå tillbaka och läsa om ett år eller två. Eller kanske om en vecka eller två, i dagsläget är det väl högst tveksamt om jag orkar hålla på med det här i ett år. Eller två för den delen. Jaja. Jag har väl lyckats få ihop något som i alla fall liknar en blogg. Men jag svär fortfarande lite över att mitt namn står två gånger under profilbilden. Precis som om man inte fattar första gången liksom. Och inte ens instruktionsfilmen om hur man designar sin blogg kunde hjälpa mig. För ja, man kan göra så mycket fräsigt när man designar sin blogg att de har gjort instruktionsfilmer om det. Fullständigt värdelösa, men ändå. Så jag får väl fortsätta störa mig på det där med mitt namn. Och hoppas att ett av dem har försvunnit tills imorgon kanske. För jag heter ju Loiis. Inte Loiis Loiis.

Likes

Comments