Efter free breakfast på hostlet bar vi iväg för att se Red Fort. Shiva följde med och en tysk vid namn Simon. Det fanns olika museum att gå runt i och området innanför det där enorma murarna verkar större än halva Kiruna.

Shiva som är Hindu tog med oss till ett Hinduiskt tempel. Vi tog av oss skorna och fick en sjal att knyta på hjässan. Sedan följde vi efter Shiva under en sorts ceremoni. Du fick valfritt ge en donation och sedan äta gratis. Fattig som rik. De hade mattor utrullade på rad på golvet, där satte vi oss uppradade i skräddare med en tallrik. Män kom med stora byttor av mat som givmilt lastades på tallrikarna. "Sträck fram båda händerna" rättade Shiva när det kom för att ge Roti bröd. En härlig atmosfär! En upplevelse som kommer sjunka in på ett par dagar.

Inte den rättvisaste bilden. Kändes fult att stå där med iPhonen i vädret. Och hade inte möjlighet att fota medans vi utförde "ritualen" i templet.
Maten lagas och serveras av människor som valt att hjälpa, vem som helst kan komma och jobba för att hjälpa till.

Valde att promenera istället för att ta tuk tuk för att få se så mycket som möjligt. Tror vi såg mest gator likt Old Delhi idag men bara några kvarter bort ligger stormärkes butiker med vackra fräscha byggnader som vi igår passerade påväg till marknaden. Mycket kontraster med andra ord.
Det går dock inte att beskriva, känns som en helt annan värld. Det tråkigaste svaret, men man måste komma och hit och uppleva det själv, går ej att förklara.

På gatan utanför hostlet passerade vi män som fokuserar satt och smattra på gamla skrivmaskiner. En pall, litet bord, massa papper och en skrivmaskin.
Gått genom enkla gator fulla med små butiker, människor, mat, paljetter, tyger (så mycket vackra tyger!?) , dammiga böcker, barberare, stora byttor med rykande chai, grönsaker och så mycket mycket mer. En liten dammig butik sålde antikliknande symaskiner. Känns som hundratals års sedan någonstans i en annan värld.

Vi kom tillbaka till boendet i perfekt tid för servering av afternoon chai. Fullproppade av intryck vart vi båda helt slut när vi slappnade av. Strök därmed alla eftermiddags planer.

Allt känns riktigt bra. "Vi sitter uppe på ett tak i Indien just nu Josefin" "i New Delhi!?" Svara hon. Ett tappert försök att förstå vad som händer i realtid.

  • 101 readers

Likes

Comments

Planet landar och pilotens meddelande skrönar i högtalarna om att vi nu befinner oss i New Delhi. Jag och Josefin är Indien! Vi tycker oss höra att temperaturen ligger på 9°c men tänker att det måste sagt 29°. "Alltid denna ac, att de måste ha det så kallt" medans vi går genom gången mellan planet och gaten. Men nej, vi hade inte kollat upp den lilla detaljen om vädret och märker att det är ynka 13° när vi kommer ut. Som en härlig svensk sommar.

På hostlet träffade vi Shiva. En ung man från Indien som är i New Delhi för jobb, elr om det var en exam. Han följde med oss över middag, vilket var tur då vi inte förstod vad något var på menyn. Förutom naan och masala. Efteråt tog han med oss till olika kvällsmarknader i närheten. Utan honom skulle vi nog inte haft möjlighet att gå där. Vilken upplevelse!

Är så redo på att äta fantastisk mat i detta land. Är även förberedd på matförgiftningen som alla säger kommer hända..

Utsikten från taket på Stops hostel när vi anlände. Sög i magen av spänning och förväntan.

Kvällshäng på takterrassen.

Vi hade inte varit i Indien i mer än några timmar när drömmer slog in och vi blev inbjudna till ett Indiskt bröllop! Det var Shiva som bjöd in oss och det är hans syster som ska gifta sig. Men, inga lyckotjut riktigt än. Det är i slutet på februari när vi står hemma tillbaka i vinterland. Avbockningskurvan sköt i höjden innan besvikelsen. Får leva lite på att faktiskt ha fått erbjudandet.

Vi har klarat av första dagen i Indien och det har gått allt för väl. I sängarna har vi tjocka varma plufsiga täcken, som hemma! Det var obeskrivligt härligt att få krypa ner under ett riktigt täcke igen.

Likes

Comments

Jag och Josefin tog oss tillbaka till Negombo efter 11 timmar på ett tåg. Utan att byta position, kissa elr sträcka på benen satt vi så. Vi hade med oss yoghurt och frukt att äta som frukost men en familj som satte sig bredvid oss tyckte inte det var riktig mat. De tog fram deras matsäck och började lastade upp av den på en tallrik åt oss. Vi var så tacksamma och insisterade på att det var bra men när vi ätit upp fyllde dem på ännu mer. Så himla fina och det var riktigt god hemlagad Sri Lankisk mat.

Efter den långa tågresan stod vi och skratta åt våra fula fötter, bara titta hur den ser ut!!?

Vi sov en natt på samma homestay som vid första ankomst till Negombo. Kvinnan som har det är helt underbar, hon springer runt och gör sysslor och fixar allt åt alla hela tiden medans hon ger kärleksfulla klappar på huvudet på en.

Det här alltså Latha, vår underbara caretaker.

Rice and vegetable curry vi hade till lunch.

Efter att ha försökt planerat inför Indien promenerade vi runt i området. Köpte sedan varsin kola för att lyxa till det och satte oss på stranden för en avnjuta en blåsig solnedgång. Solen var alldeles röd innan den försvann.

Sitter på flygplatsen och väntar på ett plan som tar oss till Indien. Den första platsen jag drömt om att åka till, och nu ska jag dit?!
Även hembiljetten är nu bokad. Bara 3 veckor kvar?

Likes

Comments

Tredje dagen gillt med att klättra upp på berg. Idag tog vi med oss frukosten upp på Ella Rock.

Fick tips på vägbeskrivningen av ett par vänner som gjorde turen igår och med lite hjälp av locals efter vägen hittade vi utan problem utan guide som många väljer att ta. Turen var ingenting i jämförelse med Adams Peak men betydligt jobbigare än Little Adams Peak. Början var riktigt trevlig då man knappt märkte att det stegrade men helt plötsligt befann sig högt på höjden med utsikt över dalen och sedan vart sista biten brant.

Medhaven frukost, här satt vi och kände in bergen i ungefär 2h.

Ett gammalt par kokade te och kaffe och sålde uppe på utkiksplatsen.

En Buddah på toppen av Ella Rock

När vi på hemvägen traskade genom teplantagen.

Någon form av exotisk sengångare

Denna bild är tillägnad Ylva Hardeson

Rolig historia.
Josefin är på äventyr på tåget medans Lo sitter och vaktar platser + grejjer. Tillslut börjar Lo höra med närmast levande om vi närmar oss Ella. Endast en station bort början hon springa åt först den ena och sedan andra riktningen i tåget utan någon Josefin i syne. Hon fick ner väskorna från hyllan och en stackars ung kvinna höll på att stryka med under processen. När tåget stannar lyckas Lo på något oklart sätt få ut bådas ryggsäckar och jympapåsar och står sedan orolig med all denna packning på perrongen och skriker: "JOSEFIN" så det bränner i halsen. Hon dumpar grejjerna och springer längst med tåget (som fortfarande står still tack och lov) och ser in i vartenda fönster för finna denna förbannade Josefin. Nu har hon hunnit bli ruskigt irriterad och finner tillslut Josefin som ovetandes om allt sitter och blir uppmärksammad av 3 lammkötts Sri Lanka Killar. Deras samtal blir hastigt avbrutna när Lo röd i ansiktet gormar från fönstret in i tåget.

Josefin hann av tåget, dem kramades och blev sams igen. Slutet gott, allting gott.

På bilden har Josefin alltså fått en blomma i håret och sitter och har det mysigt medans jag själv är mitt uppe i situationen. Kul att skratta åt efteråt iallafall 💕

Likes

Comments

Våran största del av våran lilla avstickare till Sri Lanka blev spenderad i Ella. På morgon efter den välförtjänta sömnen steg vi upp tidigt igen för gå upp på Little Adams Peak. Vi köpte med oss lite frukost som avnjöts i den fantastiska utsikten över bergen.

Påväg upp till Litte Adams Peak. Vi gick direkt från boendet då den ligger så nära, bara 15 min så är man vid denna sorts utsikt.

Utsikt från toppen av Little Adams Peak.

Jag och Josefin som tar dem typiska bilderna.

Efteråt gick vi till Nine Arch Bridge och fortsatte turen tillbaka till Ella efter tågrälsen.

Eftermiddagen bestod av att boka flygbiljetter och fixa visum till Indien. Dödens process som på något vis efter alldeles för många timmar fixade sig. Den 18e flyger vi nu till New Dehli och jag har ärligt talat lite mixed feelings angående Indien. Sri Lanka känns som att glida på en Räkmacka som backpacker i jämförelse. Men det kommer verkligen bli häftigt, alltid haft en liten dröm om att få resa till Indien, utan någon särskild anledning dock. Och nu ska jag dit om 2 dagar??
Först ska vi se oss runt i norra Indien innan vi tar oss neråt och spenderar sista tiden i Goa. Sedan mina kära vänner åker jag och Josefin hem 🙈

Likes

Comments

Är utomordentligt glad över att vi spontan bokade flyget till Sri Lanka. Hade inga förväntningar, ingenting planerat och på två dygn är jag helt såld.

Kramade farväl av Holländarna Felix och Paul i Manila som flög från Donsol samtidigt som oss. Tog ännu en hemtrevlig natt på Manilas flygplats innan vi fick flyga vidare mot Sri Lanka. Väl framme sov vi en natt i Negombo, på morgonen fiskade vi (mest josefin, jag var låg och trött) en massa info och tips om både Sri Lanka och Indien bland andra backpackers på Hostlet.

Tog oss med buss till Hatton och vidare till Nallathanniya vart vi ankom sen sent. Hittade ett boende att få 3h sömn på innan vi steg upp 01.30 på natten, munderade med alla varma kläder vi kunde tänka oss finna i en packning beräknad på 30 °c. En liten matsäck i ryggsäcken och nu skulle vi bara knata upp för 5500 trappsteg. Adams Peak, med ett buddistiskt tempel på toppen 2243 möh.

Vi tog oss upp på toppen under månskenet trots bristen på sömn och näring och fick i nästan 2h sitta och huttra innan vi kunde ana ett band av en ljus strimma under det låga molntäcket vid horisonten.

Soluppgången var bland det vackraste mina unga ögon skådat, det var värt brännan i benen och värken i ländryggen från kylan. Helt klart. Sedan skulle vi bara ner igen, gamla gymnastik jag med sämre knän än min far. Fick gå baklänges emellanåt så gick det an.

Det var väldigt mycket folk eftersom det just nu är Poya, ett religöst nationalfirande av något slag då många håller ceremonier och bl.a. går upp för Adams Peak under dessa dagar som vad jag förstår infaller rätt ofta. Vi fick en bra plats att se på soluppgången så detta gjorde inget utan var rättare sagt roligt. Imponerande att se folk bestiga barfota, bärandes på barn och alla gamla uthålliga människor som envist gick upp och ner. Jag får inte klaga över knän med andra ord.

Här sitter vi på våra väskor inklämda bredvid busschauffören. Alla fnissa åt oss, men äh det funka ju riktigt bra när bussen full.

Vi som fryser på toppen av Adams Peak och äter kex och andra bilden är på trappen där folk stod för att se soluppgången.

När vi kommit ner igen och ser toppen för första gången, vart mörkt ända sedan vi ankom till Del housie. Hur kom vi upp dit? Glad att vi gick upp i mörkret och slapp bli psykade av synen på hur långt det är kvar.

Under bussresan tillbaka till Hatton samma dag fick vi stå upp hela vägen i 2h (efter vår pilgrimsvandring att tillägga). Härlig känsla att återkommande somna ståendes medans du krampaktigt försöker hålla i dig i Svängarna. Benen viker sig, minihjärtattack och sprutsvett. Ska aldrig igen yttra ett ord om att Norge har kurviga vägar. Tog tåget vidare in bland bergen till Ella. Och det här tåget då.. Bland det bästa jag gjort. Vi tog 3e klass för att det är billigast och ångrar inget. Var snabb in och fick sittplats, under resan spelades musik från ett gäng unga killar med trummor. Andra hängde på och sjöng med. Folk sitter i dörröppningarna och dinglar med benen under en färd bland "tappahakan" natur. Sri Lankas te odlingar slår nog alla risfält jag hittills sett.

Folket här är så hjälpsamma och fina, dem sprider verkligen glädje. Det vi sett av städerna hittills är också riktigt trevligt. Äntligen finns det mat till oss högt intelligenta och medvetna vegetarianer också 💕

Framme i Ella och har vi hittat kompisar, fått utskrivet antibiotoka för mina utslag, haft middag och nu ska vi sova så jävla gott. Rejäla klappar på axeln till oss för detta intensiva men endorfin höjande dygn.

Likes

Comments

Igår när vi åt middag var det så intresserat att prata med Lee från Sydkorea om hur det är att bo där och vad han vet om Nordkorea. Lär mig så mycket av alla människor jag möter, bland det roligaste med denna resa.

I ett sista försök att se den där mytomspunna valhajen åkte vi idag ut med en båt för snorkla och försöka se dem på deras cleanig station. De som gjort detta tidigare dagar hade lyckast, och vet ni?! ÄNTLIGEN gjorde vi det också! Fick sitta på båten i 2h och frysa i regnet medans spanarna försökte skymta deras skugga under ytan. Vid soligt väder är det lättare då prickarna på valhajen syns.
När den väl dök upp vart det lite av full kalabalik, vi var inte den enda båten så att säga. Man fick sig en och annan fena i ansiktet. När jag väl såg den bara en meter ifrån mig var det som om kroppen frös till is. Ett sådant häftigt djur, och man fattar inte hur stora dem är förrän man ligger där och sprattlar med sina fenor. Nu är vi mätta och glada över att hela resan till Donsol inte var allt förgäves. Hade helst sett Valhajen under ett dyk, där allt bara är lugnt. Men bättre än inget alls!

Vi tar nu ett flyg tillbaka till Manila och imorgon bär det visst av till Sri Lanka. Ebba och Agnes har förlängt deras visum i Filippinerna och stannar längre i Palawan. Så absurt att bara titta på kartan och undra vart man ska välja att åka och 1h senare ha ett flyg bokat. Att ens ha den möjligheten. Jag har har sett mer av länder än vissa människor jag mött någonsin kommer få göra med sitt eget. Brukar inte vela säga vart jag är påväg eller har varit när lokalbor frågar. Särskilt inte med vännerna i Kuta, Indonesien. Så onödigt att bre på den ekonomiska skillnaden. Efter Sri Lanka blir slutdestinationen Indien, om allt går enligt den planen vi kom på för några timmar sedan.

Våran båtkapten för dagen. Rätt söt.

Såklart en lånad bild, bara för att visa hur en Valhaj ser ut. Min gopro är ju somsagt ett med havetsbotten i Donsol nu. Våran sikt var ju dock inte ens i närheten av detta.

  • 220 readers

Likes

Comments

Då vårt flyg vart försenat och vi missade vårt connecting flight, stod flygbolaget för en natt på hotell och ett flyg nästa dag. Vi fick gratis 3 rätters middag, ett hotellrum med BADKAR och varmvatten och sist men inte minst frukostbuffé (*änglar i kör). Kände oss väldigt malplacerade när vi anlände som det skitiga backpackers vi är och den uppklädda dörrvakten klappar händerna två slag så att en Piccolo kommer fram med en guldig väskkärra.
Ebba hade tidigare flyg än oss andra och for iväg tidigt men henne ser vi ju snart igen. Kramade farväl av Nadja med tårar i ögonen, lycka till på resten av din resa och TACK för att du anslöt dig till våran lilla pakt, all kärlek ❤️ Kommer sakna att bli väkt av Disneysånger.

När jag och Josefin landade i Legazpi såg vi på en gång Mt Mayon . En vulkan på 2300 möh som är perfekt format som en korn. Som en i tecknad film, så frän.
Åkte ut till Donsol, en gammal fiskeby som nu blivit mer populär pågrund av Valhajarna, och letade ett boende. Här var det nästan alldeles alldeles tyst och stilla men rätt skönt som omväxling. Vi träffade på 3 killar, Felix och Paul från Holland och Villas från Danmark. Tillsammans med dem, Rachel från Kina och Lee från Sydkorea åkte vi på kvällen ut för se eldflugor. Kändes som en saga, kom på att jag som liten inte fattat att dem exciterar på riktigt utan trott att det är vart något påhittat som feer. Triecykel chaufförerna tog sedan med oss in till en by där det hade något sorts firande, dem kallade det festival. Vi blev inbjudna till någons hem där dem även bjöd oss på middag. Så himla trevligt. Dem hade gryta med en hel mald gris i men Carlos som han hette kom fram med en burk Tonfisk om vi kunde tänka oss att äta det, fick gott göra det med tanke på gästvänligheten. Fuldansade sedan ensamma på dansgolvet på ett "disco" liknande basketplanen i Malapascua innan resten av Filippinerna kom igång. Tidig kväll då vi skulle upp och dyka nästa morgon.

Vårt fancy hotell rum och ett bevis på hur ovana vi är vid AC. Munderade med huvtröja och halsduk i restaurangen på hotellet.

Detta är en dålig bild på Mayon. Vi tänkte göra en tur på den men eftersom vädret är skit är det ingen ide så istället lämnar vi redan imorgon.

Idag har vi spenderat 9 h frysandes på en dykbåt. Vi gjorde 3 dyk, första var riktigt fin längs med en klippvägg full av koraller. Det andra två var strömdyk på Manta bowl men vi såg inte enda Mantra eller Valhaj. Besvikelsen av pengar i sjön slutade inte där då jag i samma stund som påväg uppför stegen efter sista dyket tappade gopron då den fastnade och bandet gick av. Nu surat en del över det :( och det värdelösa dyken.
En annan grupp såg 3 stycken Valhajar.. Hade en mysig lunch på båten med vårrullar iallafall..

Likes

Comments

Är just nu påväg att flyga från Surigao till Manilla, har precis lämnat Siargao fast det där ett tag kändes som omöjligheten. Blev lite väl spännande. Återkommer!

Det sista dagarna har vi fått säga hejdå till Emilia som lämnade lite tidigare, tagit en till sväng till Daku Island aka paradisön, faktisk partat en del och ätit lite för dyr mat. Fan vi börjar ju låta som flashpackers, skärpning. Fick spendera 2h för att boka flyget till Legazpi och är just nu så LESS på plan, att boka, att flyga och betala de där sketans terminal fees. Vi kom fram till att nästa gång vi reser får var och en ha hittat sig en partner som är
•Sailor
•Diver master
•Kock
Elr så ordnar vi detta själv såklart. Tror på Ebba som båtkapten.

Under gårdagen försökte jag vara produktiv, bantade packningen och packade om. Tog äntligen tag i fixa antibiotika till mitt utslag i tinningen still going strong efter 1 månad. Pröjsade en finmiddag fram och tillbaka till Dapa för att få en otrevlig uppläxning att det endast är möjligt på morgonen. Får göra ett nytt försök väl framme i Donsol. Det andra var ute på egna äventyr så jag tog mig en våffla med, hör här, almond butter. (Varför har jag inte ätit detta tidigare?? Äntligen ett substitut till peanut butter.) Hos en familj som har en liten butik med hantverk, souvenirer och riktigt goda våfflor. Han har även gjort en tråd extension i håret med pärlor till mig och Josefin. Njöt av att sitta där i hängmattan under ett enkelt tak vid vägen. Deras son "One Love" sprang runt och lekte, kvinnan satt och måla tånaglarna och Han satte sig ner med en kaffe för att snacka lite. Självklart spelades Redemption song i bakgrunden. Dem var bara riktigt fina människor, ett enkelt minne men speciellt på något vis.


Fick iväg ett CV och hade en sista middag i Siargao och fick ta farväl av fantastiska Annika och Sandra. Är dock stensäker på att få återse Annika och Emilia i Stockholm en vacker dag. Sandra är från Österrike så den chansen är mindre.

Bild på gänget, turen till Daku, en av det mysiga valparna på Villa Solaria och min mysiga våffelstund.

Nu tillbaka till dagens resa. Steg upp 03.30 för att åka med triecykel till färjan i Dapa. Jag, Josefin, Ebba och Nadja kommer resa tillsammans till Manila och därifrån lämnar Nadja landet för Vietnam och Ebba åker till El Nido för att möta upp Agnes.

Det värsta en kan komma på att glömma hade jag glömt i mitt locker kvar på Villa Solaria. Mitt jädrans pass. Det kändes lite som att livet passerade i revy och jag blev riksmatt på mitt ofunktionella jag. Strax framme i Dapa kom jag alltså på detta. Det tar 30 min med moppe från Gen Luna till Dapa, kl var 04.49 och färjan lämnar 05:30. Så fort vi anländer till hamnen lämnar jag väskan åt det andra, haffar första bästa moppe som ser snabb ut och bad för att det andra skulle lyckas fixa en biljett åt mig. "Can we make it?!" Frågar jag killen med moppen när jag försökte förklara min situation och han tittar på mig med en orolig blick som säger "va på riktigt?". Men han nickar och jag hoppar på och uppmanar "fast!" ihop med rak hand. Tänker lite att jag nog är dum i huvudet som åker här i racerfart med en okänd man mitt i kolsvarta natten, och hoppades att på att inte dö där och då. Jag överlevde racerresan, slängde 500peso till den fantastiskt hjälpsamma moppeföraren och sprang med passet i hand framme i hamnen kl 05.28. Säkerhetsvakten ropar "are you Lo?! YAAY you made it!!" ger mig min biljett och väskan. Jag springer in på färjan och möts av stora kramar och glädjetjut av mina fantastiska räddare. Vilken jävla morgon.
Här är från Nadjas dagbok hur hon upplevde det hela, läs det också ❤️

Ja till råga på allt är flyget till Manila försenat och vi missar vårt nästa plan till Legazpi. Förhoppningsvis löser flygbolaget det, lite oklart just nu. Våra resedagar är allt annat är flyt, men det är okej för som sagt har vi varandra 😅 Juste, behövde betala extra för bagaget också. Vart lite droppen på humöret.

Men men, det mesta löser ju sig tydligen och jag ska aldrig glömma mitt pass igen, peppar peppar.

  • 261 readers

Likes

Comments

Gårdagen bjöd på 2h morgonyoga, den bästa jag vart på hittills. Sedan surf i solnedgången och hade en jätte bra instruktör även om vågorna var lite svaga. Riktigt bra dag som avslutades med en liten fest med buffé och tårta på hostlet.

Idag steg vi upp tidigt och gick återigen på yogapasset, riktigt roligt!

Rolig update! Ebba och Josefin gick för att bada på "runkudden" och återigen infann sig pleasureboy där. Denna gång fick han sig en REJÄL utskällning av Josefin som sprang efter honom när han försökte smita och tvingade dessutom honom be om ursäkt till Ebba. Hur galet cool är hon inte?!

Planen är ändrad då jag och Josef skippar Palawan och åker till Donsol istället. Känns lite tråkigt då jag så gärna skulle vilja se Coron och göra vrakdyk där. Men hoppas på att få se en och annan valhaj istället. Blir att stanna här i Siargao fram till Lördag innan vi beger oss vidare.

Kolla mamma vilken vacker häst

  • 306 readers

Likes

Comments