Jag och Josefin har fått det bästa avslutet möjligt på den här resan. Jag är så glad att vi hamnade i Goa den sista tiden och älskar alla små tillfälligheter som gör att en råkar hamna här eller där och träffa just den eller den personen, som bara förgyller allt.

Vi ordnade en liten tacokväll efter att Thank you Arambol (restaurangen som vi nästan bor på) stängt och då valet som pågått är över drog vi till med lite mysfest då alkohol åter var tillgängligt. Vi satt med Adrian och Freddie sent in på natten på balkongen till våran hut vid havet den sista natten.
Sedan kom våran allra sista dag.

Det är så svårt att förklara hur det var. "Spenderade hela dagen med Adrian och Freddie och hade trots allt riktigt kul". Låter inte jätte spännande. Det känns dock som att vi kännt London pojkarna i minst ett år. Dem ska förresten köpa motorcyklar och resa runt i Indien på det viset i några månader. Wish you all the best!

Ville ha en fin bild men Adrian aka snigeln Gary förstörde den som vanligt.

En sista solnedgång på stranden.

Drumcirkel på stranden i Aramabol varje kväll från och med solnedgången.

En sista Tahli innan avfärd. AJ gjorde en sista kopp Chai åt oss också trots att dem egentligen stängt, bästa.

Taxin kom för att hämta upp oss på Thankyou mitt i kortspelsmatchen. Långa kramar, lyckönskningar och "vi ses igen" sedan satt bara jag och josefin där hand i hand i taxin. Självklart grät jag lite.

Sitter nu på flygplatsen i Dubai och väntar på planet till Stockholm. Det känns lite som att ingen tid har gått alls, bara det att nu har jag inga pengar och solblekt hår. Fast ändå har det ju hänt massor, alla människor, allt som varit jobbigt och se och allt som varit skit kul.
Och nu när jag kommer hem kommer folk fråga hur det var på resan och jag kommer inte ha något bra svar. "Jo det var bra" för ingen vill höra på min 3h långa utläggning ändå? Konstigt det där.

Ser framemot återföreningskramar, en stjärnhimmel jag känner igen, lösgodis och fungerande kösystem.

Kul att du läst! Jag kommer måsta gå tillbaka och läsa allt själv jag med, låta allt sjunka in igen. Men det här var nog det sista inlägget tills jag gör något liknande igen.
Kommer vara konstigt att skiljas från Josefin på Arlanda då jag stannar några dagar i Stockholm och hon åker norrut. Vem ska jag nu hålla hand med tills jag somnar? Det är dock bara en vecka sedan ska vi bo ihop igen, en paus kan nog vara nyttigt.
Aja, TACK för denna möjlighet världen.
Kram, kärlek och vill be er om att våga göra saker NI vill. Hejdå 💕

  • 79 readers

Likes

Comments

Jag och Josefin bytte till ett billigare boende, en hut på ett hustak med utsikt mot havet. Dock var vi inte ensamma i rummet utan hade sällskap av ca 4 råttor. Första halvtimman när vi checkat in såg vi 3 stycken. Det väckte en även på natten då de sprang runt på väggarna och inatt hade vi en som gjorde oss sällskap i sängen. En rysk kille kom och fråga om vi också hade problem råtter och var förargad över att råttorna tagit hans weed, trist.

För att få sömn och lite comfort de sista nätterna har vi bytt till en hut på stranden. Dock bor vi nästan på cafet Thank you Aramabol vars vi äter frukost, middag och dricker chai hela dagarna.

Har blivit goda vänner med Freddie och Adrian från London, Adrians föräldrar är även Svenskar fast han växt upp i England så han har en skum skånsk dialekt (fast ändå inte) på Svenska. Mia som är musiker har spelat inte en låt tillsammans med dem och några igår, vilket de ska göra en musikvideo till då Anna, en rysk tjej, är filmskapare. Kan hända att vi ska va med i den. Så vi har en härlig liten community här med alla vänner och de som jobbar på Thank you, kommer vara vemodigt att lämna dem.

De råkar har hummus på menyn men ingen vet hur man gör elr varför den finns med riktig. Vi steg upp en tidig morgon för göra en sats med hummus åt dem. Idag har vi även experimentet med att baka en kladdkaka, utan ugn. Vi lämnar vårt mark här med våra recept. I utbyte har vi fått hemligheten bakom Chai!

Frukost på Thank you Arambol.

Nästan hela fina gänget. Från vänster: Om (ägare av Thankyou), me, Adrian, Freddie, Josefin and AJ (även han ägare till cafet)

Vi kollade på "Blind orchestra" här om kvällen och det är en av bästa spelningarna jag sett. Så duktiga musiker. Dirigenten använde en trumpinne som han rörde musikerna med för att styra musiken. Det var olika dirigenter och allt var improviserat.

Har så mycket blandade känslor inför att åka hem, det är svårt att bara slappna av och vara här och nu. Längtar hem men vill aldrig åka.

  • 117 readers

Likes

Comments

Som vanligt ändrades våra planer i det sista och i Mumbai valde vi att istället ta tåget direkt mot Goa och skippa Hampi. Vi kom fram efter en 35 h tågresa, varav 12 h var i general klass (som jag aldrig skulle göra igen). Satt denna gång i womens compartment vilket var mer uthärdligt.



Goa, vart ska en börja? Vi är i Arambol nu och denna helg har det vart extra mycket folk på grund av Republic day. Stranden känns som en enda stor festival. Skulle kunna säga hippie heaven. Alltså människorna, vilka individer, alldeles fantastiskt. Hälften av alla män ser ut som Jesus bl.a. han som går längst med stranden i en vit tygbit till kjol och en matchande till huvudet med bar överkropp. I en högljudd sjungande ton säljer han chapati (bröd) på den stora silverbrickan han bär. Många äldre som troligtvis kommit tillbaka efter att ha vart här under sin primetime på 80 talet, vanliga coola hippie individer och ryssar med en längtan att ha fötts till en alv. På kvällen är det nightmarket längst med stranden och under solnedgången ser man människor träna på alla möjliga olika cirkuskonster, sitta och meditera eller bara i dricka öl i bästa fall.


Just nu bor vi i en hut ett ögonkast från stranden. Hittills har vi gjort yoga, gått längst med dem alldeles för tilldragande marknadsgatorna, ätit grym rawfood, mediterat i soluppgången på stranden. Det var så härligt att komma tillbaka till stranden, värmen och möjligheten att klä sig hur man vill. Är inte längre omringad av män när man går utanför dörren då man i Norra Indien knappt såg en enda kvinna. Som när jag stod i biljettkön på tågstationen, köerna sträckte sig i långa rader och där står jag som vit kvinna, ett hundratal av Indiska män och en flicka som gick runt och röck i byxben för att få pengar. Vilket är en klaustrofobiskt känsla. I norra Indien räknades inte heller mina pengar om jag åt i sällskap av en man (fick jag bli varse om, och sedan stå där och bita mig i tungan när ilskan brusade upp). Som kvinna blir jag aldrig tilltalad personligen och män i service personal blev ofta irriterade. Vill påpeka att detta även kan hända i Sverige men i mindre utsträckning.
Men how ever, blivit stammisar på en liten familjär resturang där vi nu känner personalen och blivit vänner med de andra stammisarna. Karan som jobbar där har tidigare volontärarbetat på ett rescue dogcenter som vi tillsammans med han besökte. Blev riktigt sugen på att volontära efter det, med barn eller djur.


  • 190 readers

Likes

Comments

Soluppgång i Pushkar vid den heliga sjön där mest hinduer badar för att rena, hela och stärka sig.
Påvägen från Pushkar stannade vi för att mata kor för bra karma vilket Sunny och Krishna gör nästan varje dag. Stannade även för ett se den heliga sjön i Ahjmer där muslimer badar för samma anledning. Såg en man som satt fastlåst i anklar och handleder vid vattnet och frågade Krishna om detta. "You don't do that in Sweden?" Han förklara att mannens familj troligen satt fast han där för att han varit en dålig människa och behövde renas och börja om.

Typisk Indisk frukost i från Rajasthan, kallad dosa.

En urgammal brunn, typ. Mannen som försökte förklara sa hälften på hindi så var lite svårt hänga med. Den är fett och gammal och symmetrisk så det var väl coolt, och helig som att allt annat dem byggt här.

Det äldsta Shiva templet i Rajasthan.

Jag och Josefin med våran vän Krishna som vi nu till tillbringat all tid med här i Jaipur och krokarna. Märket i pannan är inte den traditonella bindin som kvinnor har för att visa att dem är gifta. Vi fick den när vi gick in i ett tempel tillsammans med Krishna, därför vi godtog den. Det är den renaste och mottagligaste punkten på kroppen enligt Krishna och den röda markeringen är för positiv energi, tur och allt det där.

Vattentemplet i Jaipur.

Ris, mushroom masala, palak paneer och roti <3

Hade en liten lugn stund i en park, fast folk kom och ville ta bilder. Imorgon ska vi resa i typ 30h och ta oss söderut till Hampi. Ärligt talat riktigt less på städerna men så glad åt allt jag fått se. Kommer bli ett rejält miljöombyte från New Delhi på 25 miljoner invånare till Riksgränsen. Förstå hur mycket plats vi har i Sverige föresten, ok?
Kul info så dricker vi uppskattningsvis 7 chai om dagen.

  • 242 readers

Likes

Comments

Det senaste dygnet tog sig en vändning. Efter en del tjorv satt vi tillslut på en buss till Jaipur, därifrån skulle vi egentligen ta oss vidare till Pushkar samma kväll. Väl framme i Jaipur, rätt sent, träffade vi Krishna en man som menade att det inte var säkert för oss att resa och komma fram mitt i natten, vilket är sant. Antingen stanna och ta en buss tidigt på morgonen eller så kunde han köra oss ikväll. Efter många om och men blev det sedan så att han och hans brorson Sunny blir våran Guide runt i Rajasthan i 3 dagar. Rätt dyrt för oss såklart men det kändes värt det. Vi var lite osäkra men kände att vi kunde lita på han efter att han visat oss sin gästbok där ett par tjejer skrivit en jätte fin hälsning på svenska.

Nästa morgon hämtade Sunny upp oss för dagens äventyr. Efter frukost åkte vi ut ur staden mot bergen. Vi såg på när han matade korna och hjälpte honom att ge mat åt de vilda fåglarna. Båda är det typiska Hinduerna. Sunny tog med oss till Monkey tower, ett stillsamt tempel ute i naturen med massor av apor.

Josefin hjälper en man att mata aporna med melon.

Det var som en pytteliten vacker stad i bergen, tror att några även bodde där. Aporna var vänliga, sträckte du fram handen men lite nötter i flatan tog dem försiktigt nöten medans de kramade handen.
Människor kommer till templet för att bada i heliga vattnet, var fint och se några ungdomar plaska runt och skratta.

Vi åkte sedan för att besöka ännu ett tempel varpå vi gick upp till ett 3e där man hade utsikt över Jaipur, även kallad The pink city.

Sunny till höger med hans kamrat. De studerar konst och då vi gärna ville se vad han gör tog han med oss till deras ateljé. Det använder bara naturliga färger som från dessa stenar på en av bilderna. Vi satt där på kuddarna, drack chai och pratade om gudarna på bilderna och vad allt stod för.

Nu har vi åkt bil med Krishna och Sunny till Pushkar. Jag vet att det låter sketchy att vi bara åker med två helt främmande män. Emellanåt har jag blivit orolig och tro mig att jag gjort några riskanalyser. Men de verkar bara vara helt fantastiska människor. Krishna jobbar egentligen för en volontärorganisation och med studenter, som extra kör han tuk tuk. Vi kunde lika gärna hoppat in i en annan tuk tuk när vi anlände till Jaipur och då hade vi vart någon helt annans stans. Som Josefin sa så litar man aldrig på någon av människorna man möter så missar man såna här chanser, det har berättat så mycket om deras kultur och deras religion. Inatt ska någon i något tempel be för oss och läsa av våran chakra för att vi ska få en kristall som skyddar oss. (Det är nu vi går med i en hinduisk sekt, blir hjärntvättade och aldrig kommer hem igen). Nej, men lär mig så mycket mer och får se Indien från ett annat perspektiv än bara som simpel turist.

Update: magen har inte pajjat än. Lovar att inte gå med i en hinduisk sekt, be calm. Kalldusch är förjävligt kallt när det inte är 30 ° ute. Såg en elefant idag. Ja det går kor ÖVERALLT.

Likes

Comments

Vi tog oss till Agra från Delhi genom en bussresa i general class. Det betyder att vi var 30-40 personer som samsades på en area av 2x3 m. Vill påpeka att jag inte överdriver detta för dratamisk effekt, inget behöver kryddas på i Indien. Men folk var väldigt hjälpsamma och måna om oss, vi fick till och med sittplats (varsin skinkhalva på ett säte). Människor satt uppe på väskhyllorna och mellan vissa stationer vart det så fullt att männen fick hänga ut genom dörren.

Morgonen därpå efter en kväll med Indisk mat på ett hustak med lägereld och en hög manager, steg vi upp före soluppgången. Vi fick se den stiga över ett av världens sju underverk, Taj Mahal. Från långt håll ser byggnaden ut som en målning. Så perfekt är den. Det är svårt att tro att människan har skapat den med sina bara händer.

Julia från Finland och Josefin

  • 302 readers

Likes

Comments

Efter free breakfast på hostlet bar vi iväg för att se Red Fort. Shiva följde med och en tysk vid namn Simon. Det fanns olika museum att gå runt i och området innanför det där enorma murarna verkar större än halva Kiruna.

Shiva som är Hindu tog med oss till ett Hinduiskt tempel. Vi tog av oss skorna och fick en sjal att knyta på hjässan. Sedan följde vi efter Shiva under en sorts ceremoni. Du fick valfritt ge en donation och sedan äta gratis. Fattig som rik. De hade mattor utrullade på rad på golvet, där satte vi oss uppradade i skräddare med en tallrik. Män kom med stora byttor av mat som givmilt lastades på tallrikarna. "Sträck fram båda händerna" rättade Shiva när det kom för att ge Roti bröd. En härlig atmosfär! En upplevelse som kommer sjunka in på ett par dagar.

Inte den rättvisaste bilden. Kändes fult att stå där med iPhonen i vädret. Och hade inte möjlighet att fota medans vi utförde "ritualen" i templet.
Maten lagas och serveras av människor som valt att hjälpa, vem som helst kan komma och jobba för att hjälpa till.

Valde att promenera istället för att ta tuk tuk för att få se så mycket som möjligt. Tror vi såg mest gator likt Old Delhi idag men bara några kvarter bort ligger stormärkes butiker med vackra fräscha byggnader som vi igår passerade påväg till marknaden. Mycket kontraster med andra ord.
Det går dock inte att beskriva, känns som en helt annan värld. Det tråkigaste svaret, men man måste komma och hit och uppleva det själv, går ej att förklara.

På gatan utanför hostlet passerade vi män som fokuserar satt och smattra på gamla skrivmaskiner. En pall, litet bord, massa papper och en skrivmaskin.
Gått genom enkla gator fulla med små butiker, människor, mat, paljetter, tyger (så mycket vackra tyger!?) , dammiga böcker, barberare, stora byttor med rykande chai, grönsaker och så mycket mycket mer. En liten dammig butik sålde antikliknande symaskiner. Känns som hundratals års sedan någonstans i en annan värld.

Vi kom tillbaka till boendet i perfekt tid för servering av afternoon chai. Fullproppade av intryck vart vi båda helt slut när vi slappnade av. Strök därmed alla eftermiddags planer.

Allt känns riktigt bra. "Vi sitter uppe på ett tak i Indien just nu Josefin" "i New Delhi!?" Svara hon. Ett tappert försök att förstå vad som händer i realtid.

  • 427 readers

Likes

Comments

Planet landar och pilotens meddelande skrönar i högtalarna om att vi nu befinner oss i New Delhi. Jag och Josefin är Indien! Vi tycker oss höra att temperaturen ligger på 9°c men tänker att det måste sagt 29°. "Alltid denna ac, att de måste ha det så kallt" medans vi går genom gången mellan planet och gaten. Men nej, vi hade inte kollat upp den lilla detaljen om vädret och märker att det är ynka 13° när vi kommer ut. Som en härlig svensk sommar.

På hostlet träffade vi Shiva. En ung man från Indien som är i New Delhi för jobb, elr om det var en exam. Han följde med oss över middag, vilket var tur då vi inte förstod vad något var på menyn. Förutom naan och masala. Efteråt tog han med oss till olika kvällsmarknader i närheten. Utan honom skulle vi nog inte haft möjlighet att gå där. Vilken upplevelse!

Är så redo på att äta fantastisk mat i detta land. Är även förberedd på matförgiftningen som alla säger kommer hända..

Utsikten från taket på Stops hostel när vi anlände. Sög i magen av spänning och förväntan.

Kvällshäng på takterrassen.

Vi hade inte varit i Indien i mer än några timmar när drömmer slog in och vi blev inbjudna till ett Indiskt bröllop! Det var Shiva som bjöd in oss och det är hans syster som ska gifta sig. Men, inga lyckotjut riktigt än. Det är i slutet på februari när vi står hemma tillbaka i vinterland. Avbockningskurvan sköt i höjden innan besvikelsen. Får leva lite på att faktiskt ha fått erbjudandet.

Vi har klarat av första dagen i Indien och det har gått allt för väl. I sängarna har vi tjocka varma plufsiga täcken, som hemma! Det var obeskrivligt härligt att få krypa ner under ett riktigt täcke igen.

Likes

Comments

Jag och Josefin tog oss tillbaka till Negombo efter 11 timmar på ett tåg. Utan att byta position, kissa elr sträcka på benen satt vi så. Vi hade med oss yoghurt och frukt att äta som frukost men en familj som satte sig bredvid oss tyckte inte det var riktig mat. De tog fram deras matsäck och började lastade upp av den på en tallrik åt oss. Vi var så tacksamma och insisterade på att det var bra men när vi ätit upp fyllde dem på ännu mer. Så himla fina och det var riktigt god hemlagad Sri Lankisk mat.

Efter den långa tågresan stod vi och skratta åt våra fula fötter, bara titta hur den ser ut!!?

Vi sov en natt på samma homestay som vid första ankomst till Negombo. Kvinnan som har det är helt underbar, hon springer runt och gör sysslor och fixar allt åt alla hela tiden medans hon ger kärleksfulla klappar på huvudet på en.

Det här alltså Latha, vår underbara caretaker.

Rice and vegetable curry vi hade till lunch.

Efter att ha försökt planerat inför Indien promenerade vi runt i området. Köpte sedan varsin kola för att lyxa till det och satte oss på stranden för en avnjuta en blåsig solnedgång. Solen var alldeles röd innan den försvann.

Sitter på flygplatsen och väntar på ett plan som tar oss till Indien. Den första platsen jag drömt om att åka till, och nu ska jag dit?!
Även hembiljetten är nu bokad. Bara 3 veckor kvar?

Likes

Comments

Tredje dagen gillt med att klättra upp på berg. Idag tog vi med oss frukosten upp på Ella Rock.

Fick tips på vägbeskrivningen av ett par vänner som gjorde turen igår och med lite hjälp av locals efter vägen hittade vi utan problem utan guide som många väljer att ta. Turen var ingenting i jämförelse med Adams Peak men betydligt jobbigare än Little Adams Peak. Början var riktigt trevlig då man knappt märkte att det stegrade men helt plötsligt befann sig högt på höjden med utsikt över dalen och sedan vart sista biten brant.

Medhaven frukost, här satt vi och kände in bergen i ungefär 2h.

Ett gammalt par kokade te och kaffe och sålde uppe på utkiksplatsen.

En Buddah på toppen av Ella Rock

När vi på hemvägen traskade genom teplantagen.

Någon form av exotisk sengångare

Denna bild är tillägnad Ylva Hardeson

Rolig historia.
Josefin är på äventyr på tåget medans Lo sitter och vaktar platser + grejjer. Tillslut börjar Lo höra med närmast levande om vi närmar oss Ella. Endast en station bort början hon springa åt först den ena och sedan andra riktningen i tåget utan någon Josefin i syne. Hon fick ner väskorna från hyllan och en stackars ung kvinna höll på att stryka med under processen. När tåget stannar lyckas Lo på något oklart sätt få ut bådas ryggsäckar och jympapåsar och står sedan orolig med all denna packning på perrongen och skriker: "JOSEFIN" så det bränner i halsen. Hon dumpar grejjerna och springer längst med tåget (som fortfarande står still tack och lov) och ser in i vartenda fönster för finna denna förbannade Josefin. Nu har hon hunnit bli ruskigt irriterad och finner tillslut Josefin som ovetandes om allt sitter och blir uppmärksammad av 3 lammkötts Sri Lanka Killar. Deras samtal blir hastigt avbrutna när Lo röd i ansiktet gormar från fönstret in i tåget.

Josefin hann av tåget, dem kramades och blev sams igen. Slutet gott, allting gott.

På bilden har Josefin alltså fått en blomma i håret och sitter och har det mysigt medans jag själv är mitt uppe i situationen. Kul att skratta åt efteråt iallafall 💕

Likes

Comments