View tracker
Segling

~~
Den stora rysaren i loppet i år är Alex Thompson, en brittisk stuntman som seglar för Hugo Boss. Kan Thompson komma att bli den första engelsman som seglar hem pokalen i Vendée Globe?

Vem vet men här kommer en dos av den brittista galenskapen.
~~

~~
Lite kort fakta om Vendée Globe:
Racet har sin start och sitt slut i staden Les Sable D'ollone, Vendée, Frankrike. Genom racet passerar de Afrikas sydspets, Australiens sydkust, Sydamerikas sydspets och därefter tillbaka mot Frankrike.
Resan brukar ta tre månader och minst hälften av deltagarna är ofta tvugna att bryta i loppet.
Båtarnas längd ligger på mellan 50 till 60 fot.
Reglerna går ut på att:
- Segla ensam non-stop runt jorden utan assistans.
~~

Bild tagen från wikimedia.
~~
Nedan ses en kort uppdatering från den 18 november och starten som gick av loppet den 6 november.

~~

Ha en fortsatt trevlig lördag!
~~~

--->   PS: http://www.vendeeglobe.org/en/news/16315/down-but-not-out

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
Wishes

Ville dela med mig av ett par plagg på Zalando jag har varit nellad på länge.
Minns när reklamen gick som ny på TV för några år sedan då man tänkte nej usch fy. Jag ska aldrig bli som den stackars mannens sambo, helt hysterisk.
Nåväl ville bara säga att nu har jag blivit helt hysterisk.
Ha de!

Tröja: Mogul 599,00 kr
Byxor: YAS 549,00 kr
Skor: Birkenstock 799,00 kr
Örhängen: Skagen 449,00 kr

Likes

Comments

View tracker

~~
​Kl. 06:00 ger Alaska sista rösten. 

Några veckor sedan släpptes Before the Flood, en dokumentär med Leonardo Dicaprio som uppvisar vad vår värld miljömässigt håller på att förvandlas till.
Det upprepas gång på gång och alla måste ta ställning.

Tycker du det är tabu att prata om miljön? Att det ändå inte händer något? Tänk en gång till.

Filmen kan ses på Nat Geographics you tube kanal.

Har du inte sett filmen än? Se den!
~~

Likes

Comments

Dagbok

~~
Den 10 Juni var det dags för oss 97:or att få bära den vita mössan genom festen som börjar vid gryningen och avslutas vid nästa.

Med behörighet för att söka vidare till högskolan lunkade vi sedan vidare för att finna egna vägar.
Tekninklinjen med inriktning samhällsbyggande & miljö var nu avslutad men frågan kring vad man ska läsa till i oändlighetens hav av utbildningar ligger fortfarande kvar.

Sommarjobbet blev caféansvarig och servitris på Brunnby Boställe, Kullabyggden.
Under samma vecka stövlades man in arbetslivet.
Kaffe lärde man sig dricka men inte hade man behövt att börja snusa.

Nu var det sommaren och tiden framåt som jag länge väntat på att få ta igen saker jag kände gått förlorat under stressen för pluggtiden. Att ta ett år ledigt var självklart eftersom vägran till att kasta sig in på ett program bara för att få ett bra jobb senare stod kvar.

~~ Detta var början på sommaren. ~~


~~
Målet under sommaren var att spendera mycket av den tid som gått förlorad under studietiden med far.

Stor ilska kring gammalt var nu beslutat att göra sig av med och istället förlåta för en bättre tid tillsammans.

Pappas favoritställe med Blues jam och musikfester skedde på Rockbåten vid Helsingborgskajen.
Jag minns första kvällen där med far som om det vore igår. Vi avnjöt en Nachotallrik med varsin 0,4 Holba.
Gitarrsolot skar i öronen och fars vän rockade framme på scenen utan att ens blicka mot strängarna.
Med slutna ögon lät vi musiken föra sin magi genom kvällen och vi lät oss glömma all press som varit.
Nu var det bara far och jag och inget kunde komma och störa emellan.
~~

~~
Nästa lördag spelade ett band där och far kände basisten och ville väldigt gärna dit..
Hälsan var inte på topp med hjärtproblem och delvis förlamning i ena benet som orsakats under operation.
Oavsett vad så skulle vi se bandet 100 :- inträde. Pappa blev generad över att låta sin dotter betala inträdet för hans gamla kollegor. Att ligga lika var viktigt, då förekom inget onödigt energispill.
Far jobbade som bildlärare innan sjukskrivning men spenderade sina ungkarls år på sjön.
Bland sjömän som seglade runt 1960-talet då Sverige blomstrade som sjöfartsnation var alla kollegor. Historier som oftast bara sjöfolk sinsemellan ville lyssna på men som var fantastiska. Oturligt för många sjömän förstod aldrig individer som inte hade gett sig ut på sjön och visade inget intresse för det sjömännen hade fått uppleva som de ville dela med sig av.
Detta störde far många gånger och det var detta som gjorde Rockbåten magisk. Gemensamma livshistorier. Diskussioner kring återfunna sjömansfoton från förr med majoren vid entrén, musik som spelades och en sejdel öl som släckte törsten.
~~
Jag tror far skulle hit av en viss anledning.
Han hade känt på sig att han var tvungen att ta sig till Rockbåten ikväll oavsett hur han mådde.
Det var dags nu.
~~
När pausen kom och bandet förberedde sig för nästa omgång for far till toaletten på mellersta däck.
Jag fortsatte som vanligt, umgicks med folk, avslutade whiskyn och gick och såg efter far.
Far var fortfarande inne på toaletten så jag gick till nedre däck igen för att kolla läget.
Minnet är oklart men jag stötte ihop med två yngre killar och vi förde en diskussion med mycket skratt.
~~
En äldre man kom och ryckte tag mig i axeln och talade om att far hade fallit ihop utanför toaletten. Besättning och vissa besökare samlades för att ta hand om far.
Kommunikationen var svår och efter nekande av taxichauffören kördes ambulans med blåljus från Perstorp.
~~
Pappa skulle klara det igen, han klarade det alltid, han var envis i själen, en riktig sjöman och min rockstar.
Jag satt i väntrummet medan läkarna undersökte honom men klarade inte av att dela rummet med en främmande person så jag gick in till toaletten och ringde en person jag precis lärt känna istället.
~~
Jag fick beskedet om en djup inre hjärnblödning som kommit tidigare under de senaste dagarna.
Far skulle inte klara det och far klarade det inte.

De sista andetagen togs och far såg inte längre plågad ut, inte längre vilsen och inte längre föråldrad.

Han var vacker, inte en enda rynka, inte en enda spänning. Han kunde lika gärna ha varit 25.
~~
Jag var i stor chock och i stor sorg dagarna efteråt. Pappas ankare bevarades på vänster arm, som han gjort under sin tid på sjön, som nu jag hade gjort under den sorg efter att förlorat honom.
~~
Det fanns en mening, far skulle dit, far skulle bara till rockbåten och han visste det.
Under sina sista år spelade far bas och i sin 20 års ålder jammade han Cornelius Vreeswijk.
Som sjöman är ens största fasa att långsamt dö på ett sjukhus.
Far valde Rockbåten, gungandes vid kajen med blues i öronen och en bortgång som inte berodde på aortan som plågat honom genom åren.
~~
Sorgen finns fortfarande där men skulle dagen komma så fick far det så precis som han ville.

~~

~~
Alla sommar läger var därmed avslutade i mitten på Augusti.
Mor var ledig och vi låg på stranden och solade.
Ut från hamnen seglade Valkyrien som far tvingade med mig på läger som yngre. Galeasen hissade dess röda segel men flöt kvar.
Skutan vände in mot hamn så jag drog på mig ett par shorts och en vit t-shirt ovanpå min bikini, i med skorna och sprang mot kaj.

Efter sex år var man återigen på skutan och kastade loss för att hissa segel inne i industrihamnen. Kvällsbrisen fläktade varmt i September, vi njöt av solnedgången och följde enslinjen in i hamn under månskenet.
~~

~~
2016-07-16
Vila i frid pappa, vi alla älskar dig.
~~

Likes

Comments

~~

Nu känner jag att det är dags att återuppta min blogg efter ett evigt spam på Instagram av allt som gjorts.

Om du som läsare upplever flödet splittrat, kom ihåg att denna blogg är avsedd för att vara en dagbok och samling av intressen.

Detsamma finner man på Insta men texterna samlas här.
~~

Likes

Comments

Dagbok

Aa då var detta mitt första inlägg på min första "seriösa" blogg.

En onsdag kl 12:39 i kalla februari. Med glitter och glamour valde jag
nu att vara lite kreativ and put myself out there!
En kort presentation av personen bakom bloggen, Louise Molinder.
Jag är en själ på låt oss säga, i detta fall 19 vintrar men vi närmar oss 19 vårar fylld av intressen som gör mig fullständigt förvirrad. Medan man drivs av ens förfäders konstnärliga ådra så simmar man rundor i fitnesshysterin. Vad tusan ska man göra med livet!? Jag förmodar att det är en hel drös med 97:or et.c tänker precis samma sak som jag. Ett urval på cirka 4000 utbildningar är inte precis något man överför från önskelistan till varukorgen på en dag precis.
By me, ha inte bråttom och tänk inte illa om dig själv. Ta din tid. Välj rätt och kanske lika gärna läs upp ett ämne eller flera när friheten med antingen arbetslöshet eller jobbantagning når dig. Har du valt fel utbildning. Gör inte som jag gjorde under gymnasiet, tveka. Jag tvekade i rädsla att börja om. Nu när snart studenten närmar sig så har jag valt att se livet med nya vägar. Jobb och läsa till ämnen som jag kom att sakna under tekniklinjen.

Men glöm inte bort! Oavsett vad du väljer så lämnar du aldrig väskan tom när du går därifrån. Du kommer alltid ha växt en bit inom dig själv!

Mina planer för idag är att få klart informationsinsamling för arkitekturhistorian om en arkitekt genom tiderna.
I mitt fall blev det två österrikare Camillo Sitte för historismen och Otto Wagner för modernismen. Under sent 1800-tal närmare sekelskiftet rivs befästningarna mellan  gamla stadskärnan och ytterområdena i Wien. Den stora utmaningen blir nu att föra samman staden. Frågan blir bara, hur kommer den nya stadskärnan att formas? Enligt historismen eller modernismen?
Information för den nyfikne finns såklart mängder på internet men jag kommer sammanfatta mitt arbete i kommande blogginlägg med egna tankar!

Tillsvidare blir det frossande i te och senare inpå dagen, Leg day!

Likes

Comments