Header

Nu är det ett tag sedan denna dagen ägde rum, men eftersom den var väldigt speciell på många sätt har jag behövt lite tid att smälta allt. Därför kommer inte inlägget förens nu, men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

I slutet av december hade vi ett återbesök utav en kvinna som var volontär här för några år sedan. Hon heter Maria och är en riktig stjärna! Hon har kontakt med en pastor här i närområdet som hon brukar träffa varje gång hon kommer tillbaka hit. Så tillsammans med Maria och Pastor Amos åkte jag, Elin och Carro till ett speciellt boende för handikappade barn. Detta är ett ställe som Maria också besöker varje gång hon kommer tillbaka hit till Sydafrika och denna gången fick vi följa med.

Via kontakt på facebook hade vi bestämt att vi skulle mötas upp i Southbroom klockan 09.30. Detta för att vi inte visste vägen. Sedan när vi nästan var framme möter vi även upp pastorn så han kan visa oss den allra sista biten fram till boendet. Väl på plats presenterar vi oss för varandra och vi blir även glatt välkomnade utav en av killarna från boendet.

Inne i entrén väntar vi sedan en liten stund på killen som ska komma för att visa oss runt. När han kommer presenterar han sig som Andile och vi börjar att gå. Han visar oss först köket, sedan går vi igenom deras "klassrum" där de har sin undervisning bla. Sedan kommer vi till "vardagsrummet" där de flesta utav barnen befinner sig. Där hälsar vi lite snabbt på dom innan vi fortsätter in i de äldre tjejernas sovsal, sedan in till de äldre killarnas sovsal. Efter det gick vi vidare och kom till de yngre barnens sovsal. Här inne låg de barn som inte alls klarade av att "vara med" utan som var helt sängliggande. Sovsalarna var rätt kala och bestod i princip bara av två rader med sängar längs varje "lång-vägg". När vi sett detta har vi sett hela stället och går tillbaka till barnen i "vardagsrummet". Dom blir så glada när vi kommer tillbaka.

Tillsammans med barnen spelar vi musik och sjunger. Maria har tagit med sig marackas som vi delar ut till barnen så att dom kan vara med och spela. Vi avslutar sången med en bön av Maria och sedan leker vi lite till med såpbubblor och ballonger. Barnen är verkligen glada och det bjuds även på lite choklad.

När vi sedan var "klara" och barnen skulle äta lunch sa vi hejdå och åkte vidare.
Vi åkte för att äta lunch på KFC innan vi åkte till South Coast Mall för att handla innehållet till matpaketen som skulle delas ut i den kåkstad vi sedan skulle till.
Matpaketen innehöll bla, salt, socker, ris, bröd, mjölk, mjöl, bönor, soppa, tvättmedel, matlagningsolja, tvål, diskmedel och disksvampar.

Vi kommer fram möts av en riktig kåkstad. Inget Township utan verkligen en kåkstad som i rangliga plåtskjul. Eftersom vi aldrig fått vara i en kåkstad förut blir vi nog alla lite smått chockade. Visst har man sett dom förut på tv, men aldrig stått mitt i en.

Pastor Amos letar reda på en kvinna, som heter Thombi. Hon bor också i kåkstaden och hon har tagit på sig som "jobb" att gå runt och hjälpa de människor som behöver det som mest. Hon och Amos är goda vänner och man kan säga lite att dom är ett "team". Hon går runt i kåkstaden till olika familjer för att ta reda på vilka som är i mest akut behov av hjälp medans pastor Amos är den som handlar in matpaketen.

Vi parkerar våra bilar och packar ihop två matpaket innan vi börjar gå. Vägen till hennes "hus" är lerig, hal och jättesvår att ta sig fram på. Vi lyckas iallafall komma dit och hon bjuder in oss i hennes hus. Ett utav matpaketen lämnar vi hos henne innan vi går vidare. Vi får veta att vi ska till en sjuk man.

Om vägen till Thombi's hus var svår att ta sig fram på, vill ni inte veta hur det var att ta sig till nästa "hus" vi skulle till. Vi kommer iallafall tillslut fram och när jag först stiger innanför dörren är mina ögon så ovana vid mörkret att jag inte ser någonting alls. Men efter ett par minuter när ögonen vant sig ser jag sängen som står placerad i hörnet av skjulet. Där i ligger mycket riktigt en sjuk man. Men där sitter även hans fru och deras ca 2-åriga barn. Det står stora baljor / hinkar över hela golvet för att fånga upp regnet som rinner in genom det söndriga taket.
Mannen berättar på Zulu vad han heter och att han lider utav svår astma. (Pastor Amos är vår översättare.)
Mannen ser verkligen sjuk och sliten ut och han hostar förfärligt. Han kan inte jobba och därför inte heller försörja sin familj. Han har faktiskt medicin men den får han inte ta på tom mage, och eftersom det inte finns några pengar till mat så blir det ett problem. Då visar vi dom vad vi har med oss och mannen börjar gråta av tacksamhet. Vi ber och sjunger med barnet medans mannen inte kan sluta gråta.
Vi går vidare.

Vi kommer tillbaka till bilarna och kör ner och parkerar lite utanför för att komma till det sista stället vi ska till.
Vi plockar ihop det tredje matpaketet och börjar halka oss uppför en annan snor-hal ler backe. Här stinker det verkligen. Det är en blandning av avföring, öl, sopor och dött.

Vi går in i det tredje skjulet och möts av en kvinna. Det enda som får plats i "rummet" är en säng och man kan se att det ligger någon där i. Thombi går fram till sängen och viker undan filten så att man kan se mannen som ligger där. Han kanske är i 30 års åldern. Vi får veta att han precis är färdigbehandlad för TBC och att han nu istället behandlas för sin HIV. Han mår inte bra.
Det var så hemskt att se honom bara ligga där, samma sak med den första mannen. Det är så sjukt att det finns människor som faktiskt har det så. Vi bad även här och han tackade så jättemycket för sakerna han fick. Man kunde verkligen se i hans ögon hur mycket det uppskattades.

Vi kunde inte ge dessa människor varken ett nytt liv, hälsan tillbaka eller någon annan stans att bo. Men vi kunde iallafall ge dom mat för några dagar. Det är kanske inte så mycket för oss, men för dom betyder det jättemycket.

Dagen har varit både rolig, givande, hemsk och sorglig på samma gång. Jag tror att det är nyttigt att få se allt lidande på riktigt även om det gör fruktansvärt ont. För tragiskt nog så är det så otroligt många som lever såhär så man kan inte bara förneka det och låtsas som ingenting.
Jag skulle få pastor Amos nummer utav Maria så att jag kan följa med honom igen. Det ska jag verkligen göra om jag får chansen.

Detta är en bild ifrån de äldre flickornas sovsal.

Och detta är en utav killarna i deras sovsal.

Här står vi sedan vid ett utav de yngre barnen. Helt sängliggande.

Även här.

Tillbaka i "vardagsrummet" där vi spelade och sjöng tillsammans med barnen.

Den sista bilden skrattar jag så gott åt. Den ena killen står och sjunger en bit av någon afrikans låt medans den andra killen står och spelar in framträdandet med sin kamera. (En stor pusselbit.)

Här är pastor Amos och Maria i full gång med att handla mat.

Här har vi handlat färdigt och är redo att bege oss vidare mot kåkstaden.

Detta är vad vi möts av.

Detta är Thombi i hennes "hus".

Detta är den första familjen vi gick till.

Detta är lite andra bilder jag tog i kåkstaden.
Jag har ingen bild på den andra mannen.

Och en avslutande bild på denna underbara kvinna (Thombi) som själv inte har något, men gör sitt bästa för att hjälpa andra.

  • 39 readers

Likes

Comments

Sydafrikansk julafton firas dagen efter vår svenska jul. Alltså den 25/12. Detta gjorde att vi fick fira jul 2 gånger vilket absolut inte var jobbigt!

Morgonen började klockan 9 i kyrkan.
Sedan vid klockan 12 skulle det vara jullunch här på centret, men som så många andra gånger ändras planerna och vi fick veta att lunchen istället skulle vara vid klockan 13. Så vi kom till Dininghall vid 12.50, då hade barnen redan börjat äta. Eftersom det var julafton var det lite extra lyxig mat och det bjöds även på läsk till maten. Det var mysigt och väldigt uppskattat!

Efter maten var det dax för julklappsöppning!
Alla barnen satt förväntansfulla i Dininghall och väntade på att få höra sina namn ropas upp så dom kunde få gå och hämta sitt paket. Första omgången av julklappar var donationer från olika håll. När alla de julklapparna var utdelade överraskade vi barnen med att vi hade ännu mer julklappar till dom. Detta är julklapparna vi kunde köpa till dom med hjälp av alla som skickade in en slant till vår insamling, tack så jättemycket för det, barnen blev verkligen jätteglada!

  • 79 readers

Likes

Comments

Haha detta inlägget kommer verkligen upp helt efter men ah, bättre sent än aldrig kanske?

Julaftonsmorgon var här, den nådde oss även här i Sydafrika. Dock fanns det ingen som helst julkänsla (tycker jag) då det var jättevarmt ute och ingen snö.
Men vi gjorde vårt bästa för att fira jul så normalt som möjligt. Vi började morgonen med en hej dundrande julfrukost i volontärhuset ;

Vi var bjudna till familjen Woodhouse på ett svenskt julbord så dit åkte vi vid 12.30. Det var massor med folk, har aldrig firat jul med så stort sällskap förut men det var jättetrevligt! Majoriteten av oss var faktiskt svenskar knasigt nog.

Julmaten vi fick var verkligen svensk, vilket var roligt då det ändå kändes lite mer som hemma.

Vi körde paketleken. Det var lite spännande med tanke på hur många vi var, så det tog lite tid om man säger så. Alla hade med sig ett paket för R75.

Senare på kvällen var vi även bjudna hem till Ross och Anna och deras 3 barn på ännu lite mer julfirande. Och ännu en omgång paketlek. Vi blev bjudna på tomtegröt och ostmackor till kvällsmat, här blev det ändå lite mer julkänsla över det hela då det blivit mörkt ute och julgranen lyste.

Detta var en väldigt annorlunda jul då det var första gången jag firade utan min familj, det var rätt jobbigt måste jag ärligt erkänna då julen för mig är något som är förknippat med familjen. Men allt gick bra och detta är bara lite kort hur vi firade jul här nere

👋🏼👋🏼

  • 80 readers

Likes

Comments

Hej och hallå

Bloggandet har verkligen varit under all kritik den sista tiden och det är jag väl medveten om, och inte för att skylla ifrån mig eller så men det kan ta upp till 4 timmar att få upp ETT inlägg pga dåligt internet.

Men sedan sist jag bloggade har det hunnit hända en MASSOR med roliga saker. Jag har varit på safari, det har varit både svensk och sydafrikans julafton men även nyår. Hur sjukt?!

Jag tänkte börja med safarin.
Jag och min tyska resekompanjon Linea hade bokat safari den 20-21 december. 3 dagar innan det ryker jag på den värsta magsjukan jag någonsin haft. Så otroligt olägligt men varför inte lixom. Jag lyckas bli hyfsat pigg för att ändå hänga med så den 20/12 ger vi oss iväg i vår hyrbil. Bilresan ska ta runt 4 timmar (om man kör rätt vill säga.) Jag somnade en stund när vi åkte på motorvägen men jag är glad att jag vaknade när vi körde mer på landsbygden för galet vad fint det var. Efter ca 4 timmar och 40 minuter är vi framme, så vi parkerar bilen och blir upplockade av vår guide. Väl framme där vi ska bo serverar dom lunch. Tyvärr klarade jag bara få i mig lite vattenmelon... Efter lunchen blev vi visade till våra rum eller "tält" som dom kallade det. Så OTROLIGT mysigt.

Vi hade fått veta att det första game-drive'et skulle vara vid kl 16 så när vi kollat in boendet gick vi direkt till poolen och hängde där fram tills att vi skulle åka.

Vid 15.45 stod vi redo som vi blivit tillsagda och vi hoppar in i vår bil. Här kommer lite bilder från turen ;

Som ni kan se på bilderna var det otroligt lyckat! Vi fick se det mesta faktiskt.

När vi kom tillbaka vid 20 tiden så blev vi serverade världens lyxmåltid i en jättefint uppdukat matsal. Tyvärr kunde jag knappt få i mig något nu heller vilket var synd för det var supergott!
Efter kvällsmaten gick vi och hängde på vårt rum / vårt tält, och vi gick sedan och la oss rätt tidigt eftersom att vi skulle upp klockan 05. Jag kände dock redan på kvällen att jag mådde lite halv dåligt men jag tog 2 alvedon och tänkte att det går över under natten. Typiskt nog inte. Jag mådde ännu sämre när jag vaknade men gjorde mig ändå redo för att åka. Väl i bilen känner jag mig grymt osäker på mitt val och i sista sekunden känner jag att jag tyvärr får avstå. Jag går tillbaka till rummet och sover sedan fram till klockan 09.
Jag mådde lite bättre när jag vaknade då men ändå inte helt 100. Sedan packade vi ihop våra saker igen och gjorde oss redo för hemfärd. (Jo vi fick frukost också men den klarade jag tyvärr inte heller äta..)

För att sammanfatta resan så var det bra trots allt, självklart surt att jag missade så mycket menmen..

👋🏼👋🏼

  • 131 readers

Likes

Comments

Söndagen var här och det var dax för Table Mountain.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade Linea bestämt att vi skulle haka på några killar från vårt boende. Vi hade bestämt att vi skulle ses nere vid receptionen vid 06.00 för att ta en taxi till början av berget. Jag och Linea som inte ville vara sena stod och väntade redan vid 05.50. Klockan närmade sig 06 men inte en enda människa syntes till. Lägligt nog fungerade inte internet denna morgonen så vi kunde inte kontakta dom och fråga vart dom höll hus. Vid 06.10 bestämmer vi oss för att ge oss iväg utan dom. Vi börjar gå gatan upp för att få tag på en buss (eftersom inte internet funkade kunde vi inte heller boka en taxi). Det märktes redan vid 06.30 att det skulle bli en varm dag så solkrämen låg nerpackad i väskan. Jag var inte ett dugg besviken över att killarna inte var med utan det kändes bara bra, Linea var väll lite små sur ändå men men. Medans vi väntade på bussen åt jag en frukostmacka som jag förberett kvällen innan och när den var uppäten kom bussen. Vi hoppade av på ett ställe där man sedan kunde ta en annan buss direkt till början av berget. Där stannar vi sedan en liten stund för att komma överens om vilken utav alla möjliga vägar vi ska gå. Linea vill gå den som beskrivs som den mest spektakulära vilket absolut lät mest spännande så utan att tänka efter valde vi den. I efterhand är jag nöjd över valet samtidigt som jag måste säga att det var helt fel för en så otränad människa som jag... Detta var verkligen bergsbestigning. Vi skulle klättra rätt upp för ett berg utan säkerhetsselar eller någonting. Först trodde jag att det var ett skämt men det fick jag snart bevisat för mig att det inte var. Trots att vi inte riktigt gick i det tempot som Linea ville så kom vi tillslut upp till toppen efter 2 timmar och 45 minuter och jag kan lugnt påstå att det var det absolut jobbigaste jag någonsin gjort. Men samtidigt så fruktansvärt värt. Utsikterna vi hade under vår klättring slår det mesta jag sett och vi kunde verkligen se hela Kapstaden från där vi var.

Vi satte oss och åt resten av frukosten vi hade med oss innan vi gick runt och kollade oss omkring. Vi köpte varsin biljett till Cable Car'en som skulle ta oss ner igen. Så den sträckan som vi nyss kämpat oss upp för på 2h och 45 minuter tog oss bara 5 minuter ner :-) kul.

Efter denna kraftansträngning bestämde vi att vi skulle spendera resten utav dagen vid vår pool. Det behövdes verkligen! Där låg vi och chillade när det helt plötsligt kommer ett gäng på ca 20 ungdomar som hoppar i poolen och börjar sjunga. Det var som Glee fast i verkligheten.

Senare på eftermiddagen gick vi ut och firade att vi överlevt med en ordentlig och välförtjänt portion sushi!

Jag ser nu att bilderna inte längre finns på min mobil utan att jag råkat flytta över dom till datorn. Jag får helt enkelt lägga upp dom en annan dag.

Vår sista dag i Kapstaden gjorde vi inget jättespeciellt så jag kommer inte heller skriva ett inlägg om den dagen. Vi åkte sedan tillbaka hem till Margate den 13/12.


Det har hänt så mycket här på GCF under den korta veckan jag var borta. När jag kom hem igen hade hälften av barnen härifrån fått flytta hem igen, vilket självklart är toppen men jag hade ju ljugit om jag sa att jag inte saknar dom. Det har kommit in nya barn istället och just nu befinner vi oss mitt i en cirkel av magsjuka.
Jag hade min del av det hela häromnatten så det räckte för resten av mitt liv. Otroligt olägligt med tanke på att jag och Linea ska på safari imorgon men jag hoppas att det ska gå bra!

Nu har jag uppdaterat er lite om vad som hände i Kapstaden! Hoppas ni alla har det bra där hemma.
Kram på er!

👋🏼👋🏼

  • 323 readers

Likes

Comments

Vädret idag var perfekt. Strålande sol och jättevarmt och skönt. Vi valde att åka till Kirstenbosch. Taxiresan dit var jobbig för jag blev så himla åksjuk annars passade valet av äventyr perfekt för dagen och vädret. När vi kom fram fick vi sitta på trappen ett tag och bara andas innan jag var redo att börja gå. Vi kom in i den enorma trädgården och vandrade runt ett tag innan vi hittade det perfekta stället för att ha en picknick på. Stället där vi slog oss ner var helt tomt på människor. Det var alltså helt tyst runt omkring oss förutom dom små fåglarna som kvittrade och utsikten var så fin. Vi hade med oss sallad som vi åt och när den var slut lade vi oss ner i gräset på våra koftor ett tag och somnade. Dock väckte Linea mig igen när hon tyckte att vi skulle vandra vidare.
Vi hamnade på så mysiga leder i skogen som var omringade av vacker natur.

Vi avslutade trädgårdsbesöket på restaurangen. Där valde vi någon kycling/räk rätt med curry. Det var starkt men supergott! Och mitt i måltiden kommer det ett gäng med afrikanska kvinnor som börjar sjunga för oss, det är ju inte varje dag det händer. Och när vi sedan var klara beställde vi en taxi och åkte hemåt igen!

  • 322 readers

Likes

Comments

Idag är det dåligt väder, det spöregnar. Så vi fick helt enkelt hålla oss till en inomhus aktivitet och vad passar då inte bättre än shopping? Dock hade Linea hittat ett museum också som hon gärna ville gå till så när vi var klara vid 11 började vi gå. Det låg inte så långt ifrån där vi bodde och tog bara ca 10 minuter. Men när vi kom fram visade det sig att dom hade stängt för renovering fram tills i början av 2017. Så istället bestämde vi oss för att gå till Green Market Squere. Nu regnade det inte längre så mycket vilket var tur då marknaden var utomhus. Där strosade vi runt ett tag innan vi bestämde oss för att åka vidare mot shoppingcentret. Men eftersom att vi inte fick tag i en enda buss och var tvungna att gå hela vägen tog det lite tid.. Vi var framme vi lunchtid så direkt när vi kom till Waterfront kollade vi bara i en affär innan vi bestämde oss för att gå och äta någonstans.
Detta var nog dock den torraste shoppingturen jag någonsin varit på, köpte bara lite smink.
Vi var hemma igen någon gång runt 18 och då bestämde vi oss för att vi skulle ut igen vid 21 tiden för att käka lite och så. Det är verkligen inte lätt att vara två ensamma turisttjejer på gatorna i Kapstaden utan att bli jätte uppmärksammade kan jag tala om. Vi tröttnade på det efter ett tag och då valde vi att gå hem igen.

När vi kom tillbaka till vårt boende träffade vi två killar i gemenskapsrummet och vi började prata lite med dom. Dom hade planer på att bestiga Table Mountain på söndagen och Linea var snabb på att bjuda in oss också.
Men efter detta vet jag inte vad dom pratade om mer för jag somnade nämligen i soffan 😅

  • 323 readers

Likes

Comments

CAPE POINT TOUR
Dagens guide hette Pedro

Dagens första stopp var en hamn i Hout Bay. Där hade man chansen att åka ut med båt och kolla på sälar. Detta gjorde dock varken jag eller Linea då vi inte kände för att åka mer båt på ett tag. Jag strosade istället runt på marknaden som var i full fart. Här träffade jag även en liten kille som satt och matade sälarna med kött han köpt, jag gav han R10 för att han skulle kunna köpa mer.

Sedan åkte vi upp på berget Chapmans Peak. Vi åkte förbi Long Beach som är 30 km lång. Efter detta fick vi även låna var sin cykel som Pedro hade med sig på ett släp. Så vi cyklade på berget längs Long Beach, sammanlagt 9,3 km. När vi kom fram var det dax för lunch. Den hade Pedro förberett medans vi andra kämpade på våra cyklar, så när vi kom fram fick vi en så god lunch. När vi sedan skulle fortsätta turen efter lunchen kunde man välja att fortsätta cykla men jag kände mig nöjd över min insats och valde att åka med i bussen istället.

Vi åkte igenom Nordhook. Det är ett lantligt samhälle, där finns inga gatulampor just för att behålla de gamla. Människorna som bor där är riktiga naturälskare berättade Pedro.

Vi åkte igenom ett Township som hette Masiphymelaele, det betyder "We will succeed".

Vårt nästa stopp var på Sydafrikas sydligaste punkt, nämligen Cape of good hope. Här var det verkligen bergsbestigning som gällde. Solen sken och vinden var så stark så man nästan flög iväg. Väl uppe på toppen fick vi iallafall se en utsikt som annars bara går att se på datorn. Så otroligt vackert!

Vårt sista stopp var på Table Mountain National Park, home of the african Penguin. Detta stoppet gick rätt fort men det var himla kul att få se. Det var otroligt mycket pingviner, och då hade vi ändå fått höra att mer än hälften av dom dött ut pga olika anledningar.
På vägen tillbaka till bussen köpte jag en glass och när den var slut somnade jag. Vi var hemma igen runt 18.15, då var jag trött efter 2 hektiska dagar så jag hoppade in i duschen och sedan gick jag och la mig.

  • 322 readers

Likes

Comments

Vi kom fram till Kapstaden någon gång under kvällen den 6 December. Vi checkade in på vårt rum och packade in våra saker. Efter det hade vi tänkt gå ut att äta någonstans med passande nog hade dom grillkväll på boendet för R120 så vi slapp springa runt och leta efter ett matställe. När vi ätit var vi trötta efter en hel dag på resande fot så vi tog en snabb dusch innan vi kröp till sängs för att orka med morgondagen.

7/12 -16
Vår första dag i Kapstaden!

Vi gick upp vid 07.40 för att hinna äta frukost och göra oss redo för dagen. På schemat stod det -Township Tour från klockan 09.00 och senare -Robben Island.
Vi gick direkt till frukostbuffén och åt oss mätta för att klara oss fram tills nästa gång vi hade möjlighet att äta igen. Frukosten gick verkligen inte att klaga på, den var super. Efter det gick vi och gjorde oss iordning, vi smörjde in oss med solkräm, packade våra väskor och ställde oss sedan i entrén och väntade på vår guide som skulle komma och plocka upp oss. Vid 09.00 kom han, Luthando vår guide. Vi hoppade in i minibussen där det redan satt ett tyskt par. Så på turen var vi 6 personer plus Luthando. Stället vi åkte till hette Langa.
Vi åkte igenom Township'et och parkerade vår minibuss någonstans mitt i smeten. Vi klev sedan ur och Luthando visade in oss i en stor byggnad. Det påminde om något slags dagcenter dit folk kunde komma för att hänga tillsammans. Luthando visade oss även deras teater som var byggd helt utav containrar?

Vi fortsatte vår tur där vi träffade på lite nyfikna barn som gärna ville komma fram och hälsa på oss. Vi fick även komma in i ett "hus", det var en container. Där inne bodde det en mamma med 4 barn plus deras gudson.
Fråga mig inte hur dom fick plats allihopa därinne för det kan jag inte svara på. Det enda som fick plats i "rummet" var en säng, den var invaderad av alla möjliga slags kryp och insekter.

För 6 år sedan drabbades mamman av en sjukdom som gjorde att hon inte kunde gå. Hon behövde därför använda rollstol. Men där fanns det problem, dörren till "huset" var för smal för att få igenom rullstolen så för att hon skulle kunna använda den fick man placera den utanför och sedan bära ut henne. Detta var dock omöjligt så hon hade spenderat de senaste åren på samma ställe. I den lilla varma containern, i sängen full av kryp och insekter.

Vi gick vidare tillbaka till minibussen som nu helt plötsligt stod någon annan stans. Vi hoppade in och fick åka igenom den "värsta" delen utav Township'et. Det var alltså inte säkert för oss att gå där.

Runt 12.15 var vi hemma igen och vi skulle bara hämta min kamera innan vi begav oss vidare.
Vi började istället att ta oss in mot stan för Robben Island. Vi gick till busshållsplatsen som bara låg någon gata bort från där vi bodde. Vi hoppade sedan av bussen och började gå. Vi visste dock inte vart vi skulle så vi frågade en man på vägen. Tack vare hans hjälp hittade vi fram så att vi hade tid att äta innan vi skulle åka iväg med båten. Det blev sushi. Vi blev även klara i perfekt tid och hann även kolla lite på sälarna innan vi ställde oss i kön för att komma på båten. Båten skulle egentligen åkt vid 15.00 men den var försenad så vi lämnade inte hamnen förens 15.25. Mitt under båtturen blev jag otroligt trött, jag försökte sova lite för att undvika att bli sjösjuk men stolen jag satt på var jätteobekväm så det gick inte jättebra...
Vid 16.25, alltså exakt en timme senare steg vi iland på Robben Island. Turen skulle vara uppdelad i 2 delar. Den första delen bestod utav en guidad tur runt ön i buss. Och den andra delen bestod utav en guidad tur runt på fängelset utav en Ex-fånge.

Första turen ;
-Fångarna fick bara ta emot besök 2 gånger om året. Alltså ett besök i halvåret.
-Besökstiden var bara 30 minuter
-Under besöken fick man bara prata Engelska eller Afrikaans, man fick alltså inte prata sitt eget språk för då avbröts besöket
-Under besöken fick man varken prata om politik eller hur fångarna hade det i fängelset


Andra turen ; vår guide här hette Jama, han har själv varit en fånge på fängelset.
-I ett rum med 25 våningssängar bodde 50 fångar
-Deras dagliga schema ;
Frukost 07.00
Lunch 11.00
Kvällsmat 16.00
Så efter klockan 16 var dom inlåsta på sina rum
-Man hade olika dieter beroende på vilken hudfärg man hade
-Fångarna började jobba direkt efter frukosten, alltså vid 07.00 och det var även då dörrarna till cellerna öppnades för dagen. Var man sjuk eller av någon annan anledning inte kunde jobba var man inlåst i sin cell hela dagarna förutom sammanlagt en timme om dagen då du fick vara ute i en inhängnad för träning
Dörrarna låstes igen vid 16.00 när fångarna slutade jobba
-På helgerna när dom inte jobbade öppnades dörrarna vid 08.00 och låstes igen vid 15.00

Detta är bara lite utav allt vi fick veta på hela Robben Island turen.

Sedan var det dags att åka hem igen, och om båtturen till ön var jobbig, så var tillbaka vägen hemsk.
Även nu tog det båtturen 1 timme. När vi hoppade iland ville vi bara hitta en busshållsplats så fort som möjligt då vi var trötta och ville hem till våra sängar. Vi var dock tvungna att hitta en mataffär för att kunna köpa kvällsmat och något att ta med oss till dagen efter.

Sedan när jag stod i duschen kom Linea och sa att hon skulle gå och träffa sin tyska killkompis på något ute ställe. Men jag var trött och behövde sova så jag valde att stanna hemma.

Här är bilderna från Langa.

Det fjärde fönstret från vänster är Nelson Mandelas cell. Där satt han fängslad i 18 år.
Och under ser ni en bild på hur hans cell såg ut på insidan

  • 347 readers

Likes

Comments

Tjena

Kom på under veckan att jag inte kunde blogga för bilderna är ju på kameran och jag hade inte med mig datorn. Jag kommer istället att försöka uppdatera såfort jag får tid så att ni kan få ta del av hur vår vecka i Kapstaden såg ut!

👋🏼👋🏼

  • 387 readers

Likes

Comments