View tracker

Jag har varit deppig och nere på grund av att min fot inte velat göra som jag vill. Men nu är det som att jag har accepterat det och istället omvandlat den där deppiga känslan till styrka istället. Jag känner mig riktigt motiverad att göra alla rehab-övningar. Jag har också bestämt mig för att utesluta löpningen tills det känns helt okej och istället fokusera fullt ut på simningen och förbättra tekniken. Planen är att jag ska köra tre simpass i veckan, måndag, onsdag och fredag. Det är dessa dagar simhallen öppnar kl.06:00. Jag gillar att komma upp i tid och köra mina pass. Jag är piggast då och mest motiverad. De andra dagarna öppnar simhallen kl.10:00, hur kan det få vara lagligt ens.. halva min dag har ju hunnit gå då :P

Har stått och velat om jag ska ha kvar mitt kort på Acitic, det är de där öppetiderna som förstör rytmen för mig, så är lite sugen på att testa Hälsogymmet. Där går man in med egen tagg mellan 05-23. Perfekt. Actic har hållit mig kvar eftersom jag trivs väldigt bra där. Har en månad kvar på kortet så får tänka lite till..

Igår lämnade jag min viloperiod bakom mig. Det första passet blev ett styrkepass för överkroppen. Rehab har jag gjort under viloperioden och det har blivit en del i vardagen så det ligger kvar som det viktigaste passet :) Idag på morgonen stod jag och hängde på låset till simhallen. Jag har till och med längtat efter den där 25-metersbassängen ;) Hade galen träningsvärk efter styrkepasset igår men de släppte så småningom och jag fick ihop ett bra pass. Jag varvade med att simma med paddlar och dolmen. En härlig fredag som startade med 3500 meter lycka :D !


Hoppas ni alla får en kanonhelg! <3


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag brukar oftast skriva om träning i dess positiva former, med detta inlägg kommer tyvärr inte starta så. För ungefär 1,5 vecka sedan gjorde jag ett längre pass på trainern. På kvällen började jag känna mig riktigt sliten i kroppen. Inte sjuk men riktigt trött. Har också fått mer känningar i min vänsterfot. Jag har troligen kört på för hårt efter Ironman. Men det har varit så svårt att trappa ner när jag varit ledig och det är ju sååå roligt. Kan ju inte låta bli… Men det fick jag för. Jag bestämde mig för att lägga in 2 veckors vila, alltså INGEN triathlonträning. Inte ens det där lugna simpasset.

Det visade sig vara ett riktigt bra val. Jag har börjat kör yoga under tiden vilket jag tycker är helt underbart, och även gått lugna promenader. Kroppen har verkligen fått den återhämtningen den behövde och också mitt huvud. Men .. Så är det den den j*vla vänsterfoten. Det är en väldigt diffus smärta. Mer obehagligt än ont. Jag tror det är hälsenan som spökar. Jag hade problem med mitt vänster knä i tre veckor i juni. Allt hör ju ihop och jag vet att jag är svagare på vänster sida vilket jag jobbar med dagligen. Just nu är det stort fokus på fot- och vadstyrka. Jag gör för tillfället excentriska tåhäv, balasplatta och knipövningar med tårna. Det är väldigt frustrerande när kroppen inte vill som man själv vill, speciellt när jag älskar att springa tidiga morrnar innan solen gått upp. Men nu är fokuset att vara hel eller rättare sagt bli hel. Jag har knappt velat nämna något om foten för det känns som det blir absolut då. Men allt är inte perfekt och vi som tränar vet att rehab är en del av det. Men nu ska jag försöka vända det till något positivt och bli starkare än någonsin :)

Det positiva med denna period är att det funnits mycket tid till annat. Som jag nämnde tidigare har jag börjat med yoga varje morgon. Det är så roligt och utmanande. Jag sätter på lugn musik och använder mig av en bok för att lära mig olika övningar, så att det tillslut kan bli ett program. Även blivit inspirerade av många på nätet. Jag trodde aldrig att det var så mycket styrka, har lyckats få träningsvärk i både bålen och överkroppen. Yoga är riktigt bra för rörligheten så jag kommer satsa på att hålla i det även sen när triathlonträningen kommer igång igen. För blir jag mer rörlig håller jag mig med större sannolikhet borta från fler skador.

Jag har även grottat ner mig i massa böcker om vår hälsa kopplat till mat. Just nu läser jag Matrevlutionen av Andreas Eenfeldt. Riktigt inspirerande och man får andra perspektiv på mat. Man känner också ett stort agg mot livsmedelsföretagen och medicinföretagen i Sverige och värld. Har ni tid, tips läs den! I och med det har jag börjat göra allt från grunden. Har gjort det till viss del tidigare men inte i denna utsträckning. Men nu är det hemmagjord müsli, majonäs och fröknäcke och mycket mer. Inga tillsatser. Har uteslutit gluten och vitsocker i 5 veckor och min mage är gudomlig. Har haft problem med magen innan, har haft ont och att den har varit opålitlig. Men den är nu min bästa vän :) !

Det blev ett långt inlägg men har inte haft inspiration att skriva något innan, tror det är foten så tar ner mig. Men nu kör vi. Foten ska bli min bästa vän! Ta hand om er alla <3

Likes

Comments

View tracker

Det tre senaste åren har både jag och min man studerat, vilket har inneburit att det inte varit några problem att få in träningen. Under den tiden tog det också 5 min för mig att ta cykeln till skolan. I år ser dock livet lite annorlunda ut. Nu måste jag åka buss 1 h enkel resa för att ta mig till skolan och min man jobbar 8-17 varje dag. Detta innebär att struktur på vardagen är viktig och det krävs mer av oss. Vi har väl aldrig varit något för sovmorrnar, men vi har heller nästan aldrig tränat kvällar innan. Utan all träning har gjorts under morgonen eller förmiddagen. Anton har haft svårt att ta sig upp morgonen för att träna, vilket jag förstår då det är en stor omställning att jobba heltid från att ha plugga max 4 h om dagen. Så eftermiddagarna/kvällarna har vi tränat ihop. Eftersom jag fortfarande pluggar så har jag mer tid för träning så jag har gjort mitt träningspass på morgonen och följt med honom på sitt pass på kvällen. Bra för mig då jag får in mycket träning utan att ta tid från oss, utan vi gör det ihop :)

Efter all träning de senaste 2 veckorna känner jag mig dock rätt sliten idag och valt att lägga in en vilodag. Kollar jag min almanacka har jag inte haft någon vila på 10 dagar så den passar bra in här. Tyvärr var det simpasset som fick stryk, men planen är att köra gym hemma imorgon på morgonen och sen efter skolan göra ett intervallpass i bassängen. Det bästa fredagsmyset är ju ändå i bassängen :)

Hur gör ni med träningen? Tränar ni på morgonen eller kvällen? Jag tycker det är mycket svårare att ta sig iväg eller ut på kvällen jämfört med morgonen. På morgonen är jag riktigt sugen på att kicka igång dagen med träning medan på kvällen är oftast huvudet segt och de blir jobbigare att göra det där passet. Men Jag har bestämt mig, det ska gå att ändra tanken och rutinen, för nu kommer det bli så att jag kommer behöva göra träningen under fler kvällar än tidigare. Så bara bita ihop och köra! Oftast behöver det där sega huvudet komma ut och röra på sig och få syre i alla fall :) 

Likes

Comments

För två veckor sedan testade jag att träna med Oskarshamns triathlonklubb. Vill bara säga vilket välkomnande! <3 Har tidigare varit medlem i Kalmar RC. Det vill säga alla blågula under Ironman ;) Jag har varit med på enstaka träningar men inget fast. Blev egentligen medlem bara för att man är tvungen för försäkringar under Ironman.

Men i år hade jag tänkt att det skulle ske en del förändringar i träningsupplägget. I somras flyttade jag och min man tillbaka till vår hemstad Oskarshamn, då han fick jobb där efter avslutade studier. Nu vill jag träna med fler för att punscha mig själv hådare, vilket jag anser är lättare om man tränar i grupp. Så Oskarshamns triathlonklubb blev en självklarhet. Dock är klubben inte så stor. 10 aktiva jämfört med Kalmar RC 300 medlemmar. Men jag hoppas att jag kan vara med och lyfta klubben och få fler att bli intresserade! :) Så finns det någon här som skulle vilja hänga på, hör gärna av er till mig. Kanske är du inte så insatt i triathlon men du är sugen på löpträning och löpteknik, självklart är du välkommen på de passen! Desto fler desto roligare! :D

I måndags sprang vi i klubben Havslättsmarodören för att testa banan inför loppet den 17 Oktober. Det är ett terränglopp som kommer innehålla gyttja och hinder på distansen 6,5 km. En riktig utmaning. Kom och spring! Mer information kommer snart upp på Oskarshamns SK hemsida, så håll utkik :)



  • 706 readers

Likes

Comments

Om du kallar dig triathlet så vet du vad jag pratar om när jag säger att tiden inte alltid räcker till. En vanlig tanke kanske är: Varför har dygnet bara 24h? Den tanken brukar slå mig väldigt ofta ;) Speciellt när skolan kokar över, träningen skriker på mig att bli gjord och sista sport-bhn är tagen.

Men för att ta vara på tiden och göra den mer effektiv kan man träna även den biten man ska transportera sig. Exempelvis brukar jag springa till och från gymmet istället för att ta bilen (skiljer inte många minuter). Det positiva är då att jag är uppvärmd när jag kommer fram och kan ge mig på alla styrkeövningar direkt. På vägen hem kör jag lugnare och låter kroppen varva ner. Kan dock vara jobbigt att springa hem efter ett benpass ska jag erkänna. Men efter ett simpass kan det ju inte bli mer perfekt. Benen fick vila i bassängen men användas för att ta sig till och från simhallen.
Att cykla dit du ska simma är också ett bra tips. Jag har cirka 10 km till en sjö jag brukar simma i. Perfekt att ta sig dit på cykeln och sedan simma för att därefter cykla hem. 20 km cykel på köpet. Vi får heller inte glömma att vi på så sätt också värnar om vår natur :)

Men när man är inne i en sån där period med mycket på gång och man knappt känner att man hinner med, då gör jag endast det nödvändiga. Men vad är då det nödvändiga? För mig är det skolan, träning och bra mat som går i första hand. Bara för att jag har stressigt så åker jag inte och köper massa snabbmat (i och för sig gillar jag inte snabbmat). Men dessa tre saker är prioett. Behöver lägenheten städads så kopplar jag bort den och med stor sannolikhet kommer våtdräkt m.m. hänga i hela badrummet, och cykeln med dess tillbehör vara över hela lägenheten. Men jag har lärt mig att inte bli stressad av detta. För hur hemskt är det egentligen att ha lite grus i hallen och cykeln i vardagsrummet :D

Ett bra citat: " When you want to succeed as bad as you want to breathe. Then you ´ll be successful.


Trevlig onsdagkväll/natt alla! // lmellstrom 

Likes

Comments

Jag har alltid tränat och älskat att röra på mig. Jag har dock aldrig tränat så hårt som jag gjort de senaste 2-3 åren. Men det som gör att jag är så fast i träningen, är kicken av att kunna se mina förbättringar. Exempelvis så sprang jag halvmarat, 21 km, på 1.50 min förra året och detta år sprang jag på 1.43. Detta år var också banan mycket tuffare. Så en förbättring på 7 min. Det ger en riktig kick och den kicken går inte att beskriva! Det som driver mig till att träna är att få kunna nå den där känslan när jag springer över mållinjen.

Jag älskar också naturen. Att få komma ut och simma, cykla eller springa, det är livskvalite enligt mig. Allt du ser är vackert och luften du andas in är frisk. Naturen och kicken är de som motiverar mig att varje dag göra min träning. Gympassen är inte alltid roliga, men för att kroppen ska orka göra allt det jag älskar är de nödvändiga, vilket räcker som morot för mig. En skadad kropp är en olycklig kropp.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

De senaste dagarna har varit fullt upp med både skola och träning. Planen var att ha fredag och söndag som vilodagar. Dock kände jag mig pigg i fredagskväll så jag drog till simhallen och körde simintervaller. Jag har insett att jag måste börja använda paddlarna mer. Det är riktigt jobbigt, vilket är perfekt! Det är så man blir en starkare simmare. Torsdags var jag ute på 6 mil på cykeln. Inte lika roligt att träna själv, man blir snabbt uttråkad på cykeln. Torsdagkväll var jag en timme på gymmet och körde igenom kroppen. Träningsvärken kom natten mellan fredag och lördag. Det var hemskt.. Jag hade så ont. Men jag bestämde mig för att ta mig upp och ge mig ut och springa lördagmorgon. Det var hårt innan kroppen hade kommit igång och var uppvärmd. Men jag vet att blodcirkulationen behöver komma igång för att värken ska bli lindrigare. Lördag kväll ägnandes åt att fira allt de som skett i år och speciellt Ironman! :D

Likes

Comments

Idag gjorde jag mitt första löppass sen Ironman. Jag har haft känningar i vänstra knä så har därför hållt mig till cykling, simning och rehabträning. Men idag när jag vaknade hade jag ingen känning, benen kändes till och med pigga. Kanske ska jag våga mig ut på en runda? Och det gjorde jag. Jag sprang ut till Havslätt och tog ett varv på 2,5. Vilken frihetskänsla, att låta benen ta dig framåt samtidigt som pulsen ökar.

Jag märkte dock att jag inte är helt återställd än. Fast att jag själv vill inbillar mig det. Pulsen drog iväg snabbt. Jag flåsade högt samtidigt som jag låg i 6-mintempo. Men de är bara att försöka ta det lugnt under passen så att kroppen får chans att återhämta sig.

Jag har tankar på att vara med Hultsfred halvmara den 5 september. Har inte bestämt mig helt, tänkte att kroppen får säga sitt nästa vecka, så bestämmer jag mig efter det. Men det skulle vara en rolig utflykt för mig och Anton. Det är första dagen han är hemma efter att ha varit på kurs i två veckor. Så vad passar inte bättre än att göra något vi båda älskar.

Likes

Comments

Ja, vad ska det här inlägget handla om? Prestationsångest, och vi kommer till det :) Jag har alltid tränat och alltid tyckt om att röra på mig. Jag började med simning tidigt och tävlade något men inget seriöst. Efter det tog dykningen över och det höll jag i enda tills jag flyttade från Oskarshamn för att plugga i Kalmar. Helt enkelt jag är ett vattendjur, jag älskar vattnet. Jag anser att man känner sig fri där. Nära naturen. Det kvittar om det är simning, fridykning eller sportdykning. Jag tror det är den viktlösa känslan man får i vattnet jag tycker om.

Men det som gjorde att jag kom in på löpning var när jag i 8:an sprang för sakta, för att jag skulle kunna få ett MVG i mitt slutbetyg. (Galet dåligt betygsystem, men något gott kom ur det). Målet blev helt enkelt att bli snabbare på 3 km. Carl och Calle hade länge sprungit själva. Jag bestämde mig för att hänga på dem. Det var tufft och jobbigt. Det drog ifrån mig varje gång. Jag menar varje gång.. Hårt för egot, men jag kämpade på. De drog med mig på alla möjliga pass, intervaller likväl längre pass. Jag blev bättre och orkade tillslut att hänga på dem fram till spurten i alla fall. Men jag blev inte bara bra på mina 3 km, så jag kunde få mitt MVG i idrott. Utan jag hittade löpningen och kärleken till den. Sättet att umgås med vänner samtidigt som man rör på sig och möjligheten att rensa huvudet för sig själv, när man har något jobbigt i livet. Även idag använder jag löpningen av en psykologiskfaktor. Speciellt när jag blir arg och irriterad, de händer inte ofta men när det gör det, är löpning enda sättet att få mig att varva ner.

Carl och Calle var de som fick mig att göra mina första lopp. Det blev 6,5 km terränglopp och en stafett. Så stort tack till er, att ni visade mig denna underbara värld.

Dock har lopp och tävlingar varit jobbigt för mig. Jag har haft en så stor prestationsångest samtidigt som jag gärna ville genomföra loppen. Så det var inte förrän 2012 jag insåg att jag vågar och att jag gör detta endast för mig själv och ingen annan. Men fortfarande kan den där prestationsångesten komma ikapp mig när jag väl står där på startlinjen. Men vem är jag rädd att misslyckas för? Skulle det vara hela världen? Absolut inte. Men under Kalmar milen i år var det som jag fick svar på den där jobba ångesten. När jag såg alla löpare i solen längs vatten så tänkte jag: Jag gör det här för jag älskar det och för jag älskar min kropp. Efter den tanken var det som att något släppte och jag sprang endast med en lycklig känsla. Jag ska försöka påmina mig själv om den tanke inför kommande lopp och hoppas jag kan hitta energi där.

Jag vill bli en bättre simmare, cyklist och löpare inför nästa år. Men just nu känns det som min viljekraft är så stark så den nästan kan hindra mig istället. För jag vill såå gärna. Jag hoppas jag kan omvandla den känslan till styrka inför mina träningspass istället.

Så har någon där ute den där jobbiga prestationsångesten, tänk på, varför gör du det? Vem gör du det för? Precis, det värsta som kan hända är att du misslyckas och det finns värre saker i livet än det :

Bilderna är från Kalmar milen. Ren lycka!

Likes

Comments

Idag tog jag mig upp vid halv 6. Jag har två små hundar här på besök. Min mamma jobbar heltid denna vecka och eftersom jag pluggar hemifrån är det bättre de får vara hos mig, så de får lite sällskap. Så dagen startade med en promenad innan frukost. Därefter blev det turkisk yoghurt, granola, apelsin och det självklara, kaffe! Har blivit förälskad i en granola som är gjord endas på nötter och frön. Ingen frukost utan granola och kaffe :) !

Efter frukosten hade jag planerat ett cykelpass på 5 mil. Jag kollade till däcken och fyllde på min vattenflaska. När jag kom ut var det riktigt blåsigt. Jag hade för mig Oskarshamn inte skulle vara så blåsigt, inte som Kalmar i alla fall. Kanske får ändra uppfattning. Men ser man vinden som en utmaning blir passet bara bättre. Jag cyklade via Vånevik, Påskallavik och sedan ut till Forsa där jag vände för att cykla hem. Vägen till Forsa är en riktigt bra väg. Jag såg endast en bil. Oftast de som kör där, kör försiktigt med. De vet att det är många cyklister som håller till där. Tumme upp till er!

På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli att cykla in i Vånevik igen för att få en till glimt av havet. Så vackert. Vi har ett vackert land och en vacker stad.

Anton är iväg i två veckor på kurs med sitt nya jobb. Ska erkänna att det känns lite tomt. Men man får lite extra tid att göra saker man annars inte hinner med. Som exempelvis igår, slängde jag ihop en egen gjord granola. Tiden kommer gå snabbt, helt plötsligt är han hemma :)

Nu ska jag dyka ner i böckerna för resten av dagen. Tenta på fredag. Ta hand om er!

Likes

Comments

Ska erkänna att jag dragit mig från att cykla sen Ironman. Inte på grund av någon skada, utan på grund av världens värsta skavsår mellan benen. Jag smörjde in mig med vattenfast vaselin på morgonen men det hjälpte inte efter 18 mil på cykeln. Antingen så var min triathlondräkt inget att ha eller så blev det för lite vaselin. Men nu har skavsåret läkt och jag bara längtade efter att få komma ut på cykeln igen.

Idag körde jag 36 km tillsammans med Carl. Han är en av mina bästa vänner och är den som kan cykling. Han har dock haft svåra problem med ryggen och är precis på väg tillbaka. Jag håller tummarna för att han ska plåga mig ordentligt på cykeln under de kommande året så att jag kan bli en stark cyklist inför Ironman 2016. Vi har redan planerat in ett andra cykelpass för veckan och pratar lite om vart vi ska göra våra cykelintervaller. Det är nästan så jag måste hålla i bromsen nu, så jag inte drar på för hårt. Jag måste ha 4 veckor med lugna pass för att låta kroppen återhämta sig innan det är dags att köra på med höstens upplägg. Nu är endast målet att göra passen, men göra dem i ett lugnt tempo. Jag vill inte få någon skada på besök.

Banan vi körde var Påskallavik och över Skorpetorp och hem. Tiden går så snabbt när man får sällskap. Speciellt om man inte setts på länge.

Carl kör på blåt och jag går så klart för rosa ;)

Likes

Comments