Idag skedde något stort i drömmen om att bli författare. Det är inte ofta jag skrivit det, än mer sällan när jag sagt det högt. Faktum är att det är min dröm, eller snarare mitt mål, att bli en etablerad författare.

Idag tog jag ett stort steg på vägen dit, jag anlitade nämligen en lektör. Varken min vän eller mormor, sambo eller klasskamrat utan en riktig lektör. En sån där som arbetar med mitt manus, kommenterar och redigerar. Tanken får mig att bli alldeles pirrig i magen. Det är ett stort steg för mig. Speciellt när jag är student med en tämligen begränsad budget. Men det här är min största dröm och ibland måste man våga chansa. Det finns inga garantier, what so ever, att nu när jag anlitat en lektör så kommer manuset bli utgivet. Det är nästan precis tvärt om - ännu mer korrigering, ännu mer tvivel på att mitt manus är dåligt och bristfälligt. Men tänk så nyttigt det är att låta någon annan verkligen läsa sig in på det och kommentera.

Idag fick jag fem sidor tillbaka, som en test på hur lektören arbetar. Det var med blandade känslor jag läste kommentarerna jag fått. Vissa var roligare än andra att läsa. Men vad jag ser fram emot att få börja pilla i det redan nu.

Idag är det en månad kvar tills den ska skickas iväg till lektören. Och det är så oerhört mycket som ska hinnas med under dessa veckor; manuset ska tillbaka från min vän, hennes synpunkter på manuset ska beaktas, manuset ska få två till kapitel, långa sekvenser ska tas bort, bättre skildringar ska göras, mer levande dialoger ska petas in och utöver det här ska jag hinna med att skriva tenta, plugga, och givetvis åka till Berlin. Jag vore dum om jag klagade.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har varit mycket de senaste veckorna - allt ifrån tenta, jobb, föreläsningar till tveksamhet, dålig självkänsla, uppgivenhet och stundtals gånger alldeles alldeles nedstämd . Allt på grund av manuset.

Att skriva ett manus är inte alltid en dans på rosor, eller snarare är det allt annat än det. Att skriva är min hobbey, där jag får chans att ventilera, skriva av mig och lyckas sätta ord på känslostormar, funderingar och sådant jag ofta inte förmår mig till att tala om. Ibland tror jag att jag förlorar mig själv i skrivandet, det som jag alltid älskat att göra sedan jag var liten har mer blivit till en möda än ett genuint intresse.

Jag har låtit det vila ett tag, fått distans från det och låtit andra läsa. Det är ute hos första vännen som agerar lektör och min sambo har precis läst klart. Vi kom överens om att inte säga att det är bra bara för han är tvungen. Som att säga att ens barn är söt trots att den är ful bara för man är pappan. Förstår ni?

Faktum är att han älskar manuset. Jag fick mig en rejäl boost och det behövdes. Självklart fanns det mycket han hade att påpeka men det kändes så skönt. Jag hade tröttnat ut mina egna ögon att det var befriande att låta någon annan läsa det.

Så nu har jag fått ny energi och kämparglöd - idag ska jag göra upp en plan hur jag ska gå tillväga hädanefter. Sedan ska jag vänta på mitt lektörsutlåtande och ta det därifrån. Låta mormor få läsa den reviderade versionen och sedan skicka iväg manuset återigen. Pilla, rätta, ta bort och skriva dit. I vår ska mitt älskade lilla barn få pröva sina vingar. En lång väg kvar - men skam den som ger sig.


Likes

Comments

Imorse kl 10:04. Som sällskap har jag en kopp kaffe med lantmjölk i (ni måste prova!!) och killen i mitt liv. Han har tröttnat på det ständiga tjatet. "Vad tror du om det här?" "Eller såhär kanske är bättre?" Men så frågar jag honom om han kan korrläsa tre kapitel. Han skiner upp och hämtar tre överstrykningspennor. Som jag älskar honom.

Imorgon lämnas manuset över till första testläsaren. Det är med blandade känslor men framför allt så är det skönt att låta någon annan dras med eländet ett tag.

Idag börjar termin 4. Ny kurs och ny energi.

Likes

Comments

Så var äntligen tredje terminens sista tenta skriven. Jag firade det med en kopp kaffe och premiärläsning av Hustrun.

En fundering som dök upp här om natten är om det finns några fler än jag som tycker om att skriva, och kanske har eller håller på med ett manus?

Vore roligt att veta!


Trevlig helg.

Likes

Comments

Den här är den första boken jag ska läsa. Eftersom Gone Girl verkligen fångade mig hoppas jag att "Hustrun" är i klass med den.

Imorgon är tentan skriven och då får jag försvinna in i boken. Jag längtar redan.

Likes

Comments

Det här med att låta manuset vila - det är inte särskilt enkelt. Men nu när jag har tentavecka är det lättare att låta det vara än om jag skulle ha tid över till annat.

Men såklart kunde jag inte släppa allt helt. Idag lånade jag hem en bunt böcker, alla i samma genre som min, för att samla inspiration och få lite perspektiv. Visserligen finns det inte särskilt många böcker i min genre, och de få som finns är ofta översatta. Jag menar, vi alla är ju inte deckarfantaster....

Så efter min tenta, som även får äran att avsluta min tredje termin, ska jag plöja böcker tills dess jag får en typ av klarhet i hur jag ska gå vidare. Manuset ska skickas till två provläsare (min bästa vän och min mormor, men lät betydligt mer proffsigt att skriva provläsare) för att få feedback. Hur det blir med lektören är fortfarande under process.

Tills vi hörs nästa gång.


Likes

Comments

I väntan på att få komma hem. Vi har rullat sammanlagt ca 7 minuter av dessa två långa timmar.

Men jag hänger inte läpp. Skrev precis klart det sista kapitlet av andra redigeringen. När jag började skriva trodde jag att det skulle vara easy peasy. Jag hade verkligen fel. Ett första utkast, eller ett råmanus som det även kallas för, är inte ens i närheten av ett färdigskrivet manus. Sen går det givetvis att diskutera om ett manus överhuvudtaget kan kännas färdigt.

Nu är tanken att låta det vila, få svar från lektören och ta det därifrån. Jag har insett under detta att jag skriver bäst när jag älskar manuset. De stunder jag vill kräkas på det är det bara meningslöst. Orden blir framtvingade, meningarna tappar känsla och karaktärerna blir platta. Trista. Inte alls särskilt verklighetsförankrade. (Fast det finns ju tråkiga personer iofs...)

Likes

Comments

Det är alltså här det sker under. Eller, det var i alla fall så det var tänkt. Men det är inte ens en handfull gånger jag satt där, vid skrivbordet och kände hur "inspirationen" bara flödade.

Jag skrev överallt, när som helst, vart som helst, det viktiga var egentligen inte vart jag skrev utan att jag skrev. På tåget, på mysiga caféer, under dötrista föreläsningar, på kvällarna, på dagarna, för att inte tala om nätterna, på morgonen INNAN skolan, på bussen, i bilen (såklart inte jag som körde), på resor, ja som ni förstår kan listan göras lång.

Med det sagt. Ofta blir det inte som man tänkt sig. Men visst ser det ganska rofyllt ut ändå?

Likes

Comments

Jag gjorde det. Manuset finns numera i någon annans dator. Tanken skrämmer mig. Jag uppdaterar mailkorgen varje minut. Kan hon inte bara svara? Jag skulle nöja mig med ett snålt utlåtande, det får räcka. Sen om arvodet är för högt tänker jag sno tillbaka manuset, gömma det i datorn och låta tiden gå. Om ni någon gång funderar på att skriva ett manus, gör det inte. Och om ni tänker envisas med att göra det ändå, gör det fortfarande inte.

Likes

Comments

Att jag har drömmar och är student är inte en bra kombination. Att leva på en begränsad budget medför konsekvenser; jag kan inte gå någon skrivarkurs, heller inte köpa mig till en lektör. Med andra ord är jag redan här körd.

Men idag fick jag en impuls, ja sådana lider jag ofta av. Det var en sådan som fick mig att börja skriva på det här manuset. Givetvis är det inte något som bara hände, jag har ju skrivit så länge jag kan minnas. Allt från berättelser på roliga timmen till dagböcker och noveller. Ibland få rader. Oftast kopiösa mängder av omtumlande känslostormar nedskrivna i jobbiga, tunga, eländiga ord.

Tillbaka till idag. Jag googlade fram ett namn, hon ska tydligen vara bra. När jag såg priset sved det i ögonen. Fyratusen kronor. Det är halva min månadsbudget. Ska jag äta nudlar hela terminen? Nej förstås, jag är ju glutenallergiker.

Hittade ett annat namn. Ingen information om pris. Slängde iväg ett oskyldigt mail. Fick tillbaka ett ikväll. Skicka ditt manus så diskuterar vi priset utifrån det. Skicka iväg mitt manus? Plötsligt blir allting verkligt. Men jag är inte redo. Vill låta det bakas lite till, ge det ännu mer kärlek och förstås ösa hat på det. Jag är inte färdig. Redo. Kan nog inte skicka iväg mitt lilla barn.

Jag stänger ner mailet. Öppnar dokumentet jag döpt till "OBS tappa inte bort" eftersom jag är specialist på att lyckas slarva bort dokument i datorn. Det är ingen lögn. Spårlöst försvunna. Jag kanske öppnar mailet imorgon. Svarar något artigt. Ikväll vill jag vara den enda som fortfarande bara läst det.

Likes

Comments