Hej.

Ja då är man här igen o försöker komma på vad man ska skriva om som vanligt ;)

Jag tänker böja med att jag älskar dessa tre på bild. Dom gör mitt liv värt att leva och fortsätta kämpa var dag när de känns tungt o man bara vill ge upp. Dom ger mig så mycket. När jag tittar på dom ibland så inser man vad tiden springer ifrån en fort man hänger inte med alla gånger. Tänk att M är redan tio år nästa år och Z blir fyra nu den 30dec och lilla L blir tre nästa år. Ibland funderar jag på vart tiden tar vägen och att man i mellan åt kan känna att man inte gett dom den tid man igentligen vill. Men är det så lätt? Idag tar jobb läxor och alla måsten så mycket tid av oss. Hela vardagarna består av stress och nu när man är sjukskriven och barnen e på dagis och fritids om dagarna får man ännu mer tid. Men just nu så orkar jag o kan jag inte vara den mamma jag vill till mina barn och jag mår jätte dåligt av det var dag och jag kämpar värkligen med att få må bättre och vara en bättre mamma och ha ork till dom. Men ibland känns det hopplöst och mörkt. Tänk om man kunde vakna upp en dag och all ångest depration alla negativa tankar oron bara var borta. Man var en helt annan människa som var fyld med helt annan energi och ork. Så underbart de hade vart. Man orkade ta ett vanlig jobb man orkade med alla vardagssysslor man orkade med att busa och leka med sina barn man orkade med att vara social med sina vänner och man. Min man och mina barn kan inte ha det lätt att leva med mig och mina humörsvängningar min ångestataker. :( kommer det någonsin bli bra igen? kommer jag någonsin hitta mig själv igen? Jag hoppas bara att denna nya medicin och samtalsterapin kan hjälpa mig på traven till det bättre. Att jag kan börja förstå och få lite mer verktyg till att hantera allt och kan få börja få lite mer självkänsla lite mer livsglädje komma upp ur hållet jag är i just nu i mörkret komma lite mer på fötterna igen. Jag vet att det jag skriver nästan aldrig handlar om något posetivt överhuvudtaget. Men detta är mitt sätt att få ur mig mina tankar och ventelera mig o hoppas på att det e fler som känner igen sig i saker och ting för ibland i allt detta känner man sig så ensam även om jag vet att jag har min man mina barn min mamma mina syskon vänner mm. Men det känns så otroligt ensamt i mellan åt och jag vet att jag inte e ensam om att leva med ånger panikångert depration mm. De finns fler än jag. Jag vet att jag ska försöka tänka posetivt se de jag har vara glad för det mm. Men jag tror inte att det är någon som förstår hu fruktansvärt svårt det är om man aldrig har varit där själv och har upplevt de själv att vara så djupt deprimerad och tappat allt och är totalt vilse i sig själv. Att inte veta vem man är längre man känner inte igen sig själv man tycker inte om den man är man känner sig värdelös inget duger man till och när man äntligen gör ett försök så duger det ändå inte och man klarar inte av att utföra de man tagit på sig. Man har någon i sitt huvud var dag som talar om för en att man är värdelös man duger inte som man är. Man duger inte som vän man duger inte som mamma fru eller vad de kan va och att de e lika bra att man bara ger upp. Då är de inte så lätt att "bara" rycka upp sig o ta sig i kragen o se saker o ting posetivt. Jag vill inget annat än att få må bra känna att jag duger som jag är att jag är duktig på saker o ting tex de jobb jag har att jag är den bästa mamma till mina barn o den bästa frun till min man. Jag vill bara få må bra jag kommer att må bra tids nog.

Tack o hej

för denna gång.. kram på er <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej alla fina där ute.
Idag är det riktigt höst väder ute.
var och lämnade dom små på dagis och idag fick vi ta på oss mössa och vantar. själv sitter man i soffan med kaffe och skriver en rad eller två här.😉 idag kännu det som en rätt okej dag. Jag jag hoppas att de håller i sig. jag hoppas att min nya medicin kommer hjälpa nu när man har höjt den så man slipper detta prövande fån och tillbaka nya mediciner hit och dit. Men en sak som jag tänker mycket på är varför min läkare inte boka upp någon uppfölnig på medicinen. Att vara sjuk och behöva tänka på allt med mediciner och boka möten komma ihåh möten är inte de lättaste och skapar en innre stress hos mig. Jag tror många kan känna igen sig i det. Jag hoppas även att få träffa läkaren innan min sjukskrivning går ut. Men jag hoppas även att jag känner mig bättre av min medicin kan hjälpa mig att komma ut mer så att jag kan börja komma igång och gå lite promenader och röra på mig lite mer. och även få börja känna att saker och ting känns roligt och faktiskt börja se fram i mot saker och ting. ☺ ja nu får jag nog ta och sluta skriva och få något gjort här idag i blåste. Hoppas att alla får en bra dag. puss och kram på er ❤❤

Likes

Comments

Hej.
Ja idag är det en grå dag även om det är fint höst väder ute. Solen skiner och löven börjar färgas gula orangea. Men mitt sinne och själ är grå idag ångesten är väldigt påtaglig idag. Det som är jobbigast med denna ångest är denna som är idag när man inte redigt kän sätta fingret på vad som utlöst den. Om man bara vetat så hade man kunnat hantera den på annat sätt. Men det är bara att försöka att bita ihop och försöka se dom positiva saker i livet. Man har så mycket att vara tacksam för i livet. Jag har min mamma och mina syskon syskonbarn och min man och våra barn vänner kvar i livet. Det är inte alla som har det. Det är inte alltid lätt att se och uppskatta det och våra tacksam. Men jag försöker var dag visa det på något sätt. Men förhoppningsvis så kommer det bli bättre nu när man äntligen börjat med en medicin som känns som om den hjälper och med en samtalskontagt som värkligen lyssnar på en. Det är inte lätt alla dagar men man får försöka ta en dag i taget. Och små steg i rätt riktning är bättre än inga. Men jag hoppas på att dagen blir bättre när jag hämtat hem mina små juveler från dagis/skolan. Hoppas att alla får en bra dag.
kram på er alla fina där ute. ❤

Likes

Comments

Hej på er där ute.
Det var ett bra tag sen jag skrev något . Jag tänkte att jag skulle försöka ta tag i att börja skriva igen. Men just nu vet jag inte vad jag ska skriva om här. Det har hänt mycket sen jag skrev sist. Livet vardagen springer på som vanligt. Alldeles för fort ibland. Man hinner inte med känns det som ibland. ja ja så är det. Jag tänker inte skriva mer nu. Pga att jag inte kommer på så mycket att skriva just nu. Ha det så bra alla fina där ute.💖

Likes

Comments

Hej på er alla där ute.

( Du som läser denna blogg kommer att stöta på stav fel här och där. Men så är de när en dyslexiker. ;) )

Det var ett tag sen jag bloggade. Men så fick jag se att en bekant har börjat blogga för att ventilera sig. Så jag kände att jag kanske skulle börja igen. Det här tagit ett att skriva ett inlägg då jag inte redigt vetat vad jag ska skriva om.. Men antagligen kommer denna blogg handla om allt mellan himmel och jord. Jag hoppas att detta ska hjälpa mig med att få ur mig olika tankar mm.. Denna blogg kommer jag mest göra för min skull men de e ju alltid kul om någon följer den och gillar o läsa det man skriver. :)

Tack och hej på er alla fina där ute hoppas att ni får en bra dag. <3

Likes

Comments