Ordbajs, To all the girls with their heads in the clouds

Det är alltid så, att när någonting gammalt dör väcks någonting nytt till liv.

Sommaren är officiellt över nu. Det visste jag redan förra veckan, när jag frös om fötterna på tåget, men jag har nog inte riktigt fattat det än. Att sommaren har tagit slut. I morse när jag vaknade tänkte jag att det nästan var sorgligt när de gula löven föll utanför mitt fönster. Och igår kväll när jag såg gatlyktorna reflekteras i den blöta asfalten så var det samma känsla. Jag har nog aldrig någonsin varit så ledsen över att sommaren nått sitt slut som jag är i år.

Att sommaren är slut betyder så mycket mer än att de ljusa dagarna har blivit mörkare, att blommorna, växterna och all grönska vissnar. Det betyder att all förväntan, allt hopp och all kärlek är slut.

Hösten är början på någonting nytt. Hösten betyder nystart och rutiner. Men i år betyder den så mycket mer. Den betyder att jag är tvungen att gå vidare. Jag är tvungen att ta tillbaka mitt hjärta från någon annans händer och fortsätta ändå. När sommaren tog slut, tog även all förväntan, allt hopp och all kärlek slut. Det tillhör sommaren som inte längre finns kvar. Det är som att försöka behålla sommarens vackraste förgätmigej under hela vinterhalvåret och hoppas på att den inte vissnar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ordbajs

Jag tänkte skriva ett sånt där rörigt inlägg igen, där jag bara skriver rakt ut utan att tänka eller redigera något. Jag vill börja med att berätta att jag mår bra. Det är konstigt hur jag är så förvånad och häpen av den känslan, den var inte alls väntad. Jag känner mig lycklig i själen, trots att det är höst och inte långt kvar innan det är alldeles kolsvart ute. Jag har ingenting att klaga på längre, det är som att livet helt plötsligt bara har fallit på plats. En jättekonstig och ny känsla.

Att börja gymnasiet var typ det bästa som hänt mig. Helvete vad jag trivs i skolan och HUR härliga människor har jag inte i min klass!? Det märks redan att jag har börjat på ett nytt kapitel liksom, det känns och är så påtagligt. Min vardag är så annorlunda jämfört med i högstadiet, ingen dag är den andra sig lik. Varje dag åker jag till skolan och har ingen aning om vad som väntar och vad som kommer att hända, min vardag är inte förutsägbar längre vilket jag äälskar! Allting är så nytt och jag är så tacksam och glad att jag gjorde det valet jag gjorde, att jag vågade börja om. Det har gett mig så mycket redan, att jag vågade kliva ur min comfortzone och göra någonting oväntat.

Sedan vill jag också berätta om den inte så vackra baksidan av det hela. Jag mår jättebra nu, skolan är superbra, jag har nästan ingen ångest, alla runtom mig är najs osvosv MEN jag är fortfarande kär i honom med stort H. Senast igår låg jag på min säng och grät till alla fina låtar som handlar om honom. Det är inte hälsosamt, det är inte sunt, jag vet. Jag mår jättesuperbra annars förutom att jag är olyckligt kär i den jag önskade att han var. Det suger men samtidigt så accepterar jag det eftersom att jag är ju full av känslor då. Oavsett om känslorna gör ont så finns de ändå inuti och det är det enda som spelar roll. Jag vill inte vara tom. Jag är rädd att om jag släpper honom så är det precis vad jag kommer att bli igen, tom på alla känslor och ord igen. Fyfan för den känslan.

Jag har också funderat mycket på det här med pojkvänner och fester i gymnasiet. Nu är ju jag iofs redan olyckligt kär i någon men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på när jag ska få älska någon som älskar mig lika mycket tillbaka. Nu när jag har börjat gymnasiet känner jag en större press att jag ''måste'' börja festa, dricka, skaffa pojkvän osv. Det kanske låter jättekorkat och dumt men lite så är det. Jag har typ feststress. Kan man kalla det så? Pojkvänsstress också isåfall.

MEN nu ska jag fortsätta på samma tråd och berätta att jag också på något vänster typ inte bryr mig om pojkvänner. Ni ba vadå inte bryr dig, du skrev ju nyss det, jag vet jag vet jag är dubbelmoralens morsa nr 1. Även om jag längtar efter att få ha kärlek i mitt liv, för det är i princip det det handlar om, så skiter jag lite i om jag lever singel resten av gymnasiet eller inte. Egentligen. Idgaf så länge jag inte träffar någon som känns helt rätt. Just nu så finns det ju bara en enda person jag kan tänka mig men som jag vet att det aldrig kommer att funka med. Jag kan leva tre hela år till UTAN killar i mitt liv och klara mig finfint ändå. Jag behöver ingen man som håller mig i handen för jag kan stå på egna ben utan honom. Det kan alla tjejer! Vi klarar oss ändå, jag lovar.

Nu ska jag avsluta, kanske börja plugga matte som jag har skjutit på hela dagen nu, men det är så jäääävla tråkigt och jag undrar återigen varför jag valde natur??

Puss!!! ♥♥

Likes

Comments

Kärleksbrev

Jag fortsatte att se på dig med hjärtan i ögonen och fjärilar i magen, flera dagar efter jag sa att jag inte var förälskad i dig längre. Jag antog att det inte gick att låta bli helt enkelt, du var fortfarande det finaste jag visste. Till mina kompisar hade jag berättat om dig men att jag inte ville ha dig längre, jag undrade om de visste att jag ljög då (även för mig själv.)

Jag fortsatte att gråta till Nu kan du få mig så lätt av Håkan Hellström (live-versionen) och alla andra låtar som handlade om dig, flera veckor efter jag sa att jag inte var förälskad i dig längre. Du var som fastklistrad inom mig och det var omöjligt att undvika den känslan. Jag hade slutat drömma om dig på nätterna men mitt hjärta hade börjat gå sönder, bit för bit. Trots det var jag fortfarande fast besluten om att jag inte var förälskad i dig längre.

Jag fortsätter att skriva om dig nu, månader efter att jag har sagt att jag har gått vidare. Det är något med dig som mitt hjärta, min hjärna och mina celler inte kan släppa taget om. Jag kommer alltid tillbaka hit, återvänder till dig och till det som en gång var vackert. Jag antar att jag aldrig kände mig färdig, att det hela tiden fanns någonting kvar att skriva, känna. Jag kanske lät dig gå för tidigt när jag borde ha stannat kvar. Men vad är det för mening med att hålla fast vid något som aldrig, aldrig någonsin kommer att bli bra? Det var aldrig meningen att det skulle bli vi. Ser du, sommaren är över för längesedan och du fanns aldrig i den. Inte en endaste gång träffades vi, talade vi eller knappt såg varandra. Bara den gången jag och min kompis satt på trappan, (jag hade mina blåa jeans på mig) och plötsligt cyklar du förbi med blicken som fastfrusen på oss, eller på mig. Det var sista gången jag såg dig och det glömmer jag aldrig.

Sanningen är den att jag glömmer dig nog aldrig oavsett, man glömmer aldrig den första...

Likes

Comments

Kärleksbrev, What is lovee

Men jag släpper dig aldrig tänkte jag. Då.

Det var fortfarande längesedan jag gav upp hoppet om dig och som du slutade gilla mina bilder på instagram. Tänk att jag lever, andas och finns i detta universum ändå, det trodde jag aldrig.

Livet utan dig är rätt så fantastiskt. Jag vaknar tidigt, tar tåget, köper en dyr kaffe på Espresso House för 49 kronor, kommer till skolan, är i skolan, lär mig något och sedan åker jag hem. När jag har kommit hem så duschar jag, äter middag, tittar på idol och sedan går jag och lägger mig. Allt det lyckas jag åstadkomma på en dag utan att tänka på dig en endaste gång. Ser du, jag och mitt liv har gått vidare. Jag måste också berätta för dig, när jag ändå håller på, att jag kanske har fått intresse för någon annan nu. Han är längre än dig och mycket smartare dessutom. Han är som en levande miniräknare och ett levande bibliotek, tillsammans. Det är ganska attraktivt om du undrade.

Mitt liv är så mycket bättre nu än vad det någonsin har varit. Dessutom har de flesta Håkan låtarna fått en annan handling och en helt annan huvudperson nu, men det kanske du redan visste.

Hoppas att du saknar mig för jag saknar inte dig och hoppas att du tänker på mig och ångrar dig. Jag hoppas att du ser mig den dagen då jag är lycklig med någon annan och att du då önskar att han var du.

Likes

Comments

To all the girls with their heads in the clouds

Jag lyssnar alltid på tystnaden. Tystnaden mellan två människor som går sida vid sida längs gatan, på väg mot staden, tåget, hamnen, det nya. Jag lyssnar på det som ingen varken säger eller berättar.

Jag lyssnar och tänker sedan för mig själv, att du är ingen man faller för. Jag tänker att ingen annan har fattat vad som är grejen med dig. Än.

Jag pratar aldrig när jag inte måste. Jag är nästan alltid tyst. Det stör mig inte heller för jag tänker alltid en sån helsikes mycket saker istället. Jag föredrar att öppna munnen endast när jag har någonting vettigt att säga, annars låter jag gärna andra tala. Att höra andras småprat har alltid tråkat ut mig, därför har jag lärt mig att börja lyssna på vad de inte säger istället. När man lär sig det, att höra det ingen säger, blir allting helt plötsligt så himla mycket större.

Likes

Comments

Poesi

Jag faller för så enkla saker,

så enkla saker som strecken i dina kinder när du ler,

så enkla saker som ditt sätt att se på himmelens alla stjärnor.

Jag faller för så enkla saker,

så enkla saker som hur ditt hår blåser i vinden, hur det formas till runda lockar i regnet.

Jag faller för så enkla saker, typ när dina ögon möter mina

Likes

Comments