View tracker

Tankar

Vad är det som ska vara så jävla svårt!?

Jag kan inte ens räkna på mina fingrar hur många gånger jag har försökt att stoppa fingrarna i halsen och velat spy upp min mat. Det har varit som att varje gång, har det tagit stopp och det ända som faktiskt kommit ur mig är tårar. Aldrig någon spya. Jag har känt mig misslyckad varje gång. För det verkar ju så lätt, det går så snabbt och man hinner inte tänka. Istället har maten och kalorierna stannat kvar i min kropp och blivit en del av den. Det har gett mig mer ångest och dålig självkänsla.

För att jag tror att utåt, så verkar jag ganska stabil och självsäker. Jag har skapat en bild av mig själv, den bild jag vill att andra ska se, där jag vet vem jag är och vad jag vill. En bild av att mitt liv är helt okej bra med bra betyg och en medelklass familj med lagom mycket pengar. Men de kan inte se baksidan av mitt liv. Vem jag är inuti och det jag döljer mest av allt. Att jag inte kan kontrollera min relation till mat. Jag hatar det. Jag behöver kontroll i mitt liv, jag har både kontroll och bekräftelse behov. Men att inte kunna kontrollera min relation till mat förstör mig. Jag blir förstörd av att hetsäta och sedan få ångest och sedan vilja spy. Och jag vägrar berätta om det, för jag kan inte. Jag gillar inte att prata om mina svagheter. Och mat är just den största svagheten i mitt liv just nu. Jag saknar kontroll över den, jag kan inte gå en enda dag utan att tänka på vad jag äter eller hur mycket. Det jobbigaste är i sociala sammanhang. Då äter jag oftast mindre än vad jag brukar. Jag gillar inte att skämmas. Men sen när jag är ensam, äter jag massor. Jag överdriver och får ångest. Men det visar jag aldrig för någon, hur mycket jag äter, för jag skäms över det så otroligt jävla mycket. Och det värsta är, att jag inte ens kan spy upp den.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tankar
De brukar säga att livet börjar där din trygghetszon slutar. Och när jag har tänkt på det, så tror jag att det finns inget annat som stämmer mer än just det. Åtminstone vill jag tro att det är så. För ingenting nytt kommer någonsin att hända om jag aldrig vågar sätta min fot på en annan mark, om jag aldrig vågar andas in ny luft i mina lungor eller om jag aldrig vågar ta initiativ

att ta det första steget. Att gå på samma gator, vara i samma byggnader och att träffa samma folk varje dag i tre år till...

Likes

Comments

View tracker

Tankar

''För jag tror, att när vi går igenom tiden, att allt det bästa inte hänt än...'' - Håkan Hellström

Jag är sjutton år och går mitt andra år på det naturvetenskapliga programmet. Jag går upp klockan 05.30 varje morgon för att ta mig till tågstationen och hinna med tåget. Jag är i skolan halva dagar och resten av dagarna ägnar jag åt mina vänner och min nya kärlek, pojkvän, livspartner, whatever man fattar. Jag har bra betyg och skolan går finfint och livet har aldrig varit bättre. Jag är lycklig och tacksam och längtar efter varje ny dag som kommer. Om lite mer än ett år har jag tagit studenten också. Då är jag fri från skolan och ska börja på högskola, kanske åka till NY och gå på college, resa utomlands i några månader och skaffa nya vänner eller varför inte resa med min nya kärlek, livspartner, pojkvän, ja man fattar? Att åka till Australien med sina bästa vänner i några veckor följt av en resa till kanske Thailand, Miami eller varför inte Paris med sin nya kärlek. Jag ska flytta hemifrån. Ta körkort. Skaffa jobb. Bli vuxen. Jag ska bli vuxen och klara mig själv. Och så sitter jag där på tåget kl. 07.30 och tänker tillbaka på mitt liv i skrivande stund. Jag ler åt mig själv och tänker tillbaka på hur ovetande jag var om min framtid, hur lite jag visste då. Jag ler åt mina förväntningar och allt de jag trodde skulle hända. För tänk om jag hade vetat allt som skulle hända mig i framtiden i förväg, vilket trist liv jag hade levt då. ;)

Likes

Comments

Texter

Det är tomt. Tomt på känslor och tankar, ord och meningar. Mitt huvud är lika tomt som min själ och mitt hjärta innuti. Jag kan inte beskriva känslan eftersom att tomhet nog är den svåraste känslan av alla. Det känns som om allt och alla har sugit ut varenda del av mig med känslor och tankar. Som om det ända som finns kvar är tomhet. Jag har inte längre någon ork eller energi till att göra saker, tänka på saker eller ens till att känna saker. Allt är neutralt, så som det egentligen borde vara hos alla. Men idag är jag extra tom på allt man kan tänka och känna. Jag tror att någon har sugit åt sig min energi och bevarat den själv. Eller så var det inte meningen, utan det har kanske bara blivit så att någon råkat ta lite av min energi och sedan råkade det bli för mycket istället. Det är en obehaglig känsla att känna sig tom.
Ibland saknar jag att skriva, då menar jag att på riktigt skriva. Så som jag gjorde förut. Även om det aldrig blev särsklit bra. Men jag vet att jag skulle kunna och orka, bara jag la ned lite energi på det. Faktiskt. För jag vet att jag kan egentligen. Det är bara det att jag varken orkar eller har tid. Dessutom har jag ingen inspiration heller just nu. Tomt huvud, tomt hjärta och en tom själ. Det är så jag känner just nu.
Jag har nästan för mycket ideer som jag aldrig orkar utveckla. Men varje ide skulle kunna bli något så bra, om jag bara hade orkat göra dem så bra också. Jag har så många olika ideer och tankar om texter, noveller, berättelser med mera men som jag inte hinner utveckla eller orkar utveckla. Det blir så mycket att jag istället bara skriver om sånt här som jag aldrig kommer orka läsa igenom, sådant som aldrig skulle kunna bli något mer. Ändå är det precis sådant jag lägger ned min tid på. Och jag vet att den tiden hade jag kunnat tillbringa på något annat, bättre sätt. Men men. Flummigt prat, text vad vet jag. Ah nu spårar jag ur. Det märks. Min stavning börjar lacka och jag blir allmänt trött på mig själv. Hejdå.
Hoppas jag aldrig läser den här texten igen.

Likes

Comments

Texter

Jag har bestämt mig nu, jag tänker börja publicera mina texter här så ofta jag skriver minsta lilla mening. Jag tänker att när min dator dör och alla mina texter jag sparat på datorn försvinner, eftersom att jag är för lat och snål för att köpa ett usb och lägga in allt där, så kommer den här sidan vara stället där jag kan gå tillbaka och fortsätta skriva på. ;) Alla mina texter kommer att vara samlade på ett och samma ställe vilket är jätteskönt och jag behöver inte längre oroa mig för att de ska försvinna eller så. Det ska inte vara någon blogg eller dagbok, utan bara olika typer av texter, precis som tanken från början var.

Likes

Comments