View tracker

Vad är det som driver mig att tänka framåt, tänka nytt??

Jag har ju en son på 18 som jag vill vara en bra förebild för. Att han ska se att det går, bara man anstränger sig lite till. Det går att komma nånstans här i världen utan högskolan. Han tycker inte att det är kul att plugga! Det passar inte alla, bara att acceptera! För hans skull vill jag göra lite mer lite till! Öppna ögonen på honom, inte låta han stirra sig blind på vad alla andra gör... Han har gjort det tillräckligt länge nu! Jag vill aldrig låta honom tvivla på sig själv, ALDRIG sägs att han inte kan. Det har jag fått höra hela livet: "kan du/klarar du verkligen det???" Jag HATAR det! Prova!!! Om det inte går som man tänkt, tough shit... Du är en erfarenhet rikare vad kan vara fel med det?!?!

Sedan har jag mina småttar, skulle gärna göra livet lite enklare för dessa. Spara till dom, vilket vi inte har möjlighet till nu... Kunna vara lediga på loven och kanske tom åka bort en liten sväng. Finns det inte heller pengar till idag... Så lite enklare bara...

Sen har jag ju min älskade sambo. Han är 37 och har för några år sedan diagnostiseras med ledgångsreumatism. Till yrket är han snickare. Han har idag problem med att gå mer än nödvändigt. Vilket betyder på jobbet och lite här hemma. Han står ut och stålsätter sig en massa för småttarna skull. Och ja, även för min äldsta! Hans fingrar är så svullna på ena handen att han har svårt att hålla en hammare. Hans vänstra sida är försvagad med cirkus 60 % Så ja, jag är galet imponerad av honom att han orkar med det han gör!!! Det driver mig oxå att vi inte vet hur länge till han kan jobba med detta???

För min egen del drivs jag av att få göra något jag tycker om! Inte ha ångest på söndagen att en ny vecka ska börja. Jag vill känna glädje att kunna längta efter att få jobba. Jobba hemifrån när jag vill och med vilka människor jag vill! DET är min drivkraft!!!

Så nu ska jag börja planera min framgång!

När ska du planera???

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Allt sitter i huvudet...

Jo så är det nog. Det finns mkt som rör sig i huvudet som inte kommer till ro. Tankar om livet. Då, nu , sen och senare...

Det är mkt som ska klicka när 2 jobbar, 2 barn är små och en som håller på att bli vuxen...

Att under dessa alla måsten och schemaläggning ha ett jobb som är samma varje dag... Det är inte riktigt min grej att göra samma om o om igen. Jag är nog rätt "orolig" i själen, vilket gör att det måste hända ngt hela tiden. Jag måste få tänka och fundera korta sekvenser, spontana lösningar, det ger mig stimulering på jobbet. Och nu har jag gjort detta färdigt. Jag som trodde att det skulle vara pizzakaka att jobba med så mkt killar... Chi fick jag, just upptäckt att dom är precis som vi tjejer. Snackar skit o smutskastar varandra. Fast kanske på ett lite "snyggare" sätt. Men dock precis samma innehåll som oss! Sedan har vi fenomenet tjejer på arbetsplatsen. Det är intressant i en industrimiljö. Finns fler än en som tycker att tjejer inte hör hemma där. Vi har kommit in med ett antal tjejer på avdelningen, vilket inte BARA varit bra. Vattnet på kvarnen har fått lite fart tyvärr. Blivit lite sk CATFIGHTS... Några som inte dragit jämt, små skador och en massa gnäll. Catfighs pga många starka viljor, små skador då vi flesta jobbar på. Gnället får stå för 2-3 tjejer... Ja jag hör till dom som fått lite småskador men definitivt inte till dom som gnäller! Det är ett tungt jobb, bland det tyngsta på hela byggnaden. Gilla läget eller byt! Tycker inte om gnällande! Bara för att du är tjej och inte orkar, dra inte ner mig i skiten. Det överskuggar min arbetssituation som jag inte känns vid! Då har dom verkerligen ngt att "hacka" på, där är inte jag! Om det är ngt som är för tungt ber jag om hjälp där o då, inte gnäller jag varken inför den som hjälper eller stora gruppen. Känner jag att det blir för mycket då måste jag kanske tänka om?!?

Tänka om har jag börjat med! Jag är inte riktigt där ännu... Men jag har tagit ett litet kliv till förändring. Att ta ett större, det är det som är: All in my head!!! Det är lite läskigt med förändringar!!! Men samtidigt lite coolt. Och allt är upp till mig att ta mig framåt och uppåt. Ett litet steg i taget och ibland ett hoppsaskutt! Allt för att nå en större framgång på flera plan. Min drivkraft är mer tid, bestämma själv och säkra framtiden för mig och min sambo som inte kommer kunna jobba inom sitt yrke så fruktansvärt länge till pga sjukdom...

Vad är din drivkraft för förändring??

Likes

Comments

View tracker

​En helt vanlig lördag börjar med en hyffsligt tidig uppgång. Lillkillen skulle på hockeyskola, som han älskar!!! Jag o lilltjejen stannade hemma och tog det lite piano. Hon är mer sån att hon vill softa på morgonen. 

Som vanligt blev det lite stressigt när dom kom hem, det skulle duschas, borstat tänderna, klä på . För nu skulle det bära av till nästa hockey.

Äldsta sonen spelar i ett J20 lag som hade match idag. Jag skulle sitta i ena utv.båset då pappan till denna son inte kunde. Sagt och gjort så hade jag denna gång klätt mig mer rätt vilket gjorde att jag inte frös lika mkt som sist.  Det gick väl hyffsligt bra för mig, ngn missad siffra tyvärr... Värre gick det tyvärr för laget...Men dom såg trötta o sega ut idag. På't igen på måndag bara. 

Måste bara säga att det oxå finns väldigt trevliga föräldrar där med. En mamma tog med lillsnorpan ut på läktaren då pappan o lillkillen ville sitta i cafeterian o titta. Gulle, tack Petra!

En lite arg o besviken son åkte med hem, men det gick över efter ett tag. Hem o leka med lillebrorsan o spela hockey i köket... Lillkillen har fått egen utrustning =)

När barnen somnat kollade jag o sambon på: Så mkt bättre! Little Jinder, JILL och Saucedo 😍😍😍 många tårar som rullade o avslutades med en härlig känsla i kroppen! 

Nu är Beck på rutan av vår television, för 100 80 11e gången... 

Likes

Comments

Jaha...vart ska detta ta vägen?? Det återstår att se.

Ibland känner jag SÅNT behov av att bara skriva av mig... För vems skull? Min alldeles egna. Kanske för att få lite djup och skildring av livet hos en "vanlig" familj, vad nu vanlig är...

Som sagt 3 barn, en 18 åring, en 5 åring och en 4 åring. En sambo, han är pappan till dom små barnen. Vi bor på landet, utanför bebyggelsen med bara några närmsta grannar. Vi flyttade hit i maj, vi älskar det! Men det finns oxå några nackdelar. Nu när det är mörkt är det VERKLIGEN mörkt, vägens körbarhet när det blir halt??? Mindre bra skulle jag säga som HATAR att köra på vintern efter en olycka. I skogen bor det även en massa djur... Idag när jag kom hem från jobbet stod det 3 älgar på tomten. Mamma med 2 kalvar, dom rörde inte en fena när jag kom in med bilen på tomten. Stod lugnt kvar och åt äpplen. Men mamma älg hade örnkoll på mig Och jag hade stenkoll på henne. När jag tagit mina 2 kassar o 1 väska från bilen med blicken fäst på älgen så sprang jag dom få metrarna till trappan. Dom e stora, ståtliga, vackra och lite läbbiga.

Så det är nog så, jag älskar att bo lite avsides, men gillar inte speciellt det som finns runt knuten...

Livspusslet ja. Det är ett planerande utan dess like. Imorg åker lilla sonen och hans pappa till 3kronors hockeyskola tidigt på morgonen. Sedan bär det av till min stora sons match! Blev visst båsfunktionär då hans pappa inte kunde...

Innan sonen hade körkort hade vi en logistik som inte alltid va smärtfri. Nu tar han sig själv till alla träningar och logistiken har vi lagt lite på hyllan nu.

Men nu är det nattinatt för att få morgondagen att gå ihop.

Godnatt!

P.s Lite spretigt 1a inlägg. D.S

Likes

Comments