Stolt som en höna...jojo!

Låter ju konstigt att säga stolt som en tupp när jag är mamma!

Sedan jag skrev mitt förra inlägg har det inte hänt mkt på just en fronten. Lika illa som vanligt ;( Fast jag är nog inte lika arg längre... Men jag har heller inte helt släppt detta.

Därför är jag nu så GLAD och STOLT över att det finns andra som faktiskt ser potentialen i min 19 åring! Han spelar som sagt hockey, har alltid varit i den övre halvan av laget. Det som är synd är att han själv inte förstått det och kanske lagt i den där högre växeln för att komma ytterligare lite högre upp. Men nu finns det faktiskt någon annan som sett hans potential, en coach "over there"!!!

Han har blivit inbjuden BÅDA dagarna att del ta i en try out för ett juniorlag i Western state hockey League. Det är ju ändå till landet där borta som alla hockeyspelare vill till... och nu får MIN SON chansen att iaf visa upp vad han går för. Även om han inte går hela vägen så har han iaf fått komma med på detta!!! =) DET gör mig stolt som en höna, att han kämpat och stretat tros alla motgångar!!! Och nu får iaf delbetalning på det han kämpat för!!!

Sen är det ju inte bara hans prestation som definierar honom, absolut inte. Men just nu är den uppmärksamheten väldigt välkommen, nu när han har det lite motigt på andra plan. Han själv är så där coolt road...Så där som bara han kan vara, cool på utsidan och hyffsligt nervös på insidan. När han fick meddelandet från denna coach fick han inte svara på ngt förrän jag kollat upp ALLT, att det verkligen var schysst. Han tackade ja och det gick ngr timmar, sedan ringde han upp och undrade:

-Mamma, vet du vad det kostar att spela i det där laget?

-Näe, det har jag inte kollat

-9000 dollar, det är ju typ 80', hur ska vi ha råd med det? Så härligt att han ska få 1 chans, once in a lifetime och ändå "oroar" sig över pengar.

-Vännen, den dagen den sorgen, kommer du med så löser vi det då!! KÖR BARA!!!

Vi har fixat barnvakt till dom små så att både jag o sambon kan följa med och titta å hejja! Morfar kommer oxå stå på läktaren som stöd, kan tänkas att hans 2a familj, tjejen o hennes familj, oxå kommer vara där!!!

Så: Stolt som en höna över att han; kämpat o stretat även fast han varit nära många ggr att ge upp, att han tänker i ekonomiska banor trots att hans dröm är ett steg närmare!

Min "lilla" som inte tänkte lära sig att åka skridskor för att jag skratta så jag höll på att dö 1a ggn han åkte skridskor. Tänkte ge upp för att han för 1a ggn vid 16 års ålder fick konkurens och va HELT oense med tränaren. Som kämpade, grinade, skrek för att han va så arg på allt och alla... Som tagit sig tillbaka fler än en gång!

Nu kör vi, ända in i kaklet!!! Jag och din xtra vuxen kommer stå där STADIGT hur det än går!!! För att vi båda älskar dig av hela våra hjärtan!!!

#hockeymom #westernhockeyleague #stoltmamma #hockey #tryout #träning

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det är precis vad jag har just nu...hjärnvärk!

När man önskar att man kunde ge sina barn världen men står helt tomhänt... Hjärnan går på högvarv, jag skulle kunna offra min högra arm för sonen... Ältandet, önskan, sorgen över att inte kunna hjälpa... Hjärnan kan inte slappna av, den bara maler o maler... Maler av ilska och uppgivenhet. Det kommer bli en sen natt igen, kroppen är trött men knoppen bara fortsätter... Det är inget farligt eller allvarligt fel på sonen, förmodligen ett ilandsproblem. Men det är ändå ett problem...Ett problem jag inte kan lösa nu. Större blir det sedan jag vet att det finns en person som kan hjälpa honom att lösa just detta problem.

Lova ALDRIG någon något när du inte tänker hålla det du lovat... Besvikelse är bara förnamnet... Det kan förstöra en människa LÅNGT framöver...tilliten till en annan människa! En sån kväll... 😧😧😧 Ta hand om varandra, visa och tala om för dom du älskar att du VERKLIGEN älskar dom! ❤❤

Likes

Comments

Nu är jag back on track.

Månader har gått då jag inte funnit ro i kropp och knopp. Saker och ting har bara rullat på utan att jag funnit gnistan tyvärr. Jag har försökt ta tag i livet som mamma, sambo och människa. Det gick SÅ bra ett tag, jag mådde toppen! Sedan kom dom där hjärnspöken tillbaka. Dom som jag va på god väg att vinna över. Men nu känner jag att NU JÄ*LAR ska jag ta över rodret!!!

Jag behöver verkligen det nu, va den starka för mina barn!!! Framför allt min tonåring som snart slutar skolan och ska bli vuxen! Jag känner att jag måste vara en bättre förebild för honom, visa att bara man vill och försöker tillräckligt mycket så kan man komma hur långt som helst! Jag vill inte va den mamman han tittar på och tänker att om inte hon kan, varför skulle jag lyckas? Jag har tyckt synd om mig själv färdigt nu! Nu är det action som gäller!!!

Hur ser min actionlist ut nu?

Eftersom att jag är sjukskriven pga operation så står hälsan först

¤ Göra mina övningar 3g/dag

¤ Gå ut en prommis på minst 1 timme

¤ Titta på en utbildningsfilm om dagen, skriva ner och skriva rent denna för att lära mig mer om det jag vill göra här i livet. För mig, mina barn och min sambo.

Detta ska jag VERKLIGEN öva på i två veckor för att sätta en rutin. En rutin för att ändra mitt mindset och där av bli en bättre förebild för min snart vuxna son.

Vad ska du sätta för rutin för att ändra ditt mindset och hjälpa en familjemedlem, vän eller arbetskamrat?!?

Likes

Comments

Vad är det som driver mig att tänka framåt, tänka nytt??

Jag har ju en son på 18 som jag vill vara en bra förebild för. Att han ska se att det går, bara man anstränger sig lite till. Det går att komma nånstans här i världen utan högskolan. Han tycker inte att det är kul att plugga! Det passar inte alla, bara att acceptera! För hans skull vill jag göra lite mer lite till! Öppna ögonen på honom, inte låta han stirra sig blind på vad alla andra gör... Han har gjort det tillräckligt länge nu! Jag vill aldrig låta honom tvivla på sig själv, ALDRIG sägs att han inte kan. Det har jag fått höra hela livet: "kan du/klarar du verkligen det???" Jag HATAR det! Prova!!! Om det inte går som man tänkt, tough shit... Du är en erfarenhet rikare vad kan vara fel med det?!?!

Sedan har jag mina småttar, skulle gärna göra livet lite enklare för dessa. Spara till dom, vilket vi inte har möjlighet till nu... Kunna vara lediga på loven och kanske tom åka bort en liten sväng. Finns det inte heller pengar till idag... Så lite enklare bara...

Sen har jag ju min älskade sambo. Han är 37 och har för några år sedan diagnostiseras med ledgångsreumatism. Till yrket är han snickare. Han har idag problem med att gå mer än nödvändigt. Vilket betyder på jobbet och lite här hemma. Han står ut och stålsätter sig en massa för småttarna skull. Och ja, även för min äldsta! Hans fingrar är så svullna på ena handen att han har svårt att hålla en hammare. Hans vänstra sida är försvagad med cirkus 60 % Så ja, jag är galet imponerad av honom att han orkar med det han gör!!! Det driver mig oxå att vi inte vet hur länge till han kan jobba med detta???

För min egen del drivs jag av att få göra något jag tycker om! Inte ha ångest på söndagen att en ny vecka ska börja. Jag vill känna glädje att kunna längta efter att få jobba. Jobba hemifrån när jag vill och med vilka människor jag vill! DET är min drivkraft!!!

Så nu ska jag börja planera min framgång!

När ska du planera???

Likes

Comments

Allt sitter i huvudet...

Jo så är det nog. Det finns mkt som rör sig i huvudet som inte kommer till ro. Tankar om livet. Då, nu , sen och senare...

Det är mkt som ska klicka när 2 jobbar, 2 barn är små och en som håller på att bli vuxen...

Att under dessa alla måsten och schemaläggning ha ett jobb som är samma varje dag... Det är inte riktigt min grej att göra samma om o om igen. Jag är nog rätt "orolig" i själen, vilket gör att det måste hända ngt hela tiden. Jag måste få tänka och fundera korta sekvenser, spontana lösningar, det ger mig stimulering på jobbet. Och nu har jag gjort detta färdigt. Jag som trodde att det skulle vara pizzakaka att jobba med så mkt killar... Chi fick jag, just upptäckt att dom är precis som vi tjejer. Snackar skit o smutskastar varandra. Fast kanske på ett lite "snyggare" sätt. Men dock precis samma innehåll som oss! Sedan har vi fenomenet tjejer på arbetsplatsen. Det är intressant i en industrimiljö. Finns fler än en som tycker att tjejer inte hör hemma där. Vi har kommit in med ett antal tjejer på avdelningen, vilket inte BARA varit bra. Vattnet på kvarnen har fått lite fart tyvärr. Blivit lite sk CATFIGHTS... Några som inte dragit jämt, små skador och en massa gnäll. Catfighs pga många starka viljor, små skador då vi flesta jobbar på. Gnället får stå för 2-3 tjejer... Ja jag hör till dom som fått lite småskador men definitivt inte till dom som gnäller! Det är ett tungt jobb, bland det tyngsta på hela byggnaden. Gilla läget eller byt! Tycker inte om gnällande! Bara för att du är tjej och inte orkar, dra inte ner mig i skiten. Det överskuggar min arbetssituation som jag inte känns vid! Då har dom verkerligen ngt att "hacka" på, där är inte jag! Om det är ngt som är för tungt ber jag om hjälp där o då, inte gnäller jag varken inför den som hjälper eller stora gruppen. Känner jag att det blir för mycket då måste jag kanske tänka om?!?

Tänka om har jag börjat med! Jag är inte riktigt där ännu... Men jag har tagit ett litet kliv till förändring. Att ta ett större, det är det som är: All in my head!!! Det är lite läskigt med förändringar!!! Men samtidigt lite coolt. Och allt är upp till mig att ta mig framåt och uppåt. Ett litet steg i taget och ibland ett hoppsaskutt! Allt för att nå en större framgång på flera plan. Min drivkraft är mer tid, bestämma själv och säkra framtiden för mig och min sambo som inte kommer kunna jobba inom sitt yrke så fruktansvärt länge till pga sjukdom...

Vad är din drivkraft för förändring??

Likes

Comments

​En helt vanlig lördag börjar med en hyffsligt tidig uppgång. Lillkillen skulle på hockeyskola, som han älskar!!! Jag o lilltjejen stannade hemma och tog det lite piano. Hon är mer sån att hon vill softa på morgonen. 

Som vanligt blev det lite stressigt när dom kom hem, det skulle duschas, borstat tänderna, klä på . För nu skulle det bära av till nästa hockey.

Äldsta sonen spelar i ett J20 lag som hade match idag. Jag skulle sitta i ena utv.båset då pappan till denna son inte kunde. Sagt och gjort så hade jag denna gång klätt mig mer rätt vilket gjorde att jag inte frös lika mkt som sist.  Det gick väl hyffsligt bra för mig, ngn missad siffra tyvärr... Värre gick det tyvärr för laget...Men dom såg trötta o sega ut idag. På't igen på måndag bara. 

Måste bara säga att det oxå finns väldigt trevliga föräldrar där med. En mamma tog med lillsnorpan ut på läktaren då pappan o lillkillen ville sitta i cafeterian o titta. Gulle, tack Petra!

En lite arg o besviken son åkte med hem, men det gick över efter ett tag. Hem o leka med lillebrorsan o spela hockey i köket... Lillkillen har fått egen utrustning =)

När barnen somnat kollade jag o sambon på: Så mkt bättre! Little Jinder, JILL och Saucedo 😍😍😍 många tårar som rullade o avslutades med en härlig känsla i kroppen! 

Nu är Beck på rutan av vår television, för 100 80 11e gången... 

Likes

Comments

Jaha...vart ska detta ta vägen?? Det återstår att se.

Ibland känner jag SÅNT behov av att bara skriva av mig... För vems skull? Min alldeles egna. Kanske för att få lite djup och skildring av livet hos en "vanlig" familj, vad nu vanlig är...

Som sagt 3 barn, en 18 åring, en 5 åring och en 4 åring. En sambo, han är pappan till dom små barnen. Vi bor på landet, utanför bebyggelsen med bara några närmsta grannar. Vi flyttade hit i maj, vi älskar det! Men det finns oxå några nackdelar. Nu när det är mörkt är det VERKLIGEN mörkt, vägens körbarhet när det blir halt??? Mindre bra skulle jag säga som HATAR att köra på vintern efter en olycka. I skogen bor det även en massa djur... Idag när jag kom hem från jobbet stod det 3 älgar på tomten. Mamma med 2 kalvar, dom rörde inte en fena när jag kom in med bilen på tomten. Stod lugnt kvar och åt äpplen. Men mamma älg hade örnkoll på mig Och jag hade stenkoll på henne. När jag tagit mina 2 kassar o 1 väska från bilen med blicken fäst på älgen så sprang jag dom få metrarna till trappan. Dom e stora, ståtliga, vackra och lite läbbiga.

Så det är nog så, jag älskar att bo lite avsides, men gillar inte speciellt det som finns runt knuten...

Livspusslet ja. Det är ett planerande utan dess like. Imorg åker lilla sonen och hans pappa till 3kronors hockeyskola tidigt på morgonen. Sedan bär det av till min stora sons match! Blev visst båsfunktionär då hans pappa inte kunde...

Innan sonen hade körkort hade vi en logistik som inte alltid va smärtfri. Nu tar han sig själv till alla träningar och logistiken har vi lagt lite på hyllan nu.

Men nu är det nattinatt för att få morgondagen att gå ihop.

Godnatt!

P.s Lite spretigt 1a inlägg. D.S

Likes

Comments