View tracker
View tracker

Jag tror att vi alldeles för sällan är tacksamma över allt vi faktiskt har i livet, smått som stort. Så jag tänkte rent spontant, att istället för att skriva ledsna inlägg under depressiva dagar, kvällar och nätter, göra ett hyllningsinlägg för att lyfta upp någonting som jag faktiskt är tacksam för.

Som jag tidigare skrivit, så håller jag på att trappa ner mina antidepressiva mediciner. Vissa perioder, vissa nätter, dagar eller stunder är extremt kämpiga under nedtrappningen. Det är klart, kroppen ska helt plötsligt klara av att tillverka egna glädjesubstanser i lagom mängd. Den ska inte ta den enkla vägen genom piller.
Någonting som har hjälpt mig extremt mycket är aminosyrorna som jag lagt till utöver de övriga produkter som håller mig i redigt skick. TACK framgångscoacherna, fitline och PM!

Men en extra stor hyllning ger jag till min alldeles egna, älskade far!
Även ifall jag har många dramatiska minnen utav stunder som vi gått igenom tillsammans, så har jag minst lika många älskvärda och glädjande sådana. Dessa minnen är dom som får mig att bli påmind om varför jag ska glädjas över dig pappa. Jag påminns om varför jag inte ska vända svart mot vitt när hinder ställs oss emellan. Varför jag inte ska vända ryggen emot den person som ligger så varmt om hjärtat och givit samt ger en så många minnen, som kommer hålla en uppe på benen resten av livet!

Jag minns när jag flydde i panik från flugor och diverse insekter, men pappa tog mig i handen under sina envisa försök att göra oss kompisar. Jag och de små monstrena.
Idag finns ingen panik där, tack vare pappa.

Jag minns även när han fick mig att sova gott om nätterna, efter att ha samlat mina gossedjur nedbäddade tillsammans med mig. Detta i form utav någon slags teater, som fick mig att älska djuren mer än innan. Han fick dom att verka så overkligt levande, gjorde till rösten och vickade på deras huvuden samtidigt som han lyckades röra på dess armar så att jag övertygades om att dom levde..

Men en av de starkaste, viktigaste minnena jag har. Var under min överdos utav en mängd sömntabletter, ångestdämpande osv...
Jag låg på IVA i Kiruna. Jag hörde allt som hände runtomkring, men ingenting fick mig riktigt att känna något. Det enda jag visste var att jag ännu levde och hade "misslyckats" med mitt försök att slippa undan all smärta, ångest, stress, oro och mörka dagar samt sömnlösa nätter.
Det sägs att hörseln och känseln är det sista som lämbat en.
Och jag minns när pappa kom till sjukhuset, jag kände hur han strök mig över pannan, tog fast i min hand och med en orolig och ledsen röst sa "nämen herregud, lilla gumman".

Tack för att du finns ❤

Likes

Comments

View tracker

På en kvinnoanstalt är det fuktigt och kallt
för en dam som avtjänar sitt straff
För dom år som har gått en serie grova brott
och konsekvenser av sin fysiska kraft
Föragelseväckande beteenden en skurk bakom oskuldsfulla leenden
En flicka så grann dömd för våld mot tjänsteman
en samling av djur som tycks va illegal
samt ett misstänkt stort kapital

Hon gråter varje kväll instängd i en cell och
hennes röda flätor börjar färgas grå
Hon var elva år blott när hon begick sina brott och nu ska hon snart fylla femtiotvå
Ah vårdslösa beteenden straffar sig självt i alla avseenden en flicka så from nu bakom
lås och bom och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet har klassats som medskyldighet

Att flickan är skyldig kan man aldrig ändra på
För lag är lag det kan man aldrig ändra på
Och brott är ju brott det kan man aldrig ändra på
Men flickan, har drömmar, det kan man ändra på

På en parkbänk i stan full som själve fan
där sitter en man och tar ett järn
Han är ensam för sin stank och är utbränd och pank och han fick pruta för en folköl i affärn
När han var liten så rymde han från barnhemmet och stack ut med nått fyllo från A-laget han verkade så snäll fast han var full och kriminell
och pojken får nu leva på vatten och bröd o
Paradis Oskar är död faktiskt

Hans eget fel det kan man aldrig ändra på
För brott är brott det kan man aldrig ändra på
och paragrafer kan man aldrig ändra på
Men pojken har drömmar, det kan man ändra på

Och i en dyster sal på ett kvinnohospital där ligger en kvinna på en bår
Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt att börja skrika så fort det blir vår
Hallucinationer i forntiden hon tror hon har sett fåglar med ansikten
ochhennes ende vän får hon aldrig se igen för han trotsade förbuden och sin egen
förkunskap och föll ner i ett helvetesgap

Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på för psykoanalyser kan man aldrig ändra på och behandlingssätt kan man aldrig ändra på
Men flickan hade drömmar och det kan man visst ändra på

Och sista versen om riddar Kato

I en fåtölj på tv tre sitter en självgod conferencié
och indoktrinerar våran smak
Med ett hjärta av sten och en järnklo ger han sken av att va en herre som kan ta sig där bak
Han vill så gärna styra vårt beteende med sin höga position och höga anseende
Han vill döda våra kval med fräna ord och skit moral ja riddar Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet
tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket

Att Kato är galen det kan man aldrig ändra på
Hans mamma var en sten det kan du slå dig i backen på
O Kato är hysterisk det kan man aldrig ändra på
Men att Kato har makten ja det kan vi ta mig fan ändra på

Likes

Comments

Jag var aldrig något rovdjursbarn
Tassa alltid fram med trevande steg
Har undvikit vilda själar, för jag hatade att göra fel
som om det är en brottslighet att kapitulera
​Så ordentligt försiktig
Det fanns bara att prestera

Jag var aldrig något rovdjursbarn
Men jag växte under stjärnorna
Runt lyktorna, ikväll. ikväll
​Jag var aldrig något rovdjursbarn
Jag gömde allt av mig som var fel
Tills allting börja välla över
Jag blunda för att inte se mer

Det krävs visst ett helt liv för att kunna leva
Så sunt förnuftig för att kunna se det skeva

Lovade mig att inte lyssna
​Lovade mig att tänka själv










Likes

Comments

Alla vi människor är födda med olika gåvor, eller vad vissa även kallar för talanger.

Det som gör mig så extremt upprörd är att samhället tror att alla människor fungerar likadant, och ifall man inte fungerar som man ska, ja då är man inte en del av mänskligheten...
Då blir man kategoriserad, diagnostiserad och placerad i ett fack vars man senare glöms bort utav omgivningen. I detta fack saknas en ljus framtid, kärlek, framgång och ett liv som alla andra "friska" människor får möjligheten att erhålla.
I detta fack finner vi personer som aldrig blev tilldelad en ärlig, ömsesidig, empatisk och hoppfull hjälp samt ett tillräckligt starkt stöd för att lära sig leva efter samhällets normer och regler.

Personerna i detta fack är dom som kallas kriminella, alkisar, pundare, knarkare, misslyckade osvosv.
Men vet ni? Dessa personerna är dom som har unika gåvor inom sig.

Tänk er själva, att vara en känslomänniska som är så otroligt känslig mot all energi runt omkring en. Tänk er att sakna detta filter, att känna allt som sker runt omkring. Att bry sig såpass mycket om allt och alla, att man tillslut glömmer bort sig själv och sitt eget bästa.

Personerna i detta fack har inte samma rättigheter i samhället, deras vilja är så stark och glöden inom dom så het att dom skulle kunna nå mot oändligheten, ifall de bara hade fått verktygen och hjälpen till att få leva ett värdigt, friskt liv.
Det är dessa människor som samhället går miste om, dessa är unika. Inte på ett dåligt sätt, snarare ett obeskrivligt bra sätt.
Det är dessa som är kapabla till att rädda världens missöden, all missär och orättvisa. Så snälla ni, sluta se ner på människor. Sluta nedvärdera! Ni vänder människor med en extrem kraft inom sig, mot er!
Jag vet hur det känns att vara hatad, missförstådd, nedvärderad och oönskad.

Jag är en person som blivit nedkastad i detta fack. Men även en av de få som fått den hjälp som jag behövt. I ärlighetens namn, även den vård och felaktig information som jag aldrig hade velat höra från läkare som ska vara proffessionella inom dess yrke. Men det är en helt annan historia.

Vi passar inte in i ramarna som samhället byggts upp på. Vi mår inte bra av att försöka passa in. Vi blir sjuka både psykiskt och fysiskt, av att tvångsmässigt tryckas ihop till en form som samhället vill ha på oss. Vi undrar ofta varför vi inte duger som vi är. Vi blir ofta tungt medicinerade för att vi ska passa in i dagens Sverige. För att vi ska kunna "vara som alla andra". Vi känner oss ofta missanpassade. Vi vill ofta sluta känna allt vi känner.

Enda utvägen för oss är missbruk eller graven. IFALL vi inte blir accepterade, hörda och älskade för dom vi är. Samt får den hjälp och de verktyg vi behöver för att leva ett bra, friskt och lyckligt liv. Utan att behöva leva destruktivt.

Jag avslutar med ett citat ur min underbara släkting Ellinors blogg, som är en unik människa. En sådan som är värd all lycka i världen! ❤

"Var rädda om varandra där ute, och låt oss bygga en jämlikt samhälle där det inte finns några "galningar", "pundare", "alkisar" eller "vanliga". Vi är alla ett. Vi är människor som bör behandlas på likvärdiga sätt. Alla har sin bakgrund, sin historia. LÅT OSS DÖMA INGEN!"

ÅTERSEENDE

Likes

Comments

Är på min tredje dag under nedtrappningen utav mina antidepressiva & ångestdämpande små kamrater som jag så kärt har kramat om i över 3 års tid. Varje morgon,  till en början var de svåra att få ner. Men snabbt blev jag van att ta alla små piller som ett tag räknades upp till ca 11st. Endast på morgonen. Alla i ett svep med en eller två klunkar vatten..

Eftersom att jag känner att jag förmår mig själv att ersätta en bit av dessa lyckohormoner och substanser i form utav naturliga sådana som kroppen tillverkar själv. Så börjar jag nu, äntligen!

Jag vet idag att kroppen själv kan tillverka "antidepressiva". Eller snarare, man väljer de glada tankarna framför de negativa, och bromsar upp spiraltrappan neråt..
Den som snabbt blir till en rutschkana mot livets mörka botten. Utan några som helst grepp för att kunna ta sig upp igen. För dom måste man skapa själv!
Nog om det.

Jag är så glad att jag fått alla livsverktyg jag inte trodde fanns. Jag är så glad att jag kan känna känslor, positiva som negativa. De styr mig dit jag ska i livet, hjälper mig att hitta rätt väg. Känslor är magiska!

Nu ska jag och mina nedtrappnings-åkommor gå och och lägga oss. Yrsel, illamående, huvudvärk och muskelvärk. Men.. trots det..
Imorgon vill jag vakna, DET NI!!!!

Nu ska jag häva en restorate så jag klarar av morgondagen och Vildas bravader i stallet, underbart fina hästkompis!

PÅ ÅTERSEENDE ALLA HJÄRTAN ❤

Likes

Comments

Du som känner att du förtjänar ett jobb med frihet, frihet att arbeta mot just dina drömmar och mål i livet!

Låter det stort? Fånigt? Vilseledande? Eller för bra för att vara sant?
Oavsett vad, så kan det låta hur det vill.
För att bakom detta drömjobb finns ett stort, framgångsrikt team eller arbetslag. Vad ni nu väljer att kalla det...
Som är och fungerar som en otroligt bra stöttepelare med erfarenhet, kunskap och passion i allt dom gör!

Att ha fått denna chansen att arbeta med likasinnade människor, betyder så enormt mycket. Dessa människor är dom som inte endast tror på en framtid i livet, utan snarare på en framtid vars ingenting är omöjligt! Som lever för att hjälpa människor att komma framåt, att ta det där extra klivet ut ifrån sin "safetyzone" eller "säkerhetszon" i livet. Som lär ut egna erfarenheter, kunskap och vetenskap kring hälsa, kost och framgång.

Vill du gå igenom samma resa som oss?
Vill du veta mer?

Tveka inte att kontakta mig:
anna.krekula@framgangscoacherna.se
0768032987

På återseende!

Likes

Comments

Man behöver inte somna med ångest på kvällen, man behöver inte dra omkring på sig själv med tankarna om hur dåligt allting är och hur mycket man MÅSTE hinna med under dagen samt kommande dag. 
Man måste inte ha ett jobb vars man ska tjafsa med en chef som inte förstår ens situation. Man behöver inte ha ett arbete vars man ska vara på plats 05.00 och stämpla ut kl 15.00. Man behöver inte göra mat backar hela livet, till ett jobb som man gruvar sig över hela veckorna inklusive söndagen.

Ett grubblande, negativt liv skapar ett sjukt liv. Har man otur så tror man att detta är "normalt". Att det är så livet ska se ut. Men är du inte lycklig.. eller är du less på det? då är det ingenting för dig!

Varför följer inte fler sina drömmar?
Varför väljer alla att gå den vägen skapad av normer och värderingar här i världen?
Det finns ingen som säger att man MÅSTE, ha en bra utbildning och därmed ett välbetalt jobb. Och har man inte det så listas man som misslyckad fattiglapp med allvarliga psykiska besvär.. typ.

Visste ni om att 85% utav de mest förmögna människorna i världen, saknar högskoleutbildning?

Jepps det är sant! Och Bill Gates är en utav dem! Det är dom som följt sin inre drivkraft, använt sig av deras gåvor och talanger. De har åstadkommit saker med hjälp av positiv drivkraft och energi som inte är skapad eller jagad, utan snarare så är det en kraft som redan funnits där. Där dom har hittat sig själva och sitt sanna jag.

Hur vill du att din morgondag ska se ut?
Gör du det du vill i livet? Eller vill du skapa förändring? Vet du inte hur du ska gå tillväga?

Kontakta mig om så är fallet, så berättar jag gärna mer om min väg mot ljuset ❤

PÅ ÅTERSEENDE ALLA FINA!

📞0768032987
✉ anna.krekula@framgangscoacherna.se

Likes

Comments

Efter att ha provat allt, verkligen allt! Så kickar jag idag igång en annan viktig del i livet för att må bra. Nämligen den fysiska aktiviteten.

För att få kroppen och knoppen att må bra, så finns det ingenting så viktigt som fysisk aktivitet i kombination med bra kost och näringsintag. Jag menar verkligen det. Jag utbildade inte mig endast till hälsoinspiratör för att jag kände mig uttråkad, eller för att jag ville testa på ett yrke som det.
Jag valde det snarare för att jag under livets gång stött på hinder som givit mig extrema, ja till och med livsviktiga lärdomar om livet. Lärdomar dom ingen människa kan läsa sig till för att sedan hjälpa människor i dessa situatuoner, det krävs en egen erfarenhet och på den vägen kunskap för att förstå innehållets helhet i ohälsa. Psykiskt, fysiskt och andligt.
Genom dessa erfarenheter, så känns det totalt overkligt att jag står här livs levande idag. Det känns som att allt annat jag gör, som inte har med att hjälpa andra att göra. Är totalt meningslöst, när det finns så mycket som jag besitter. Som andra människor verkligen kan behöva.
Jag valde livet framför graven, för att jag såg hur många som faktiskt lider igenom livet i dagens samhälle...
Ifall jag skulle vandrat vidare, och lämnat kroppen för att det är en enkel väg ut ur eländet. Så skulle jag ändå lämna ett stort elände bakom mig, vilket är det sista jag vill. INGEN ska behöva må dåligt på något som helst sätt.

Snabbt märkte jag att jag själv helades, kände mig viktig och behövd. Tog emot tacksamhet i överflöd och en kärlek som inte går att förklara. Genom att ge av det jag har, till andra som behöver det. Jag hittade min väg i livet, att hjälpa andra. Det fyller mig med energi och livslust, som jag alldeles för länge saknat.

Men åter tillbaka till den fysiska aktiviteten. Jag har varit den som håller igång och tränar, hela mitt liv. Fram tills att jag blev sängliggandes i avsaknad utav en sund bild på livet. Jag väntade på döden, i flera år.
Det som fick mig att komma iväg och tänka på annat hade tidigare varit fysisk aktivitet. Jag fick träningsförbud av läkaren för att jag var underviktig. Efter detta träningsuppehåll dalade det utför. Jag kom aldrig igång igen med träningen som jag hade önskat. Jag gav upp gång på gång. Festade mer än mycket, det ersatte behovet av energi och lycka som jag tidigare fick från träningen.

Länge försökte jag komma igång, men kroppen var alldeles för sjuk för att återhämta sig efter ett träningspass, för att jag skulle orka med vardagen dagen efter. Kroppen var helt slut. Jag åt ingenting, drack ingenting, tränade då & då. Samt sov resterande tid dvs. under natten och dagen. Det enda som då gjorde mig glad,eftersom att träningen aldrig gav samma resultat som jag tidigare fått. (energi, fokus, glädje) Var att komma ut på krogen, det kändes som att jag fann den enda lyckan och den enda vägen ut i livet på det sättet. Om jag inte valde att gå ut på en promenad förstås, som jag inte orkade men gjorde ändå. För att ta en paus, lägga mig på en bänk eller en gräsplätt för en tupplur. Innan jag promenerade (hasade) hem. För att lägga mig i sängen och inte vakna förän nästa dag igen.

FÖRSTÅR NI HUR VIKTIGT DET ÄR ATT AKTIVERA KROPPEN?

Jag sökte omedvetet efter dendär kicken jag fick av träning, pga träningsförbud valde jag utekvällar. (Som är jättemycket sundare?) Men kroppen är i behov av rätt balans av hormoner, signalsubstanser osv. Därför dras den mot det ena eller det andra. Medvetet eller omedvetet.

Nu har jag börjat komma igång igen. Jag känner att jag orkar med vardagen nu. Jag ORKAR vakna på morgonen, göra frukost, ta mig till jobbet och JOBBA. Jag ORKAR idag, städa lägenheten utan att kollapsa efter att ha dammsugit ett rum.

Jag är så stolt över mig själv.
Nu har jag tagit ett nytt steg.
Jag orkar vara vaken under dagen.
Jag orkar med att tvätta kläder.
Jag orkar dammsuga, skura och städa.
Jag orkar promenera med hunden längre än runt kvarteret.
Jag orkar göra sånt jag vill göra
JAG ORKAR LEVA!

Jag är övertygad om att jag ska orka träna regelbundet. Oavsett ansträngningsgrad. Så är mitt första mål, att kunna röra på mig igen. Utan att behöva sova i två hela dagar efteråt!

PÅ ÅTERSEENDE ALLA FINA! ❤

Likes

Comments

Har ni någon gång tänkt på vilken kraft positiv energi besitter? Har ni känt av hur glädje smittar av sig, som en bacillusk som försöker erövra kroppen kroppens organ till det motsatta? Om inte, så kanske du behöver tänka om och se det positiva i situationer istället för att välja de mörka sidorna.

Lycka, skratt, ett leende, ett litet "hej", en kort konversation, en varm kram, eller bara ett kort samtal kan göra att hela ens dag vänds upp & ner. Till det positiva, glada hållet.

Du kan hjälpa en person med dödslängtan att tänka om för en gång skull. Du kan få en människas dåliga dag bli till den ljusaste på många dagar, veckor ja kanske till och med månader. Lycka kräver inte mycket, glädje är den enklaste vägen till framgång. Till en bra dag. Till dina drömmar. Eller bara dit du inte ens vet vart du är påväg.

Nästa gång du inte vet var du ska, följ dina känslors språk till dig. Dom leder dig oavsett vilken väg du står på, lätt som svår.

På återseende alla fina ❤

Likes

Comments