Header

Contains affiliate links

Hallå där! Idag är en bra dag. Solen skiner och jag har varit hos kuratorn och pratat av mig. Jag känner mig glad och pirrig inför framtiden. Jag och Lorenzo håller på för fullt med vårt företag och snart kommer vi börja sälja. Vi håller på att kika på resor. Jag ska snarrt börja sticka en ny filt. Den jag håller på med nu är vit och det ska bli skönt med lite färg. Jag har fått det så fint på rummet. Det är fredag idag. Allt känns så bra helt enkelt. Älskar sådana här dagar. Efter att jag var iväg till kuratorn kunde jag inte låta bli att kolla igenom Hemtex som tydligen ska stänga ner här där jag bor. De hade minst 25 procent rabatt på allt. Jag köpte den här superfina vasen som jag inte kan sluta titta på haha. Den känns som en kristall. Den finns att köpa här om någon blev lika bländad av dess elegans som jag. Jag köpte också den här lilla metallpyntsaken för 4 kronor. Tänker att man kan hänga den runt en burk med pepparkakor eller något när det börjar närma sig nästa gång.

Och anledningen till att jag bildbombar är för att jag vill visa er hur fint jag har gjort (cred till mig hehe). Jag har letat efter en sådan här matta i jättemånga år. Såg en superdyr flätad matta i en tidning när jag var typ tio och sedan dess har jag aldrig kunnat föreställa mig att jag ska bo utan exakt en sådan matta. Lite jobbigt eftersom det inte har varit så enkelt att få tag på. Det tog bara tio år haha. Men nu är den min! Och dessutom blev jag inte bankrutt. Jag köpte den på Ellos och använde erbjudandet man får som ny kund, det vill säga 50 procent på dyraste varan och fri frakt. Jag känner mig som ett geni som utnyttjade det erbjudandet till att köpa en matta som är typ det dyraste och tråkigaste man kan köpa. Jag är fett bra på att tjäna pengar (eller spara pengar som Lorenzo menar är rätt uttryck). Mitt bästa spartips? Shoppa via återbäringssidor. Jag använder Bonusway. Om man går in på affären via den sidan får man pengar tillbaka på alla köp man gör. För mattan fick jag nästan 100 spänn tillbaka. Så himla bra! Jag använder det hela tiden. Om du blir medlem via den här länken och handlar så får jag lite extra slantar jag med.

Bänken är också ny. Superfin. Jag tänker mig den stående i min framtida hall med en fårskinnspläd på och en fin liten kudde. Lite inbjudande sådär. Just nu tjänar den väl som soffbord. Bänken inhandlas här.

Och slutligen måste jag tipsa om min kära trådkorg (heter det så?). Jag har drömt om en sådan sedan de blev poppis men de är ju så förbaskat dyra. Jag betalar inte 500 för en jäkla korg. Men så snubblade jag och Lorenzo över den här fina och rejäla på TGR när vi var i Kista. 70 spänn. It's crazy I know. Dessutom tror jag den är större än de andra jag sett.

Ja. Det var lite inredningsinsp från mästarinredaren själv. Gud, jag märker att jag har mycket lycka i kroppen just nu. Jag pratar så gott om mig själv haha. Jaja, jag måste få kompensera lite för alla negativa tankar och kommentarer under åren. Nu ska jag yoga lite. Ha en fantastisk fredag och ät mycket choklad!

Innehåller affiliatelänkar.

#nouw30daychallenge

Likes

Comments

Jag var på väg hem från skolan. En helt vanlig dag i maj. Jag satt på bussen. Och helt plötsligt förstår jag att nu kommer jag få en panikattack. Då visste jag dock inte att det var en panikattack, men jag hade haft många attacker innan och förstod vilken mardröm jag hade framför mig. Hjärtat bultade. Hårdare och snabbare. Hårdare och snabbare. Jag blev kokhet och svetten började rinna. I panik kastade jag av mig så mycket kläder jag kunde utan att göra bort mig. Jag satt ju trots allt på en buss. Lite anständig måste man ju vara. Även om man tror att man håller på att dö och är helt hal av svett. Eller? Jag minns att jag mitt i paniken förvånades över att ingen reagerade och frågade hur det var med mig. Det var uppenbart att jag inte mådde bra. Jag såg helt skräckslagen ut och svetten rann som om jag sprungit en mil allt vad jag orkat. Det var många människor på bussen och flera av de tittade konstigt på mig, men ingen gjorde något. Svenskar i ett nötskal.

Okej, tillbaka till berättelsen. Där satt jag. Genomblöt av svett, framåtlutad för att inte svimma, och med ett hjärta som löpte amok. Och så känner jag att NU kommer bajset. Jag blir alltid akut dålig i magen när jag får panikattacker och den här gången var inget undantag. Jag behövde verkligen en toalett på en gång. Jag kollade upp för att se var jag var. En kvart hem. EN KVART HEM. Så där satt jag i ren panik i vad som kändes som en evighet, med en mage som blev mer och mer tokig. Och jag klarade att hålla mig konstigt nog. Jag kom fram till min hållplats, klev av bussen och började halvspringa hem. Men så gick det inte att hålla emot längre. Jag bajsade på mig. Och ja, folk såg. Jag försökte dölja det så gott jag kunde med min väska men det var inte så lätt eftersom hela mitt ben var nerbajsat. Jag kom i alla fall hem och panikattacken avtog men den här händelsen har påverkat mitt liv mycket. Jag vet att jag kommer bajsa på mig om jag inte hittar en toalett när jag får en panikattack. Det är det värsta tänkbara och jag vet att det är vad som kommer hända.

Jag trodde att jag var ensam om att vara en panikbajsare som jag kallar det men jag har förstått att det finns fler av oss därute. Jag hittade youtubern Therese Lindgren och fann någon slags tröst i henne. Hon har precis som jag både GAD och paniksyndrom. Och hon är en panikbajsare. Hon var den första jag hörde om som också var livrädd för att vara på en plats där hon inte hade full koll på var närmsta toa fanns. Varför? Jo, för annars bajsar vi ju på oss. Anledningen till att vi panikbajsare blir dåliga i magen under en panikattack (för ja, det finns såklart en anledning) är för att vi ska bli lättare, väga mindre, och på så sätt kunna springa ifrån hotet snabbare. Har fortfarande inte kommit fram till om jag tycker att det är praktiskt eller mest dumt. Hur smidigt är det egentligen att stanna upp och skita? Eller så kanske tanken är att man helt enkelt ska bajsa samtidigt som man springer. I så fall kanske det ändå fungerar någorlunda bra. Hur som helst är det ytterst opraktiskt för mig och säkert för alla andra panikbajsare där ute eftersom det innebär ytterligare rädsla förutom panikattacken i sig, vi oroar oss för att bajsa på oss också. Och här tänker jag sluta tala för alla för kanske finns det de som inte alls oroar sig över att bajsa på sig offentligt. Men jag oroar mig. Och det är så dumt egentligen för vad är det att oroa sig för? Det värsta som kan hända är att man får en blick eller två och skäms fast man egentligen inte borde. För det är inget att skämmas för. Att bajsa är det mest naturliga vi gör och det är helt sjukt att det är så tabu som det är eftersom vi alla ägnar oss åt aktiviteten bajsning. Men det är som det är och jag kan inte göra det icke-tabu att prata om bajs. Men jag kan finnas där för andra panikbajsare eller bara bajsare som är rädda för att bajsa på sig. Och jag kan prata högt och offentligt om bajs som om det vore det mest naturliga samtalsämnet i världen. Och det gör jag.

Bajsa lugnt gott folk.

Likes

Comments

Igår kväll åt jag och Niklas på restaurang och gick sedan på bio. Jag går på bio ganska regelbundet nu för att utsätta mig. Tänker att biobesök är ett enkelt sätt att träna inte bara för att kunna gå på bio utan även inför teatrar, föreläsningar, och alla andra situationer där man förväntas sitta still under en längre tid. En lite roligare utsättning än bussåkande haha. Det gick bra men jag var ganska orolig. Tog lite lugnande på vägen dit för att jag var så rädd och illamående att jag knappt vågat mig vidare annars. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna få i mig den där bamseburgaren när jag var så illamående men den gick faktiskt ner. Det hann dock inte gå så långt förrän jag ångrade det eftersom jag hann bli lagom övermätt och spyfärdig till bion. Men det gick bra det med, trots min stora, mätta mage. Filmen var väldigt bra och lagom läskig (jag gillar inte för läskiga filmer). Den var lite lik "Shutter Island", sådär att man inte riktigt förstår om allt verkligen händer eller om det bara är i hans hjärna. Vi hade en trevlig kväll och jag somnade som en stock när vi kom hem. Jag har sovit riktigt gott den senaste veckan. Undrar om det är för att jag sänkt dosen antidepressiva. Hoppas det.

Det bästa med kvällen var känslan av att kunna tillbringa en kväll på det här sättet med min bror. Jag kände mig som en vanlig storasyster. Inte att jag inte har varit det innan, men jag har känt mig så begränsad i storasysterrollen typ. Jag har inte kunnat åka och kolla på hans handbollsmatcher och jag har inte klarat av att att äta ute med honom eller dra iväg en stund och bara kika i butiker. Och det känns så otroligt befriande att kunna göra det nu. Det ger mig ny energi att fortsätta kämpa och utmana ångesten.

Likes

Comments

Klockan är över 15:30 och allt jag har hunnit med är att vakna, äta och gosa med mina djurvänner. Men att ha sådana dagar ibland tror jag faktiskt är nödvändigt. Sega dagar där man knappt gör något. Idag gjorde jag lyxfrukost i form av american pancakes. Mums mums. Hade helst sett reprisen av paradise hotel till frukosten men det fick bli tv-spel istället. Sådant man får leva med när lillebrorsan är här.

Ikväll ska vi på bio och se "A Cure for Wellness". Har varit så himla taggad på den filmen. Tror den kommer vara helt i min smak.

Likes

Comments

Det gick över förväntan att åka kommunalt till mr. psykolog idag. Är så himla stolt över mig själv för att jag lyckas trotsa ångesten på det sättet efter att nyligen ha haft en panikattack. Vid sådana här tillfällen märker jag hur långt jag har kommit. Tidigare hade jag blivit nojig efter attacken och begränsat mig mer. Nu blir jag nojig men fortsätter utmana ångesten ännu mer. Det är inte panikattackerna som är farliga, det är när man börjar begränsa sig som det blir farligt. Dagens visdomsord.

Idag var första träffen för en mindfulnessgrupp som jag ska vara med i under sex veckors tid. Det är psykiatrimottagningen jag går till som arrangerar den och jag fick plats. Så himla roligt. Jag tror det kommer hjälpa mig jättemycket, speciellt med andningen. Sedan vet jag sedan tidigare att lite regelbunden mindfulnessträning hjälper supermycket mot min ångest. Vi är åtta tjejer i gruppen som alla har någon slags problematik. Just det känns verkligen skönt för då vet jag att de har förståelse för om jag skulle bli stressad och gå ut för att jag håller på att få en panikattack eller så. De här veckorna ser jag fram emot så himla mycket. Vem har sagt att måndagar behöver vara tråkiga? Mina kommer vara superduperroliga.

Nu på kvällen har mitt humör svajat rätt rejält. Jag har varit arg och skällt ut Lorenzo och jag har varit ledsen och suttit hopkrupen i sängen och hulkat. Men man får ha sådana stunder också. Efter maten tittade jag, Lorenzo och Niklas på "Hodejegerne" som är en så himla bra film. Lite te och choklad på det och livet känns lite lättare. Nu ska jag göra mig iordning för sängen efter en händelserik dag. Och så ska jag klappa mig lite mer på axeln för jag har verkligen varit modig idag.

Likes

Comments

✩ Jag har haft tid till och lugn nog att sitta och måla några timmar. Det var verkligen avslappnande.

✩ Jag har känt mig mer utvilad än vad jag gjort sedan jag började med antidepressiva. Måste bero på att jag har minskat dosen.

✩ Jag har vågat äta som vanligt trots att jag fick en panikattack igår.

✩ Jag har haft en mysig filmkväll med Niklas, min lillebror.

✩ Lindt-chokladen med karamellsmak som jag köpte för några dagar sedan smakade helt fantastiskt.

✩ Det ska bli underbart att få sova nu. Jag ligger nerbäddad i min varma, sköna säng med pyjamas och massa gosiga filtar och är redo att möta John Blund. Nu saknas bara Tarzan som har sitt lilla kvällsrace just nu, några minuter av spring i hela huset innan han är klar för sängen haha.

Likes

Comments

Nu rapporterar jag direkt från toan efter panikattack nummer två på bara några veckor. Jag hade ett så himla långt uppehåll på flera månader utan panikattacker och nu känns det som att de vill trycka tillbaks mig dit jag var innan, inomhus och livrädd för att ta ett steg utanför dörren. Jag känner mig svag. Tom, trött och svag. Jag hanterade attacken väldigt bra men det är just det som är så jobbigt. Fast jag hanterade den så bra var det så läskigt. Jag måste åka själv till mr. psykolog på måndag för det är ingen som kan köra mig och jag vet verkligen inte om jag klarar det. Jag hoppas att jag bara är extra känslig efter att precis ha haft en attack och att oron lugnar sig lite. Just nu vill jag inte ens gå från toan vilket är lite problematiskt eftersom jag har en tenta att skriva. Jag blir så trött på paniken. Hur kan någonting vara så obehagligt att man väljer att begränsa sitt liv? Det är så sjukt att man ens kan känna sådana obehagskänslor. Och nu måste jag duscha också... Kommer jag någonsin bli fri? Det känns inte så.

Likes

Comments

Alltså nej. Jag hade precis skrivit värsta långa texten och så råkade jag radera allt. Och jag som precis hade förklarat att jag inte hade någon energi. Jag känner mig helt tom på inspiration just nu. Min hjärna har känts lite trög de senaste dagarna. Jag somnade i alla fall snabbt igår kväll trots panikkänslorna från badet och sov faktiskt bättre än på länge. Skönt. Har haft mycket de senaste dagarna med jobb och plugg. Imorgon har jag deadline för den första tentan i kursen Unga, sex och internet. Det ska bli så himla skönt att få lite lugn sedan. Jag försöker ta mig tid för avslappning men det är verkligen inte enkelt när man är mitt uppe i allt. Nu kommer snart min pappa och lillebror från Oslo och brorsan ska stanna här hela veckan. Så jag ska hänga en del med honom under veckan. Ska bli så härligt att få spendera tid med honom. Även om han helst spenderar sin tid med datorn hehe. Nu ska jag se till att avsluta utan att radera allt igen. Hoppas ni får en fin helg allihopa!

Likes

Comments

Jag tog precis ett bad. Såg fram emot det hela kvällen eftersom det har varit så ruggigt. Jag tänkte att det nog skulle underlätta för mig att somna också om jag blev lite varm och avslappnad. Senaste nätterna har jag legat och grubblat flera timmar innan jag somnat fast jag har varit tröttare än tröttast. Usch, har inte saknat kvällsgrubblandet ett dugg och vill helst slippa det. Kanske har det kommit tillbaka de senaste kvällarna på grund av att jag halverat dosen antidepressiva. Får hålla lite utkik. Badet blev hur som helst inte lika härligt som jag hade föreställt mig det. Det var obehagligt, pulsen steg och det kändes svårt att andas. Ungefär samma känsla som under en panikattack. Jag hatar verkligen den känslan, typ av att man domnar bort, men jag brukar inte känna av den så kraftigt som jag gjorde nu. Nej, det var verkligen obehagligt. Det blev ett väldans kort bad och nu ligger jag här i sängen en halvtimme senare men fortfarande med ett hjärta som håller på att banka sig ut ur bröstkorgen. Jag hoppas att jag har lättare att somna nu åtminstone. Godnatt.

Likes

Comments

Igår när jag lagade middag plockade mamma fram den här påsen. Lantchips är min favvo men jag har helt missat kantarellsmaken. Och herregud vad goda de var. Mina smaklökar har aldrig stött på något mumsigare. Så igår klarade vi inte ens att ställa undan chipsen när vi åt middag haha. Jag kommer aldrig någonsin att köpa andra chips än kantarellchipsen!

Likes

Comments