Header

Det har varit ganska tyst från min sida ett tag nu. Jag känner mig ganska nere faktiskt. Det är inte supermörkt i mitt huvud men jag känner mig liksom likgiltig inför allt. Jag vaknar, äter, tittar på något tv-program, äter, går och lägger mig. Dag ut och dag in. Och det suger. Jag känner mig rastlös och vill göra något men allt känns tråkigt och jobbigt. Jag är inte så ledsen utan känner mig mest tom och utan energi. Jag har funderat på att höja dosen antidepressiva igen men det känns som en förlust. Jag blir så arg på mig själv för att jag tänker så för det är ju bara en hjälp och absolut inget nederlag. Jag tror att jag kanske skulle behöva lite mer serotonin för att orka komma igång med träningen ordentligt. Just nu går det inte. Och när jag tränar regelbundet kanske jag klarar att leva utan medicin. Men det känns så jobbigt att få ännu mer biverkningar igen. Och drömmen vore ju att inte äta medicin när jag börjar plugga eftersom jag blir så trött av medicinen och behöver så mycket sömn. Jag förstår verkligen inte hur jag ska orka gå i skolan hela dagarna. Ja, jag vet inte hur jag ska tänka här. Jag kan ju inte gå runt så som jag gör nu hela dagarna heller. Idag vaknade jag 15. Och jag tycker att det är skönt att sova så länge för att jag slipper vara vaken.

Hjälp mig. Hur tänker ni kring antidepressiva? Borde jag höja dosen igen eller finns det något annat sätt?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag berättade förut att jag väldigt impulsivt ringde och sökte ett jobb. Det kändes jätteroligt och pirrigt några timmar för att sedan mynna ut i värsta ångesten. Nu är det i alla fall så att de har ringt och vill träffa mig på måndag. Men alltså jag känner mig verkligen inte redo för det här. Jag har tänkt på det mycket och jag är egentligen väldigt glad att jag ringde för det är ju ett jättebra tecken på att det börjar hända saker. Men jag våndas inte lite och förstår att det är ett för stort steg att ta nu. Dessutom passar det egentligen inte så bra att söka jobb för i sommar för jag vet inte ens om jag kommer bo här under sommaren. Jag är nämligen lite sugen på att flytta till Göteborg (yes, Göteborg it is) så fort vi får lägenhet och bo där en stund innan plugget drar igång. Det skulle vara skönt att komma in i lite rutiner och också lära känna staden och sådär. Nu är det ju inte säkert att vi kommer få tag på en bra lägenhet så snabbt men man kan ju alltid hoppas. Och ska jag eventuellt flytta till Göteborg på sommaren kanske det inte är jättesmart att söka sommarjobb. Jag måste med andra ord ringa till restaurangen och säga att jag inte är intresserad längre. Fy fy fy fy fy. Jag vill inte. Har dragit ut på det sedan tidigt igår. Tycker att det är så himla jobbigt. Men nu ska jag ringa för jag vill slippa tänka på det mer. Jag vill gå ut i solen och njuta och slippa det här jäkla illamåendet. Nu kör jag bara.

😱😥😷📞📞📞📞📞📞📞📞😅😅😅✌

Jag gjorde det! Det är klart nu. 10 sekunder och det var det. Jag förstår inte varför jag får sådan himla ångest över sådana här skitsaker som är så enkla att ordna. Nu slipper jag våndas och oroa mig och kan istället bara vara glad att jag faktiskt vågade ringa och söka från början. Det är ju jättebra. Nu ska jag ha en klapp på axeln, en fet belöning och lite sol. Tack och hej.

Likes

Comments

Jag blev precis helt översköljd av ångest. Jag har kollat på lägenheter hela dagen och haft värsta pirrkänslan i magen. Så ringde Lorenzo när han slutade jobbet för att prata lite och jag bad honom komma hem till mig för att jag saknar honom så mycket. Känner att vi knappt har setts senaste veckorna eftersom han har haft så mycket jobb och grejer för sig. Men han ville hem för att spela badminton. Då brast det och jag sjönk ner i mitt mörker. Jag blev så himla ledsen. Jag förstår inte hur han kan åka och spela badminton när han vet att jag sitter hemma och mår så dåligt. Jag fattar det verkligen inte. Jag förstår ju att det är viktigt att jag inte hindrar honom från att göra det han vill, men det är inte så ofta jag mår såhär längre. Jag hade aldrig kunnat göra likadant och det är nog därför det skrämmer mig så mycket. Jag börjar fundera på om han verkligen kan älska mig när han gör såhär. Och om jag klarar av att leva ihop med någon som lämnar mig själv när jag behöver honom som mest. Nu ska inte det här vara en blogg där jag radar upp mina relationsproblem men jag tycker att det är viktigt att visa på hur jäkla mycket ångesthelvetet kan ställa till det.

Efter någon timmes hulkande tvingade jag mig att ta ett bad och lyssna på en podcast. Tur att jag satte på den, annars hade mina tankar bara malt på ännu mer. Nu känns det lite bättre men jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag har gått och lagt mig och helst vill jag nog inte gå upp igen förrän imorgon. Till en ny dag. Jag är ensam och rädd för att göra mig själv illa. Och jag är så ledsen att jag inte är viktigare för Lorenzo. Jag tror inte att han förstår allvaret i det här. Jag menar inte att smutskasta honom. Han är fantastisk och jag älskar honom så ofattbart mycket. Jag är sjuk, det vet jag, och jag ställer orimliga krav. Men det här är mina tankar och känslor och jag vill vara ärlig med dem utan att skuldbelägga någon. Jag har extrema tankar och det här är skrivet från mitt perspektiv. Det är viktigt att tänka på.

Nu ska jag sova en stund.

Likes

Comments

Vaknade 05 imorse och kunde inte somna om. För mycket tankar i huvudet. Runt och runt. Och sedan blev jag så hungrig så jag var tvungen att gå upp och göra iordning frukost. Men det blev en ganska mysig morgon ändå, även om jag gärna hade sovit ett par timmar till. Jag har gosat med lille Tarz och tittat på lite serier. Nu dödar jag bara tid i väntan på att jag ska träffa min kurator klockan 11. Tidig men chill morgon.

Likes

Comments

Ikväll har jag verkligen bara tagit det lugnt. Ett skönt bad. En liten kik på lägenheter hihi. Lite Game of Thrones med mamma (ser om hela serien med henne, supermysigt verkligen). Te. Vit choklad. En så härlig kväll helt enkelt. Nu ligger jag och Tarzan skönt nerbäddade i rena lakan och jag tror att jag ska kolla en snabbis på första avsnittet av Unga föräldrar som kom idag. Wiiee! Som jag längtat. Godnatt.

Likes

Comments

Varför ringde jag om jobbet igår? Nu ångrar jag mig verkligen. Har en klump i magen och den vägrar försvinna hur mycket jag än försöker se det positivt. Det är ju egentligen ingen big deal. Jag kan säga att jag inte är intresserad längre. Men tycker det är så jobbigt. Varför var jag tvungen att ringa? Vad ska jag säga imorgon när de ringer? Blir så trött på mig själv. Det hade kanske varit bättre att vänta tills jag verkligen känner mig redo att jobba. Är bara rädd att det aldrig kommer kännas så, att jag oavsett hur länge jag väntar kommer vara orolig och stressad i början. Vet inte vad jag ska göra nu.

Likes

Comments

Den här dagen började så knäppt. Jag gick in på Facebook för att kolla på ett foto och där såg jag att en restaurang här i trakterna söker personal. Och så ringer jag och säger att jag är väldigt intresserad av att jobba hos dem. Alltså va? Kan jag ens jobba än? Visst, jag jobbar hos polisen men det är ett jobb jag haft väldigt länge och känner mig trygg med. Jag kan komma och gå som jag vill och det är typ ingen fara om jag skulle få en panikattack. Jag skulle bara smita iväg på toa och göra mitt. Dessutom sitter min mamma i rummet bredvid vilket såklart känns tryggt. Så det är ju inte vilket jobb som helst direkt. Jag blev så himla chockad över att jag ringde och sökte jobb. Jag var typ inte närvarande utan förstod vad jag hade gjort först efteråt. Men det måste ju vara ett bra tecken att jag gjorde det ändå. Då kanske jag börjar bli redo trots allt. Jag kände mig väldigt glad och pepp efteråt men nu under kvällen har det börjat sjunka in vad det faktiskt innebär. Nu börjar jag oroa mig lite. Men jag kanske ska försöka i alla fall, om så bara för att utmana mig. Så nu kommer de ringa på måndag och så ska jag eventuellt träffa dem i veckan. Känner att jag blir illamående nu när jag tänker på det men att jag får ångest och att min kropp reagerar, det får jag ju faktiskt bara acceptera. Så är det och kommer det vara med mycket jag gör. Men det betyder inte att det inte kan gå bra. Vi får se hur jag gör, men jag försöker att bara se det som ett steg i rätt riktning att jag faktiskt sökte jobb. Heja mig.

Likes

Comments

Vem går och lägger sig klockan åtta en fredagskväll efter att ha tittat på "Wild kids"? Haha känner mig som sju år. Jag är trött, okej. Kokade lite kvällste och gjorde iordning ett fat med chokladfingrar. Mums fillibabba. Och här ligger jag nu, skönt nerbäddad under täcken och filtar och med min älskling på magen (Tarzan, inte iPaden haha). Jag blir verkligen helt sänkt av att gå upp tidigt. Vaknade sju idag och har inte sovit middag... Då blir det såhär haha. Har precis pratat med mamma och pappa på telefon. Saknar dem lite extra ikväll. Känner mig ganska ensam faktiskt. Fast nu gör det inte så mycket eftersom jag kommer somna närsomhelst. Godnatt.

Likes

Comments

Ett av de första inläggen jag gjorde här på bloggen var en lista över saker att göra när allt är jobbigt och ingenting känns lockande. Jag tänkte att det var dags att uppdatera den med lite nya idéer och tipsa om den igen nu när lite fler har hittat hit. I somras använde jag mig av listan varje dag. Nu har jag inte sådana dagar varje dag, men det är klart att jag har dem. Ibland känns det helt jäkla meningslöst att gå upp ur sängen. När de här tunga stunderna kommer väljer jag någonting på listan och tvingar mig att göra det. Trots att det oftast inte känns som om det kommer hjälpa, gör det de flesta gånger det. Lite i alla fall.

✩ Lägga pussel

✩ Läsa en bok

✩ Sola

✩ Måla naglarna

✩ Ta ett bad

✩ Gå en promenad

✩ Meditera

✩ Träffa en kompis

✩ Hoppa hopprep

✩ Baka

✩ Spela kort

✩ Se på film/serie/tv-program/youtube

✩ Gå på pokénad (pokémonjakt)

✩ Laga god mat

✩ Träna

✩ Göra fint hemma

✩ Lyssna på musik

✩ Pyssla

✩ Dricka en kopp te

✩ Äta Ben & Jerry's

✩ Lyssna på en podcast

✩ Ringa och prata med någon

✩ Busa och leka med ett djur

Likes

Comments

Igår var en bra dag. En kreativ dag. Jag var ute i solen i flera timmar och pysslade med ett litet projekt jag håller på med. På kvällen satt jag och målade. Och sedan hade jag energi nog att diska undan en massa disk och laga god middag. Jag som typ aldrig orkar laga middag. Lorenzo kom hem och vi satt och pratade och hade trevligt. Och helt plötsligt börjar jag gråta hysteriskt. Från ingenstans. Jag grät, skrattade åt vilka bisarra saker jag tog upp, och hulkade ännu mer. Lorenzo kramade och försökte trösta men jag hade ett stort hål i magen. Jag hulkade som ett litet barn. Jag reste mig för att gå och snyta mig men hela min kropp bara böjdes ihop och jag stannade och grät en skvätt till. Det är så jobbigt att känna en sådan sorg utan någon anledning. För att lugna mig lite bestämde jag mig för att ta ett bad innan läggdags och det hjälpte faktiskt. Jag tror att det var bra att jag fokuserade på något annat. Lorenzo tog disken så länge. Jag förstår verkligen inte vart tårarna kom ifrån? Allt hände så plötsligt. Det var skönt att krypa ner i sängen sedan och jag somnade utan problem tack och lov. Idag känns det som vanligt. Jättekonstigt.

Likes

Comments