Header

Hola från tjejen som äntligen har lyckats resa alldeles själv. Jag har varit i Málaga i Spanien en vecka tillsammans med mina föräldrar. Det här är den fjärde (!) utomlandsresan det här året. Woho, jag tror jag bemästrar den här pusselbiten av livet igen. De andra gångerna har jag flugit tillsammans med Lorenzo men den här gången har jag gjort det alldeles själv. Det har varit jobbigare såklart men absolut inte superläskigt.

De moment som gett mest ångest under resan har varit att gå långt bort hemifrån, till exempel när vi en kväll gick till en restaurang en bit bort. Att ligga på stranden har också känts lite tufft till och från eftersom det legat tio minuter bort från lägenheten. Det allra jobbigaste har varit att äta på stranden. Flera jobbiga saker i ett liksom. Men allt har alltså gått bra.

Ibland blir jag så förvånad över att vissa saker går så lätt medan andra som egentligen inte är lika illa helt plötsligt känns omöjliga. När jag landade för en vecka sedan skulle jag ta taxi till lägenheten, något som i sig känns ganska jobbigt. Men jag hade ändå lyckats samla mod och förberett mig och kände mig redo. Och så visar det sig att taxiförarna strejkar. Hur är det möjligt? Så jag fick åka tåg istället. När planerna ändras såhär får jag ofta ganska mycket ångest men nu gick det så bra. Jag behövde inte ens ta lugnande. Och jag valde till och med att ta tåget till flygplatsen idag istället för taxi eftersom jag visste att jag klarar det.

Efter en veckas sol och värme längtar jag nu ihjäl mig efter Lorenzo och Tarzaaan. Och senaste avsnittet av Game of Thrones som jag inte har kunnat se på grund av internetbrist.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

De senaste dagarna har jag mått lite bättre. Jag har faktiskt till och med kunnat njuta lite av att vara själv. Att jag var så nedstämd och rastlös förra veckan kan ha förstärks i och med att jag fick mens. Jag brukar bli ganska ledsen då. Men jag fortsatte tvinga mig själv att hitta på saker. I lördags gick jag på bio och såg "Dumma mig 3". Supermysig film. Det kändes lite konstigt och tomt att gå själv men det var jättebra träning för panikångesten. Efteråt promenerade jag lite i stan. Jag gick och spanade in mitt framtida pluggområde. Det är så fint och puttinuttigt där. Kullerstensgator och små antikbutiker. Love it. När jag var i stan började jag dock känna av panikångesten och blev ganska orolig. Jag bestämde mig för att försöka åka hem istället för att skynda mig till första bästa toa. Och jag klarade det. Jag fick inte heller någon panikattack varken på vägen hem eller väl hemma. Jag var ganska stressad hela bussresan men tänkte lugnande tankar som lyckades dämpade rädslan ganska bra. Bra jobbat till mig.

Idag har jag mest legat på soffan. Och tvättat. Igen. Tarzan har varit extra gosig och krupit upp i mitt knä så fort jag satt mig ner. Så mysigt.

Nu ligger jag nyduschad och varm i sängen och ska äntligen se det senaste avsnittet av "Game of Thrones". Hoppas ni får en lugn natt.

Likes

Comments

Här sitter vi i soffan och myser. Det regnar och regnar. Jag är själv hemma ett par veckor eftersom Lorenzo är utomlands. Det har gått en vecka sedan han åkte och jag saknar honom så det gör ont. Jag tycker verkligen inte om att vara själv. Jag känner mig ensammast i världen. Jag känner ju inte heller någon här i Göteborg så den enda mänskliga kontakt jag får är med killen i kassan i affären. Jag har ganska mycket ångest och känner mig otroligt rastlös. Det finns mycket jag kan göra, det finns mycket jag borde göra, men allt känns så meningslöst och jobbigt. Åh jag vill bara ha en kram. Jag försöker pressa mig själv att göra saker på dagarna, ta mig ut och aktivera mig. Igår gick jag en lång promenad i regnet inne i stan och gick till stadsbiblioteket. Idag har jag tvättat. Jag har fortfarande inte förmått mig själv att laga mat. Det känns för krävande. I måndags fick vi hem en leverans med varor från Ikea. Dem har jag snickrat ihop vilket var ganska kul men nu är det bara stökigt av alla kartonger och jag hatar att leva i stök. Men jag har inte energi nog att bära ut och kasta skiten.

Vad mycket klagan det blev. Well, jag antar att det är så jag känner mig just nu. Jag äter i alla fall. Och jag tar hand om min lilla katt. Och igår duschade jag och orkade till och med tvätta håret. Jag tar en dag i taget och snart får jag träffa mitt hjärta igen.

En liten bild från imorse när jag vaknade bara för att han är så söt.

Likes

Comments

Trots en veckas ångest och oro gick det jättebra i helgen. Konserten var lika magisk som jag förväntat mig och jag är så glad att jag klarade av en sådan här grej så bra. Vi umgicks dessutom med några för mig helt nya människor så det blev lite extra utmanande. Innan Håkan strosade vi runt i Göteborg i regnet och åt sushi. Så mysigt. Jag tog lite lugnande som ett stöd under hela konserten men kände mig oväntat lugn. Det var någon gång det stack till i magen och jag kände obehag men annars var det helt lugnt. Det känns verkligen som att jag börjar ta tillbaka pusselbitar av mitt liv som varit förlorade.

På söndagen var vi på Universeum och tittade på fiskar och maskar och allt vad det var. Jag vann ett quiz om djurs snippor och snoppar. Priset var en knapp där det står "Jag kan snippor och snoppar" haha. Den ska jag bära med stolthet.

Likes

Comments

Vilka veckor. Jag har varken haft tid eller ork att skriva här. Det har varit fullt ös helt sedan jag kom hem från London och innan det också egentligen. Jag har flyttat. Oj. Wow. Hur hann du med det? tänker ni. Ja, det undrar jag också. Speciellt eftersom jag varit tio dagar i Italien däremellan. Men det hände i alla fall. Nu bor jag i Göteborg och trivs så bra.

Jag tror inte ens att jag har nämnt här att jag skulle till Italien. Jag och Lorenzo bokade ganska sent och sedan har det som sagt varit fullt ös. Jag glömde väl helt enkelt bort det. Allt gick hur som helst bra. Vi var lite i Rom (i en lägenhet för att det var för varmt för att gå ut...) och sedan åkte vi till havet. Så härligt. God hemlagad mat av Lorenzos nonna (mormor) och sol och bad varje dag. Mycket böcker hann läsas och jag fick träna en hel del italienska. Inför resan hem hade jag mycket ångest men det gick över all förväntan och det här betyder att jag nu har bemästrat hela tre utlandsresor. Fantastiskt.

Just nu sitter jag uppe mitt i natten för att jag väntar besök. Två kompisar kommer strax hit efter att ha suttit på ett tåg som var fem (!!) timmar försenat. Imorgon ska vi se Håkan Hellströms sista konsert. På Ullevi. Det kommer bli magiskt. Tidigare ikväll kom också mamma ner från Oslo. Jag har nämligen äntligen återförenats med min älskade Tarzan. Vi ska ha honom boende här hos oss. Som jag saknat hans kurrande lilla kropp i mitt knä. Den ena hunden fick också följa med på besök. Så det är fullt hus här just nu.

Senaste veckan har varit väldig tuff. Mycket ångest och oro. Jag tror att det har att göra med att mina kompisar ska vara här och att jag ska på konsert med dem imorgon. Och att det är mycket rent allmänt just nu. Jag har haft så ont i magen och varit riktigt illamående. Idag skulle jag ta en dusch men jag bara la mig ner i badkaret för att jag mådde så illa och var yr. Jag klarade inte av att duscha. Lorenzo gav mig lite lugnande och jag gick och la mig och läste. Det hjälpte och jag kunde ta en dusch sedan och också åka iväg till ett köpcentrum och handla. Att bo i en helt främmande stad är i övrigt ganska tufft bara det. Jag tog en promenad igår och blev jätterädd. Men det ska nog gå bra det här. Och det är ingen fara om jag skulle få en panikattack.

Vill också tacka så himla mycket för alla fina kommentarer ni skriver. Jag har inte hunnit svara på de senaste men jag blir verkligen jätteglad och peppad. Tack fina ni ❤️

Bjuder på en bild från ett härligt flyttkaos. Tänk att vi levde i den här skiten...

Detta får avslutas med ett foto av min älskling. Och mina nya favoritbyxor. Är så himla skönt att ha honom hos mig igen. He makes me happy.

Likes

Comments

Igår var vi äntligen på afternoon tea. Vi valde att lägga lite extra pengar på det och bokade en med Alice i underlandet som tema. Det var så himla gott. Men Lorenzo sa till om att han är laktosintolerant så han fick tyvärr sallad och frukt istället och det blev inte riktigt samma roliga upplevelse. Men det var ju ändå fint fixat till honom. Det smakade så gott och man fick en hel kanna te var. Jag drack typ åtta koppar. Jag var jätteillamående i slutet men lyckades ändå trycka i mig allt. Om det nu är en bragd. Kalaset ägde rum i en lummig och grön innergård på ett lyxigt hotell. Där fanns det fina blommande träd och ett porlande vattenfall. Så himla mysigt.

Efter teäventyret gick vi lite på Oxford Street och det råkade bli lite mer kläder så nu har jag en ordentlig packningskris. Jag kommer verkligen inte få plats med allt jag har köpt.

När det närmade sig kväll gick vi till Hyde Park där de har någon sorts evangemang den här veckan. Där köpte vi mumsig street food och så gick vi och satte oss i gräset framför en stor skärm för att kolla på "The Lion King". Jag älskar utebio. Det är så mysigt och somrigt. En himla härlig dag blev det.

Likes

Comments

Vi har haft så fullt upp här i London att jag knappt hunnit tänka på bloggen. Jag har somnat vid 20-tiden nästan varje dag. Jag mår så mycket bättre än vad jag gjort de senaste veckorna. Jag hade ett telefonsamtal med min läkare precis innan vi åkte och han trodde att bakslaget kunde ha något att göra med att jag bytt antidepressiva. Så nu har jag börjat ta den gamla medicinen igen. Känns himla trist eftersom jag får så mycket biverkningar av den och den nya medicinen kändes så bra. Men jag märker nu på en gång att rädslan för panikattacker är mycket lägre igen. Så skönt. Så jag har klarat av att göra hur mycket som helst här. Innan vi åkte var jag orolig att det skulle bli en vecka spenderad inne i rummet. Men jag åker tunnelbana som aldrig förr och äter en massa mat på språng. Det går hur bra som helst. Eftersom jag inte uppdaterat här kommer det här inlägget bli sort of bildbombat. Håll i hatten.

Första dagen spenderades på Oxford Street. Jag har shoppat så himla mycket fint. Är dock ganska tveksam till att allt får plats i resväskan.

Dag nummer två började vi med en promenad till Hyde Park för lite läsning vid vattnet.

Därifrån gick vi sedan till Harrods en sväng och efter det vidare genom fina Green Park och St James's Park till Big Ben, London Eye och hela faderullan. Där gick vi på bokmarknad på gatan och bara strosade omkring.

Här är mitt försök att hålla i "hjulet" men det blev inte helt perfekt. Jaja, det finns en viss charm i mitt tappra försök.

Vi åt middag på en japansk restaurang. När jag såg glass med smak av te på menyn var jag tvungen att ta det till efterrätt. Det hade kunnat vara så gott men det smakade förjävligt. Tvingade Lorenzo att äta upp den för att jag tycker det är så pinsamt att lämna kvar mat.

Dag tre var vi på marknad i Notting Hill. Det var supermysigt och de färgglada husen är så himla fina. Det blev lite fish & chips på gatan. Mums.

Fjärde dagen som också var igår var det ärligen sol. Så varmt och skönt. Vi gick längs med den här mysiga kanalen helt från där vi bor till Camden. Det var verkligen en fin sträcka att gå. Längs med floden fanns superläckra hus så vi drömde oss bort lite till dagen när vi bor där.

En välförtjänt slushpaus eftersom vi glömde ta med oss vatten. Man kan verkligen se njutningen.

Ett proppfullt Camden och en läskig gitarrist.

Vi åt väldigt smaskig glass gjord på flytande kväve.

Vi avslutade dagen med att hälsa på i Harry Potters värld. Vi köpte alla böckerna för att de var fina tillsammans när de var i samma stil. Kändes bra en halvtimme. Nu känns det mindre bra. Hur ska vi få med dem hem?

Likes

Comments

Nu ligger jag i en säng i London. Tänkt att jag har lyckats ta mig igenom hela den här dagen med alla de utmaningarna det har inneburit. Inte nog med att jag har varit i skolan idag (helt utan lugnande dessutom) utan jag har också åkt kommunalt dit och sedan därifrån till Arlanda, flugit till London, åkt tåg från flygplatsen och till sist gått tjugo minuter till lägenheten. Det har verkligen varit fullt ös hela dagen. Och nu äntligen ska jag få vila en stund.

Det blev att jag köpte en bok också. En till. Den här har jag velat läsa länge och jag känner redan nu bara några sidor in i boken att den verkligen tilltalar mig. Nu ska jag avsluta den här händelserika dagen med att dyka in i boken igen. Godnatt på er.

Likes

Comments

Nu sitter jag på planet som ska ta oss till London. Vi ska vara borta en vecka. Senaste veckan har jag tänkt på resan minst en gång i timmen och det är inga fina tankar som tänks. Usch och fy och dubbelurk. Helst vill jag bara ställa in och inte resa alls. MEN jag vet ju att det är helt fel väg att gå. Egentligen är London ett ganska tryggt resmål för min del. Det finns ju gott om toaletter och vi ska inte dra iväg på några utflykter långt, långt bort från civilisationen. Och det är ju faktiskt så att det är jag själv som får vara med och bestämma vad vi ska hitta på om dagarna. Ingen kommer tvinga in mig i en liten glasburk som snurrar iväg mot himlen. Bara för att jag ska åka till London behöver jag inte åka London Eye. Vi har faktiskt inte planerat någonting i förväg förutom restaurangbesöket på The fat Duck. Det våndas jag verkligen inför. Jag föreställer mig att det är så jäkla tabu och inte okej att gå iväg på toa och få en panikattack en halvtimme på restaurangen. Jag tänker inte så här om andra restauranger och jag har klarat av att äta ute ganska många gånger senaste månaderna. Men just den här restaurangen föreställer jag mig är typ elak. Om en restaurang nu kan vara det haha. Fast egentligen borde det ju tvärtom vara så att de är extra hänsynsfulla och så på ett så fint ställe.

Ja, vi får se hur det går helt enkelt. Jag har väldigt låga förväntningar så förhoppningsvis blir resan snäppet bättre än vad jag föreställer mig med mina katastroftankar. Jag har i alla fall klarat av dagen hittills trots att jag varit tvungen att snåla med lugnandet. Och nu sitter jag ju faktiskt på planet redo att lyfta. Det ska nog gå bra det här.

Likes

Comments

Jag var så oerhört stressad och ångestfylld inför midsommar. Mina kompisar skulle fira tillsammans och jag ville så gärna vara med dem. Men jag var ganska säker på att jag inte skulle klara av att åka dit och vara där. Resan dit är två timmar kommunalt åkande som för tre veckor sedan skulle gå utan problem men som nu kändes helt omöjlig. Morgonen var ett helvete. Jag försökte hela tiden pressa mig att åka. Lorenzo lovade att följa med helt till dörren fast det skulle bli en jätteomväg för honom. Vi kollade ut bussresan som skulle ta minst tid. Jag var spyfärdig och livrädd hela morgonen men tvingade mig själv att duscha, ta på mig fina kläder och sminka mig. Flera gånger gav jag upp och la mig på sängen och grät. Jag skrek värre än någonsin på Lorenzo när han försökte säga att jag skulle klara det här. Tårarna sprutade och jag fick börja om med mascaran.

Till slut kom vi ändå iväg. Jag försökte distrahera mig på bussen med att lyssna på en podcast men jag var verkligen orolig och stressad inför hela grejen. Det var inte bara jobbigt att åka kommunalt utan jag stressade mest inför hur det skulle bli när jag kom fram.

Vi tog en paus på Danderyds sjukhus där jag gick på toa och försökte lugna ner mig själv. Det gick inte så bra men vi fortsatte ändå. Lorenzo köpte ett äpple till mig som jag åt några tuggor av för att försöka minska illamåendet. Det hjälpte lite.

Väl framme gick allt dock över förväntan. Jag tänkte att jag skulle klara av att vara där max ett par timmar eftersom jag inte hade så mycket lugnande kvar att ta av. Men faktum är att jag klarade av att vara där från 14 till 21 utan minsta lilla lugnande. Helt fantastiskt! Jag "förklarade" för mig själv att jag var på en trygg plats omringad av mina vänner. Det finns toaletter och alla förstår och tycker att det är helt okej om jag får en panikattack. De finns där för mig. Dessutom har "värden"/han som bor i huset/min kompis pojkvän också panikångest så han förstår ju liksom verkligen vad det handlar om.

Vi åt en massa god mat, körde kubb, skrattade, kramades, körde femkamp (som mitt lag vann! Go team fiskjesus!), åt mer god mat och körde beer pong med sangria. Det var så himla härligt att träffa alla mina fina kompisar igen. Som jag saknat dem.

Eftersom jag klarade mig hela dagen och kvällen utan lugnande kunde jag ta lite på kvällen och åka bil helt hem till min egen säng. Mamma och lillebror Niklas körde ju från Norge så då kom de förbi och plockade upp mig.

Jag är så stolt över mig själv och det är så viktigt att lyckas göra sådana här saker för att jag ska våga fortsätta utmana panikångesten i framtiden. Ångesten försökte in i det sista att bestämma hur min dag skulle se ut men jag ville inte samma sak. Och den här gången vann jag. Det var jag som bestämde var och med vilka jag skulle tillbringa dagen. Och hade jag fått en panikattack hade inte det varit en förlust. Det hade varit helt okej. Det spelar ingen roll att få panikattacker. Det är några minuter av riktigt obehag men det är värt att få en attack om det innebär att jag kan göra det jag vill.

Likes

Comments