Header
View tracker

Goda nyheter för alla er stackare som bara suttit och trånat efter någon form av uppdatering: jag har äntligen dragit med mig min älskade laptop till Shepparton och orkar därmed skriva ett blogginlägg nu när jag inte tvingas skriva på min telefjonkis. Hallelujah!

De dåliga nyheterna är att det inte finns så värst mycket att skriva om.

Livet ser pretty much the same ut bortsett från att vi (Sofie, Rebecca och jag) numera bor i hus istället för i tält. Farmen vi arbetat på i en månad har för tillfället en paus i väntat på att äpplena ska mogna så vi spenderar våra dagar framför TV:n, i jacuzzin och, självfallet, på Mustafa's Kebabs. Vi varvar detta tämligen enformiga liv med helger i Melbourne.

Tja... Det är nog allt jag har att erbjuda mina många fans för tillfället. Här har ni ett par bilder från senaste tiden.

Gla' Påsk Hörrni!


P.S. Nu när jag har min lapetopelicious och wi-fi på Mustafa's Skypar jag mer än gärna med alla gosefisar där hemma! Holla at me!


​Uppifrån och ned: 

Fula bilder från vår tid på Pine Lodge, tältlivet och en hejdundrans bra maskerad som ägde rum på vårt hostel.

Tony Vegas - Sheppartons stjärna

Något snyggare vimmelbilder från en Melbourne-helg

En massa kebabseflies med Memet, favopersonalen <3

Och sist men inte minst - en bild på gänget ft. Russel Peters efter att vi fått gratis-biljetter utan en av våra "kontakter" tills hans show och sedan fick följa med backstage på presskonferensen. Han är bara den komiker som sålt slut sina shower snabbast i stand up-historia. No Biggie.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker















Det där med utseendefixering existerar inte på farmen.

Likes

Comments

View tracker

Efter fyra dagar på farmen kan jag meddela att fruktplockning varken är svårare eller mer givande än vad jag föreställt. Det känns ungefär precis som jag förväntat mig. Vi plockar frukt, kör traktorer och sover i tält, allt detta varvas med mycket skratt (och en del gnäll över hur dåligt betalt vi får). Hittills känns det bra, men andra ord! Sofie, Rebecca och Jag har satt upp målet att vi ska stanna minst en månad i alla fall!

Vi har redan fått in bra rutiner och med tanke på att varje dag här ser ut som den förra tänkte jag dra igenom hur en standard-dag på farmen kan se ut:

05:00 stiger vi upp, äter gröt och frukt (gratis är gott) och gör i ordning oss för dagen.
Vi åker med shuttlebussen till farmen och börjar plocka frukt fram till fyra och då åker vi tillbaks till vårt working hostel och går till en å som ligger ca 15 minuters promenad bort för att svalka oss/tvätta bort alla mosade päron och lera. Ordet "fresh" är sällsynt här.
Efter det äter vi middag och spenderar de få timmar vi lyckas hålla oss vakna med resterande hostelgäster.
Vi har inte hunnit prata med kalasmånga människor än, men det börjar lossna nu! Richie, Terry, Louise, Rosie, Laura, Chelsea och Kayleigh kan jag nog påstå är våran clique. Alla är väldigt trevliga tjejer från Storbritannien, det är dock jävligt synd att Richie är klar med sitt farmjobb redan på söndag eftersom hon toppar listan på favisar. Jag kan med glädje informera om att vi är de enda svenskarna här, så med en jävla massa hysteriskt roliga (enligt oss) smeknamn kan vi prata gör fulla muggar om alla på farmen utan att något snappat upp på något! OBS, det är inte lika hemskt som det låter, majoriteten av smeknamnen uppstod för att kunna varna gruppen för att sluta fnittra varje gång en stilig man traskar förbi.

Ja, det är väl det. Ain't gonna lie, mycket mer än så händer inte här på farmen, men jag lovar att uppdatera er ifall något spännande dyker upp. Jag ska även försöka lägga upp lite foton snart, alla bilder vi tagit är tyvärr försvunna då Rebecca och Sofies mobilen gått sönder i regnet.


Likes

Comments

Ojsan, kan ha råkat zona ut ur bloggosfären där ett tag.

Till mit försvar har jag haft vääääääldigt mycket för mig och väldigt få konkreta saker att skriva om!

Vet knappt var jag ska börja, men "Jag saknar er" känn som att det kan funka. Yes, saknar alla nära och kära som attan just nu, men inte på ett ledsamt sätt, mer på ett oj-vad-fina-vänner-jag-har-sätt.

Så vad har jag haft för mig? Var är nytt?

1. Stina och Annie bor numera i Melbourne och jag har umgåtts en helt del med dem på sista tiden. Stinis har fått jobb som värvare för Läkare utan gränser och Annie stormtrivs som au pair i en familj i Kew.

2. Jag har sagt upp mig från mitt jobb och slutar på måndag (!!!) för att sedan ge mig ut på nya äventyr i form av farmjobb. Var vet jag inte ännu, men jag har en del farmer på G så det känns ändå helt okej! Måste samtidigt medge att denna sista veckan blir väldigt sentimental och jag går runt och i princip tvingar Frank och Harvey att ge mig pussar och kramar i överflöd.

3. Timmy (han från Hultsfred) hade vägarna förbi Melbs vilket resulterade i en roadtrip längst Grea Ocean Road med Stina, Annie, Timpan, hans helt fantastiskt roliga kusin Noah och jag! Fy satan vad vackert det var! Jag sov under bar himmel och när jag skulle smyga iväg på toa insåg jag att jag var omringad av en flock känguruer. Ingen dålig start på dagen!

4. JAG HAR FYLLT ÅR. Okej, så stort var det faktiskt inte, men jag fick en brownie av Stina och en fantastiskt fin ljudinspelning av Elin där hon stönar fram 'Ja må du leva'. Det hade ändå varit fint att sparka in dörrarna på Systembolaget med min homie from the livmoder Jenny, men men!

5. Jag har kollat på en massa tennis med Annie då hennes utomordentligt trevliga värdfamilj ville bjuda oss på Australien Open. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle finna tennis intressant, men det var något med alla vältränade män, passionerade stön och berusade Aussies som vann mitt hjärta.

6. Har även varit på St. Kilda festival och sett Pierce Brothers på scen för första gången!!! ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH VAD DOM ÄR BRA. Sofie och jag bara dansade och njöt hela spelningen genom med vissa avbrott från två sjukt sköna australiensare som stod framför oss och såg det som att deras uppgift här i livet var att sprida feststämning genom hela publiken. Det råder inga tvivel på att de lyckades!

NÄE, nu sviker mitt minne mig och i ärlighetens namn känner jag inte för att lägga en såhär solig eftermiddag på att sitta och skriva blogginlägg så här har ni en jävla massa foton för att kompensera.

Summering: Har det så jävla bra och softar så hårt

Peace Out!

P.S. Observera smygfotot på elektrikern rumpa OCH att kaninhögtalaren kom till stor nytta under roadtripen, tack mamma! :-)


Likes

Comments

Har inte haft tillgång till internet så ni får TVÅ blogginlägg till priset av ett. Detta var alltså ett par dagar sedan ba så ni är mä på't.

Har på känn att dessa kommande veckor kommer resultera i en hel del sockersöta klyschiga blogginlägg om staden med stort 'S'.

Jag är inte rädd för att erkänna det, men igår VAR faktiskt bättre än studenten. Jag vill inte ge mina älskade läsare (alla fyra av er) diabetes med ännu en sliskig kärleksförklaring till Melbourne, så jag ska försöka hålla det kortfattat. Hade skrivit ett superlångt inlägg, men råkade radera det. Woops.

Ungefär såhär såg min dag/natt ut: 

Religiös upplevelse med Harrison Storm och Woodlock följt av vin och cider med underbara Lisa. 

Klockren stand up med Lisa, Sofie, Sofies kompis Jessika, Jessikas flört aka Bartender på favvostället samt hans kompis Alan som jag blev BFF med.

Biljard och öl med detta härliga gäng och en viss Herr Ståuppkomiker som jag kaaanske har en crush på.

Det givna donkenbesöket 03:00 på morgonen med de tappra krigare som vägrade acceptera att det var måndag. Lisa och Herr Ståuppkomiker drog sin kos när baren stängde då de är ansvarsfulla vuxna med jobb, usch så tradigt.

Nakenbad i havet som avslutades med att resterande partyprissar och pinglor låg ner i gräset och kollade på stjärnorna (de tre stjärnor som inte täcktes av moln that is) tills klockan var 04:30.

Likes

Comments

Jag slänger handväskan över axeln, knyter skosnörena och ger mig iväg med bestämda steg mot spårvagnen. Jag åker förbi alla nu välbekanta hållplatser, graffitin och fontänerna. "Flinder's Street" säger rösten i högtalarna och jag kliver av. Jag är hemma.

Jag nästan dansar fram längst gatorna och måste behärska mig själv för att inte skrämma killen i kassan på 7eleven med mitt leende som går från öra till öra när jag lämnar över $1 för kaffet. Sekunden mina läppar nuddar koppen hör jag ett par väldigt kära röster klinga. Woodlock spelar på Bourke Street.

Vid detta laget är det omöjligt för mig att sluta le, trots att jag antagligen ser galen ut och mina kindmuskler börjat verka. När jag precis övertalat mig själv om att jag nått Nirvana, att jag har nått kulmen av lycka hör jag ännu ett band spela lite längre ner på gatan. Harrison Storm.

Det är då jag blir så överväldigad att jag nästan blir religiös. Det är min första dag tillbaka i Melbourne sedan Sydney och detta är vad jag möts av. Minns ni vad som hände min allra allra första dag här? Låt mig ge er en recap:

Jag går längst Southbank och hör två män spela musik, jag lyssnar på dem i en timme, pratar lite med dem och dagen efter går jag på deras spelning. Efter det såg jag aldrig bandet igen, inte hela världen kanske, men en del av mig blev lite besviken varje gång jag gick runt på stan utan att se en skymt av dem. Detta band var självfallet Harrison Storm.

Då kanske ni förstår varför det kändes så speciellt, att min första dag tillbaka i staden jag älskar allra mest, få uppleva samma sak igen?

Hur som helst, tillbaka till nuet. Jag lyssnar i en timme och försöker samla på mig mod nog att gå fram och säga hej, men tänk om dom inte känner igen mig? Det skulle kännas lite jobbigt om jag förväntar mig en dramatisk reunion mitt framför hela publiken och dom inte ens vet vem jag är. Väldigt fånigt att tänka så, jag vet mamma och pappa. Jag reser mig upp och sekunden Jason och Harry får syn på mig öppnar dom upp sina armar och jag möts aV KRAMAR?!? Om jag dött då hade jag dött lycklig. Jason kläcker ut sig "There she is!! How you going Tova?" Och det slutar med att vi står och pratar i tjugo minuter om vad vi haft för oss sedan sista gången vi sågs och de bjuder med mig till deras spelning om två veckor. Usch vad nöjd jag är. Nästan skamligt.

Nu sitter jag i alla fall på en bänk i världens bästa stad och väntar på en (nästan) ännu bättre person (Lisa, en väldigt ny och väldigt rolig vän). Tillsammans ska vi dricka vin på Sofies rooftop följt av, ni gissade rätt - stand up.

Åh vad denna stad andas livslust.

TOVA IS BACK BABY.

Likes

Comments

Usch vad mycket man kan skriva om de två senaste veckorna. Jag ska försöka att skriva så strukturerat som möjligt utan att göra texten alltför tråkig. Vem försöker jag lura, det finns ingen räddning för detta inlägg.

Okej, nu kör vi.

Den 22:e bilade jag från Melbourne till Sydney med Rinny och Christoffer, en väldigt lång men jävligt trevlig resa. 5/5 toasters.

Jag kom fram till Sydney tre på morgonen den 23:e och sov första natten hos Dalia, på morgonen gick vi och surfade och sen åt vi husmanskost. Jävligt trevligt det med. 5/5 toasters.

Julafton och juldagen spenderade jag i Olives kollektiv i Newtown. Hint hint, jag gillar inte Syndey särskily mycket alls, men Newtown har ändå fått en plast i mitt hjärta då det påminner lite om en indie-version av Haga. Julafton var hur mysigt som helst, med sydamerikansk jullunch, japp, it's a thing, och sedan julmiddag i kollektivet med alla roomies och några av deras vänner. Jag kan inte påstå att juldagen var lika mycket av en hit då alla som bor i kollektivet for iväg på en festival och jag var förkyld, lite ensam och ALLT var stängt i hela staden. Men Ben (en roomie) kom hem den 26:e och då blev det frid och fröjd igen när vi gick på spontankrök hos en granne och sen kollade på film men en vinbox på 10 liter som sällskap.

Den 30:e

Äntligen fick jag träffa Sofia! Stunden jag väntat på så länge var faktiskt precis lika bra som som förväntat mig. Jag mötte upp Sofia 10:30 på stationen och vi gav varandra en bamsekram som hette duga. Vi köpte lyxpicknick i form av brieost, baguetter och vindruvor och satt i Royal Botanical Gardens i timtal och pratade om allt vi haft för oss sedan sist och till sist gick vi längst vattnet för att se Operahuset. En sjukt bra dag.

Den 31:a

Jag vaknar av Stinas röst och klättrar upp till hennes överslaf (hur hon lyckades smyga upp dit utan att väcka mig är ett under) och vi kramilurades ett bra tag innan vi steg upp och åt frukost. Nu var hela ligan äntligen samlad! Vi gjorde det man ska göra när man är i Sydney, såg Harbour Bridge, badade vid Bondi Beach, såg fyrverkerierna vid hamnen osv. Tråkigt nog så imponerade iget av det på mig särskilt mycket, Sydney och jag gick helt enkelt inte ihop. Men i ärlighetens namn hade jag lika gärna kunnat sitta på ett sunkigt hotellrum i fem dagar och ha the time of my life, för jag hade Stinis och Soffan vid min sida!

Newcastle

Efter två (i min mening) väldigt långa veckor i Sydney gjorde vi det gemensamma beslutet att åka till Newcastle. Vi slängde upp våra backpacks på ryggen och satte oss på första bästa tåg. För varje mil vi åkte kände jag hur en tyngd lyfte från mina axlar. Lite djupt kanske, men inte mindre sant för det. Tågresan var bland det mysigaste jag varit med om och jag kände verkligen hur skönt det var att bara få lite egentid med Sofia och Stina utan stressen i Sydney som distraktion. Utsikten från tåget var magisk och med en riskaka i en handen och en telefon med favorit-podden i den andra var jag nästan euforisk. När vi steg av vår hållplats möttes vi av vår värd, James. James var utan tvekan det bästa som kunnat hända tre fattiga backpackers. James är snäll, generös, rolig och råga på allt – rik. Han bor i den finaste lägenhet jag satt fot i, med en helt otrolig utsikt över havet, han har e pool, jacuzzi och TRE CYKLAR. Vi slängde av oss våra ryggsäckar och slänga på oss våra bikinis snabbt som ögat och för en sjö-lover som jag var det helt jävla äckel-gött (ursäktar formuleringen, men så gött var det) att får slippa saltvatten och sand och bara kunna plaska runt för fulla muggar i en pool.

Efter en evighet av hoppande mellan pool och jacuzzi körde James runt oss i stan en stund i jakt på en bra restaurang. Bilfärden var NÄSTAN lika fantastisk som middagen. Newcastle är verkligen löjligt vackert, speciellt under solnedgång. När jag äntligen lyckades somna den kvällen somnade jag väldigt belåten!

Nästa dag hoppade vi alla på varsin cykel och började utforska Newcastle. Jag kan verkligen inte komma över hur fantastiskt det kändes att cykla runt i en så fin miljö. Vi stannade till vid en affär, köpte med oss en kalasgod frukost och satte oss i en park och åt, tog det lugnt och hittade på dialoger mellan människor som knallade förbi. Efter det cyklade vi vidare och jag tror banne mig att vi cyklade igenom hela Newcastle innan vi slängde cyklarna på marken à la 15-åriga grabbar och satte oss för att äta glass utanför en kiosk. Där satt vi i timtal och planerade var vi alla skulel hitta på efter Newcastle.

Här har ni en recap av planeringen:

Sofia hittade boedne i Sydney och tänker testa på storstadslivet där ett par månader.

Stina bokade surf-camp i Byron Bay och funderar på att efter det komma till Melbourne.

Jag fixade skjuts från Sydney till Melbourne med ett stopp i Caberra för att fixa mitt pass.

Efter en väldigt lång och väldigt mysig paus hoppade vi på cyklarna igen för att hinna bada mer i poolen inna James kom hem från sin träning för att ta med oss till ännu en fantastiskt bra middag.

När vi vinglade (OBS vi hade bara druckit en öl var, jag skyller allt på värmen) hem efter middagen ställde vi klockorna på 06:00 och spenderade resten av kvällen med att ha tjejkväll. James, som ständigt överraskade oss med hur underbar han är, avbröt oss endast en gång och då för att ge oss en stor skål med melon. En svärmorsdröm helt enkelt.

Sydney-Canberra-Melbourne

Vi var som en välsmord maskin på morgonen. Sekunden väckarklockan ringde var vi uppe och duschade, packade och redan vid 07:30 satt vi på tåget mot Sydney. När vi kom fram till Centralstationen kramade jag Stina och Sofia hejdå och hoppade på nästa tåg mot Guildford för att möta upp med subben från Gumtree som jag skulle bila med. Eftersom jag inte visste vem han var var jag såklart lite nervös ifall bilturen skulle sluta i att jag låg styckmördad i ett dike, eller ännu värre, att det var en stel tystnad i bilen under hela färden. Men all oro försvann sekunden vi satte oss i bilen och han genast började prata om hur mycket han gillar filmskapande, ett ämne som vi på något vis lyckades hålla intressant i hela 12 timmar. Resan hade kunnat gå på 9 timmar, men min nyfunne vän insisiterade på att vi skulle stanna precis överallt och ta foton... Jag känner att jag måste varna er, dessa foton är kanske de stelaste och töntigaste foton jag varit med och skapat. Ex: Han tyckte det var en rolig idé att ha en photoshoot i The House of Parliament. Bilder kommer i ett senare inlägg.

Jag kom fram till Melbourne 01:35 och möttes av en herrans massa kattskit på mig säng MEN jag kom hem helskinnad och med passet fixat så jag är nöjd!

Sammanfattningsvis är jag fortfarande så jävla glad över att vi åkte till Newcastle men jag måste samtidigt erkänna att Sydney-vistelsen blev något av en flopp trots alla highlights då jag konstant yrade omkring med hemlängtan till Melbourne. Vilket i och för sig är en rätt så fin sak om man tänker efter.

Likes

Comments

Okej, jag misstänker att de flesta av er förstått att jag inte är det största Sydney-fan som skådats vid detta laget.

Men! Min far uppfostrade mig på det vis att när jag säger att jag hatar något måste jag verkligen mena det. Hat är inget man bara slänger ur sig hur som helst. Jag har därför skapat en lista på de omständigheter som bildat detta -dramatisk paus- hat för Sydney. OBS, jag är fullt medveten om att punkterna på denna lista nästan inte har något som helst att gör med Sydney som stad utan mer om hur min kropp sviker mig. Anyways, here we go, jag hatar att vara i Sydney på grund aaaaaav:

1. Vädret är hemskt
2. Jag är förkyld
3. De få timmar det var sol resulterade i att jag fick årtiondets mest smärtsamma solbränna
4. Jag har mensvärk
5. Huset jag bor i har ett överflöd av kvalster vilket resulterar i att jag är konstant trött och mina ögon kliar
6. Huset jag bor i har en myggkoloni och jag har numera 14 enorma myggbett :-))))
7. Staden är ful
8. Har hittills bara sett en gatumusikant
9. Sofia och Stina är inte här förrän om tre dagar

Sedärja! Ett riktigt bittert och härligt inlägg! Hejdå bloggen, jag återkommer när jag har något mer glädjande att skriva!

/häxan sur-tant

Likes

Comments

En stor frukost, en enorm lunch på tre etapper med dessert och en skandalöst stor julmiddag på inte mindre än fem etapper ligger jag nu i bäddsoffan hos min helt fantastiska värd Olive och bara inväntar sömn.

Hela Sydney-resan blev inte riktigt som planerad, men jag ska försöka ge er en kortfattad uppdatering!

Den 22:a bilade jag upp med två andra svenskar från Melbourne. Resan tog ungefär 12h och trots att rutten vi valt inte var den mest fascinerande jag skådat och att vi nästan fick bensinstopp i en håla som påminde mig om en skräckfilm så var det en hiskeligt kul resa tack vare hur sköna människorna jag åkte med var!

Jag kom fram i Sydney 03:00 och spenderade min första natt hos Stinas klasskompis Dalia. En sjukt go tjej som bjöd på lyxfrukost och trevligt sällskap dagen efter!

Just nu bor jag dock hos Olive, en vän till Dans syster. Redan efter två minuter med henne var jag kär. Hua mig vilken go tjej! Hon har visat mig en massa häftiga ställen i området Newtown och jag har fått haka på en massa roliga saker. T.ex. en vegansk jullunch där ALLA förutom jag var från Sydamerika. Shit pommes vad jag ogillar selleri och vad dålig min spanska har blivit kan jag konstatera efter den lunchen...

Hur som helst får jag gratis boende och mat hos henne fram till den 30:e då Stina, Sofia och jag ska hyra ett rum i Dalias lägenhet. Kommer bli så ruskigt kul! Speciellt med tanke på hur bra Dalia och jag kommer överens!

En annan sak jag efter endast tre dagar hemifrån kan konstatera är att jag ÄLSKAR Melbourne så ruggigt mycket och hur bra jag trivs i min värdfamilj. Hur är det ens möjligt att sakna människor och en plats såhär mycket efter så kort tid??? Även fast jag har det kanoners i Sydney också!

Likes

Comments

Tråkiga nyheter (goda nyheter för oroliga familjemedlemmar dock)!

Bandet jag så himla mycket sett fram emot att turnera med var nyss och hämtade vanen de tänkt använda under turnén och tydligen fanns det inte riiiiktigt lika många säten i den som dom förväntat sig. Så, jag blev av med min plats och försöker nu bygga upp modet att smyga ner till köket för att kolla med Dan om det fortfarande är lugnt att jag hänkar i deras bil.

Jävligt tråkigt.

Men jag får i alla fall träffa Stina och Sofie om så lite som 15 dagar!

Likes

Comments