Igår nådde jag en milstolpe längre än förra graviditeten. Igår var jag och tog prover inför KUB-testet som görs på torsdag. De va ju inte bara ett rör med blod som fylldes kan jag lova. Tur jag varken är sprut eller blodrädd. Tog även klamydiatest vilket var obligatoriskt vid kub. Enligt sköterskan som tog proverna så ska jag inte behöva ta om dom om jag är för kort gången på torsdag.. Vi småpratade lite under proverna och då nämnde jag att jag tyckte det var rätt häftigt att jag som velat ha barn i så många år aldrig ens lyckats blivit gravid och sen nu efter missfallet tog jag mig direkt igen.. Till råga på allt enbart med en äggledare. Sköterskan tyckte det va ett mirakel att det ändå gått så snabbt och hon trodde de va meningen att den här bebisen skulle bli våran. Jag hoppas innerligt att hon har rätt!

Igår var en kompis på sitt första tidiga ultraljud och fick se sin lilla bebis.. Lite deja vu får jag eftersom i min förra graviditet så var jag nästan lika långt gången som min andra kompis men mitt slutade i missfall och hennes gick bra.. Nu är jag livrädd att det ska bi samma sak igen.. Att min andra kompis får behålla sin bebis och jag återigen blir barnlös.. Händer det får jag känslan av att det inte är meningen att jag ska ha barn.. Jag gläds såklart åt båda mina vänner men för mig som velat så länge är det som jag kommer djupare ner i mitt svarta hål..

Samtidigt som jag är nervös inför torsdagen känner jag mig också lite likgiltig.. Inget jag gör går det ju att göra annorlunda.. Jag tar de lugnt, har ett lugnt jobb och anstränger mig inte mer än nödvändigt om dagarna.. Äter så nyttigt jag kan, har aldrig liksom ätit så mycket frukt osv.. Kanske skulle kunna bli lite bättre på själva matbiten men ja, jag gör så gott jag kan.. Även om jag vet att ett missfall så tidigt beror på att fostret inte var friskt så är de ändå tungt att tackla..

Nu hoppas jag på ett bra besked på torsdag.. Håll alla tummar ni kan för oss!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja i lördags trillade vi in i vecka 9, eller om det är 13. Vi är ju väldigt osäkra på veckan i och med att jag inte haft någon mens mellan missfallet och nya graviditeten. BM räknar missfallet som senaste mens och då bör jag va i vecka 13 nu.. Jag går efter clearblues test som visar typ vecka 9 nu.. I och med att vi är så pass osäkra fick vi tid för KUB på torsdag och skulle jag inte va tillräckligt långt gången så får de boka ett nytt datum.. Snällt ändå att de tar de säkra före de osäkra. Idag ska jag dit och lämna prover inför KUBtestet. Hoppas de kanske är relevanta sen om ultraljudet visar en mindre vecka annars får ja väll lämna om dom.. Allt jag hoppas på är att de finns en frisk liten bebis i min mage på torsdag, kan inte beskriva hur lycklig jag skulle vara!

Mina föräldrar vet ju redan att jag är gravid men de vet inte när vi ska på ultraljud och få de bekräftat. Jag vill hålla de lite hemligt så de kan få som ett litet paket med själva bilden på bebis.. Min mans föräldrar vet inget än. Vi har lyckats hålla de hemligt för dom nu denna gång, vet hur besviken min svärmor blev sist när de blev missfall :( I vilket fall ska de bli kul att visa den eventuella ultraljudsbilden för henne nu, tror hon kommer gråta av glädje haha.. Denna gång känner jag mig inte lika tveksam till graviditeten som senast. Då kände jag nästan på mig direkt att jag inte va gravid men har haft så himla mycket mer symptom denna gång.. Humöret är där, de ömmande brösten är tillbaka utan dess like och en aptit som heter duga.. Inget direkt illamående utan att ja möjligtvis blir "hungrigillamående". Så så fort de går för länge mellan måltiderna sjunger blodsockret för lågt och då blir ja lite illamående men aldrig så jag vill spy.. SKÖNT!

I lördags hade vi en riktig humörsincident.. Jag stod och fiska på ena sidan ön och min pappa samt min man satt i båten på andra sidan ön, en rätt liten ö ska tilläggas.. Jag hatar att ta i fisk, de är typ de värsta jag vet! Men små fiskar funkar bra.. De enda problemet var att ja fick upp en svinstor Brax så linan gick av när ja skulle ta in den på land.. Där låg den stackars fisken med en krok i munnen och jag kunde inte göra något.. Jag skrek för blotta livet men de hörde mig inte.. Fisken hoppade tillbaka till havet trots mina tappra försök att hålla tillbaka den så ja åtminstone kunde få bort kroken.. Förbannad över hela situationen går jag surt tillbaka till båten, snäser som fan till dom och går ner i vår båt.. När min man sen kommer dit börjar ja storböla.. ÖVER EN FISK... I efterhand skrattar vi åt mig men tror att mina hormoner ihop med ingen mat gjorde de förjävligt för mig just då.. Och allt ja kunde tänka på va den stackars fisken som kanske skulle simma runt med en krok i munnen jättelänge.. Stackars den!

Ajja, drama på hög nivå..

Nu ska jag göra mig iordning och åka.. Efter proverna har jag ett långt arbetspass framför mig.. Allt jag önskar mig är att få åka hem efteråt och sova i soffan resten av dagen haha..

Likes

Comments

Trots total förvirring över vilken vecka som faktiskt gäller så förlitar jag mig lite på clearbluetesterna. Enligt barnmorskan bör jag va i vecka 10 nu om man räknar missfallet som senaste mens (hade aldrig någon mens emellan graviditeterna) men eftersom jag inte vet tar jag de säkra före de osäkra och räknar mindre. De är drygt 2 veckor kvar (12 dagar eftersom jag självfallet räknar ner haha) till ultraljud som då är en såkalla KUB-undersökning. 3 dagar innan ul ska jag dit och lämna mina prover så vi kan få svar samma dag när vi ändå undersöker.

I och med att min förra graviditet slutade i ett såkallat MA - missed abortion, som vi upptäckte i vecka 11 så känner jag mig fortfarande väldigt osäker och nervös. Även om jag i denna graviditet känner mig mer säker och lugn så finns de ju lite oro i kroppen att det ska va samma resultat vi denna undersökning, att de bara ser en fostersäck och inte något foster.. De va hemskt! Minst lika hemskt som natten på sjukan med missfallet.. Jisses de vill jag aldrig uppleva igen!

När berättar man?

I vilket fall var vi snabba med att berätta för våra föräldrar förra gången, denna gång har vi varit mer försiktiga i största allmänhet. Maken min råkade försäga sig till min pappa så då kände jag att min mamma skulle få veta med.. Hans föräldrar däremot kommer få veta efter ultraljudet och då kommer dom få ett litet paket med ultraljudsbilden och ett litet brev från bebisen <3 Gulligt! Såg en annan tjej göra så på instagram så tänker sno den idén ;) Sist va vi snabba med att diskutera barnvagn och börja renovera de tilltänkta barnrummet men ja - med facit i hand handlade de nog om att vi va extremt glada.. Rummet är för övrigt långt ifrån färdigt, de stannade av efter missfallet och ja hoppas de är något vi snart får en anledning att ta tag i igen.

Går tiden långsamt?

För övrigt tycker ja dessa veckor gått snabbare än sist.. Kanske beror de på att ja haft så mycket annat i huvudet.. Sist kollade jag varenda app varje dag och försökte googla på allt.. Nu har jag insett att google inte kan rädda varken mig eller bebisen från ett missfall.. Jag håller mig till den informationen jag fick från min underbara barnmorska vid hälsosamtalet och sen hoppas jag helt enkelt på det bästa.. I och med att jag inte heller vet vilken vecka jag är i så är de ju lite konstigt för mig att kolla appar osv eftersom de kanske inte ens stämmer.. Ibland kanske ovissheten är positiv haha..

Graviditetssymtom?

Förra graviditeten var jag manisk över att leta graviditetssymtom. Konstigt nog kände jag på mig rätt tidigt (typ vecka 7) att något inte stämde och ja sa till mina närmaste redan då att jag trodde inte de fanns något i magen.. Jag hade ju rätt då och hoppas att jag har rätt denna gång då min magkänsla säger mig något helt annat.. Sist va de rätt jobbigt precis i början men sen försvann allt på en gång och ja va bara svullen i magen. Annat är det denna gång!

Alltså mina bröst höll på att döda mig i början, vilken smärta! Nu kommer det och går i brösten, spänningar, men inte alls lika påtagligt. Mest brukar de handla om känslighet i bröstvårtorna.. Molvärken densamma - den finns där vid olika tillfällen under dygnet. Den finns där men jag har svårt att definera den.
Denna graviditet har också erbjudit massor med finnar, flytningar och i förgår började jag helt random att spy (utan illamående) för att jag såg först en äcklig fluga i ett juiceglas och sen rester i en matlåda.. Jisses så kinkig brukar jag inte va.. Igårkväll var de samma, helt random började jag spy utan att jag mådde illa.. Jag har inte upptäckt att jag tycker mat är äcklig, däremot är jag inte direkt jättehungrig av mig.. Igår reagerade jag på starka parfymdofter men annars är de lugnt även på doftfronten.
Lite ont i ryggslutet kommer och går.. Trötthet? Jaa de vet ja inte, ja är ju jämt trött hahah!


Nä nu håller vi helt enkelt tummarna att vi båda får se ett litet tickande hjärta om 2 veckor där på ultraljudet.. Om 2 veckor kanske hela våran värld förändras på riktigt... Just nu går vi bara och väntar på något vi inte vågar tro på..



Likes

Comments