Kod för att importera min blogg till Nouw: 2291248623

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag vaknade upp och hade kommit fram till mitt beslut. Alla här inne väntade på det slutgiltiga beslutet från mitt håll, det vet jag, för det jag sa igår var verkligen inte formellt.

När jag tänker efter så känner jag mig galen och dum i huvudet i allra högsta grad. Men när jag verkligen tänker efter djupare så inser jag att fan, det måste bli så här. Det finns inget annat val. För mig och för de andra. Den nuvarande situationen är ohållbar och vi har på riktigt stått i stand-by-läge i flera veckor nu. Den enda lösningen är om det blir så som jag bestämt att jag vill att det ska bli, för annars går allihopa under.

Jag vet bara inte hur jag ska framföra beslutet. Om jag ska göra det nu direkt, senare ikväll eller nästa vecka. Rimligtvis blir det bäst om jag säger det i dag (allra senast imorgon) om det inte ska bli en bomb men jag måste ha bra timing för jag vill avsluta detta med god stämning, åtminstone så god stämning som möjligt. För jag vet att det kommer vara smärtsamt för allihopa men helt ärligt talat så verkar det som att alla är hoppfulla om framtiden om den styrs i den riktning vi spanat på så länge. För det är inte direkt någon idé vi kom på igår utan snarare ett parallellt spår som följt hela mitt liv och tydligen även hela deras liv också. Kanske, bara kanske, har det alltid varit meningen att vi ska hoppa över till andra sidan och fortsätta där. Och vem vet? Den vägen, det spåret, kanske har mindre friktion och hinder på vägen. Gud, vad skönt det skulle vara.

Jag har bestämt mig. Nu behöver jag bara lite enskild rådgivning om hur jag ska framföra det. Jag har bestämt mig, en gång för alla. Det är dags.

Likes

Comments

Nu är det stopp. Både i tid och rum. Jag har gjort bort mig ordentligt men det har ändå fått både mig och andra att inse saker som vi tidigare bara blundat för, dumt nog. Så nu står jag bokstavligt talat i one of the biggest decisions in my life utan att ha någon jävla aning om vad jag bör/kommer välja eller hur framtiden kommer te sig.

Ovissheten tar knäck på mig. Att fatta ett sådant här beslut är mer än jag kan greppa, för övermäktigt. Det känns som att hela min hjärna splittras och för första gången på länge känner jag riktigt av de fysiska begränsningarna som tidigare inte riktigt märkts av på samma sätt.

Det har varit en händelserik dag på ett jävligt dåligt sätt. Lång har den varit också. Jag vet inte hur den kunde ha slutat annorlunda men jag vet faktiskt inte heller om jag hade föredragit att den gjort det. Maybe, just maybe, it's for the better. För nu har vi chansen att faktiskt ändra på saker och ting för att skapa bättre omständigheter för oss själva så att framtiden slipper vara så oviss och turbulent, men framför allt för att kunna leva långa och härliga liv som vi njuter av till fullo.

Nu ska jag sova på saken (ang. beslutet) och hoppas på att vakna upp utvilad och en halv sömntablett klokare. För jag tror att jag är på spåret till att fatta ett, långsiktigt sett, klokt beslut men jag är ändå inte helt säker. Måste som sagt sova på saken. God natt.

Likes

Comments

​Jag älskar honom med hela mitt hjärta. Det har jag gjort ända sedan jag började känna någonting särskilt för honom alls. Älskade pojk, om du ändå visste hur mycket du faktiskt betyder för mig- hur mycket du får mitt hjärta att bulta. Men det är för riskabelt att påbörja någonting under de rådande förhållandena och förutsättningarna. Jag kan inte riskera mitt välmående så pass mycket som jag skulle göra i fall någonting skulle hända mellan oss. Fast absolut är det lockande. Jag vill det mer än du kan ana, för jag älskar dig. Nu och för alltid. Det verkar som att ödet vill att vi ska vara tillsammans för evigt men ändå är lite osäker på om det fungerar eller inte. För första gången i mitt liv börjar jag faktiskt tvivla på ödet,  om det faktiskt finns en plan för allihopa som är oföränderlig, oberoende av våra egna beslut. Det är bara du i hela världen  som kan få mig att tveka så pass mycket som jag gör nu. Samtidigt är det bara du i hela världen som kan få mig att känna så här, denna värme i hela kroppen. Den utgår från bröstkorgen och tar sig vidare ut i fingertoppar och tår. Strålar i magen  och drar upp mungiporna så att jag omöjligt kan dölja mina känslor för omvärlden.

Kära du, jag älskar dig. ​

Likes

Comments

Livet är så oförutsägbart. Du kastas fram och tillbaka men landar alltid på samma ställe i slutändan: Hos dig själv. Det kommer alltid vara du som kommer vara din närmsta kompanjon, din egen backup. Att hålla garden uppe är inte alltid lätt men någonting du alltid kommer behöva göra för dig själv för att gardera dig mot omvärlden.

Detta är någonting jag lärt mig genom åren. Insikten har fått mig att växa mycket men också förminskat mig, förstört och förvirrat. Alla kommer någon gång komma till en punkt då de behöver släppa ner garden. Be om hjälp eller kanske till och med kräva hjälp. Detta har jag riktigt, riktigt svårt för trots att det kanske inte verkar som det. Helt enkelt så tvingar jag mig själv visa mig svag i bland för att få den hjälp jag behöver i min vardag så att den en dag ska kunna flyta på så som ett liv ska göra! Varje dag intalar jag mig själv att det inte är någonting fel med det utan snarare välbehövligt och smart; för innerst inne så vet jag nog att det är just det.

Man kan inte alltid sköta allt för sig själv på egen hand. Ibland krävs det att omgivningen agerar. Särskilt när det gäller att förbättra sin tillvaro. Och det jag känner att jag behöver just nu är att göra tillvaron så mycket bättre som möjligt, så snart som möjligt. För mitt nuvarande tillstånd- ja, det är inte särskilt långvarigt hållbart. Kanske nu för stunden, men det kan ta slut när som helst. Bom krasch; game over.

Likes

Comments