Header

Man inser verkligen hur fort tiden går när man fått barn. Helt galet, va fort tiden går. I Lördags fyllde William redan 3 år. Jag minns dagen som igår. Smärtan, frustrationen och mina skrek som eka i BB korridorerna. Alla andra höggravida mammor som va ute och gick och som log sådär fint åt mig. Medans ja gick runt som ett nervvrak, en tickande bomb, ja kunde knappt gå, ja gick runt med tårar i ögonen och va totalt livrädd över att snart födda. Sen när ja väl lyckats klämma ut ungen och han låg på mitt bröst, försvann inte smärtan som alla säger att den gör. Ja kunde knappt gå eller sitta på 14 dagar. Och dom fick sy ihop mig bra mycket, smärtan va olidlig. Jag va mer död än levande. Men såhär i efter hand, va det värt allt kämpande, all smärta och alla skrik. Svårt att tro MEN ja skulle lätt kunna göra om det. Det ögonblicket man får se ungen som legat och grott i magen i 9 månader, e helt ofattbart. Absolut det bästa ögonblicket i hela ens liv, e utan tvekan när man får barn. Tänk att min kille redan blivit så stor. Mammas fina lilla pojke. Mitt liv, mitt allt. Kärleken e obeskrivlig!! :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ibland undrar jag verkligen hur ni karlar tänker, när ni e ute på dejtingsidor? Uppenbarligen tänker ni inte alls, förutom med det lilla huvudet som sitter mellan benen. Helt ärligt. Tror ni på fullaste allvar ni får en tjej på fall genom att bete er som ni gör? Jag e sugen, e du? Kan ja komma över ikväll? Erbjuder pengar för att ni vill ha lite kul, villiga att betala hotell/bensin för att ni vill ses. Kan du skicka nakenbilder till detta nummer? Jag vill tillägga att jag inte e ute på nån sexsida eller ute efter att ha kul en natt eller två. Går absolut inte igång på sånt här trams, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Ja må vara extremt svårflörtad och de e nåt ja banne mej kan säga att jag e otroligt stolt över. Och det där med att få omkull mig, e nästintill omöjligt. Då ja anser att sex och kärlek hör ihop. Va e grejen med att ha "one night stand" och aldrig mer ses? Skulle aldrig låta nån komma nära mig eller röra vid mig om ja inte vill. Ja har skinn på näsan, kan prata för mig och det finns verkligen ingen som sätter sig på mig eller kör över mig. Jag e varken en leksak eller ett tillfälligt objekt. Fan skrämmande hur en del karlar beter sig och vilken syn ni har på oss tjejer. Så ett litet tips till er, gör om gör rätt. Tjejer vill ha riktiga män, inga småpojkar eller gamla gubbar. Tänkvärt hörrni!! :)

Likes

Comments

Tidigare bara hört andra föräldrar berätta om hur påfrestande och tufft det e när ungarna e i trotsåldern. Detta med trots e då ingen lek. William e verkligen extrem just nu. Lyssnar verkligen inte för fem öre och testar dagligen alla gränser som går. Börjar bli halvt gråhårig och allmänt leds. Då han verkligen suger all energi och mitt tålamod sätts ständigt på prov. Min absolut största rädsla e att han ska bli påkörd. Under veckan, va vi ute och gick och han cyklade sådär 50 meter framför mig. Ja skriker, du får vänta där på mamma. Va gör han? Jo han tar satts och korsar landsvägen med världens fart. Jag brister bara ut i världens skrik och springer ifatt honom. Lika så när vi va inne i stan, går han snällt bredvid mig. Sen kollar han på mig, drar sin hand ur min och bara springer tvärs över gatan. Båda dessa gånger har han haft ren tur, att det inte kommit en bil. När vi va på Ica för att handla, sprang han runt och rev ner massa matvaror från hyllorna, tog nybakat fika och börja mumsa på. Sen när ja ska sätta in honom i bilen, vill han inte. Han springer därifrån och börjar kasta stenar på bilen bredvid. Så fort han inte får som han vill skriker han, bits och slåss. När ja tar tag i honom och hukar mig ner för att prata allvar med honom. Säger han! Inte skrika på mig mamma, då blir jag ledsen. Sen hånskrattar han mig rakt i ansiktet och springer därifrån. Trots e övergående det vet ja, MEN vi e mitt uppe i det nu. När det e som allra värst vill ja bara sätta mig ner i ett hörn och gråta. Känner mig allmänt misslyckad och slut som mamma. Det e så fruktansvärt påfrestande och jobbigt emellanåt. Sen att va ensamstående när de e som allra värst, gör inte saken lättare. Aldrig vart rädd för att be om hjälp, när det kör ihop sig eller när jag inte orkar. Kommer försätta med det för både Williams och min egen skull. Småbarnslivet e inte lätt, men man får glädjas över att det blir bättre med tiden och att trots går över. Och man får inte glömma att efter regn kommer solsken, så vi kämpar på!! :)

Likes

Comments

Ibland funderar ja verkligen på va det e för fel på folk? Och om man överhuvudtaget har ett hjärta och några känslor för sina medmänniskor. Blir så leds och frustrerad på sånt här trams. Från att ha en bra dag, till att hamna på botten. Känns som att sparka på nån som redan ligger ner, exakt så känns det inombords. Klumpen i magen växer på nytt och ur mina ögon rinner massvis med tårar. "Förlåt om ja frågar, men velat kontakta dig länge, men har inte vågat." Va hände egentligen med Björn? Hur dog han? Varför gjorde han så? Exakt vad va det som hände? Hur gick det till? Hur kunde han? Va han sjuk? Hade ni bråkat? Va han inte lycklig? Känslokalla människor e bland det vidrigaste ja vet, inte fan mår man bättre av att veta hur nån dog? Hur kan man ens ställa en sån fråga? Ni drar bara upp massa gamla sår och ställer till mer smärta än glädje. Jag står för detta, tycker verkligen det e så sjukt vidrigt och känslokallt. Respektlösa människor, håll alla era tusen frågor för er själva. Jag e ingen jävla psykolog. Skaffa en kurator och väx upp!! :)

Likes

Comments

Jag kan väl inte va den ända som känner så? Som verkligen beundrar dom och ser upp till dom. E det nåt ja verkligen beundrar så e det flerbarnsföräldrar. Er styrka, er kraft och er energi. Hur får ni allt att gå ihop och hinna med er själva och er partner? Jag ser bara ett enda stort kaos framför mig och massa bråk och småtjafs. Ni e värd all heder och all kärlek i värden. Ni e så jäkla grymma, hoppas en dag att ja själv blir flerbarnsförälder. Drömmer så om en liten "Wilma" men för att skaffa barn lär man va två och det e heller inte det enklaste att hitta en stabil och bra karl. Så fortsätter drömma mig bort och beundrar er som har det där som ja bara drömmer om att få. Att ha barn e ingen dans på rosor och att sväva runt på moln, alla som e föräldrar vet exakt va ja menar. Det e ett sjukt stort ansvar och kan va extremt jobbigt och tufft emellanåt. Barn e verkligen den största gåvan man kan få och absolut det finaste och vackraste ögonblicket som sker två människor. Helt magiskt e det. Kom ihåg en sak flerbarnsföräldrar, ni gör ett fantastiskt jobb och ni e så grymma. Kommer fortsätta se upp till er, tills ja själv tar mitt sista andetag. Va bara tvungen att få detta sagt!! :)

Likes

Comments

Jag önskar verkligen att livet vorre annorlunda. Att vår älskade son fick växa upp med båda sina föräldrar. Det e alla barn värda. Familjelyckan e ett minne blått. Livet e verkligen så jäkla orättvist och ibland hatar ja verkligen livet. Blir så frustrerad emellanåt, att ja knappt vet vart ja ska ta vägen. VARFÖR? William e så liten, men ändå så stor och förståndig. Jag beundrar verkligen min son och ja e så oerhört stolt över att få vara hans mamma. Jag står i köket och hör hur William pratar om sin pappa i vardagsrummet. Går för att kolla efter. Då har han plockat fram sin favoritnalle, satt den på vardagsrumsbordet och plockat fram två av sina pappa album. Som han står och visar för sin nalle. Jag frågar, vad gör du William? Mamma, jag visar pappa. Titta här, det e min pappa bara min mamma. Vem kan håla tårarna tillbaka? Gråt inte mamma, jag blir oxå ledsen. Jag kan inte göra annat än att krama honom extra hårt. Mitt hjärta blöder, önskar så att ja kunde byta plats med Björn om så bara för en kort stund. Så ungen fick spendera sin tid med honom. Önskar inte ens min värsta fiende denna mardröm. Vi har varann min son. Tillsammans e vi två starka och vi ska klara livet ihop. Har bara en sak att tillägga, va rädda om varann. Ingen vet hur morgondagen ser ut. Tänkvärt.!!

Likes

Comments

Känslan e helt obeskrivlig, jag kan knappt fatta att det e sant. Igår eftermiddag klarade ja det. Efter nästan 6 månaders slit. Jag kommer va så rädd om mitt körkort, för tror fan inte ja skulle klara ta om det. Ja har då aldrig kämpat så mycket i hela mitt liv. Det har vart så värt all frustration, irritation och alla tårar, såhär i efterhand. Alla sömnlösa nätter då all teori bara malt i huvudet. Som ja kämpat med denna teori och med dyslexi på det, har det verkligen inte vart nån lek. Första gången ja kuggade på teorin va det som om världen rasade samman, all nervositet försvann och ja kände mig allmänt nere och typ värdelös. Vilket gjorde att ja klarade uppkörningen galant, ja kunde inte tror det va sant. När ja hör "grattis du klarade uppkörningen". Där kom lyckan och energin tillbaka. Några dagar senare hade ja mitt andra teoriprov och kuggade igen. Båda dessa gånger har ja fått 50 rätt och man måste ha 52 för att bli godkänd. När ja ser mina fel, inser ja att ja redan kunde haft mitt körkort och försöker bara skratta bort det och tänka positivt, "ja tar det nästa gång". 3.je gången gillt. Och det e så sant som det va sagt. Igår när ja satt och gjorde teoriprovet och trycker på rätta och jag ser att det står godkänt. Brister ja ut i skrik, börjar hoppa jämfota och glädjetårarna börjar rinna längst mina kinder. Alla andra i teorisalen uppskattade inte min glädje, men kunde liksom inte hålla den inom mig. Va länge sen ja va såhär glad. Jag e så jäkla stolt över mig själv som tog mig i mål, gårdagen va utan tvekan bästa dagen i hela mitt liv!! :)

Likes

Comments

Månaden e här som ja väntat så på. Inom kort väntar teoriprov och uppkörning. Så då e det ju bra att passa på att köpa en bil. MEN som alla vet e det ju inte det enklaste och lättaste att köpa en bil. Det bästa och säkraste sättet e ju ändå att köpa på en bilfirma, då har man ju garanti i 3 månader och kan komma tillbaka och skälla ut dom. ;) Va och kollade på en vit Renault Megane från 2009 igår. Att kolla på en bil tar inga 10 minuter för mig inte, vi va där över en timme. Och såhär idag, kan ja tänka. Undra va bilförsäljaren egentligen tänkte/tyckte om mig. Då ja säger, "E det nåt fel på bilen så säg det direkt, annars startar du ett världskrig och ja kan lova att du aldrig blir av med mig om du lurar eller blåser mig. Du kommer få dras med mig livet ut." Hans ansiktsuttryck skulle man spelat in. Köpa bil e lite på liv och död enligt mig och ja e helt fel tjej att lura/leka med. En bil ska man gå igenom grundligt flera gånger. Glad att ja kan prata för mig och stå på mig. Haha :D Har haft 2 grabbar som kollat extra noga på den och även provkört den. Bad även bilfirman att besikta bilen idag, så han kan bevisa att det inte e nåt fel på den. Inga anmärkningar eller fel, förutom att man va tvungen att byta skyltbelysning och det fixade han på studs. Så idag tog ja steget, till att bli bilägare. Imorgon ska ja ställa på den och försäkra den. Och i helgen står du ute på parkeringen. Bilder på bilen kommer finnas på facebook och instagram. Helt galet att ja tagit mig såhär långt. Jag e så oerhört stolt över mig själv just nu och så himla glad!! :)

Likes

Comments

Ikväll såg jag den nya självmordsserien som går på svt 1, den sänds i tre delar. Så bra att dom släppt en serie om detta och att det pratas öppet om det. Så intressant men samtidigt så oerhört sorgligt, man får liksom en klump i magen och ögonen fylls med tårar. Men känner igen sig så mycket i vad andra säger och känner när nån tagit sitt liv. Man får upp ögonen på ett annat sätt, dom känslor och tankar ja har. Har alla andra oxå, det e helt sjukt. Men en sak ja förstått mer och mer e att man kan inte klandra den som tar sitt liv, ingen människa gör det medvetet för att såra sin omgivning. Utan det e ända utvägen man ser just då. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Dessa ord e så sanna. Det ända som styrker mig och gör mig så mycket starkare som människa e att jag vet att ja inte e ENSAM. Det e så många som förlorar nån närstående på detta hemska och tragiska sätt, det e så många som genomlider just det ja/vi gör. 30 personer tar sitt liv i veckan, alltså det e nästan 1500 per år. Det gör ont i hela mig, men så länge man vet att man inte e ensam e det ändå en tröst i sig. All kärlek och styrka till ALLA som genomlider en sån här sak. Vi bär dom alltid i våra hjärtan, alltid saknade, aldrig glömda. Håll huvudet högt, det blir bättre med tiden. Även om det gör ONT!!

Likes

Comments

Björns 2-årsdag närmar sig med stormsteg. Ja kan knappt fatta att det e sant. 2 år utan dig, 2 jävla ÅR på Torsdag. Känns lite som en bergodalbana känslomässigt just nu. Tänk att VÅR son varit utan sig så länge, känns som en kniv rakt i hjärtat. Går liksom inte ens i ord att beskriva. Sånt misslyckande att han bara fick 8 månader av sitt liv med dig, det e så orättvist. Önskar så att ALLT vore en dröm och att detta bara e ett skämt. Önskar så att du ska komma hem. Ibland HATAR jag verkligheten, döden e det värsta som finns. Varför har man bara ett liv? Enda gången det e okej att dö, e när man blir gammal och bara somnar in. MEN det enda som styrker mig i detta e att jag vet att jag inte e ensam om att känna såhär, vi e många som saknar vår galna, halvknäppa glädjespridare. Finns ingen som du, du va speciell på många plan. Det gör så ONT, när livet inte alls vart som ja/vi tänkt. Hoppas innerligt att William en dag kommer förstå och att han kommer ta det bra. Även om ja vet att det kommer va/bli tufft. Han pratar ofta om sin pappa och vi kollar ofta på kort. Men det som smärtar så jävla mycket e att när andra pappor hämtar på dagis, då vill han oxå bli hämtad av pappa. Där står ja och försöker förklara med tårar i ögonvrån, "pappa e i himlen, han ser dig och han finns alltid med oss" medans andra föräldrar kollar på mig och inte säger ett ord. Smärtan och saknaden kommer ALDRIG försvinna, ALDRIG NÅGONSIN!!

Likes

Comments